Man Cold

Man cold - i sin värsta form, det har jag drabbats av.

Efter bröllopet

Dalarnas Tidningar har börjat sälja DVD-film. Man knappar in sin beställning via SMS, och får sedan filmen levererad tillsammans med tidningen efter några dagar. Betalning sker på samma sätt som tidningsprenumerationen, i mitt fall via autogiro. Smidigt.

Nu är det filmer med Rolf Lassgård som säljs. Den här var först ut. Min tjocke far och Wallanderdeckarna har jag sedan förut, så där hoppar jag. Möbelhandlarens dotter är dock ett givet köp när den kommer.

Efter bröllopet är en mycket sevärd film. Bra skådespelare och gediget danskt regijobb av Susanne Bier. Jacob spelad av Mads Mikkelsen arbetar som hjälparbetare på ett barnhem i Indien. Barnhemmet har ekonomiska problem och när han får ett erbjudande från en affärsman (Rolf Lassgård) i hemlandet om ekonomisk hjälp nappar han på det. Erbjudandet är dock förknippat med vissa villkor som förbryllar. Jag säger inte mer för då avslöjar jag för mycket av handlingen. Bör ses som sagt.

Cykelfabriken

Mitt första riktiga jobb efter gymnasieskolan var på Monarks cykelfabrik i Varberg. Jag var skoltrött och hade vid den tidpunkten inga planer på vidare studier. Som nyanställd fick jag till att börja med hoppa runt på olika arbetsplatser. Jag var i slutmonteringen där styren och sadlar sattes fast, och de sista justeringarna inför paketering och leverans gjordes. Jag var ett tag vid chromanläggningen där detaljer förkromades i ett elektrolysbad. Jag gjorde även kortare inhopp i lagret och vid en stansningsmaskin. Efter den på den tiden obligatoriska tjänstgöringen i rikets försvar återvände jag till cykelfabriken och fick då en fast arbetsplats på fälg och skärmavdelningen. Jag polerade rostfria och lättmetallskärmar vid en automatmaskin. Ett arbete som efter dryga året kändes färdigprovat. Nya äventyr väntade i storstaden Göteborg, men det är en annan historia.

När jag var cykelarbetare i början av 70-talet, fanns drygt 1 000 anställda i företaget. Alla delar till cykeln tillverkades av MCB-koncernen. Jag tror det var två detaljer som importerades. Växelnav från tyska Sachs, och cykelkedjor från Ryssland. Allt annat gjordes på plats, eller på andra delar av koncernen som Värnamo gummifabrik. Vevpartier smiddes, ramar svetsades och lackerades, kedjeskydd stansades och bockades.

I dag har fabriken 70 personer anställda, och 30 personer ytterligare tas in vid toppar i produktionen. Jag hittade på det här reportaget i Hallands Nyheters web-TV. Tidningens reporter Johan Blomqvist gör en dags prao på fabriken. Det finns fortfarande kvar en tillverkning, även om det nu är mest montering av importerade delar. Jag ser att hjultillverkningen fortfarande är ett kvinnojobb. Det krävs en kvinnas flinka händer för att snabbt få ekrarna på plats.

På sätt och vis är utvecklingen en återgång till hur det startade när Birger Svensson monterade cyklar av inköpta delar i sin lanthandel i Gödestad. Birger Svensson var en sann entreprenör och företagets utveckling är svensk industrihistoria. Ny leds företaget av en annan entreprenör Salvatore Grimaldi , en person med en levnadshistoria som påminner om Birger Svenssons.

Själv kör jag givetvis med firmans cykelmärke, dock inte en Monark. Märket Crescent införlivades med firman när Nymans verkstäder i Uppsala köptes i början av 60-talet. I dag används Crescentmärket för de lite mer påkostade modellerna, medan Monark som nu monteras på gamla SCO-fabriken i Danmark är ett lågprismärke.

Det blåser på månen

Klockan klämtar för dig

Jagellonicauniversitet

Grundat som Krakows Akademi 1364 av Kasimir III (den store). Akademin höll då till i det kungliga slottet på Wawelhöjden. Den här byggnaden som heter Collegium Maius färdigställdes 1492. Trappan på bilden leder upp till bibliotekets ingång.

Här studerade den berömde astronomen Nicolas Kopernikus 1491 - 95. Han fortsatte sina studier i Bologna, Padua och Rom. Under studierna kom han i kontakt med gamla grekiska skrifter om den heliocentriska världsbilden, där solen står i centrum och planeterna kretsar runt solen. Teorierna var kontroversiella och det skulle dröja tills Kopernikus var 70 år innan han publicerade sina teorier i skrift. Åratal av astronomiska observationer och beräkningar låg bakom detta verk, som Kopernikus själv aldrig fick se i tryck. Han dog dessförinnan i ett slaganfall.

En annan av universitetets berömda studenter var Karol Wojtyla. Han påbörjade sina studier 1938, men de fick avbrytas vid tyskarnas ockupation 1939. Universitetet stängdes och en stor del av lärarkåren blev deporterad till Auschwitz. Wojtyla återupptog sina studier efter kriget vid universitets teologiska fakultet, och han prästvigdes 1946. Han studerade några år i Rom och tog där en teologie doktorsgrad. Återvände 1948 till Polen och tjänstgjorde som kyrkoherde i olika församlingar i Krakow fram till 1951 då han fortsatte sina teologiska studier vid Jagellonicauniversitetet. Han fick så småningom en professur i moralteologi. Utnämndes 1958 till biskop och 1964 till ärkebiskop i Krakow. Tre år senare avancerade han till kardinal, och 1976 valdes han till påve och tog namnet Johannes Paulus II.

Vi besökte Collegium Maius och följden med en engelsk guidad tur i biblioteket. En mycket vacker byggnad, med målade tak, och väl patinerad inredning. Turen avslutas i den gamla föreläsningssalen där väggarna pryddes av oljemålningar av doktorer och professorer som tjänstgjort under universitetets flerhundraåriga historia.

53 - åringen

Det här har jag vetat rätt länge nu. Ungefär 1 år för att vara mer exakt. Men snart är det slut. Kan undra vad 54-åringen är bra på?

Kanske Magnus Uggla vet. Men han verkar ju sakna omdöme, när han går in och försvarar Zupomierska.

En annan 54-åring är Dan Hylander. Han har bosatt sig i Bolivia, i sin hustrus hemland. Från staden Riberalta i nordöstra delen av landet startade han en blogg. Den verkar dock ha gått i stå. Inga uppdateringar sedan i april.

Det fanns en tid då han hade svar på relationsfrågor. Det här måste vara ett av musikens värsta/bästa nödrim. " Om du vill ha håriga hannar - är du bra dum om du stannar - här "

Riksettan

Nostalgi är en trend som står sig. Intresset för decennier som varit, kanske fr a 50-tal är och har varit stort under en längre tid. Amerikanska bilar med fenor, rockabillymusik och alla de tillbehör som hör till lockar många intressenter. Vi har Classic Car Week i Rättvik, Wheels and Wings i Varberg, och Power Big Meet i Västerås som inkörda varumärken. Vi har på senare år fått efterföljare på hemmaplan i form av Nostalgidagar med cruising i Falun, Borlänge och Säter.

Det finns förmodligen flera orsaker till det här intresset. En längtan tillbaka till en tid då vi gick igenom en mycket snabb utveckling och då inget verkade omöjligt. Bilen innebar en helt ny frihet och det byggdes upp en ny värld kring bilåkandet.

Om bilismens guldålder handlar tidskriften Riksettan. Tidskriften kommer ut med 2 nr/år, och det här är nr 2/2008, som jag ramlade på sist jag var på Konsum och handlade. Då hade jag inte sett den sedan nr 1/2005, som handlade om just Riksettan. Det visade sig att den kommit ut regelbundet sedan dess.

Jag är inte så särskilt intresserad av bilar. Jag vill att de skall starta och stanna, när jag vill starta eller stanna och dessemellan skall de rulla på utan krångel. Det skulle förmodligen se väldigt lustigt ut om man kom och cruisade i en relativt ny Toyota. Riksettan handlar dock inte så mycket om bilar i sig, utan om det samhälle som byggdes upp kring våra bilvägar. Den handlar om historien bakom de minnesmärken som finns i form av gamla motell, bensinmackar och raggarfik. Och historia är något som intresserar mig.

I nr 2/2008 K-märker Riksettan en del av det som en gång var riksväg 13 mellan Stockholm och Sundsvall. Vi får följa med på en resa på denna gamla vägsträckningen vid sidan av dagens motorväg. K-spanaren Göran Willis rapporterar från en klassik vägsträckning vid Grossglockner i Österrike. Vi kan läsa ett utdrag ur Ernst Brunners bok Vallmobadet, där han beskriver när hans pappa Leopold skaffade en Volkswagen Kleinbus, som familjen sedan skulle turnera med i Europa. Det finns ett bildreportage från en bilresa till Mellanöstern som ett ungt par gjorde i en VW-bubbla 1956.

Vi får även träffa tidsresenären Jan Jörnmark, som skrivit två böcker om övergivna platser. Jörnmark är docent i ekonomisk historia, och har skrivit flera böcker om globaliseringen. Under en semesteresa i sin barndoms Värmland fick han en väldigt konkret bild av vad som skett som en följd av den ekonomiska utvecklingen. De små industrisamhällen som han besökt på skolresor under uppväxten hade helt ändrat karaktär. Slitna samhällen med övergivna industribyggnader. Det blev starten på hans nya intresse att fotografera och dokumentera platser som övergivits, men som en gång stått för förnyelse och framsteg. Det har som sagt resulterat i två böcker, den senaste kom ut så sent som i september i år. Jörnmark har även en hemsida där han publicerar sina foton med beskrivningar. Surfa in på www.jornmark.se. Det gjorde jag och blev kvar en god stund.

Kazimierz

Kazimierz som i dag är en stadsdel i Krakow var från början en ö omfluten av Wislas två flodarmar. Den norra armen, "gamla Wisla", fylldes igen i slutet av 1800-talet och där den låg går nu en av huvudgatorna Jozefa Dietla.

På 1300-talet lät kung Kasimir III grunda staden Kazimierz, döpt efter honom själv. Öns stränder blev stadens gränser. Det var även Kasimir III som gav judar möjlighet att bosätta sig i den nya staden. Judarna levde till att börja med i fredlig sämja med sina kristna grannar. På 1400-talet utbröt de första pogromerna som skulle följas av flera. 1494 utbröt en brand som ödelade stora delar av Kazimierz. Judarna fick skulden för branden. Judarna förbjöds att bo i Krakow och koncentrerades till en del av Kazimierz. Det judiska rådet gjorde en framställan till stadsrådet att få bygga en skyddsmur runt sitt område, vilket de även fick tillstånd till. 1791 blev Kazimierz en del av Krakow. Den mer välbeställda judiska befolkningen flyttade in i själva Krakow. Muren revs 1822 då den inte längre hade någon funktion. Staden växte. I Podgorze på andra sidan Wisla, bosatte sig många judar, och där bildades ett nytt judiskt kulturellt centrum.

Podgorze blev efter Tysklands ockupation av Polen judiskt getto där alla Krakows judar föstes ihop. Det fanns c:a 60 000 judar i Krakow före kriget. Ett fåtal överlevde kriget. De flesta gick under i koncentrationslägren runt om i Polen. I Plaszow, en förort till Krakow låg ett av dessa läger. Lägerföreståndaren Amon Göth var en österikisk nazist som utmärkte sig för sin sadistiska behandling av lägrets fångar. Han övervakade personligen tömningen av gettot i Podgorze. De som saknade arbetsförmåga dödades direkt. Övriga fördes till koncentrationslägret i Plaszow. En del lyckades räddas av Oscar Schindler som behövde arbetskraft till sin fabrik. Händelseförloppet skildras i boken och filmen Schindlers list som jag tidigare skrivit om här.

När ryska Röda Armén närmade sig Krakow tömdes lägret i Plaszow. De kvarvarande fångarna tvingades i en dödsmarsch att gå till Auschwitz, där de blev avrättade. Efter kriget dömdes Amon Göth till döden för mord på tiotusentals polska medborgare. Han hängdes 1946 inte så långt från platsen där Plaszowlägret hade legat.

I dag finns en mycket liten spillra av judar kvar i Krakow. I stadsdelen finns flera synagogor, men det är i stort sett endast en fungerande, Remuhsynagogan. Resten är historiska sevärdheter. Bilden föreställer muren vid den gamla judiska kyrkogård som ligger vid Remuh. Muren är sammansatt av gravstenar som krossades av nazisterna och som inte kunde rekonstrueras. I dag är Kazimierz inte särskilt dominerat av judisk kultur. Runt torget vid Remuhsynagogan finns dock ett antal judiska restauranger som vuxit fram under 90-talet.

Öl i skördetid

Det är skördetid, vilket påverkar matlagningen. Häromveckan var det rödbetssoppa. Nu i veckan har vi lagat palsternacksgratäng. Jag lurar på att göra en gulasch i helgen. I en sådan duger det inte med färskpotatis. Det skall helst vara en mjölig sort, som t ex King Edward. Då reder sig soppan till den konsistens som en äkta gulasch skall ha.

Till god mat krävs det även god dryck. Ett glas rött vin kan vara passande, men jag är mer en ölmänniska än vinälskare. Ett av de öl som Aftonbladet föreslår till maten nu i skördetid är Spaten. Det är ett tyskt öl från München, som jag själv provat och som skulle passa till gulaschen. Ljust av pilsnertyp, fylligt och med en lätt beska. Artikelnummer 11133 på Systembolaget, 19,50 kr för 50 cl.

Det finns annars vid den här tiden en mängd öl av liknande sort, Oktoberfestbier. Spaten Breueri har givetvis ett sådant i sitt sortiment. Gott men den Münchener Hell som föreslås ovan är snäppet bättre. Hofbräu Oktoberfestbier är en annan öl som jag provat och funnit välsmakande. Artikelnummer 11346, och 18,50 kr för 50 cl.

Förra året vid den här tiden skrev jag om Oppigårds Slåtteröl. Det är en ljus lager av samma typ som ovan. I år verkar det som Oppigårds satsar på andra produkter. Slåtterölen finns inte att tillgå på mitt bolag. Bryggeriet statsar t ex på en starkporter lanserad 1 oktober. Stout är dock inte my cup of tea so to speak, så den står jag över.

Halvarsson skriver i dag på sin blogg om att leva nyktert. Han har just läst Benny Haags bok Makt, mod och motstånd och tycker att alla bör läsa den. Alkohol är något som väcker känslor, och det är ju inte att undra på. Alkoholen har bidragit till mycken skada, och jag tror att alla bör granska sitt sätt att hantera alkohol regelbundet. Leder bruket till skada för en själv och ens omgivning skall man givetvis bryta den vanan. Halvarsson lever sedan nio år helt nykter och kallar sig numera nykterist. Heder och respekt åt ett sådant beslut.

För egen del betraktar jag mig som en måttfull alkoholkonsument. Jag väljer hellre kvalitet än kvantitet, och dricker för att jag tycker det är gott, inte för att bli påverkad. De negativa följder som jag upplever har med vikt att göra. Öl är inte kalorifritt. Den avigsidan försöker jag bota med motion.

Lokal musik - Rebel State

Video med det lokala sydstatsbandet Rebel State. Videon är inspelad i Säter. På motellet vid Statoil, samt i Tullsängs lada. Det är bra sväng i musiken. Speciellt om man tänker på att 3/4 av medlemmarna är 18 år och den 4:e några år över 20. Vad månde bliva med ytterligare några års spelrutin.

Wawelhöjden

Wawelhöjden som ligger precis där floden Wisla gör en krök. Att den gör en krök har förmodligen väldigt mycket att göra med att Wawelhöjden ligger där den ligger. En kringående rörelse var nödvändig så att säga. Wawelhöjden är ytterligare en av de där sevärdheterna man bör ha besökt innan man dör.

Wawelhöjden är Krakows slottskulle. Här finns det kungliga slottet som under 500 år var säte för Polens regent. Vår svenskättade Sigge Wasa var den regent som lät flytta residenset till Warzawa på 1600-talet. Slottet var tyskarnas lokala högkvarter under andra världskriget. De lät som på många andra ställen plundra slottet på dess konst. Mycket är återfört och slottet har i dag en rik samling på fr a gobelänger och barockmöblemang. Vi tog en guidad rundtur på slottet. Tyvärr var guidens engelska inte av det mer välartikulerade slaget, vilket i kombiation med en ovana att svälja slutet av meningen, gjorde att en stor del av informationen gick förlorad. Vackert var det i alla fall. Interiören inte guiden.

På slottskullen ligger även Krakows katedral. Katedralen härstammar från 1300-talet. Här kröntes och begravdes under århundraden de polska regenterna. Sigismund III Wasa och två av hans söner finns begravda här. Ett av sidokapellen, det med grönt tak som sticker fram ovanför körsbärsbusken, har tillkommit med finansiering från Sigismund. Från 1963 till 1978 var katedralen säte för ärkebiskop Karol Wojtyla, som sedermera blev påve Johannes Paulus II.

I klippan under slottet finns en grotta. Den skall enligt legenden ha varit boplats åt den hemska drake som terroriserade befolkningen. Draken åt sig mätt på får, tills en dag en skomakarlärling vid namn Krakus kom på idén att smörja in fåren med en salva gjord på svavel. När draken sin vana trogen kastade sig över och slukade fårskocken, drabbades han av en hemsk halsbränna. Han försökte släcka den genom att dricka vattnet i floden Wisla, men drack så ofantligt mycket att han sprack. Krakus blev stadens hjälte och blev vald till byhövding. Han lät bygga en försvarsanläggning på Wawelhöjden. Runt denna växte sedan staden Krakow upp. Namngiven till Krakus ära.

S:a Mariakyrkan

Det kunde ha varit en fantastisk utsikt från stadstornet i Krakow om inte det regnat större delen av tiden vi var i Krakow. Här syns dock S:a Mariakyrkan i ett av Stortorgets hörn. Kyrkan, som byggdes på 1300-talet, är den mest kända av ett drygt 30-tal kyrkor i gamla Krakow.

Den katolska kyrkan har en stark ställning i Polen. Kyrkorna är inte bara historiska minnesmärken utan de används för vad de en gång byggdes för. Därför har S:ta Mariakyrkan två ingångar. En för turister, och en för de som har mer seriösa ärenden.

Från S:ta Mariakyrkans torn hörs ett trumpetsolo varje hel timme, som plötsligt avbryts abrupt. Enligt en gammal legend skall stadsvakten i tornet vid ett anfall från tatarerna ha varnat invånarna med en trumpetfanfar, men fått en pil i halsen och tystnat.

Rynek Glówny

Rynek Glówny i Kraków är en av de 100o platser man bör bese innan man dör enligt Patricia Schultz handbok för världsresenären. Den har jag klarat av.

Rynek Glówny betyder Stora torget och visst är det stort. Det skall vara ett av Europas större torg. Torget ligger i Krakóws gamla stad och är omgivet av vackra fasader i gotisk, renässans- och barockstil. Mitt på torget ligger Sukiennice, "klädhallen", byggd på 1300-talet och renoverad under renässansen. Kraków är en gammal handelsstad. Norr i från från Östersjökusten transporterades bl a bärnsten på floden Wisla. Från öst kom varor via Ukraina, och saltgruvorna söder om staden försåg den med egna åtråvärda handelsvaror.

Klädhallen är den gula byggnaden på bilden. Tornet som sticker upp bakom byggnaden är stadstornet som givetvis bestegs av undertecknad. Klädhallen ligger mitt på torget, som alltså breder ut lika mycket bakom byggnaden. I klädhallen pågår än i dag kommersen. Nu är det souvenirer av allehanda slag. Bärnsten givetvis i olika form och färg, och innefattad i smycken. Träprodukter som schackspel och ryska gummor, och olika slags textilier. En del souvenirer avbildar stadens store son, Karol Wojtyla, mer känd som påve Johannes Paulus II.