Walking in my winter wonderland

Det har varit lite tyst här på bloggen ett tag. Det har varit lite mycket IRL. Sakta börjar dock en känsla av julstämning att infinna sig. Vi har fått ett vitt täcke som om prognoserna från SMHI håller skall ligga kvar över julhelgen. Klapparna är inköpta, den sista kompletteringen gjordes idag. På måndag får vi ny kyl och frys som skall fyllas med utvalda läckerheter.

Halvar har skrivit ett nytt julepos om sin morfar. Lassewan har meddelat resultatet från sin årliga julölsprovning. I år blev det Jämtlands julöl som tog hem segern, tvåa kom en av mina nya favoriter Corsendonk och som nr tre Hallands stolthet Three Hearts.

Själv har jag legat rätt lågt med julölstestning. Utöver de tre som jag skrivit om här, har det bara blivit en belgare på 75 cl flaska. N'Ice Chouffe från Brasserie d'Achouffe (nr 11364 54,90). Det är en relativt söt julig sak som påminner om Falcons julmumma. Jag skulle köpt mer men den var tyvärr slut på mitt bolag. Till helgen blir det Three Hearts till julbordet, och Corsendonk till nötterna och fikonen. Jag har även några Jacobsen Golden Naked Ale att ta till om detta inte skulle räcka. Snapsen i år blev norska Lysholms Linie Akvavit.

I CD-spelaren ligger nu Bob Dylans Christmas in the Heart. Gubben har gjort en välgörenhetsplatta med gamla julfavoriter. Trevligt för att det är His Bobiness, men den kommer inte att leva länge som julskiva. Årets julskiva blir i stället Strålande jul med Sissel Kirkjebö och Odd Nordstoga. Den skönsjungande norska sopranen har hittat en ny sångarpartner i en av Norges mer lovande yngre artister.

Hot Club de Norvége

Det dräller av duktiga gitarrkliare i vårt västra grannland. Här har vi Django Reinhardts och Robert Normanns moderna arvtagare; Hot Club de Norvége. Det är det här Swing & Stringbandet som ackompanjerar Lillebjörn Nilsen i Tante til Beate. Bandets frontfigur och gitarrist heter Jon Larsen. Han beskriver sig som den gitarrspelande bildkonstnären som blivit en målande gitarrist. Han och hans tre barndomskamrater har nu hållit på med den här musiken i 30 år. 25 CD har producerats och bandet turnerar runt världen med runt 100 speldagar/år.

Robert Normann

Lillebjörn Nilsen sjunger i sin Tante till Beate om Django Reinhardt och nämner i det sammanhanget Robert Normann.(... og Robert Normann visste hvordan Django spelte..) Nyfiken som man är måste ju denne man spåras. Det visar sig vara en av Norges mest kända jazzmusiker.

Robert Normann (1916 - 1998) föddes i en musicerande familj. Det spelades mycket i hemmet efter arbetsdagens slut. Fadern och farfar var långpendlare till den ryska nickelindustrin i Tsarens Ryssland och fick där influenser från den ryska folkmusiken. Robert lärde sig tidigt att spela gitarr och senare även dragspel och tenorsax.

Jazzen kom han i kontakt med redan som tioåring då han i tidiga norska radiosändningar hörde jazz framförd på klarinett. Steget till den zigenarinfluerade jazz som var Django Reinhardts signum var inte långt. Robert Normann kom att ingå i en norsk jazzorkester; String Swing som var starkt influerad av Reinhardts Quintet du Hot Club de France. Gruppen var så framgångsrik att Django själv lär ha undrat varför han skulle turnera i Norgedå de redan hade Robert Normann.

You Tubeklippet är en förhandstitt från en DVD, Shine, utgiven 2006. Den och flera CD med Robert Normanns samlade inspelningar finns att köpa på Norrman Records AS. Ett förlag som specialiserat sig på äldre norsk musik.

Where the Lost Ones Go

Norsk gutt tillsammans med mogen norsk dame låter inte så illa. Men visst är det Sissels fylliga sopran som bär sången.

Hallelujah

Originalet är så gott som alltid bäst. De norska gutterne blir bara en blek kopia när farbror Leonard drar igång.

Seiern är vår

Vi gratulerar Alexander Rybak och Norge till segern i Eurovision Songcontest. En övertygande seger långt från nullern 1981 . Dessutom en ovanligt bra låt i dessa sammanhang.

Kurt Nilsen, Espen Lind, Askil Holm och Alejandro Fuentes

Kvartetten Kurt Nilsen, Espen Lind, Askil Holm och Alejandro Fuentes turnerade tillsammans under 2006 och kom då av media att kallas "De nya gitarkameratene". En av medlemmarna i de ursprungliga Gitarkameratene, Lillebjörn Nilsen, reagerade på detta och skrev till Espen Holm som dock förnekade att de själva använt benämningen.

Hur som haver kan väl den här kvartetten inte kallas för supergrupp. De har sammantaget inte en sådan meritlista. Espen Lind är den mest namnkunnige både med egna hits och som låtskrivare åt bl a Beyonce och Jessica Simpson. Kurt Nilsen och Alejandro Fuentes är norska Idolvinnare 2003 resp 2005 och har som sådana några enstaka hits. Askil Holm är lokalt i Namsos/Trondheim en stor rockstjärna. Gruppen är mer att betrakta som ett pojkband liknande vårt inhemska EMD, än en supergrupp.

Låter bra gör det i alla fall som här i Bruce Springsteens klassiker The River. Skönsång i en cover på en bra låt, men knappast något originellt.

Gitarkameratene

Vad som påbörjats bör ju även slutföras. Därför följer nu sista avsnittet om norska vissångare. Gitarkameratene var en norsk supergrupp som bildades 1988. Ett norskt Crosby, Stills, Nash & Young skulle man kunna säga. Tre av guttene, Halvdan Sivertsen, Lillebjörn Nilsen och Öystein Sunde har jag tidigare presenterat här. Det är de tre som jag känner till sedan tidigare, och som finns representerade i vinylsamlingen. Den fjärde medlemmen är en ny bekantskap för mig. Jan Eggum är bergenser, född 1951. Han inledde sin karriär som pubsångare i London. Han fick sitt första skivkontrakt 1975 och med sin tredje platta fick han sitt stora genombrott vilket ledde till Spellemansprisen 1977. Hans visor handlar oftast om hjärta och smärta, men han har även en politisk sida och är lokalt aktiv för de gröna i Norge.

Av de norska tungomålen hör inte nynorsk med Bergensdialekt till de vackrare. Inte kan man påstå att den är lätt att förstå heller. Jan Eggum inleder här med en historia. Ta det som en norsk språkövning. Sedan kommer låten "Kor er alle helter hen", som jag tror betyder var har alla hjältar tagit vägen. Norges historia är ju något annorlunda än vår. Tyskarnas ockupation av Norge har satt sin spår. Det fanns hjältar från motståndskampen, liksom det fanns överlöpare och NS-män. Såren har varit svårläkta för den generation som var med om kriget.

Gitarkameratene fungerade som grupp fram till 1994, samtidigt som de fyra artisterna hade sin egna karriärer. De finns dock kvar i form av en hemsida, och det går rykten om en reunion. Från hemsidan når du även gruppens myspacesida, och medlemmarnas individuella hemsidor.

Nu var det ju det här med de så kallade "nye gitarkameratene" också. Det får nog bli ytterligare ett avsnitt om norska vissångare. Jag slänger även in en Spotifylista med lite smakprov på mina norska vissångare här.

Öystein Sunde

Öystein Sunde är den tredje av Gitarkameratene som presenteras här. Även han är en i Norge världsberömd singer-songwriter, som hållit på sedan slutet av 60-talet. Väldigt flink gitarrspelare som vi kan se i det översta klippet. Han spelar där en av sina mest kända instrumentala kompositioner, Klå, med hjälp av ytterligare tre gitarkamerater.

I nästa klipp visar Öystein att han även kan hantera en banjo. Steelguitar är ett tredje instrument som han trakterar. Lika snabb som han är fingrarna är han i munnen. Han är känd för sin humor och skulle karln prata lite långsammare skulle kanske även jag kunna uppfatta skämten. Jag misstänker för övrigt starkt att det är han själv som skrivit texten på det engelska wikipediainlägget om honom.

Åge Alexandersen

Sticker emellan med en trönder från Namsos som i bland kallats för Norges Bruce Springsteen. Här i sin mest kända låt, Lys og varme, tillsammans med Mikael Wiehe. Han började som rockmusiker men blev med tiden mer singer-songwriter. Han samarbetade i början av 90-talet med Björn Afzelius i en konsertserie till stöd för Nicaragua. Har deltagit i Norges uttagning till Eurovison Song Contest 1980 där han kom tvåa med låten Björnen sover. Texten är en stark kritik mot Sovjeunionens invasion av Afganistan.

Åge Alexandersen kommer från en resandesläkt, eller som man sa förr tattare. Han tillbringade mycket av sin barndom i sin farfars verkstad där det bl a tillverkades knivar. Farfadern Alexander Alexandersen hade rest mycket runt i Norden och där kommit i kontakt med den svenske diktaren Dan Anderssons texter. Farfadern brukade deklamera dikterna för Åge. Detta blev upprinnelsen till den CD med Dan Andersson-texter, Snöharpan, som Åge Alexandersen gav ut 2006. Här finns kända sånger som Omkring tiggarn från Luossa, men även 8 icke tidigare tonsatta dikter som Alexandersen skrivit meleodi till.

Även gamla proggare kan bli belönade med medaljer. Åge Alexandersen blev 2006 utnämnd till riddare i 1:a klassen av St Olofsorden. Han har genom åren erhållit ett flertal priser och utmärkelser, och räknas som en av Norges stora artister .

Åge Alexandersen fyllde 60 år den 21 mars i år. Bemärkelsedagen firades bl a med en Åge Alexandersen-Box med sammanlagt 24 CD, varav 4 med nytt material.

Ljus och värme, svensk text

När mörkret nu har sjunkit ned
går jag stilla genom rummet,
och många känslor drar i mig.
Vad ska framtiden ge?
För det arvet du ska bära
kan bli tungt att ta med sig.
Kommer frågor? Kommer klander?
Kommer misstanke om svek?

Refrain:
Solen som gick ner i kväll,
den ska skina för dig, kära,
och fågelns frihet ska nog visa väg
och det ska bli
mycket ljus och mycket värme.
Tro och hopp det får du med dig.
Många tårar, tunga stunder
är jag rädd för att det blir.

När solen jagar natten bort
så kryper du intill mig.
Jag gömmer alla tunga tankar
som var där igår.
I liv och skratt du frågar mej
om regnet och om solen,
och svaren som jag ger dig
hade inte jag igår.

Refrain

Django Reinhardt

Ett sidospår leder från de norska vissångarna till den fransk-zigenske jassgitarristen Django Reinhardt. Lillebjörn Nilsen sjunger i sången Tante till Beate om Django. Han är den stora idolen för Beates faster. Låten är i den stil som gjorde Django Reinhardt och hans Franska Hotkvintetten känd på 1930-talet.

Django Reinhardt är född i Belgien 1910. Han växte upp i ett zigenarläger utanför Paris. Han lärde sig där att spela gitarr och violin. När Django var 18 år drabbades lägret där han bodde av en brand och han själv blev brandskadad i handen. Hans ringfinger och lillfinger på vänsterhanden växte fast. En läkare lyckades operera i sär fingrarna, men de var fortfarande försvagade. Django var dock fast bestämd på att fortsätta med sin musik. Violin var inte möjligt att fortsätta med ,men med hjälp av en speciell strängsättning kunde han spela sin gitarr.

Django Reinhardt bildade 1934 Franska Hotkvintetten (Quintet du Hot Club de France) tillsammans med bl a Stephane Grapelli på violin. Orkestern hade stora framgångar under 30-talet. Vid andra världskrigets utbrott befann sig orkestern på turné i England. Grapelli blev kvar i England medan Django valde att återvända till Paris. Han ombildade orkestern och en klarinettist fick ersätta Grapelli. Django överlevde kriget och återförenades med Grapelli och de gjorde stor succé i USA. 1951 drog sig Django tillbaka till sitt hem nära Fontainbleu. Han avled av en hjärtattack 1953.

Det är ett härligt sväng i Franska Hotkvintettens musik, och man kan spåra influenser inte bara i ovan nämnda Nilsenlåt utan även i flera andra. Nilsen är liksom Reinhardt en skicklig gitarrkliare.

Lillebjörn Nilsen

Björn "Lillebjörn" Falck Nilsen är en av Gitarkameratene. Han har en lång karriär som vissångare bakom sig . Han skivdebuterade 1971 med Tilbake. Lillebjörn Nilsen är liksom flera av de norska vissångarna en mycket skicklig gitarrist och medverkar som sådan tillsammans med Finns Kalvik på Fred Åkerströms Två tungor. Det var där jag först kom i kontakt med honom och Kalvik. Det blev sedan ett antal vinyler inköpta och vid ett besök i Olso inköptes även sångböcker med dessa norska trubadurer.

Lillebjörn Nilsen medverkar på LP:n På stengrunn. En skiva där flera norska artister sjunger tonsatta dikter av den norske proletärförfattaren Rudolf Nilsen. Dan Berglund har gjort en svensk version på Nilsens tonsatta dikter, utgiven på Proletärkultur 1977.

Lillebjörn Nilsen är alltjämt verksam med egen hemsida och myspacesida. Lillebjörn Nilsens sångbok finns att köpa på Adlibris. Det finns även en myspacesida för Rudolf Nilsen.

Halvdan Sivertsen

Halvdan Sivertsen är en norsk vissångare från Bodö i Nordland. Lite känd i Sverige, men folkkär i vårt grannland. Han har vunnit ett flertal utmärkelser, bl a Pröysenprisen 2005. Spellemanprisen är Norges variant på grammis och Sivertsen har vunnit klassen visor flera gånger, senast 2008.
Han bildade tillsammans med Öystein Sunde, Jan Eggum och Lillebjörn Nilsen gruppen Gitarkameratene som 1990 utsågs till Årets Spelleman (årets artist). Gruppen avvecklades 1994, men Sivertsen har fortsatt samarbetet med Öystein Sunde.
Den här låten är förmodligen hans mest kända. I likhet med de flesta av hans sånger är den skriven på nordlandsdialekt. Kaerlighetsvisa utsågs i en omröstning 2008 till tidernas nordnorska sommarvisa. Han framför den här tillsammans med Tone Damli Aaberge, tvåa i Norges Idol 2005.

Når sommerdagen ligg utover landet
Og du og æ har funne oss ei strand
Og fire kalde pils ligg nerri vanne
Og vi e brun og fin og hand i hand
Når vi har prata om ei bok vi lika
Og alt e bra og ikke tel å tru
Ingen e så go som du da
Ingen e så go som du

Og når høsten finns og hverdagslive venta
Og fuglan tar te vett å flyg mot sør
Og vi får slit med regninga og renta
Og meininga forsvinn i de vi gjør
Når vi må over mang en liten avgrunn
Og ofte på ei falleferdig bru
Ingen e så go som du da
Ingen e så go som du

Men av og tel når tegnan blir for tydli
Og dem som sitt me makta gjør mæ skræmt
Når de fine ordan demmes blir motbydli
Og tankan bak e jævli dårlig gjæmt
Da har æ ei som vet at folk vil vokne
Og at veien ifra høyre snart må snu
Ingen e så go som du da
Ingen e så go som du

Og når æ kryp te køys å frys på beina
Og du har lagt dæ før mæ og e varm
Da vet du æ e litn og aleina
Og låne mæ litt dyne og ei arm
Og dagen den e vikti og den kræv oss
Men natta den e din og min og nu
Ingen e så go som du da
Ingen e så go som du

Hvis du reiser nordover i vår

Finn Kalviks norska version av Dylans Girl From North Country. Den är inspelad 1974 och finns med på LP:n "Nökkelen ligger under matta", som givetvis finns i min samling. Finn Kalvik är en norsk vissångare som på 1970-talet hade ett samarbete med Fred Åkerström. Han har sedan samarbetat med Benny Andersson och Björn Ulveaus som producerat två senare skivor med honom. Under 2000-talet har Kalvik sjungit duett med Cajsa-Stina Åkerström. Cajsa-Stina är dotter till Fred och en av duetterna är just Freds gamla hit Två Tungor. Det är en dikt av Inger Hagerup som tonsatts av Finn Kalvik.

Finn Kalvik är även känd som "Nullern". Han medverkade i 1981 års Eurovision Song Contest och lyckades där komma sist med noll poäng. Låten hette Aldri i livet. Mer Finn Kalvik har du här.

Hvis du reiser nordover i år
Hvor vinden alltid er kald og hard
Så hils ei jente jeg traff ifjor vår
Og fortell henne hvor forelsket jeg var

Hvis du reiser i sno og dårlig vær
Og vinteren atter preger alt
Se at hun er kledd i gode varme klær
Så hun holder seg varm når det blir bitende kaldt

Se om hun har langt flommende hår
Som spunnen silke om hals og kinn
Se om hun har langt flommende hår
Det husker jeg best fra den gang hun var min

Jeg tenker ofte har hun glemt hvem jeg var
For tiden går og jeg står ennå uten svar
I mørke netter under solens lys og klar
Har jeg drømt om å få gi henne alt jeg har

Streets of London på norsk

Han rusler rundt på torget
med ryggen tynget ned av sorger
går sin daglige runde blandt
aviser og skrot
stolthet finnes ikke
lenger i det fortapte blikket
han ignoreres av alle
og har mistet alt mot

ref.
så fortell ikke meg at du er ensom,
og at solskinn aldri når frem til deg
kom ta min hånd å bli med meg
på en tur rundt i byen,
så vil du snart forstå at
du tar fullstendig feil

og kanskje har du sett
henne som alltid går alene
med stritt og skittent hår
og med fillete klær
hun hilser ikke på deg
i hverken solskinn eller gråvær
går rundt med en gammel bag
og alt hun eier har hun der

ref.
så fortell ikke meg at du er ensom,
og at solskinn aldri når frem til deg
kom ta min hånd og bli med meg
på en tur rundt i byen,
så vil du snart forstå at
du tar fullstendig feil

og hver kveld klokken elleve
sitter en gammel mann og skjelver
på nattkaffèen og drikker sin kalde te
han sitter å ser på verden
fra sin faste plass i hjørnet
han har ingen venner
men gir ikke opp for det

ref.
så fortell ikke meg at du er ensom,
og at solskinn aldri når frem til deg
kom ta min hånd å bli med meg
på en tur rundt i byen,
så vil du snart forstå at
du tar fullstendig feil

det står en mann å venter
utenfor krigsseilernes senter
han lever på gamle minner
fra den gang han var helt
desembervinden nynner trist
mens dagslyset forsvinner
og skjult blir han som kun fikk
takk og farvel

ref.
så fortell ikke meg at du er ensom,
og at solskinn aldri når frem til deg
kom ta min hånd og bli med meg
på en tur rundt i byen,
så vil du snart forstå at
du tar fullstendig feil