Inga, Katinka og smukke Charlie på sin Harley

Det har varit alldeles för lite Gasolin här i bloggen på den senaste tiden. Den här klassikern får råda bot på den bristen.

Gallipoli

Gallipoli är namnet på den halvö på den europeiska sidan av Turkiet som skyddar inloppet till Dardanellerna. Gallipoli eller Gelibolu på turkiska, Kallipolis på grekiska (den vackra staden) är även namnet på den stad på östra sidan som är huvudort på halvön. Färjerutten mellan Gallipoli och Canakkale på andra sidan sundet förbinder Istanbul med Izmir och är därför mycket trafikerad.

Låset till Svarta havet har alltid varit omstritt. Här har folken mötts och här har det stridits genom sekler.

Det osmanska riket trädde tidigt in på centralmakternas sida i första världskriget och hotade grannen i norr, Ryssland och engelska intressen vid Suezkanalen. Vid slutet av 1914 hade kriget på västfronten gått i stå och arméerna grävde ner sig i skyttegravar i norra Frankrike. England och Frankrike var i behov att skapa en andra front, samtidigt som Ryssland ville ha hjälp mot det osmanska rikets offensiv i Kauakasus. Den brittiske krigsministern lord Kitchener gav marinminister Churchill i uppdrag att anfalla Dardanellerna. Britterna underskattade dock den turkiska stridsförmågan. Sundet var minerat och på land var armé och artilleri väl förskansade på den bergiga halvön. De turkiska trupperna leddes också av en skicklig tysk general, Otto Liman von Sanders.

I mars 1915 försökte en brittisk flotteskader att tvinga sig igenom sundet, men fick dra sig tillbaka efter svåra förluster. I april landsattes brittiska, australiska och nyzeländska trupper vid två brohuvuden på halvön. De lyckades dock inte avancera från stranden. Turkarna gick till motangrep men lyckades inte köra bort britterna från stranden. Trots förstärkningar och flera stormningsförsök lyckades inte de brittiska styrkorna slå ut de turkiska trupperna. Bulgarien gick med i kriget på centralmakternas sida, och släppte genom förstärkningar till turkarna. Britterna öppnade en ny front vid Tessaloniki och beslöt att prioritera den. Vid årsskiftet 1915-16 evakuerades de brittiska trupperna från Gallipoli. Förlusterna hade varit enorma. Runt 44 000 allierade soldater miste livet och på den turkiska sidan var förlusterna nästan det dubbla.

Pluras spanska kokbok

"Jag var 36 år gammal och det var julafton 1987 när jag för första gången besteg spansk jord, närmare bestämt Barcelonas gator, torg och gränder. Staden visade sig från sin bästa sida denna dag, solen sken och det var 24 gr varmt. Livet lekte, jag var förälskad och på resa i ett nytt land med föremålet för min kärlek gåendes vid min sida."

Så introducerar Per Malte Jonsson alias Plura i Eldkvarn sin nya kokbok - Pluras spanska kokbok. Pluras matintresse är ju bekant sedan tidigare utgivna kokbok och från hans TV-program. Det är som han tidigare berättat om något han fått från modersmjölken. Mamma Magda var ju kallskänka i sitt yrkesliv och god husmanskost var det som serverades i det Jonssonska hemmet.

Men nu är det alltså Spanien det gäller. Plura har tagit med sig kock, fotograf och en designer till Mallorca och Barcelona där det lagas mat på lokala råvaror. Sejouren avslutas på hemmaplan i Estocolmo. Det är en snygg bok. Vackra bilder och arrangemang. Plura skriver bra texter och det är intressant när han berättar om sitt första möte med olika maträtter.

Men sen är det väl så med kokböcker att de även skall fungera att laga mat efter. Där kunde boken tjänat på lite mer korrekturläsning. Visserligen hävdar Plura att mat skall lagas med känsla, men ett recept bör ju kunna följas någorlunda. Ingrediensförteckning och beskrivning bör så att säga gå hand i hand.

Redan på första rätten går det fel. Albondigas med mandelsås. I tillagningsanvisningarna dyker det upp en selleri och spiskummin som inte finns med bland ingredienserna. Sellerin skall antagligen vara de hackade sardellfiléer som omnämns i förteckningen. Frågan är om spiskummin är liktydigt med chilifrukt, annars förstår jag inte var den tar vägen i maträtten. Det skall mycket hjärta till för att få ihop det i den rätten.

Nej Pluras spanska kokbok gör sig nog bäst som inspirationslitteratur. Man blir hungrig av att läsa. Kanske går det också att via inspiration att få till några av de rätter han berättar om.

Mariza

I sommar bär det av till norra Portugal. Vi har bokat flyg via Bryssel till Porto, och hotell på tre platser. Vi avslutar med lägenhetsboende i Porto. Som vanligt är tiden innan resan lika viktig. Vi förbereder oss. En Första klassens guide över Portugal är inköpt. En stadsguide över Porto likaså. Lite musik behövs också för att komma i stämning och i Portugal är det fado som gäller. Fado är Portugals motsvarighet till de svartas blues, eller varför inte grekernas rembetikon. Ordet fado betyder öde. Musikstilen är influerad av arabisk och afrikansk musik och portugisiska sjömanssånger. Texterna handlar oftast om fattiga männsikors levnadsöden.

Mariza är ett av de stora namnen i den moderna fadon. Hon är född i Mocambique med en afrikansk mor och en portugisisk far. Hon slog igenom 2001 och är nu en världsartist som ger 150 konserter per år världen runt. Hon har uppträtt i Sverige, men har blivit särskilt populär i Finland. Den ödesmättade musiken berör tydligen de tungsinta finnarna på ett speciellt sätt.

MTV-minnen

I slutet av 80- och början av 90-talet bodde vi i lägenhet. Där hade vi kabel-TV och en av de "nya" kanaler som ingick i utbudet var MTV. Det innebar en liten uppryckning i musiklyssnandet och från den tiden har jag samlat några favoriter i den här spellistan.

http://open.spotify.com/user/bogey/playlist/1mVz0kILfvYJgdMBG7DF8i

Nunc Dimittis

Ron Wood

En gammal gitarrhjälte som numera blir mest omskriven för sina alkoholproblem och affärer med unga flickor. Ovan visar han upp sina arbetsredskap. Skandalrubrikerna kan dock inte ta i från honom hans gedigna avtryck i den brittiska rock and rollhistorien. Från Jeff Beck Group, via Faces till Rolling Stones. Här några smakprov;

Don't Think Twice

It ain't no use to sit and wonder why, babe
It don't matter, anyhow
An' it ain't no use to sit and wonder why, babe
If you don't know by now
When your rooster crows at the break of dawn
Look out your window and I'll be gone
You're the reason I'm trav'lin' on
Don't think twice, it's all right

It ain't no use in turnin' on your light, babe
That light I never knowed
An' it ain't no use in turnin' on your light, babe
I'm on the dark side of the road
Still I wish there was somethin' you would do or say
To try and make me change my mind and stay
We never did too much talkin' anyway
So don't think twice, it's all right

It ain't no use in callin' out my name, gal
Like you never did before
It ain't no use in callin' out my name, gal
I can't hear you any more
I'm a-thinkin' and a-wond'rin' all the way down the road
I once loved a woman, a child I'm told
I give her my heart but she wanted my soul
But don't think twice, it's all right

I'm walkin' down that long, lonesome road, babe
Where I'm bound, I can't tell
But goodbye's too good a word, gal
So I'll just say fare thee well
I ain't sayin' you treated me unkind
You could have done better but I don't mind
You just kinda wasted my precious time
But don't think twice, it's all right

Kapten Corellis mandolin

Fyndade tre filmer för 99 kr på ICA Maxi igår. Det här var en av dem. De två andra kanske jag återkommer till här senare. Filmen får tjäna som övergång från Italien till Grekland. Jag har ju skrivit flera inlägg om Sicilien dit jag är på väg i tankarna. Det blir dock ingen resa dit i år. Det blir inte heller norra Portugal i år, men troligen 2011 när A fyller jämt. Även östra Andalusien är skjutet på framtiden. Det blev D som fick bestämma sommarens resmål. Det kanske är en av de sista resorna han vill följa med mamma och pappa och då tyckte vi att han fick välja. Han vill åka tillbaka till Kreta och vi har därför bokat flygstol, hotell på två ställen och hyrbil till början av juni månad. Vi har tidigare mest sett västra delen av ön, nu blir det östra och södra delen som skall utforskas.

Filmen bygger på en roman och personerna är uppdiktade. Det finns dock en historisk bakgrund till händelserna som utspelar sig på den grekiska ön Kefalonia. 1940 anfaller Italien Grekland. Den italienska armén med 14.000 man bryter in från Albanien, men blir hejdade och besegrade av den grekiska armén bestående av 8. 000 soldater. 1941 anfaller Tyskland understödda av Italien och Bulgarien Grekland. Den tyska krigsmaskinen är av en annan kaliber än den italienska och det dröjer inte länge innan Grekland ockuperats.

Det sker en viss uppdelning mellan ockupanterna. Kefalonia besätts huvudsakligen av italienska trupper, 12.000 man. Det finns även en mindre tysk styrka på 2.000 man. 1943 landstiger de allierade trupperna på Sicilien. Med stöd från maffian kunde ön erövras relativt snabbt. Stödet för Mussolini vacklade i det italienska etablissemanget. Ett vapenstillestånd förhandlades fram och Mussolini arresterades. Han fritogs av tyska fallskärmssoldater och fördes till norra Italien där han ledde den s k Salo-republiken. Italien var delat. På Balkan övertog Tyskland de områden som besatts av italienska trupper. De italienska trupperna avväpnades. På Kefalonia vägrade italienarna att lämna ifrån sig sina vapen. De satte sig till motvärn, men tyskarna var överlägsna. fr a i luften. Tyskarna lät avrätta 5.000 man av de 9.000 som överlevt striderna som hämnd för att italienarna satt sig upp mot dem.

1945 besegras så det tredje riket. Andra världskriget är slut. I Grekland utbryter inbördeskrig, som pågår fram till 1949. I de allierades uppgörelse efter kriget tillhör Grekland den brittiska sfären. Utan stöd från Sovjetunionen besegras de kommunistiska partisanerna ledda av Kapetan Aris. Även på Kefalonia förekom strider under inbördeskriget, men detta finns inte med i filmen. Med i filmen är dock den jordbävning 1953 som ödelade en stor del av bebyggelsen. Förstörelsen var så omfattande att en stor del av befolkningen tvingades lämna ön.

Bra skådespel, en spännande handling och fr a mycket vackra greklandsbilder, om man bortser från krigsscenerna och skildringen av jordbävningen. En klart sevärd film.

Bing Crosby: Adeste Fidélis

Den här stenkakan tillhörde samlingen i radiogrammofonen av märket HMV som vi hade hemma under min uppväxt. På baksidan fanns om jag minns rätt Little Drummer Boy.

Jag får tillönska alla en God Jul.

Walking in my winter wonderland

Det har varit lite tyst här på bloggen ett tag. Det har varit lite mycket IRL. Sakta börjar dock en känsla av julstämning att infinna sig. Vi har fått ett vitt täcke som om prognoserna från SMHI håller skall ligga kvar över julhelgen. Klapparna är inköpta, den sista kompletteringen gjordes idag. På måndag får vi ny kyl och frys som skall fyllas med utvalda läckerheter.

Halvar har skrivit ett nytt julepos om sin morfar. Lassewan har meddelat resultatet från sin årliga julölsprovning. I år blev det Jämtlands julöl som tog hem segern, tvåa kom en av mina nya favoriter Corsendonk och som nr tre Hallands stolthet Three Hearts.

Själv har jag legat rätt lågt med julölstestning. Utöver de tre som jag skrivit om här, har det bara blivit en belgare på 75 cl flaska. N'Ice Chouffe från Brasserie d'Achouffe (nr 11364 54,90). Det är en relativt söt julig sak som påminner om Falcons julmumma. Jag skulle köpt mer men den var tyvärr slut på mitt bolag. Till helgen blir det Three Hearts till julbordet, och Corsendonk till nötterna och fikonen. Jag har även några Jacobsen Golden Naked Ale att ta till om detta inte skulle räcka. Snapsen i år blev norska Lysholms Linie Akvavit.

I CD-spelaren ligger nu Bob Dylans Christmas in the Heart. Gubben har gjort en välgörenhetsplatta med gamla julfavoriter. Trevligt för att det är His Bobiness, men den kommer inte att leva länge som julskiva. Årets julskiva blir i stället Strålande jul med Sissel Kirkjebö och Odd Nordstoga. Den skönsjungande norska sopranen har hittat en ny sångarpartner i en av Norges mer lovande yngre artister.

Just Like Tom Thumb's Blues

When you're lost in the rain in Juarez
And it's Eastertime too
And your gravity fails
And negativity don't pull you through
Don't put on any airs
When you're down on Rue Morgue Avenue
They got some hungry women there
And they really make a mess outa you

Now if you see Saint Annie
Please tell her thanks a lot
I cannot move
My fingers are all in a knot
I don't have the strength
To get up and take another shot
And my best friend, my doctor
Won't even say what it is I've got

Sweet Melinda
The peasants call her the goddess of gloom
She speaks good English
And she invites you up into her room
And you're so kind
And careful not to go to her too soon
And she takes your voice
And leaves you howling at the moon

Up on Housing Project Hill
It's either fortune or fame
You must pick up one or the other
Though neither of them are to be what they claim
If you're lookin' to get silly
You better go back to from where you came
Because the cops don't need you
And man they expect the same

Now all the authorities
They just stand around and boast
How they blackmailed the sergeant-at-arms
Into leaving his post
And picking up Angel who
Just arrived here from the coast
Who looked so fine at first
But left looking just like a ghost

I started out on burgundy
But soon hit the harder stuff
Everybody said they'd stand behind me
When the game got rough
But the joke was on me
There was nobody even there to call my bluff
I'm going back to New York City
I do believe I've had enough

Little Willie John

Spela hennes älsklingssång, med Little Willie John. Så sjunger Peter LeMarc. Kan det ha varit den här?

Johnny Winter

Johnny Winter fyllde i våras pensionär. Han är märkt av ålder och sjukdom, men spelar fortfarande. Åtminstone gjorde han det för två år sedan som i det här klippet. Den två år yngre brodern Edgar medverkar här med sång och sax. Det finns fortfarande bett i Johnnys gitarr, även om han nu måste sitta ner. Mager har han alltid varit och det vita håret som han och brodern bär är en följd av albinism.

Spotify levererar

Stimtidningen landade i dag på jobbet. Jag vill redan från början påpeka att det inte är jag som är kompositör. Grundaren av en av de stiftelser kommunen förvaltar var tydligen det och därför får kommunen tidningen.

Nåväl, i det senaste numret av tidningen, rapporteras om den första utbetalningen till Stim från Spotify. En avräkning har gjorts för perioden oktober 2008 till februari 2009. Totalt utbetalades 500 000 kronor, för 125 000 unika musikverk. Antalet Spotifyanvändare var i mars 2009 340 000 varav 13 000 var betalande premiumanvändare. Antalet streams var 570 miljoner.

Det musikverk som erhöll störst ersättning var Lady Gagas Poker Face som fick 2 300 kronor för en miljon avlyssnade streams. Spotify betraktas i Stimsammanhang som en personligt sammansatt radio. Ersättningen kan jämföras med ett musikverk som spelas en gång i ett Sommarprogram och som avlyssnas av ungefär 1 miljon lyssnare. Detta ger för ett verk på tre minuter en ersättning på 100 kronor. Räknat på detta sätt är ersättningen från Spotify relativt hög. Släng dig i väggen Magnus Uggla!

Dan Hylander on tour

Dan Hylander är på gång med turné igen. Han startar på Stadsteatern i Falkenberg i morgon. Det kommer inte att låta som det gör i klippet. Det är inte Raj Montana Band som kompar den här gången. Pelle Alsing och Clarence Övferman är upptagna med Roxette. Dan har med sig ett helt nytt band lett av Ulf Lundells gamla parhäst Janne Bark.

Hade jag varit i mina gamla hemtrakter, vet jag var jag skulle hålla hus i morgon kväll. Jag får vänta tills han kommer längre uppåt landet.

Just like a woman

En av av de bästa av Dylans låtar i en klassisk inspelning. Från Rollin' Thunderturnén 1975.

Klassisk Roderick Stewart

En diskussion på Halvars blogg fick mig att plocka fram de gamla vinylen. Här framför Roddan tillsammans med sin gamle vapendragare från Jeff Beck Group och Faces, Ron Wood, två klassiska låtar. Det är Maggie May från Every Picture Tells a Story 1971 och Gasoline Alley från albumet med samma namn 1970. En konsertupptagning från Albert Hall som jag inte vet årtalet på.

LMS The Ronnie Lane Mobile Studio

Ronnie Lane är en av mina favoritbrittpoppare. Både som basist, sångare och låtskrivare först i The Small Faces och senare i The Faces, och som soloartist. Ni som följt min blogg vet att jag skrivit om honom tidigare, både här och där. Ett smakprov på hans musik kan du få här. Den fina balladen Annie.

Ronnie Lane köpte 1972 en Airstream husvagn från USA. Han lät en ljudtekniker i bekantskapskretsen, Ron Nevison, inreda husvagnen. Ut åkte den tidigare inredningen - in åkte den tidens analoga högteknologi, med bl a en 16-kanalers bandspelare.

Ronnies tanke bakom den mobila studion var att skapa inspelningsmöjligheter för sina soloprojekt. Han hade tröttnat på turnerandet med Faces, och blivit diagnostiserad med MS. Han hoppade av bandet 1973. Första projektet i LMS var soloplattan Anymore for Anymore 1974. Därefter spelades One for the Road med Ronnie Lane's Slim Chance Band in. Det är konvolutet till den skivan som syns på bilden. Bakom bandet syns LMS.

Snart började andra brittiska musiker att vilja använda studion. Kompisen Pete Townsend bestämde att The Who's rockopera Quadrophenia skulle spelas in här. Även LP:n The Who by Numbers spelades in i LMS. Det följdes av flera, Led Zeppelin använde LMS för sin Physical Graffiti och Eric Clapton spelade in Rainbow Concert.

LMS kom att bli brittisk musikhistoria. Ett gäng entusiaster har sett till att LMS bevarats för eftervärlden. Den har restaurerats och används nu i diverse evenemang. Givetvis används nutida sociala media för att hålla intresset levande. Det finns en Facebookgrupp, som jag tycker du skall bli medlem i. Det vill säga om du har samma typ av nördintressen som jag.

Grattis MNW 40 år

Skivbolaget MNW, ursprungligen Musiknätet Waxholm numera Music Network eller bara MNW Music firar 40 år i år. Det firas med en stor jubileumskonsert den 14 oktober på Strand vid Hornstull. Samtidigt släpps boken Ljud från Waxholm som även innehåller 4 Cd med smakprov på bolagets produktion. Det släpps även en CD med nyinspelningar av 13 klassiska låtar, samt flera nyutgåvor av klassiska LP/CD.

MNW bildades 1969 av bl a Tore Berger sångare i Gunder Hägg/Blå tåget. Bolagets första utgåva var för övrigt Gunder Häggs första LP Tigerkaka. (därav bilden). MNW var proggens stora flaggskepp. Många av den svenska proggens stora har gett ut sina första plattor på MNW. Nämnas kan Hoola Bandola Band, Nationalteatern och Eldkvarn. Senare har bl a Peter LeMarc och Stefan Sundström tillhört de listade artisterna.

2003 genomgick bolaget en ekonomisk kris. Flertalet anställda sades upp och bolaget börsintroducerades. Detta fick flera av de gamla artisterna att lämna bolaget. Peter LeMarc gick t ex över till Sony. Med sin nya samlingsplatta är han dock tillbaka hos MNW.

Det fanns även andra proggbolag. Silence som huserade i Värmlandsskogarna, med band som Träd, gräs och stenar och Samla mammas manna. Bolaget finns kvar men har inga mer kända namn listade.

I Göteborg fanns bolaget Nacksving där Tommy Rander var drivande. Det dogmatiska kommunistpartiet KPML(r) dominerade vänsterrörelsen i Göteborg vilket även påverkade proggrörelsen i stan. Det som betraktades som flummusik hade ingen plats hos Nacksving. Bolaget har gett ut skivor med Nationalteatern, Nynningen och Motvind. Bolaget gick i konkurs 1981, men kvar finns fortfarande Nacksving Studios.

I Malmö startade Mikael Wiehe och Dan Hylander m fl bolaget Amalthea som senare köptes upp av MNW.

Mycket bra musik som står sig även idag gavs ut under proggperioden. Det gavs förvisso även ut mycket skräp. Det fanns band som spelade hellre än bra. Parollen var ju att alla kan skapa musik. En del låter som inspelningar från dagis, en del låter som om musikerna var gravt påverkade av hasch eller andra droger. För andra var det politiska budskapet det viktigaste. Musiken och framförandet kom i andra hand. Sammantaget måste man ändå säga att proggrörelsen var en viktig milstolpe i den svenska musik- och kulturhistorien.

Lite smakprov på hur det lät finns på min progglista i Spotify. Den är bl a hämtad ur MNW:s digitala arkiv.