Gott Nytt 2009

Årets sista dag börjar övergå i årets sista timmar. Det blir ingen uppsummering av 2008 på den här bloggen. Jag vill bara helt enkelt önska alla ett Gott Nytt 2009. Vi blickar framåt inte bakåt.

2009 lovar jag

att inte börja röka
att inte slå min fru och mina barn
att prova ett antal nya maltwhisky och ölsorter
att foga minst fem nya recept till familjens matlista
att inte lägga mig till med några nya ovanor och göra allt för att mildra effekten av de jag redan har
att röra på mig lite mer än vad jag gjort de senaste åren, med önskad påföljd att antalet kilon att bära på inte blir fler utan snarare färre

12 kvinnor

Det blev ju bara gubbar när jag så där i all hast skulle plocka fram 12 låtar. Det fanns och finns ju även kvinnor som presterat högtidsstunder i musikvärlden. Jag får därför be om ursäkt och komplettera med den här listan.






12 kvinnor

1. The Birds and the Bees - Alma Cogan. Hade jag den här på mitt första blandband? Det är troligt men jag minns inte.

2. Always Something There to Remind Me - Sandie Shaw. Sandie Shaw som barfota vann Eurovision Song Contest med Puppet on a String var ett av de kvinnliga inslagen i brittpopen som härjade på listorna i slutet av 60 - talet.

3. Son of a Preacher Man - Aretha Franklin. Queen of Soul måste givetvis vara med på den här listan.

4. You Can't Hurry Love - Supremes. Tre kvinnor på ett bräde. Diana Ross, Mary Wilson, och Florence Ballard var den urspungliga besättningen i detta Tamla Motown-gäng. Diana Ross bröt sig ur för att göra solokarriär redan 1969.

5. Proud Mary - Tina Turner. Rock-mormor har dykt upp med jämna mellanrum på skivtallrikarna i det här huset. Här med en CCR-klassiker.

6. The Heat is On - Agneta Fältskog. Ett solonummer från efter ABBA-tiden. Under ABBA:s storhetstid lyssnade jag mest på progg, men när den här kom kunde jag sänka mig till att lyssna på sådan här kommersiell musik.

7. Forårsdag - Anne Linnet. En av flera ljuvliga danskor som jag lyssnat på. Här med en vårsång.

8. Pearl's a Singer - Elkie Brooks. Sångerskan från Vinegar Joe som blivit mer berömd som soloartist.

9. Luka - Suzanne Vega. En singer-songwriter från 80-talet som jag blev bekant med via MTV.

10. Magneter - Anne Dorte Michelsen. Ännu en danska som min svåger tipsade om någon gång på 80-talet.

11. Beast of Burden - Bette Midler. Bettan sjunger Stones och hon gör det bra.

12. A Woman Left Lonely - Janis Joplin. En ensam kvinna som levde ett självförbrännande liv. Mer berömd efter sin död, bl a genom filmen The Rose där Bette Midler spelar huvudrollen och sjunger ledmotivet.

Det finns ytterligare damer som inte fick plats här ovan. Queen Ida, Sofia Karlsson, Sissel Kyrkjebö, och Jennifer Rush för att nämna några.

12 låtar

Mymlan har på sin blogg utmanat sina läsare att göra en lista med 12 låtar som betytt något för dem. Det ska vara låtar som säger något om ens person och man skall lägga till en motivation för varje låt. Den här listan säger förmodligen inte så mycket om mig som person, mer än att jag är minst 15 - 20 år äldre än de flesta som svarat på Mymlans utmaning. Det är dock 12 låtar som någon gång har betytt och fortfarande betyder något för mig.





12 låtar

1. This Hammer - Spencer Davis Group. Det var den här typen av låtar jag spelade in från Tio i Topp och Kvällstoppen på syrrans rulbandspelare i slutet av 60-talet. Mycket brittisk pop och till det bästa av den varan hörde Spencer Davis Group med Steve Winwoods karaktäristiska sång.

2. Lazy Sunday - The Small Faces. Den första LP som jag köpte på EPA i Varberg var Ogdens Nut Gone Flake med The Small Faces. Köpet berodde förmodligen lika mycket på omslagets utformning som musikinnehållet. Se bilden.

3. Long As I Can See The Light - Creedence Clearwater Revival. CCR hörde till de mest välspelade skivorna i min samling under några år i slutet av 60 - och början av 70-talet. Låtarna håller än och John Fogerty turnerar fortfarande. Ola Bjurman har under 2008 lanserat sin hyllning i Fogerty Files. Lite bluesigare stuk än originalet. Än så länge är dock originalet mer invant. Låten kommer från gruppens femte studio-LP, Cosmos Factory.

4. Här kommer natten - Pugh Rogefeldt. Pugh's LP Ja, dä ä dä! var min första svenskspråkiga LP, och en föregångare till det om skulle komma i den svenska proggvågen. 27 kr vill jag minnas att den kostade. Ett saftigt uttag ur en ung mans månadspeng, men en god investering i musikupplevelse.

5. Maggie May - Rod Stewart. En kompis fick mig att börja lyssna på Roddan, vilket även ledde tillbaka till Faces, gruppen som uppstod i kollisionen mellan resterna av The Small Faces och två grabbar från Jeff Beck Group, Roddan och Ron Wood.

6. För full hals - Nynningen. Den här låten får representera alla musikupplevelser på Sprängkullen under 70 - talet. Göteborgsproggens näste i Haga. Totta Näslund har i olika konstellationer gett många goda vibrationer. Han fortsätter med det från sin plats mellan månen och Mars.

7. 21/3 - Dan Hylander & Raj Montana Band. Med Dan Hylander tar vi oss in på 80-talet. Jag minns en spelning i Falköpings Folkets Park. RMB var ett mycket tight band. Påminner om E-street Band.

8. Rialto - Ulf Lundell. Ingen lista blir komplett utan en Lundellåt. Rialto från skilsmässoskivan Den vassa eggen är den bästa av hans ballader. Ett återkommande spelningsval under slutet av 80-talet, och sedan dess.

9. Jersey Girl - Bruce Springsteen. Ja, även Bossen måste vara med. Han har ju funnits med sedan Darkness on the Edge of Town, min första Bruce-LP. Här med en låt från Live-boxen 1975-1985, som han inte skrivit själv utan lånat av Tom Waits.

10. Come Dancing - The Kinks. Under 80 - talet hade jag ett återfall i Kinkslyssning. Det här var en av låtarna från State of Confusion, som kom 1983.

11. Tryin' to Get to Heaven - Bob Dylan. Bob Dylan hör till en av de mest spelade genom åren, såväl på skiva som med eget gitarrklink. Det brukar trätas om vilken av alla hans låtar eller album som är den/det bästa. Av albumen håller jag Blonde on Blonde som det bästa. Låtar har jag svårare att välja. Den här är en av hans senare alster från den bluesiga Time out of Mind från 1997.

12. Dom tar dig ifrån mig - Bo Kaspers Orkester. Det nuvarande som spelas mest i mobilen och mp3-spelaren.

Det blev bara gubbar, och huvudsakligen gubbrock. Men det säger ju mycket om vem jag är - en gubbe.

Julen är här

Nat King Cole - Ramblin' Rose

Nat King Cole, populär amerikansk jazzsångare under 50- och 60-talen. Ramblin' Rose är en hans stora hits. Dottern Natalie Cole gick i sin fars fotspår och fick 1975 en Grammy för bästa nykomling. Hennes största succe fick hon dock med CD:n Unforgettable ... With Love, som gav henne flera Grammys i början av 90-talet. På CD:n sjunger Natalie faderns sånger, bl a i en trickinspelad duett med pappa Nat.

Halvar skriver vackert i en julnovell om sin morfar. Mina morföräldrar bodde i Norge och varje sommar gick färden till deras fjällgård. I början med tåg, och senare med någon av alla de SAAB-ar pappa hade. På gården fanns även mina morbröder. De hade ett visst musikintresse. Gunnar spelade gitarr och lyssnade mycket på hästjazz. Han hade även skivspelare och en Tandberg rullbandspelare. Det är fr a två skivor jag minns att jag och syrran spelade på Gunnars grammofon. Ramblin' Rose med Nat King Cole och Let's Twist Again med Chubby Checker.

Bob Dylan på svenska

Det sveper en Dylanfeber över vissa bloggar. Det har förmodligen att göra med de kommande Dylankonserterna nästa år där biljetterna har släppts i dagarna. Halvar har en allvarlig kronisk Dylanfeber. Mats Weman, frilansskribent från de sydligaste delarna av landet har börjat med en serie på sin blogg. Dagens Dylan.

Även jag har fått ett recidiv i Dylanfeber. Det dyker ju upp med jämna mellanrum. Jag fick ett infall att leta upp vad som finns av Dylan på svenska på Spotify. Det finns lite hjälpmedel för att söka på nätet. En hel databas med Dylancovers med sökmöjligheter. Det finns även en site med coveralbum att leta på. Dylan finns även på japanska, frisiska och catalan om någon är intresserad.

Allt som listades på dessa databaser finns givetvis inte på Spotify. Men jag snodde i alla fall ihop den här spellistan.

http://open.spotify.com/user/bogey/playlist/0AuEcxpX3NfNbcn9rvLqPg

Möbelhandlarens dotter

Det blev rekordsnabb leverans av TV-serien Möbelhandlarens dotter. I går morse knappade jag i beställningen per SMS, och i dag på morgonen låg DVD-boxen tillsammans med dagens tidning i brevlådan.

Möbelhandlarens dotter är sjätte och sista i serien med Lassgård-filmer som Dalarnas Tidningar säljer till sina prenumeranter. För 69 kr får man hela serien om 7 avsnitt. Jag missade flera avsnitt, men de jag såg gjorde mig så intresserad att jag ändå tänkt köpa den. Med ett sådant fyndpris fanns ingen tvekan.

Serien handlar om den ambulerande möbelhandlaren Frank Tidman (Jakob Eklund) som på en av sina affärsresor tar med sig sin 16-åriga dotter Sanna (Sofia Pekkari). Han tycker de behöver träffas mer än varannan helg och lära känna varandra. Det blir en resa i tid och rum där pappa förmedlar familjen Tidmans historia till sin dotter. I återblickar tar Frank med oss till sin barndom där vi får träffa hans far (Rolf Lassgård) och mor (Lia Boysen). Lassgård gör som vanligt en mycket stark rollprestation.

TV-serien kryddas med natursköna bilder av ett Norrländskt landskap, samt av en lyckad produktplacering av Sveriges säkraste bil. 7 avsnitt om 60 minuter vardera. Julhelgen är intecknad.

Blandband - en rekonstruktion

Jag har en tre år äldre syster. När vi växte upp fick hon en Philips rullbandspelare i julklapp. På den bandade hon den tidens låtar från radion. Jag fick ynnesten att spela in ett eget band med mina favoriter. Mitt eget första blandband. Källan var Tio i Topp och Kvällstoppen. Tio i Topp var ett program där låtarna röstades fram. Kvällstoppen utgick från försäljningssiffror. Jag minns några låtar som var med på det där bandet. Stewball med The Hollies, och Silence is Golden med The Tremeloes är jag helt säker på.

Bandet försvann. Syrran lånade utan min vetskap ut det och sina egna band till en kompis som skulle ha fest. Sina egna band fick hon tillbaka men mitt hade gått upp i rök. Stor sorg och en tids mycket frostiga syskonrelationer blev följden av detta svek.

Med hjälp av Spotify har jag försökt rekonstruera det där bandet. Jag minns givetvis inte alla låtar som var med, men de här är tänkbara.

http://open.spotify.com/user/bogey/playlist/19fUTTdtLHv8XoC9g3WPur

Fåglarna

Aftonbladet har dragit i gång en ny serie av DVD-filmer som säljs som bilaga till tidningen. Det är Hitchcocks klassiker. Spänningens mästare. Förra veckan var det Psycho, denna vecka är det Fåglarna. Senare kommer klassiker som Främlingar på tåg och Fönstret mot gården.

I Fåglarna debuterar Tippi Hedren. En blondin från Minnesota vars farföräldrar kom från Sverige. Medverkar gör även den Austalienfödde skådespelaren Rod Taylor. Han förekom senare bl a i långköraren Falcon Crest. Taylor och Hedren spelar det unga paret som kämpar för sina liv mot de fåglar som löper amok i Bodega Bay.

Manus är av en annan kändis. Screenplay by Evan Hunter. Det är vår gamle hederlige deckarförfattare Ed McBain som under en av sina pseudonymer har medverkat med manus. Han föddes som Salvatore Lombino 1926 och avled som Ed McBain 2005. Jag har skrivit om honom tidigare här.

Filmen spelades in 1963. Den står sig än i dag som en av filmvärldens bästa skräckisar. Rekommenderas varmt

Hunger Hotell

Hunger Hotell - Eldkvarns senaste släpp. Den har jag lyssnat mycket på den senaste veckan. Det är den tredje i raden av CD som producerats av Jari Hapalainen. Atlantis - Svart Blogg och nu Hunger Hotell.

En del recensenter har liknat den här skivan med E-street-band, och även jag tycker att det finns sådana drag. Lite Roy Bittan-klink på Bröllopssångerna 1 & 2. Den täta ljudmassan på t ex titellåten Hunger Hotell.

Jag har svårt att se några låtar som blir Eldkvarnsklassiker på den här skivan. Den är jämn och bra, men inget som riktigt sticker ut, som Kärlekens tunga. Det är habil rock. Plura har den här gången fått order från Jari om 3 - 4 minuterslåtar. Därför finns inga långa ballader typ Blues för Bodil Malmsten eller Fulla för kärlekens skull. Min favorit så här långt är Kommit Hem. En lugn låt som påminner om Äntligen min från Atlantis. Vi har även Karlas bidrag, Lilla Sofie. En inte alls oäven låt. Den brodern kanske borde få lite mer utrymme än en låt per CD.

Även i samband med detta skivsläpp bloggar Plura. Följ hotelldirektören här.