Gott Nytt 2009

Årets sista dag börjar övergå i årets sista timmar. Det blir ingen uppsummering av 2008 på den här bloggen. Jag vill bara helt enkelt önska alla ett Gott Nytt 2009. Vi blickar framåt inte bakåt.

2009 lovar jag

att inte börja röka
att inte slå min fru och mina barn
att prova ett antal nya maltwhisky och ölsorter
att foga minst fem nya recept till familjens matlista
att inte lägga mig till med några nya ovanor och göra allt för att mildra effekten av de jag redan har
att röra på mig lite mer än vad jag gjort de senaste åren, med önskad påföljd att antalet kilon att bära på inte blir fler utan snarare färre

12 kvinnor

Det blev ju bara gubbar när jag så där i all hast skulle plocka fram 12 låtar. Det fanns och finns ju även kvinnor som presterat högtidsstunder i musikvärlden. Jag får därför be om ursäkt och komplettera med den här listan.






12 kvinnor

1. The Birds and the Bees - Alma Cogan. Hade jag den här på mitt första blandband? Det är troligt men jag minns inte.

2. Always Something There to Remind Me - Sandie Shaw. Sandie Shaw som barfota vann Eurovision Song Contest med Puppet on a String var ett av de kvinnliga inslagen i brittpopen som härjade på listorna i slutet av 60 - talet.

3. Son of a Preacher Man - Aretha Franklin. Queen of Soul måste givetvis vara med på den här listan.

4. You Can't Hurry Love - Supremes. Tre kvinnor på ett bräde. Diana Ross, Mary Wilson, och Florence Ballard var den urspungliga besättningen i detta Tamla Motown-gäng. Diana Ross bröt sig ur för att göra solokarriär redan 1969.

5. Proud Mary - Tina Turner. Rock-mormor har dykt upp med jämna mellanrum på skivtallrikarna i det här huset. Här med en CCR-klassiker.

6. The Heat is On - Agneta Fältskog. Ett solonummer från efter ABBA-tiden. Under ABBA:s storhetstid lyssnade jag mest på progg, men när den här kom kunde jag sänka mig till att lyssna på sådan här kommersiell musik.

7. Forårsdag - Anne Linnet. En av flera ljuvliga danskor som jag lyssnat på. Här med en vårsång.

8. Pearl's a Singer - Elkie Brooks. Sångerskan från Vinegar Joe som blivit mer berömd som soloartist.

9. Luka - Suzanne Vega. En singer-songwriter från 80-talet som jag blev bekant med via MTV.

10. Magneter - Anne Dorte Michelsen. Ännu en danska som min svåger tipsade om någon gång på 80-talet.

11. Beast of Burden - Bette Midler. Bettan sjunger Stones och hon gör det bra.

12. A Woman Left Lonely - Janis Joplin. En ensam kvinna som levde ett självförbrännande liv. Mer berömd efter sin död, bl a genom filmen The Rose där Bette Midler spelar huvudrollen och sjunger ledmotivet.

Det finns ytterligare damer som inte fick plats här ovan. Queen Ida, Sofia Karlsson, Sissel Kyrkjebö, och Jennifer Rush för att nämna några.

12 låtar

Mymlan har på sin blogg utmanat sina läsare att göra en lista med 12 låtar som betytt något för dem. Det ska vara låtar som säger något om ens person och man skall lägga till en motivation för varje låt. Den här listan säger förmodligen inte så mycket om mig som person, mer än att jag är minst 15 - 20 år äldre än de flesta som svarat på Mymlans utmaning. Det är dock 12 låtar som någon gång har betytt och fortfarande betyder något för mig.





12 låtar

1. This Hammer - Spencer Davis Group. Det var den här typen av låtar jag spelade in från Tio i Topp och Kvällstoppen på syrrans rulbandspelare i slutet av 60-talet. Mycket brittisk pop och till det bästa av den varan hörde Spencer Davis Group med Steve Winwoods karaktäristiska sång.

2. Lazy Sunday - The Small Faces. Den första LP som jag köpte på EPA i Varberg var Ogdens Nut Gone Flake med The Small Faces. Köpet berodde förmodligen lika mycket på omslagets utformning som musikinnehållet. Se bilden.

3. Long As I Can See The Light - Creedence Clearwater Revival. CCR hörde till de mest välspelade skivorna i min samling under några år i slutet av 60 - och början av 70-talet. Låtarna håller än och John Fogerty turnerar fortfarande. Ola Bjurman har under 2008 lanserat sin hyllning i Fogerty Files. Lite bluesigare stuk än originalet. Än så länge är dock originalet mer invant. Låten kommer från gruppens femte studio-LP, Cosmos Factory.

4. Här kommer natten - Pugh Rogefeldt. Pugh's LP Ja, dä ä dä! var min första svenskspråkiga LP, och en föregångare till det om skulle komma i den svenska proggvågen. 27 kr vill jag minnas att den kostade. Ett saftigt uttag ur en ung mans månadspeng, men en god investering i musikupplevelse.

5. Maggie May - Rod Stewart. En kompis fick mig att börja lyssna på Roddan, vilket även ledde tillbaka till Faces, gruppen som uppstod i kollisionen mellan resterna av The Small Faces och två grabbar från Jeff Beck Group, Roddan och Ron Wood.

6. För full hals - Nynningen. Den här låten får representera alla musikupplevelser på Sprängkullen under 70 - talet. Göteborgsproggens näste i Haga. Totta Näslund har i olika konstellationer gett många goda vibrationer. Han fortsätter med det från sin plats mellan månen och Mars.

7. 21/3 - Dan Hylander & Raj Montana Band. Med Dan Hylander tar vi oss in på 80-talet. Jag minns en spelning i Falköpings Folkets Park. RMB var ett mycket tight band. Påminner om E-street Band.

8. Rialto - Ulf Lundell. Ingen lista blir komplett utan en Lundellåt. Rialto från skilsmässoskivan Den vassa eggen är den bästa av hans ballader. Ett återkommande spelningsval under slutet av 80-talet, och sedan dess.

9. Jersey Girl - Bruce Springsteen. Ja, även Bossen måste vara med. Han har ju funnits med sedan Darkness on the Edge of Town, min första Bruce-LP. Här med en låt från Live-boxen 1975-1985, som han inte skrivit själv utan lånat av Tom Waits.

10. Come Dancing - The Kinks. Under 80 - talet hade jag ett återfall i Kinkslyssning. Det här var en av låtarna från State of Confusion, som kom 1983.

11. Tryin' to Get to Heaven - Bob Dylan. Bob Dylan hör till en av de mest spelade genom åren, såväl på skiva som med eget gitarrklink. Det brukar trätas om vilken av alla hans låtar eller album som är den/det bästa. Av albumen håller jag Blonde on Blonde som det bästa. Låtar har jag svårare att välja. Den här är en av hans senare alster från den bluesiga Time out of Mind från 1997.

12. Dom tar dig ifrån mig - Bo Kaspers Orkester. Det nuvarande som spelas mest i mobilen och mp3-spelaren.

Det blev bara gubbar, och huvudsakligen gubbrock. Men det säger ju mycket om vem jag är - en gubbe.

Julen är här

Nat King Cole - Ramblin' Rose

Nat King Cole, populär amerikansk jazzsångare under 50- och 60-talen. Ramblin' Rose är en hans stora hits. Dottern Natalie Cole gick i sin fars fotspår och fick 1975 en Grammy för bästa nykomling. Hennes största succe fick hon dock med CD:n Unforgettable ... With Love, som gav henne flera Grammys i början av 90-talet. På CD:n sjunger Natalie faderns sånger, bl a i en trickinspelad duett med pappa Nat.

Halvar skriver vackert i en julnovell om sin morfar. Mina morföräldrar bodde i Norge och varje sommar gick färden till deras fjällgård. I början med tåg, och senare med någon av alla de SAAB-ar pappa hade. På gården fanns även mina morbröder. De hade ett visst musikintresse. Gunnar spelade gitarr och lyssnade mycket på hästjazz. Han hade även skivspelare och en Tandberg rullbandspelare. Det är fr a två skivor jag minns att jag och syrran spelade på Gunnars grammofon. Ramblin' Rose med Nat King Cole och Let's Twist Again med Chubby Checker.

Bob Dylan på svenska

Det sveper en Dylanfeber över vissa bloggar. Det har förmodligen att göra med de kommande Dylankonserterna nästa år där biljetterna har släppts i dagarna. Halvar har en allvarlig kronisk Dylanfeber. Mats Weman, frilansskribent från de sydligaste delarna av landet har börjat med en serie på sin blogg. Dagens Dylan.

Även jag har fått ett recidiv i Dylanfeber. Det dyker ju upp med jämna mellanrum. Jag fick ett infall att leta upp vad som finns av Dylan på svenska på Spotify. Det finns lite hjälpmedel för att söka på nätet. En hel databas med Dylancovers med sökmöjligheter. Det finns även en site med coveralbum att leta på. Dylan finns även på japanska, frisiska och catalan om någon är intresserad.

Allt som listades på dessa databaser finns givetvis inte på Spotify. Men jag snodde i alla fall ihop den här spellistan.

http://open.spotify.com/user/bogey/playlist/0AuEcxpX3NfNbcn9rvLqPg

Möbelhandlarens dotter

Det blev rekordsnabb leverans av TV-serien Möbelhandlarens dotter. I går morse knappade jag i beställningen per SMS, och i dag på morgonen låg DVD-boxen tillsammans med dagens tidning i brevlådan.

Möbelhandlarens dotter är sjätte och sista i serien med Lassgård-filmer som Dalarnas Tidningar säljer till sina prenumeranter. För 69 kr får man hela serien om 7 avsnitt. Jag missade flera avsnitt, men de jag såg gjorde mig så intresserad att jag ändå tänkt köpa den. Med ett sådant fyndpris fanns ingen tvekan.

Serien handlar om den ambulerande möbelhandlaren Frank Tidman (Jakob Eklund) som på en av sina affärsresor tar med sig sin 16-åriga dotter Sanna (Sofia Pekkari). Han tycker de behöver träffas mer än varannan helg och lära känna varandra. Det blir en resa i tid och rum där pappa förmedlar familjen Tidmans historia till sin dotter. I återblickar tar Frank med oss till sin barndom där vi får träffa hans far (Rolf Lassgård) och mor (Lia Boysen). Lassgård gör som vanligt en mycket stark rollprestation.

TV-serien kryddas med natursköna bilder av ett Norrländskt landskap, samt av en lyckad produktplacering av Sveriges säkraste bil. 7 avsnitt om 60 minuter vardera. Julhelgen är intecknad.

Blandband - en rekonstruktion

Jag har en tre år äldre syster. När vi växte upp fick hon en Philips rullbandspelare i julklapp. På den bandade hon den tidens låtar från radion. Jag fick ynnesten att spela in ett eget band med mina favoriter. Mitt eget första blandband. Källan var Tio i Topp och Kvällstoppen. Tio i Topp var ett program där låtarna röstades fram. Kvällstoppen utgick från försäljningssiffror. Jag minns några låtar som var med på det där bandet. Stewball med The Hollies, och Silence is Golden med The Tremeloes är jag helt säker på.

Bandet försvann. Syrran lånade utan min vetskap ut det och sina egna band till en kompis som skulle ha fest. Sina egna band fick hon tillbaka men mitt hade gått upp i rök. Stor sorg och en tids mycket frostiga syskonrelationer blev följden av detta svek.

Med hjälp av Spotify har jag försökt rekonstruera det där bandet. Jag minns givetvis inte alla låtar som var med, men de här är tänkbara.

http://open.spotify.com/user/bogey/playlist/19fUTTdtLHv8XoC9g3WPur

Fåglarna

Aftonbladet har dragit i gång en ny serie av DVD-filmer som säljs som bilaga till tidningen. Det är Hitchcocks klassiker. Spänningens mästare. Förra veckan var det Psycho, denna vecka är det Fåglarna. Senare kommer klassiker som Främlingar på tåg och Fönstret mot gården.

I Fåglarna debuterar Tippi Hedren. En blondin från Minnesota vars farföräldrar kom från Sverige. Medverkar gör även den Austalienfödde skådespelaren Rod Taylor. Han förekom senare bl a i långköraren Falcon Crest. Taylor och Hedren spelar det unga paret som kämpar för sina liv mot de fåglar som löper amok i Bodega Bay.

Manus är av en annan kändis. Screenplay by Evan Hunter. Det är vår gamle hederlige deckarförfattare Ed McBain som under en av sina pseudonymer har medverkat med manus. Han föddes som Salvatore Lombino 1926 och avled som Ed McBain 2005. Jag har skrivit om honom tidigare här.

Filmen spelades in 1963. Den står sig än i dag som en av filmvärldens bästa skräckisar. Rekommenderas varmt

Hunger Hotell

Hunger Hotell - Eldkvarns senaste släpp. Den har jag lyssnat mycket på den senaste veckan. Det är den tredje i raden av CD som producerats av Jari Hapalainen. Atlantis - Svart Blogg och nu Hunger Hotell.

En del recensenter har liknat den här skivan med E-street-band, och även jag tycker att det finns sådana drag. Lite Roy Bittan-klink på Bröllopssångerna 1 & 2. Den täta ljudmassan på t ex titellåten Hunger Hotell.

Jag har svårt att se några låtar som blir Eldkvarnsklassiker på den här skivan. Den är jämn och bra, men inget som riktigt sticker ut, som Kärlekens tunga. Det är habil rock. Plura har den här gången fått order från Jari om 3 - 4 minuterslåtar. Därför finns inga långa ballader typ Blues för Bodil Malmsten eller Fulla för kärlekens skull. Min favorit så här långt är Kommit Hem. En lugn låt som påminner om Äntligen min från Atlantis. Vi har även Karlas bidrag, Lilla Sofie. En inte alls oäven låt. Den brodern kanske borde få lite mer utrymme än en låt per CD.

Även i samband med detta skivsläpp bloggar Plura. Följ hotelldirektören här.

Allt om Whisky nr 4

Nytt nummer i brevlådan i dag. Mycket om fatlagring, om ekens betydelse, om fatfinish och panelen provsmakar i detta nummer fem varianter på romfinish. Det finns även artiklar om romtillverkningens och ölets historia.

En ny Glenlivet presenteras och låter lockande. Glenlivet Nadurra 16 YO är lagrad 16 år på first-fill bourbonfat och inte kylfiltrerad, därav namnet Nadurra som är gaeliska för naturlig. Smaken beskrivs som "mjuk och silkig med tydlig sötma av fruktkaraktär, framför altt äpplekaraktär, en symfoni från en äppeläng - Jona Gold, Royal Gala och Ingrid Marie." Låter mer som en Calvados faktiskt.

Famous Grouse lanserar en ny fågel - snöripa. White Grouse är en grainwhisky som mognat på ekfat innan den kylfiltrerats. Den beskrivs som en lätt delikat och vaniljesöt whisky med mild smak. Isande kall skall den serveras - passande för en snöripa.

Årets julklapp? Ett alternativ som AoW skriver om är Classic Malts Coastal Collection. En presentlåda med 3 x 20 cl av Talisker 10 YO, Clynelish 14 YO och Caol ila 12 YO. Clynelish är en ny bekantskap, men de två övriga hör till mina topp 10. Jag skulle bli väldigt glad om jag fick en sådan julklapp. Meddelas tomten endast på detta sätt.

Bland ölnyheterna finns inget som lockar denna gång. Mariestads lanseras som porter, men svartöl är inget som passar min strupe. Mariestads Julöl däremot bör nog provas innan jag sätter ner foten och bestämmer vad som skall drickas till skinkan och sillen.

Ny Springsteensingel

I går gick det att gratis ladda hem en mp3-fil med den nya singeln Working on a dream. En försmak på den kommande CD:n med samma namn. Den går just nu i mina nya Creative-hörlurar på repeat. Det låter bra. Påminner om låtarna på Magic. Producent även denna gång är Brendan O'Brien. På hemsidan finns en länk till ITunes för den som inte hann med att ladda hem.

CD:n skall lanseras 27 januari och på den kommer 12 spår samt ett bonusspår att finnas. Det verkar bli ett givet köp.

Annars är det väl snart ute med att köpa CD. Spotify är den nya trenden, och även jag har nappat och signat upp mig för en månad. Där finns mycket matnyttigt, och inte bara musik. Hela Lindemanboxen finns att lyssna på. Något riktigt alternativ lär det dock inte bli förrän det blir möjligt att streama till mobilen. Själv fortsätter jag nog på den gamla mediavägen ett tag till. CD och rippning till mp3.


Uppdatering 2008-12-05: Nu finns ytterligare ett spår från den kommande CD:n upplagd på
Springsteens MySpacesida: My Lucky Day

Debris

I left you on the Debris
At the Sunday morning market
You were sorting through the odds and ends.
You was looking for a bargain

I heard your footsteps at the front door,
And that old familiar love song,
Cause you knew you'd find me waiting there
At the top of the stairs.

I went there and back
Just to see how far it was
And you, you tried to tell me
But I had to learn for myself.

Theres more trouble at the depot,
With the general workers union
And you said, "They'll never change a thing.
Well, they won't fight and their not working."

Oh you was my hero
Now you are my good friend
I've been there and back
And I know how far it is

But I left you on the Debris
Now we both know you got no money.
And I wonder what you would have done
Without me hanging around.

Text och musik Ronnie Lane. Skall handla om Ronnies far Stanley Lane. En av de låtar som lyssnas på i kväll.

Julölen är här

I veckan lanserade systembolaget årets julöl, och i år finns det mycket att välja på. 25-30 svenska utgåvor och c:a 15 utrikiska. Jag kan inte räkna dem alla. Det blir bara fler för varje år.

Inte kan man provsmaka alla heller. Jag fiskade upp ett ex av fyra sorter på det bolag som ligger nära mig. Denna är nu avnjuten. Corsendonk Christmas Ale, en belgare med nr 11362 till en kostnad av 19,90 för 33 cl. Stark sak, 8,5 %. Fick nöja mig det i kväll. Mycket julig i smaken. Kryddig och med pomeranstoner. Bra avvägd beska/sötma. Kan vara alternativet till fikonen och nötterna.

Jag har en lyxvariant att prova, den norska Nögne Ö God Jul, en halsvarting med tilltagen beska. Kr 48,70 för 50 cl. Jag har Jämtlands Julöl, som brukar vara ett säkert kort i klassen Winter ale, och jag har ett ex av Zeunerts Julöl, som kan bli årets matöl, om inte Three Hearts utfaller till belåtenhet.

Jag kommer utöver nämnda sorter att prova Oppigårds Winter Ale och Mysingen Midvinterbrygd från Nynäshamns Ångbryggeri. That's it folks. Om ni önskar mer fullständig avprovning håll utkik här. Kommer strax en provning.

Världens godaste äpple

Världens godaste äpple finns nu att köpa i en affär nära mig. Det finns inget godare än svenska äpplen , och godast av dem alla är Cox Orange.

Sorten skall ha uppkommit i England på 1800-talet då fruktodlaren R Cox sådde 6 frön av sorten Ribston. Två frön grodde och blev stamträden för Cox Orange och Cox Pomona. Sorten har odlats i Sverige sedan drygt 100 år och är en mycket populär vinterfrukt.

Ingrid Marie är ett annat vinteräpple. Sorten är döpt efter dottern till den danske lärare K Madsen som hittade moderplantan, troligen en frösådd Cox Orange.

Både Cox Orange och Ingrid Marie har sin säsong från november till januari. Typiska juläpplen. Passa på och ät och njut. Säsongen för svenska äpplen är kort.

Barley Wine

Jag skrev tidigare här att jag skulle provsmaka en Barley Wine. Tyvärr var den tänkta produkten slutsåld på det bolag jag bevistade. Det fanns 1 (en) flaska kvar i Orsa, men det tyckte jag var i längsta laget för ett besök. Det fick bli den här i stället. En inhemsk produkt från det utmärkta bryggeriet Nynäshamns Ångbryggeri AB. Detta bryggeri hade i år en klart nämnvärd påsköl.

59 kr för 50 cl, ja jag vet att det är mycket pengar, men jag köpte bara en för att prova. Hellre en Barley wine än fem Sofiero.

Barley Wine, ordagrant översatt Kornvin. Det är enligt Wikipedia "en brittisk öltyp som i princip är stark ale. Den påstås ha utvecklats som ett alternativ till franskt vin under tider då det var krig med Frankrike och förbjudet att importera franskt vin. En barley wine ska ha en alkoholhalt på minst 7 %, gärna betydligt mer."

Bötet Barley Wine har en alkoholstyrka på 9,1 %. Den smakar trots detta inte sprit. Den har en betydande beska, som balanseras av en fruktig söt smak av aprikos och citrus. Ett alternativ till portvin eller sherry skulle jag vilja påstå.

Bo Kaspers orkester

Det dånar ett flygplan högt ovanför här i midsommarkvällen
Man drömmer om kärlek en ljusare framtid det är så naivt
Men ibland är det enkelt man ser hur det kommer sen känner man smällen

Dom tar dig ifrån mig - jag vill ha dig kvar- dom tar dig ifrån mig

Allt dumt man har sett alla råd man har gett inte hjälper det mig nu
Jag anade aldrig att frihet och ensamhet är samma sak
Det dånar ett flygplan högt ovanför någon är där med dig nu

Dom tar dig ifrån mig - jag vill ha dig kvar- dom tar dig ifrån mig
Det enda jag har - Dom tar dig ifrån mig

Jag hade inte en aning ni borde sagt någonting
Ni borde gett mig en varning om det som var

Dom tar dig ifrån mig - jag vill ha dig kvar- dom tar dig ifrån mig
Det enda jag har - Dom tar dig ifrån mig
**************************
Andreas Mattson - denne ständige Mattson. Han är med överallt nu verkar det som. Han har skrivit låtar till Bo Kaspers nya CD, och han har producerat Hello Saferide. De två CD som nu snurrar mest hemma hos mig.

November - de blå djävlarnas månad

Här klev de i och här kom de upp. De som för drygt 4 månader sedan deltog i Säter Triathlon. Bilden visar platsen för växling mellan simning och cykling. I dag hade nog inte vare sig våtdräkt eller konsistensfett hållit kylan och fukten utanför benmärgen.

November månad är en rätt onödig månad. Jag fyller visserligen år den första men sedan? Grå, mörk och fuktig. En lång höst har tagit oss hit. I december kommer advent med ljus och julförberedelser. Vid vintersolståndet vänder det och man kan ånyo börja räkna ner mot en ny vår och sommar.
*****************************
Min strupe har börjat anpassa sig till Winter Ale. Den Münchener Hell, jag drack till maten och som för en månad sedan smakade alldeles utmärkt känns nu rätt tam. Det kan bero på att jag till stekningen av Wernerschnitzlarna provsmakade den röda sälen. November är ale-månad. En förberedelse för årets julöl som börjar säljas 19 november. Jag tror att jag innan dess skall prova en barley wine.
****************************

"Livet är för kort för att dricka dåligt öl" sagt av Björn Falkenström bryggare vid Oppigårds Bryggeri, vid Söderbärke mikroölfestival.

****************************
Detta är inlägg nummer 200. En del firar sådana här tillfällen. Jag vet inte om det är läge för det. Den här bloggen startade som ett experiment och fortsätter att vara ett experiment. Först var det rent tekniskt. Att få till en layout och att testa olika gadgets. Sedan blev det mer skrivande. Jag skriver om det jag har lust att skriva om, Resor, mat musik, litteratur och film. Jag har inga litterära ambitioner. Det finns gott om bloggare som är duktiga på att skriva. En del återfinns i min bloggroll. Jag ämnar fortsätta plita här så länge det känns kul. Några inlägg i veckan i snitt. I bland lite mer, i bland lite mindre beroende på inspiration. Om någon tittar in och läser är det kul. Om någon lägger en kommentar är det ännu mer kul.

En svart Barack till Vita huset

En väntad seger i presidentvalet. Även om marginalen kanske blev större än förväntat. Barack Obama lyckades mobilisera väljare som vanligtvis inte röstar. Han lyckades nå unga väljare, inte enbart genom sitt budskap utan även sättet han förmedlade det på. Nyhetsbrev på e-mail, facebook och bloggar.

Stora förväntningar på change ställs nu på Obama. Samtidigt har han många svåra nötter att knäcka. Finanskrisens verkningar, en underbalanserad statsbudget och inte minst krigen i Irak och Afghanistan

Det är en historisk händelse av stora mått att en afro-amerikan nu kommer att beträda presidentposten. Det är en knapp mansålder sedan färgade förvägrades högskoleutbildning. Själv är Obama utbildad jurist vid det prestigefyllda Harvard. Han kanske inte är helt representativ för Amerikas färgade befolkning. Han är uppväxt med mor och morföräldrar i en vit medelklassfamilj. Det kanske kan förklara varför han fick så stort stöd även av demokraternas vita valmanskår.

Hur som helst är det bra med change på den amerikanska presidentposten. Bra för Amerikas folk, och bra för världen. De 8 år som George W Bush suttit vid makten har varit förödande för världssamhället.

Gary US Bonds

Två LP med den här mannen har jag nu digitaliserat. Dedications från 1981 och On the line från 1982. Båda producerade med stöd från Bruce Springsteen och Steve van Zandt. Med hjälp av bl a den här låten fick Bonds ett nytt genombrott. Hans storhetstid var annars början av 60-talet då han hade hits som New Orleans och Quarter to Three.

Man Cold

Man cold - i sin värsta form, det har jag drabbats av.

Efter bröllopet

Dalarnas Tidningar har börjat sälja DVD-film. Man knappar in sin beställning via SMS, och får sedan filmen levererad tillsammans med tidningen efter några dagar. Betalning sker på samma sätt som tidningsprenumerationen, i mitt fall via autogiro. Smidigt.

Nu är det filmer med Rolf Lassgård som säljs. Den här var först ut. Min tjocke far och Wallanderdeckarna har jag sedan förut, så där hoppar jag. Möbelhandlarens dotter är dock ett givet köp när den kommer.

Efter bröllopet är en mycket sevärd film. Bra skådespelare och gediget danskt regijobb av Susanne Bier. Jacob spelad av Mads Mikkelsen arbetar som hjälparbetare på ett barnhem i Indien. Barnhemmet har ekonomiska problem och när han får ett erbjudande från en affärsman (Rolf Lassgård) i hemlandet om ekonomisk hjälp nappar han på det. Erbjudandet är dock förknippat med vissa villkor som förbryllar. Jag säger inte mer för då avslöjar jag för mycket av handlingen. Bör ses som sagt.

Cykelfabriken

Mitt första riktiga jobb efter gymnasieskolan var på Monarks cykelfabrik i Varberg. Jag var skoltrött och hade vid den tidpunkten inga planer på vidare studier. Som nyanställd fick jag till att börja med hoppa runt på olika arbetsplatser. Jag var i slutmonteringen där styren och sadlar sattes fast, och de sista justeringarna inför paketering och leverans gjordes. Jag var ett tag vid chromanläggningen där detaljer förkromades i ett elektrolysbad. Jag gjorde även kortare inhopp i lagret och vid en stansningsmaskin. Efter den på den tiden obligatoriska tjänstgöringen i rikets försvar återvände jag till cykelfabriken och fick då en fast arbetsplats på fälg och skärmavdelningen. Jag polerade rostfria och lättmetallskärmar vid en automatmaskin. Ett arbete som efter dryga året kändes färdigprovat. Nya äventyr väntade i storstaden Göteborg, men det är en annan historia.

När jag var cykelarbetare i början av 70-talet, fanns drygt 1 000 anställda i företaget. Alla delar till cykeln tillverkades av MCB-koncernen. Jag tror det var två detaljer som importerades. Växelnav från tyska Sachs, och cykelkedjor från Ryssland. Allt annat gjordes på plats, eller på andra delar av koncernen som Värnamo gummifabrik. Vevpartier smiddes, ramar svetsades och lackerades, kedjeskydd stansades och bockades.

I dag har fabriken 70 personer anställda, och 30 personer ytterligare tas in vid toppar i produktionen. Jag hittade på det här reportaget i Hallands Nyheters web-TV. Tidningens reporter Johan Blomqvist gör en dags prao på fabriken. Det finns fortfarande kvar en tillverkning, även om det nu är mest montering av importerade delar. Jag ser att hjultillverkningen fortfarande är ett kvinnojobb. Det krävs en kvinnas flinka händer för att snabbt få ekrarna på plats.

På sätt och vis är utvecklingen en återgång till hur det startade när Birger Svensson monterade cyklar av inköpta delar i sin lanthandel i Gödestad. Birger Svensson var en sann entreprenör och företagets utveckling är svensk industrihistoria. Ny leds företaget av en annan entreprenör Salvatore Grimaldi , en person med en levnadshistoria som påminner om Birger Svenssons.

Själv kör jag givetvis med firmans cykelmärke, dock inte en Monark. Märket Crescent införlivades med firman när Nymans verkstäder i Uppsala köptes i början av 60-talet. I dag används Crescentmärket för de lite mer påkostade modellerna, medan Monark som nu monteras på gamla SCO-fabriken i Danmark är ett lågprismärke.

Det blåser på månen

Klockan klämtar för dig

Jagellonicauniversitet

Grundat som Krakows Akademi 1364 av Kasimir III (den store). Akademin höll då till i det kungliga slottet på Wawelhöjden. Den här byggnaden som heter Collegium Maius färdigställdes 1492. Trappan på bilden leder upp till bibliotekets ingång.

Här studerade den berömde astronomen Nicolas Kopernikus 1491 - 95. Han fortsatte sina studier i Bologna, Padua och Rom. Under studierna kom han i kontakt med gamla grekiska skrifter om den heliocentriska världsbilden, där solen står i centrum och planeterna kretsar runt solen. Teorierna var kontroversiella och det skulle dröja tills Kopernikus var 70 år innan han publicerade sina teorier i skrift. Åratal av astronomiska observationer och beräkningar låg bakom detta verk, som Kopernikus själv aldrig fick se i tryck. Han dog dessförinnan i ett slaganfall.

En annan av universitetets berömda studenter var Karol Wojtyla. Han påbörjade sina studier 1938, men de fick avbrytas vid tyskarnas ockupation 1939. Universitetet stängdes och en stor del av lärarkåren blev deporterad till Auschwitz. Wojtyla återupptog sina studier efter kriget vid universitets teologiska fakultet, och han prästvigdes 1946. Han studerade några år i Rom och tog där en teologie doktorsgrad. Återvände 1948 till Polen och tjänstgjorde som kyrkoherde i olika församlingar i Krakow fram till 1951 då han fortsatte sina teologiska studier vid Jagellonicauniversitetet. Han fick så småningom en professur i moralteologi. Utnämndes 1958 till biskop och 1964 till ärkebiskop i Krakow. Tre år senare avancerade han till kardinal, och 1976 valdes han till påve och tog namnet Johannes Paulus II.

Vi besökte Collegium Maius och följden med en engelsk guidad tur i biblioteket. En mycket vacker byggnad, med målade tak, och väl patinerad inredning. Turen avslutas i den gamla föreläsningssalen där väggarna pryddes av oljemålningar av doktorer och professorer som tjänstgjort under universitetets flerhundraåriga historia.

53 - åringen

Det här har jag vetat rätt länge nu. Ungefär 1 år för att vara mer exakt. Men snart är det slut. Kan undra vad 54-åringen är bra på?

Kanske Magnus Uggla vet. Men han verkar ju sakna omdöme, när han går in och försvarar Zupomierska.

En annan 54-åring är Dan Hylander. Han har bosatt sig i Bolivia, i sin hustrus hemland. Från staden Riberalta i nordöstra delen av landet startade han en blogg. Den verkar dock ha gått i stå. Inga uppdateringar sedan i april.

Det fanns en tid då han hade svar på relationsfrågor. Det här måste vara ett av musikens värsta/bästa nödrim. " Om du vill ha håriga hannar - är du bra dum om du stannar - här "

Riksettan

Nostalgi är en trend som står sig. Intresset för decennier som varit, kanske fr a 50-tal är och har varit stort under en längre tid. Amerikanska bilar med fenor, rockabillymusik och alla de tillbehör som hör till lockar många intressenter. Vi har Classic Car Week i Rättvik, Wheels and Wings i Varberg, och Power Big Meet i Västerås som inkörda varumärken. Vi har på senare år fått efterföljare på hemmaplan i form av Nostalgidagar med cruising i Falun, Borlänge och Säter.

Det finns förmodligen flera orsaker till det här intresset. En längtan tillbaka till en tid då vi gick igenom en mycket snabb utveckling och då inget verkade omöjligt. Bilen innebar en helt ny frihet och det byggdes upp en ny värld kring bilåkandet.

Om bilismens guldålder handlar tidskriften Riksettan. Tidskriften kommer ut med 2 nr/år, och det här är nr 2/2008, som jag ramlade på sist jag var på Konsum och handlade. Då hade jag inte sett den sedan nr 1/2005, som handlade om just Riksettan. Det visade sig att den kommit ut regelbundet sedan dess.

Jag är inte så särskilt intresserad av bilar. Jag vill att de skall starta och stanna, när jag vill starta eller stanna och dessemellan skall de rulla på utan krångel. Det skulle förmodligen se väldigt lustigt ut om man kom och cruisade i en relativt ny Toyota. Riksettan handlar dock inte så mycket om bilar i sig, utan om det samhälle som byggdes upp kring våra bilvägar. Den handlar om historien bakom de minnesmärken som finns i form av gamla motell, bensinmackar och raggarfik. Och historia är något som intresserar mig.

I nr 2/2008 K-märker Riksettan en del av det som en gång var riksväg 13 mellan Stockholm och Sundsvall. Vi får följa med på en resa på denna gamla vägsträckningen vid sidan av dagens motorväg. K-spanaren Göran Willis rapporterar från en klassik vägsträckning vid Grossglockner i Österrike. Vi kan läsa ett utdrag ur Ernst Brunners bok Vallmobadet, där han beskriver när hans pappa Leopold skaffade en Volkswagen Kleinbus, som familjen sedan skulle turnera med i Europa. Det finns ett bildreportage från en bilresa till Mellanöstern som ett ungt par gjorde i en VW-bubbla 1956.

Vi får även träffa tidsresenären Jan Jörnmark, som skrivit två böcker om övergivna platser. Jörnmark är docent i ekonomisk historia, och har skrivit flera böcker om globaliseringen. Under en semesteresa i sin barndoms Värmland fick han en väldigt konkret bild av vad som skett som en följd av den ekonomiska utvecklingen. De små industrisamhällen som han besökt på skolresor under uppväxten hade helt ändrat karaktär. Slitna samhällen med övergivna industribyggnader. Det blev starten på hans nya intresse att fotografera och dokumentera platser som övergivits, men som en gång stått för förnyelse och framsteg. Det har som sagt resulterat i två böcker, den senaste kom ut så sent som i september i år. Jörnmark har även en hemsida där han publicerar sina foton med beskrivningar. Surfa in på www.jornmark.se. Det gjorde jag och blev kvar en god stund.

Kazimierz

Kazimierz som i dag är en stadsdel i Krakow var från början en ö omfluten av Wislas två flodarmar. Den norra armen, "gamla Wisla", fylldes igen i slutet av 1800-talet och där den låg går nu en av huvudgatorna Jozefa Dietla.

På 1300-talet lät kung Kasimir III grunda staden Kazimierz, döpt efter honom själv. Öns stränder blev stadens gränser. Det var även Kasimir III som gav judar möjlighet att bosätta sig i den nya staden. Judarna levde till att börja med i fredlig sämja med sina kristna grannar. På 1400-talet utbröt de första pogromerna som skulle följas av flera. 1494 utbröt en brand som ödelade stora delar av Kazimierz. Judarna fick skulden för branden. Judarna förbjöds att bo i Krakow och koncentrerades till en del av Kazimierz. Det judiska rådet gjorde en framställan till stadsrådet att få bygga en skyddsmur runt sitt område, vilket de även fick tillstånd till. 1791 blev Kazimierz en del av Krakow. Den mer välbeställda judiska befolkningen flyttade in i själva Krakow. Muren revs 1822 då den inte längre hade någon funktion. Staden växte. I Podgorze på andra sidan Wisla, bosatte sig många judar, och där bildades ett nytt judiskt kulturellt centrum.

Podgorze blev efter Tysklands ockupation av Polen judiskt getto där alla Krakows judar föstes ihop. Det fanns c:a 60 000 judar i Krakow före kriget. Ett fåtal överlevde kriget. De flesta gick under i koncentrationslägren runt om i Polen. I Plaszow, en förort till Krakow låg ett av dessa läger. Lägerföreståndaren Amon Göth var en österikisk nazist som utmärkte sig för sin sadistiska behandling av lägrets fångar. Han övervakade personligen tömningen av gettot i Podgorze. De som saknade arbetsförmåga dödades direkt. Övriga fördes till koncentrationslägret i Plaszow. En del lyckades räddas av Oscar Schindler som behövde arbetskraft till sin fabrik. Händelseförloppet skildras i boken och filmen Schindlers list som jag tidigare skrivit om här.

När ryska Röda Armén närmade sig Krakow tömdes lägret i Plaszow. De kvarvarande fångarna tvingades i en dödsmarsch att gå till Auschwitz, där de blev avrättade. Efter kriget dömdes Amon Göth till döden för mord på tiotusentals polska medborgare. Han hängdes 1946 inte så långt från platsen där Plaszowlägret hade legat.

I dag finns en mycket liten spillra av judar kvar i Krakow. I stadsdelen finns flera synagogor, men det är i stort sett endast en fungerande, Remuhsynagogan. Resten är historiska sevärdheter. Bilden föreställer muren vid den gamla judiska kyrkogård som ligger vid Remuh. Muren är sammansatt av gravstenar som krossades av nazisterna och som inte kunde rekonstrueras. I dag är Kazimierz inte särskilt dominerat av judisk kultur. Runt torget vid Remuhsynagogan finns dock ett antal judiska restauranger som vuxit fram under 90-talet.

Öl i skördetid

Det är skördetid, vilket påverkar matlagningen. Häromveckan var det rödbetssoppa. Nu i veckan har vi lagat palsternacksgratäng. Jag lurar på att göra en gulasch i helgen. I en sådan duger det inte med färskpotatis. Det skall helst vara en mjölig sort, som t ex King Edward. Då reder sig soppan till den konsistens som en äkta gulasch skall ha.

Till god mat krävs det även god dryck. Ett glas rött vin kan vara passande, men jag är mer en ölmänniska än vinälskare. Ett av de öl som Aftonbladet föreslår till maten nu i skördetid är Spaten. Det är ett tyskt öl från München, som jag själv provat och som skulle passa till gulaschen. Ljust av pilsnertyp, fylligt och med en lätt beska. Artikelnummer 11133 på Systembolaget, 19,50 kr för 50 cl.

Det finns annars vid den här tiden en mängd öl av liknande sort, Oktoberfestbier. Spaten Breueri har givetvis ett sådant i sitt sortiment. Gott men den Münchener Hell som föreslås ovan är snäppet bättre. Hofbräu Oktoberfestbier är en annan öl som jag provat och funnit välsmakande. Artikelnummer 11346, och 18,50 kr för 50 cl.

Förra året vid den här tiden skrev jag om Oppigårds Slåtteröl. Det är en ljus lager av samma typ som ovan. I år verkar det som Oppigårds satsar på andra produkter. Slåtterölen finns inte att tillgå på mitt bolag. Bryggeriet statsar t ex på en starkporter lanserad 1 oktober. Stout är dock inte my cup of tea so to speak, så den står jag över.

Halvarsson skriver i dag på sin blogg om att leva nyktert. Han har just läst Benny Haags bok Makt, mod och motstånd och tycker att alla bör läsa den. Alkohol är något som väcker känslor, och det är ju inte att undra på. Alkoholen har bidragit till mycken skada, och jag tror att alla bör granska sitt sätt att hantera alkohol regelbundet. Leder bruket till skada för en själv och ens omgivning skall man givetvis bryta den vanan. Halvarsson lever sedan nio år helt nykter och kallar sig numera nykterist. Heder och respekt åt ett sådant beslut.

För egen del betraktar jag mig som en måttfull alkoholkonsument. Jag väljer hellre kvalitet än kvantitet, och dricker för att jag tycker det är gott, inte för att bli påverkad. De negativa följder som jag upplever har med vikt att göra. Öl är inte kalorifritt. Den avigsidan försöker jag bota med motion.

Lokal musik - Rebel State

Video med det lokala sydstatsbandet Rebel State. Videon är inspelad i Säter. På motellet vid Statoil, samt i Tullsängs lada. Det är bra sväng i musiken. Speciellt om man tänker på att 3/4 av medlemmarna är 18 år och den 4:e några år över 20. Vad månde bliva med ytterligare några års spelrutin.

Wawelhöjden

Wawelhöjden som ligger precis där floden Wisla gör en krök. Att den gör en krök har förmodligen väldigt mycket att göra med att Wawelhöjden ligger där den ligger. En kringående rörelse var nödvändig så att säga. Wawelhöjden är ytterligare en av de där sevärdheterna man bör ha besökt innan man dör.

Wawelhöjden är Krakows slottskulle. Här finns det kungliga slottet som under 500 år var säte för Polens regent. Vår svenskättade Sigge Wasa var den regent som lät flytta residenset till Warzawa på 1600-talet. Slottet var tyskarnas lokala högkvarter under andra världskriget. De lät som på många andra ställen plundra slottet på dess konst. Mycket är återfört och slottet har i dag en rik samling på fr a gobelänger och barockmöblemang. Vi tog en guidad rundtur på slottet. Tyvärr var guidens engelska inte av det mer välartikulerade slaget, vilket i kombiation med en ovana att svälja slutet av meningen, gjorde att en stor del av informationen gick förlorad. Vackert var det i alla fall. Interiören inte guiden.

På slottskullen ligger även Krakows katedral. Katedralen härstammar från 1300-talet. Här kröntes och begravdes under århundraden de polska regenterna. Sigismund III Wasa och två av hans söner finns begravda här. Ett av sidokapellen, det med grönt tak som sticker fram ovanför körsbärsbusken, har tillkommit med finansiering från Sigismund. Från 1963 till 1978 var katedralen säte för ärkebiskop Karol Wojtyla, som sedermera blev påve Johannes Paulus II.

I klippan under slottet finns en grotta. Den skall enligt legenden ha varit boplats åt den hemska drake som terroriserade befolkningen. Draken åt sig mätt på får, tills en dag en skomakarlärling vid namn Krakus kom på idén att smörja in fåren med en salva gjord på svavel. När draken sin vana trogen kastade sig över och slukade fårskocken, drabbades han av en hemsk halsbränna. Han försökte släcka den genom att dricka vattnet i floden Wisla, men drack så ofantligt mycket att han sprack. Krakus blev stadens hjälte och blev vald till byhövding. Han lät bygga en försvarsanläggning på Wawelhöjden. Runt denna växte sedan staden Krakow upp. Namngiven till Krakus ära.

S:a Mariakyrkan

Det kunde ha varit en fantastisk utsikt från stadstornet i Krakow om inte det regnat större delen av tiden vi var i Krakow. Här syns dock S:a Mariakyrkan i ett av Stortorgets hörn. Kyrkan, som byggdes på 1300-talet, är den mest kända av ett drygt 30-tal kyrkor i gamla Krakow.

Den katolska kyrkan har en stark ställning i Polen. Kyrkorna är inte bara historiska minnesmärken utan de används för vad de en gång byggdes för. Därför har S:ta Mariakyrkan två ingångar. En för turister, och en för de som har mer seriösa ärenden.

Från S:ta Mariakyrkans torn hörs ett trumpetsolo varje hel timme, som plötsligt avbryts abrupt. Enligt en gammal legend skall stadsvakten i tornet vid ett anfall från tatarerna ha varnat invånarna med en trumpetfanfar, men fått en pil i halsen och tystnat.

Rynek Glówny

Rynek Glówny i Kraków är en av de 100o platser man bör bese innan man dör enligt Patricia Schultz handbok för världsresenären. Den har jag klarat av.

Rynek Glówny betyder Stora torget och visst är det stort. Det skall vara ett av Europas större torg. Torget ligger i Krakóws gamla stad och är omgivet av vackra fasader i gotisk, renässans- och barockstil. Mitt på torget ligger Sukiennice, "klädhallen", byggd på 1300-talet och renoverad under renässansen. Kraków är en gammal handelsstad. Norr i från från Östersjökusten transporterades bl a bärnsten på floden Wisla. Från öst kom varor via Ukraina, och saltgruvorna söder om staden försåg den med egna åtråvärda handelsvaror.

Klädhallen är den gula byggnaden på bilden. Tornet som sticker upp bakom byggnaden är stadstornet som givetvis bestegs av undertecknad. Klädhallen ligger mitt på torget, som alltså breder ut lika mycket bakom byggnaden. I klädhallen pågår än i dag kommersen. Nu är det souvenirer av allehanda slag. Bärnsten givetvis i olika form och färg, och innefattad i smycken. Träprodukter som schackspel och ryska gummor, och olika slags textilier. En del souvenirer avbildar stadens store son, Karol Wojtyla, mer känd som påve Johannes Paulus II.

Höst i landet

Hösten har lyst i all sin färgprakt i helgen. Gula, orangea, och röda löv börjar singla mot marken i blåsten. Hösttid är även skördetid. Vid förra helgens firande av moderns 80-årsdag skickade fadern med både rödbetor, palsternackor och äpplen från den egna trädgården. 84 år gammal håller han fortfarande sin trädgård i full produktion. Jag hoppas att lite av de goda generna även gått i arv till nästa generation.

Rödbetor innebär borstj. Det blev söndagens måltid för familjens vuxna. Barnen har ännu inte lärt sig uppskatta sådana här delikatesser, så det fick bli hamburgare för deras del. Jag har tidigare gett receptet på den här läckerheten.

**********************
Det blev en promenad i skogen på söndagen. Utsikten över Bispbergs klack var betagande.Solen lyste över skog och åkrar i sluttningarna. Skidklubben hade slagit gräs och röjt undan nedfallna grenar och kvistar på 5 km-slingan. Jag hoppas på mer snö den här vintern. Det hann bli februari innan jag och D fick vår första och enda skidtur förra vintern.

**********************
Sista handen las på saneringen av vår vattenskada i krypgrunden. Avloppsrören är nu ordentligt upphängda i grundens tak. Rören är även isolerade för att klara vintertemperatur och ingången till grunden är tillbommad för nyfikna katter. Det blev även lite rensning i trädgården. Blomkrukor tömdes på innehåll, och skräp kördes bort. Dahliorna fick dock stå kvar. Det är inte så mycket kvar av blomster och dahliorna är fortfarande prunkande. Än har frosten uteblivit.

**********************
På lördagen blev det en tur till Gävle. Svärfar, 82 år, har köpt ny dator och behövde en hjälpande hand. Han vill ut på internet för att se vad som händer i omvärlden. En riktig värstinglaptop hade han dragit till med. Mer krut i den än i min stationära. Det blev lite support med att tillverka en återställnings-dvd och installation av program.

**********************
Halvarsson verkar ha återfått lusten att blogga. Det har dumpit ned både läs- och lyssningstips på Halvars huvudsaker. Jag hoppas att det fortsätter på den vägen.
Robert på Södermalm skriver om längtan ut till ledighet och semester. Även jag kan känna en sådan längtan nu när vintersäsongen står för dörren. Jag vill planera, läsa om blivande resmål. En karta över Portugal ligger framför mig kvarglömd vid datorn. Jag tror att även hustrun drömmer om nästa sommars resa. Innan dess är en weekendresa till Prag inplanerad någon gång i april - maj.
Peter Englund meddelar att boken om första världskriget nu är klar. Den läggs till önskelistan inför kommande bemärkelsedag. Där finns även nya skivor med Hello Saferide och Bo Kaspers Orkester.

Oskar Andersson Tulpan

Oskar Andersson Tulpan föddes 1881 i ett båtsmanstorp i Frillesås socken, Hallands län. Fadern Anders Tulpan hade varit rotebåtsman. Familjen skall ha haft finska rötter.

Oskar växte upp på torpet som ett av 10 syskon. Han kom att bo kvar på torpet fram till början av 1960-talet. Oskar hade en konstnärlig talang. Han målade tavlor på masonit och täljde småfåglar i trä, som han sedan målade naturtroget. Tavlorna och fåglarna sålde han sedan på bygden. En tavla kostade 5 - 10 kr. Fåglarna sålde han för 2,50.

Oskar bodde under sina sista levnadsår (han avled 1963) på ålderdomshemmet i Veddige vintertid. Under sommartid bodde han på sitt torp. Det är c:a 15 km mellan ålderdomshemmet och torpet, och Oskar brukade cykla den sträckan om han inte lyckades få skjuts av någon. Min familj hade sommarstuga någon km från Oskars torp, och Oskar blev ofta medresenär när vi skulle åka ut till den. Det här kortet på Oskar som är taget på hans rum på ålderdomshemmet, hittade jag i mitt gamla fotalbum. Jag har också två fåglar från Oskars hand i bokhyllan. En sädesärla och en talgoxe.

Jag kom att tänka på Oskar häromdagen när vi talade om äldreboende på jobbet. Tiderna har ju onekligen förändrats och de äldreboende som kommunen tillhandahåller i dag liknar mer forna tiders sjukhem. Anledningen till att man i dag får plats på särskilt boende som det heter, är ofta att man drabbats av demens eller andra allvarliga sjukdomar. För Oskar på 60-talet var det hans dåliga boende. Han kunde inte bo i sitt torp vintertid. I dag har vi en hög boendestandard och bor kvar så länge som möjligt i det egna hemmet. Med hjälp och anpassning av boendet kan många äldre bo kvar hemma till mycket hög ålder.

Det finns en slags nostalgisk inställning till ålderdomshem. Man vill att det skall finnas en plats som man kan flytta till när man är någorlunda frisk, och där man kan bo kvar när man blir sämre. Det kan vara personer som själv närmar sig pensionsåldern, eller personer som har anhöriga, som man tycker borde få plats på ett tryggt boende. Det är inte standarden på boendet, eller sviktande hälsa som är huvudskälet till detta, utan ofta nämns ensamhet som skäl. Rädsla för social isolering är i dag ett bärande skäl för att vilja få plats på ett äldreboende.

Seniorboende har under de senare åren blivit ett nytt begrepp. Det är vanliga hyres- eller bostadsrätter byggda så att personer med rörelsehinder kan bo kvar. Ofta finns även någon form av samlingslokal där hyresgästerna kan umgås. I bland finns en restaurang i anslutning till lägenheterna. Det finns även exempel på hyresvärdar som hjälper till att förmedla hushållsnära tjänster. Seniorboende är till skillnad från det som kallas särskilt boende inte ett socialt bistånd som beviljas efter särskild prövning av socialtjänsten. Det utgår inte heller någon form av subvention för boendet, utöver ev. bostadsbidrag från försäkringskassan.

Jag tror inte att samhället kan tillhandahålla särskilda boenden för att motverka social isolering. Resurserna räcker inte till helt enkelt. Seniorboende kan vara ett alternativ. Ideell social verksamhet som t ex väntjänst är ett annat alternativ. I övrigt tror jag att vi var och en måste tänka på våra nära och kära äldre anhöriga och bekanta. Det finns kanske även någon Oskar lite längre ut i periferin om kan ägnas ett besök då och då.