Allt om whisky 2

Allt om whisky nr 2 damp ned i brevlådan häromdagen. Den handlar om rök som framgår av bilden. Rökig whisky är ju speciellt populär i Sverige och AoW försöker ge en förklaring till detta. Röksmaken har blivit populär hos oss då rökning från början var ett sätt att konservera maten. Därför har vi maträtter som rökt ål och lax m m.

En artikel handlar som sig bör om Islayrökarna, fr a Lagavulin, Laphroig och Ardbeg. En resereportage från Orkneyöarna och Highland Park. Det var förresten en viking som lärde skottarna att använda torv som bränsle, Torv-Einar. Allt enligt de gamla kungasagorna. Till Highland Park används f ö en blandning av rökt och ickerökt malt. Därav den mer neutrala smaken.

En för mig ny bekant är Longrow. En rökig maltwhisky som sedan 1973 tillverkas av Springbank Destillery i Campbeltown.

I övrigt kan nämnas artiklar om whiskyhistoriens stora män. Long John McDonald som i början av 1800-talet grundade sitt första destilleri vid foten av Ben Nevis, Skottlands högsta berg 1 300 m ö h. James Buchanan som blev känd som mannen som lanserade Black and White. Denna blend har fått sitt namn av att den hade en vit etikett på en svart flaska. Den svarta skotska terriern och den vita westien är ett senare påfund. Dewars whisky namngiven efter John D vars levnadsöde beskrivs i en annan artikel blir rescenserad. Den finns nu att tillgå på vårt monopol, efter att under lång tid varit en mycket populär blend i utlandet.

Detta är förvisso inspirationsläsning för såna som jag, maltnördar. Nu finns såväl Dewars 12-åriga blend som en 14-årig Longrow i mitt lager. Båda lever upp till beskrivningarna i tidningen. Longrow har en utpräglad men ändå elegant röksmak. Den kan tävla med den 16-åriga Lagavulin som nr 1 av mina favoriter. Dewars blend är av en annan sort. Ingen rök utan en mycktet fruktig och söt whisky. Någonting att sticka emellan med för att inte tjärhalten skall bli alltför hög i svalget.