Edradour

Jag läste om Edradour (på gaeliska; Eadar Dhà Dhobhar, "between two rivers) på Allt om Whiskys hemsida för ett tag sedan. Jag skulle ta reda på när nästa nummer kom.Det har nu kommit, nr 3, och innehåller fr a artiklar om amerikansk whiskey och öl. Mycket intressant, men nu var det Skottland, Highland och Skottlands minsta destilleri jag skulle skriva om.

På whiskyguiden.se står följande om Edradour; "Edradour grundades 1825 av lantbrukare i Pertshire. Destilleriet hette från början The Glenforres Distillery. Destilleriet ligger invid byn Pitlochry i norra Skottland. Efter några år i amerikansk ägo köptes destilleriet av William Whiteley som planerade att använda Edradour i olika blanded whisky. William lyckades också med att lansera en exklusiv blended som hette Kings Ransom. Så sent som 1947 fick de el till destilleriet. 1992 byggdes maltladan om till ett modernt besökscentra. 1982 köpte Pernod Ricards destilleriet. I början på 2000 övertogs Edradour av den oberoende buteljeraren Signatory som snabbt kontrakterade Ian Henderson, Laphroaigs frontfigur under många år, som 'Director of Operations'."

Vad som inte står där men väl i AoW:s artikel på nätet är att destilleriet under förbudstiden levereade whisky till USA i regi av maffiabossen Frank Costello. denne skall ha varit förebilden till Mario Puzos Gudfader Il Corleone. Destilleriets lyxblended Kings Ransom som åtminstone tidigare såldes förpackad i trälådor har också en intressant historia. Det var den whisky som serverades i Potsdam när Truman, Churchill och Stalin kom överens om fredsvillkoren. Polen flyttades ett snäpp västerut och finns sin gräns mot Tyskland längs floderna Oder och Neisse, vilket förde med sig att 12 - 14 miljoner tyskar fick bryta upp och lämna sina hemtrakter. Tyskland delades upp bland ockupationsmakterna. Vi fick ett Öst- och ett Västtyskland. Men det var inte whiskyns fel.

Edradour tar sitt vatten från närliggande Edradour Burn. Kornet köps lätt rökt, färdigmältat och malet i 21 stycken ”grissäckar” per vecka. Mäskkaret i gjutjärn har öppen topp och är lika gammal som destilleriet. De två jäskaren rymmer vardera 1.000 och är tillverkade i ”Oregon Pine”. De har två kopparpannor av boiling ball modell. Mäskpannan och spritpannan är minst i Skottland och rymmer 4.000 liter respektive 2.000 liter. Några hundra liter mindre och de hade klassats som hembrännarutrustning. Produktionen ligger på cirka 12-15 fat i veckan under produktion och totalt 90.000 liter årligen. 90 % av whiskyn buteljeras som single malt, resten hamnar i deras egen blended Kings Ransom och whiskylikören Edradour Cream.

En liten intressant whiskyproducent som givetvis måste testas. Det finns ett antal etiketter på systembolaget och jag fastnade för den här. Den är nu levererad och förpassad till mitt allt mer svällande whiskyförråd. Här kan du få en 360 graders rundtur på destilleriet.

Allt om Whisky 4/2009

Årets sista nummer kom i veckan. Så även ett inbetalningskort för nästa års utgåvor. Detta nummer ägnas åt Irland och Tjeckien.

Reportagen om Irland handlar i huvudsak om whiskey, men det finns även ett reportage om stout och Guiness. Irländsk whiskey är inget återkommande inslag i det här huset. Det har väl druckits några Jameson under årens lopp, och även provats Paddy och Tullamore Dew. Det smakar inte illa men inte heller något speciellt. De irländska trippelldestillaten har inte så mycket smak, de blir för rena, smaken sitter i de små föroreningarna.

Det jag läser får mig att vilja prova Connemara, en relativt ny irländare (lanserades 1996). Smaken skall vara särpräglad, en kombination av rökighet och irländsk sötma. Finns som åttaåring på systembolaget (nr 497, 549 kr). I beställningssortimentet finns även en 12-åring och en caskstrength. Den senare menar AoW vara särskilt lyckad. Nyligen har en sherrylagrad variant lanserats.

Irländsk svartöl är något jag hoppar över. Skall det vara irländsk öl föredrar jag Kilkenny eller Murphy's Red. Annars är väl Tjeckien favoriten åtminstone sommartid. I AoW finns reportage från de tre stora bryggerierna och några mindre. Staropramen, Pilsner Urquell och Budvar/Budweiser som presenteras är kända och välsmakande storsäljare.

I den lilla tjeckiska staden Uherský Brod begick den svenska hären ett av sina illdåd under 30-åriga kriget. Vid invasionen av staden 1643 jämnades stadens bryggeri med marken. 10 år senare stod emellertid ett nytt bryggeri på plats, och sedan dess har det bryggts öl i staden. Bryggeriet heter Janácek Pivovar och ett av bryggeriets märken som nyligen lanserats i Sverige är Comenius. Ölet är döpt efter stadens store son, Jan Amos Komensky (på latin Comenius). Denne är en av pedagogikens historiska förgrundsgestalter. Som sådan fick han av Axel Oxenstierna i uppdrag att skriva svenska läroböcker när han var verksam i Elbing i nuvarande Polen.

Krusovice är en liten by med 400 invånare belägen 5 mil utanför Prag. Här finns nu Tjeckiens 5:e största bryggeri och samtidigt det mest moderna. Stapelvaran Krusovice Imperial är ingen höjdare, åtminstone inte den burkvariant jag smakade för några år sedan. Ett bättre val är bryggeriets Breznak, som lanserade på systembolaget i oktober (nr 1611, 10,30 för 33 cl). Det är en prisvärd öl vars etikett pryds av en flintskallig, skäggig man som dricker öl. Mannen är Viktor Cibich som var stins i Velké Brezno. Det sudettyska bryggeri som ursprungligen bryggde ölet valde Viktor som etikettprydnad 1906. Han fick för detta 30 öl i veckan under hela sin livstid. Livstiden blev inte så lång, han dog 1916. Familjen var tyskjudisk, och medan ölet med pappa Viktor på etiketten sändes till den tyska Afrikakåren under andra världskriget. sändes Viktors söner till Auschwitz. De överlevde kriget och återvände till hemstaden, för att efter bara några månader som tyskar utvisas från Tjeckien. Av tyskarna inte accepterade som varande judar. Av tjeckerna inte accepterade som varande tyskar.

Breznak har jag provat. Jag ser att "mitt" bolag nu fått in Comenius, så även där får det väl bli en provning. Annars är det säsong för julöl. Premiär för detta liksom för glögg och julsnaps var det i måndags. Tre sorters julöl har provats i helgen, Jacobsen Golden Naked Christmas Ale är en stark och mäktig julkryddig sak som säljs i 75 cl flaskor (nr 11365, 55 kr). En liknande öl är den belgiska Corsendonk Christmas Ale (nr11362, 20,90 för 33 cl). Fullers Old Winter Ale är den tredje (nr 11369, 22,90 för 50 cl) som provades. Fullers är ett pålitligt bryggeri och inte heller denna blir en besvikelse. Når dock inte riktigt Jacobsens och Corsendonks toppar. De här tre ölen är inte några jag väljer att dricka till julmaten. Därtill är de för smakrika, de förtar smaken av allt det andra goda. De passar bäst som solitärer.

Uppdatering 2009-11-27: Comenius är nu avnjuten. Jag förstår prisskillnaden mellan en Comenius (15,90) och en Breznak (10,90). Den är motiverad. Comenius är den ultimata tjecken. Kraftfull, väl avvägd beska och en perfekt skumkrona.

Allt om Whisky 3/ 2009

Nytt nummer av Allt om Whisky. Med en djupdykning i Speyside, det största av Skottlands whiskydistrikt med c:a 50 destillerier och minst 70 % av världens samlade produktion av maltwhisky. Då finns det lite att välja av. 14 av Speysides gamla märken och 2 nya presenteras kortfattat. Längre artiklar finns om The Macallan och Glenfarclas.

Ölreportaget handlar om England där fyra större bryggerier presenteras. Fullers i London med märken som ESB, India Pale Ale och Golden Pride. En Golden Pride drack jag förresten i helgen. En stark och välsmakande ale.

Shepherd Neame i Faversham har flera kända märken på sin reportoar, som Early Bird, Master Brew och Bishops Finger. Bryggeriet har sett till att få avsättning för sina produkter genom att äga 370 pubar.

Youngs från Ram Brewery i Wandsworth har inte bara sin berömda Winter Warmer att luta sig mot. De har både stout och lager på programmet.

Wychwood Brewery i Witney har häxbrygden Hobgoblin som är en mörk ale, och den ljusare Circle Master att bjuda på. De brygger även Brakspear Oxford Gold sedan originalbryggeriet las ner 2002. Alla tre är goda ale som jag kan rekommendera.

Det finns även ett öllexikon där ölets termer förklaras. Några av oktober månads nyheter presenteras också, men det har jag ju skrivit om tidigare.

Vi kan även få läsa historien om mannen bakom det japanska maltwhiskyundret. Masataka Taketsuru kom från en familj som i generationer bryggt sake. 20 år gammal avresta han till Skottland för att lära sig allt om whiskytillverkning, vilket han gjorde grundligt. Han träffade sin fru i Skottland och arbetade under flera år på skotska destillerier, bl a i Campbeltown. Han återvände till Japan, men familjeföretaget hade skrinlagt planerna på whiskytillverkning. Han vände sig då till konkurrenten Suntory, och fick ansvar för att bygga upp företagets whiskytillverkning. Han arbetade för företaget under en 10-årsperiod, men blev oense med företagsledningen om var produktionen skulle förläggas. Han lämnade för att så småningom öppna eget på den nordliga ön Hokkaido, som har ett klimat som påminner om Skottlands.

Det finns givevis många tips om spännande whisky. Jag har fastnat för några och funderar på att prova en del. Glendronach som finns som 12-, 15- och 18-åring. 12:an har jag druckit tidigare, en fyllig, rätt söt whisky med lätta röktoner. Det lutar åt att prova en mognare variant. Den japanska Nikka Yoichi 10 yo lockar också med beskrivningen robust, med balanserad rökighet och en massa sköna frukttoner.

Uppdate 2009-09-09: Jag var i residensstaden i dag och kunde inte låta bli att handla på mig en Nikka Yoichi. Det blev några Paulaner Oktoberfestbier, några belgare och en Solstice d'hiver Barley Wine också.

Allt om Whisky 2/2009

Allt om Whisky nr 2 2009 anlände idag. Tidskriften som utkommer med fyra nr/år är alltid en välkommen nyhet när den kommer. Mycket ny whisky och öl- information och inspiration.

I detta nummer bjuds på en whiskyodysse över världen. Vi får bl a besöka Australiens egen whiskyö Tasmanien. Givetvis besöks även destillerier i whiskyns moderland. Edradour, ett av de minsta destillerierna har en mycket spännande historia. Det grundades redan 1825 som ett producentkollektiv. Det har sedan dess haft ett flertal ägare. 1933 övertog William Whitely Edradour. Han ägde ett flertal blendedmärken och exporterade bl a till USA under förbudstiden. Hans kontaktman där var maffioson Frank Costello som skall ha stått modell till Don Corleones maffiafigur i Gudfadern. Ett av de märken Whitely ägde var Kings Ransom. Det var den whisky som serverades vid Potsdamkonferensen då andra bossar bestämde hur Tyskland skulle delas upp efter andra världskrigets slut.

I nummer ett hade tidskiften ett tema om belgisk öl. I det här numret är det Tyskland som får besök. Ett land som redan på 1500-talet införde reinheitsgebot (renhetslag) för att reglera ölproduktionen är givetvis ett seriöst producentland. Tysklands olika ölsorter presenteras liksom flera producenter som Bitburger, Spaten och Becks.

Juuls whiskybutik i Köpenhamn får ett besök och sortimentet provas av två represententer från Stockholm Whisky Entusiasts.

Det bjuds även på musik i det här numret. Dels i form av en bifogad CD med The Psychosomatic Cowboys. Bandmedlemmen Rob Cederlid driver krogen Saddle & Sabre med ett av landets bästa bourbonutbud enligt AoW. David Mortimer-Hawkins skriver dessutom om whiskymusik. Han tycker inte om poängsättning vare sig det gäller musik eller whisky. Däremot rekommenderar han musik med lämplig whisky att dricka till. Fair to Midland avnjuts bäst med en bra Mortlach, och till Seasick Steve rekommenderar han en äldre Springbank. Jag har inte hunnit prova den kombinationen då dessa märken inte finns i mitt sortiment. Musiken låter i alla fall lockande. Ni som har Spotify kan lyssna här.

Allt om Whisky nr 1/09

Årets första nummer av Allt om Whisky har anlänt. Inspirationsläsning för de som tycker om whisky och öl, t ex den här blogginnehavaren.

Jag konstaterar att av de 4 maltsorter jag för närvarande har i lager så är tre ett resultat av rescensioner i AoW. Den fjärdes tillverkare Bowmore Destillery ägnas i detta nummer en ledande artikel. I det här numret blir jag nyfiken på BenRiach Curiositas, artnr 10405-01 på bolaget, 389 kr. Heavily Peated Speyside låter lockande.

Det finns flera artiklar som handlar om belgisk öl. 140 bryggerier och c:a 1 000 ölsorter ger en viss variation. Det finns lite mer än Stella Artois och Duvel. 15 öl på tre dagar handlar om en resa som tidningens utsände gör i landet. Han besöker bl a Maredsous, benediktinerklostret utanför Namur. Känt för sina tre ale, 6, 8 och 10, men även för ost.

Namnet Duvel får en förklaring i artikeln. Ölet som härstammar från jäst hämtad från Skottland kallades först Victory Ale för att fira första världskrigets slut. 1923 fick det sitt nuvarande namn sedan skomakaren Van de Wouwer kallat det för "nen echten Duvel", en riktig rackabajsare. Sådana historier gillar jag.

Ytterligare artiklar om Belgiens goda öl finns om Leffe och Hoegaarden. Jag får även svaret på varför det belgiska ölet Kwak serveras i så konstiga glas i en träställning. Ölet var ursprungligen ett öl som såldes till kuskar. De kunde ha det runda glaset fastsatt med en ställning på kuskbocken och släcka törsten utan att behöva kliva av sin vagn. Namnet Kwak har två förklaringar. Värdhusägaren Pauwel Kwak skall vara den som hittade på glaset, och ljudet som uppstod i glaset när ölen gungade fram och tillbaka skall låta kwak, kwak. Ett gott mustigt öl som jag provat på en av Stockholms barer som specialiserat sig på belgisk öl.

Allt om Whisky nr 4

Nytt nummer i brevlådan i dag. Mycket om fatlagring, om ekens betydelse, om fatfinish och panelen provsmakar i detta nummer fem varianter på romfinish. Det finns även artiklar om romtillverkningens och ölets historia.

En ny Glenlivet presenteras och låter lockande. Glenlivet Nadurra 16 YO är lagrad 16 år på first-fill bourbonfat och inte kylfiltrerad, därav namnet Nadurra som är gaeliska för naturlig. Smaken beskrivs som "mjuk och silkig med tydlig sötma av fruktkaraktär, framför altt äpplekaraktär, en symfoni från en äppeläng - Jona Gold, Royal Gala och Ingrid Marie." Låter mer som en Calvados faktiskt.

Famous Grouse lanserar en ny fågel - snöripa. White Grouse är en grainwhisky som mognat på ekfat innan den kylfiltrerats. Den beskrivs som en lätt delikat och vaniljesöt whisky med mild smak. Isande kall skall den serveras - passande för en snöripa.

Årets julklapp? Ett alternativ som AoW skriver om är Classic Malts Coastal Collection. En presentlåda med 3 x 20 cl av Talisker 10 YO, Clynelish 14 YO och Caol ila 12 YO. Clynelish är en ny bekantskap, men de två övriga hör till mina topp 10. Jag skulle bli väldigt glad om jag fick en sådan julklapp. Meddelas tomten endast på detta sätt.

Bland ölnyheterna finns inget som lockar denna gång. Mariestads lanseras som porter, men svartöl är inget som passar min strupe. Mariestads Julöl däremot bör nog provas innan jag sätter ner foten och bestämmer vad som skall drickas till skinkan och sillen.

Allt om whisky nr 3

Skrivlättja eller brist på inspiration, vad det nu är. Inte har det blivit mycket skrivet på bloggen den här månaden. Det måste ha blivit något fel på almanackan . Plötsligt var det oktober och kallt, när det borde vara september och indiansommar.

En tröst i hösten damp dock ner i brevlådan i veckan. Allt om whiskys 3:e nummer för året. Det handlar mycket om amerikansk whiskey i detta nummer. Det är jungfrulig mark för mig. Jag har väl bekantat mig med herrarna Jack Daniels och Jim Beam, men så mycket mer är det inte. Här skrivs om för mig obekanta märken som Poppy van Winkle, Buffalo Trace, och Bulleit Bourbon. Det finns mycket att utforska i landet over there. Jag känner mig dock ännu inte färdig med de skotska produkterna, så det får anstå ytterligare en tid.

Amerikansk öl skulle jag kunna tänka mig att prova på. Då menar jag givetvis inte det gula vatten som heter Budweiser. Samuel Adams har både ale och lager som verkar intressant. Brooklyn Brewery har en East India Pale Ale som jag gärna skulle prova, men som tyvärr inte finns på monopolet. En sort som dock finns och som jag kan rekommendera den som gillar stark och besk öl, är Hercules Double IPA. Det är definitivt inte en matöl, och priset är i saftigaste laget. 37 kr får man hosta upp för 33 cl av varunr 11547. Men god som sagt för den som gillar beska.

I tidskriften skrivs även om den skotske prinsen. En 12-årig blend med 20 % inslag av single malt från Speyside Distillery. Scottish Prince nr 40479, 289 kr. Destilleriet har även en single som heter The Speyside. Nr 10478, 389 kr för en 15-åring. Båda är troliga objekt för provsmakning.

Allt om whisky 2

Allt om whisky nr 2 damp ned i brevlådan häromdagen. Den handlar om rök som framgår av bilden. Rökig whisky är ju speciellt populär i Sverige och AoW försöker ge en förklaring till detta. Röksmaken har blivit populär hos oss då rökning från början var ett sätt att konservera maten. Därför har vi maträtter som rökt ål och lax m m.

En artikel handlar som sig bör om Islayrökarna, fr a Lagavulin, Laphroig och Ardbeg. En resereportage från Orkneyöarna och Highland Park. Det var förresten en viking som lärde skottarna att använda torv som bränsle, Torv-Einar. Allt enligt de gamla kungasagorna. Till Highland Park används f ö en blandning av rökt och ickerökt malt. Därav den mer neutrala smaken.

En för mig ny bekant är Longrow. En rökig maltwhisky som sedan 1973 tillverkas av Springbank Destillery i Campbeltown.

I övrigt kan nämnas artiklar om whiskyhistoriens stora män. Long John McDonald som i början av 1800-talet grundade sitt första destilleri vid foten av Ben Nevis, Skottlands högsta berg 1 300 m ö h. James Buchanan som blev känd som mannen som lanserade Black and White. Denna blend har fått sitt namn av att den hade en vit etikett på en svart flaska. Den svarta skotska terriern och den vita westien är ett senare påfund. Dewars whisky namngiven efter John D vars levnadsöde beskrivs i en annan artikel blir rescenserad. Den finns nu att tillgå på vårt monopol, efter att under lång tid varit en mycket populär blend i utlandet.

Detta är förvisso inspirationsläsning för såna som jag, maltnördar. Nu finns såväl Dewars 12-åriga blend som en 14-årig Longrow i mitt lager. Båda lever upp till beskrivningarna i tidningen. Longrow har en utpräglad men ändå elegant röksmak. Den kan tävla med den 16-åriga Lagavulin som nr 1 av mina favoriter. Dewars blend är av en annan sort. Ingen rök utan en mycktet fruktig och söt whisky. Någonting att sticka emellan med för att inte tjärhalten skall bli alltför hög i svalget.

Allt om whisky

Det nya numret, årets första, av livsnjutartidningen Allt om Whisky låg i brevlådan när vi kom hem från helgens kusinträff i Karlsborg. Det är som vanligt ett späckat nummer med nyheter om både whisky och öl.

De destillerier som tidningen besökt den här gången är Benromach, som även testas i 6 versioner av tidningens testpanel, samt The Dalmore och Glenfarclas. The Dalmores tolvåring kan f ö starkt rekommenderas.

Bland ölnyheterna är det mycket svartöl, stout. Det är en ölsort som inte hör till mina favoriter. Däremot ser jag fram mot en provning av det belgiska benedektinerölet Maredsous. Detta kommer från april att ingå i det ordinarie sortimentet. Artikelnummer 1511 och priset blir 15,40 för 33 cl för denna munkdryck från Namur.

Ytterligare en nyhet på systembolaget som kommer i april är Brewdog Punk IPA från ett nystartat microbryggeri i Fraserbourg, Skottland. Artikelnr 1515, och priset blir 18,40 för 33 cl.

I ett resereportage från Islay berättas om 8 svenska fatdårar som besökt sitt eget fat, 240 liter Port Charlotte som inköpts från Bruichladdich Distillery.

Lite nördig är man väl när man inte bara avsmakar utan även läser om dryckerna och dess tillkomst. Jag känner dock att jag ligger i lä bakom de större fantasterna. Det är då inte bara fatdårar jag tänker på. Det finns ett exklusivt sällskap på 24 personer, varav en svensk, som bildat sällskapet Malt Maniacs. De har sedan 1995 en webbsajt där de bl a presenterar sin provningar. Över 10 000 olika slags whisky har hittills avsmakats. På sidan finns även en nybörjarskola i 8 kapitel. Noggrant men med mycket humor vägleds här nybörjaren in i maltwhiskyns mystiska värld.

Mitt eget förråd är för tillfället något tunnt. Caol Ila 12 yo, Bowmore Mariner 15 yo, och en Glennfiddich Ancient Reserve 18 yo är de godingar jag alternerar mellan för tillfället.