Pluras spanska kokbok

"Jag var 36 år gammal och det var julafton 1987 när jag för första gången besteg spansk jord, närmare bestämt Barcelonas gator, torg och gränder. Staden visade sig från sin bästa sida denna dag, solen sken och det var 24 gr varmt. Livet lekte, jag var förälskad och på resa i ett nytt land med föremålet för min kärlek gåendes vid min sida."

Så introducerar Per Malte Jonsson alias Plura i Eldkvarn sin nya kokbok - Pluras spanska kokbok. Pluras matintresse är ju bekant sedan tidigare utgivna kokbok och från hans TV-program. Det är som han tidigare berättat om något han fått från modersmjölken. Mamma Magda var ju kallskänka i sitt yrkesliv och god husmanskost var det som serverades i det Jonssonska hemmet.

Men nu är det alltså Spanien det gäller. Plura har tagit med sig kock, fotograf och en designer till Mallorca och Barcelona där det lagas mat på lokala råvaror. Sejouren avslutas på hemmaplan i Estocolmo. Det är en snygg bok. Vackra bilder och arrangemang. Plura skriver bra texter och det är intressant när han berättar om sitt första möte med olika maträtter.

Men sen är det väl så med kokböcker att de även skall fungera att laga mat efter. Där kunde boken tjänat på lite mer korrekturläsning. Visserligen hävdar Plura att mat skall lagas med känsla, men ett recept bör ju kunna följas någorlunda. Ingrediensförteckning och beskrivning bör så att säga gå hand i hand.

Redan på första rätten går det fel. Albondigas med mandelsås. I tillagningsanvisningarna dyker det upp en selleri och spiskummin som inte finns med bland ingredienserna. Sellerin skall antagligen vara de hackade sardellfiléer som omnämns i förteckningen. Frågan är om spiskummin är liktydigt med chilifrukt, annars förstår jag inte var den tar vägen i maträtten. Det skall mycket hjärta till för att få ihop det i den rätten.

Nej Pluras spanska kokbok gör sig nog bäst som inspirationslitteratur. Man blir hungrig av att läsa. Kanske går det också att via inspiration att få till några av de rätter han berättar om.

Spionen måste dö

Det är kallt och ruggigt. Känns om en begynnande förkylning är på gång. Då blir det innesittning och filmtajm. Har lite nyinskaffad DVD att gå igenom. Vi börjar med en gammal brittisk goding från 1966. John Le Carré har skrivit manus till Spionen måste dö, en thriller från kalla krigets dagar.

När Samuel Fennan, en ämbetsman på utrikesdepartementet, och hans fru (Simone Signoret) blir anonymt anklagade för att ha samröre med kommunister, omkullkastas hela deras tillvaro. Fennan hittas senare död efter vad som ser ut att vara ett självmord. Underrättelseagenten Charles Dobbs (James Mason) har dock andra teorier. När Dobbs får kalla handen av sina överordnade när han presenterar sina misstankar, bestämmer han sig för att säga upp sig och istället slå sig ihop med den pensionerade kriminalaren Mendel. Deras jakt efter sanningen leder dem rakt in i en spionhärva och mycket annat som de aldrig kunnat ana.

Det är även en historia om svek och bedrägeri, ett tema som finns i många av Le Carrés böcker. En spännande detalj i berättelsen är hur Dobbs fru Ann som spelas av Harriet Andersson, är otrogen mot sin man. Hon är tillsammans med förrädaren Dieter Frey, Dobbs antagonist i thrillern. Det här är ett tema som återkommer i Mullvaden där George Smileys hustru, som också heter Ann, gör samma sak.

Bra skådespeleri som väntat i en brittisk produktion. En av de mer spännande scenerna utspelar sig för övrigt på Royal Skakespeare Theatre. Lite seg i början. Det dröjer trekvart in i filmen innan det börjar hetta till.

Långt farväl

Tittar på en gammal film från 1973, Långt farväl med Elliot Gould. Det är en filmatisering av Raymond Chandlers bok med samma namn. Elliot Gould spelar privatdetektiven Philip Marlowe, som utreder en väns påstådda självmord. I utredningen träffar han på författaren Roger Wade spelad av Sterling Hayden, och dennes hustru Eileen spelad av Nina van Pallandt.

Elliot Gould hade sin storhetstid som skådespelare på 70-talet. Hans kanske mest kända roll är förmodligen den som Trapper John i M*A*S*H. Den filmen är för övrigt regisserad av Robert Altman som också regisserade Långt farväl. Gould spelar även mot Bibi Andersson i Ingmar Bergmans film Beröringen (The Touch).

Sterling Hayden fick sitt genombrott som skådespelare i gangsterfilmen I asfaltens djungel 1950. Ställd inför senator McCarthys sanningskommission erkände han medlemskap i kommunistpartiet och namngav flera av sina kollegor. Något som han senare ångrade. Erkännandet förde dock med sig att han inte blev svartlistad utan kunde fullfölja sin karriär. Jag minns Sterling Hayden framför allt från filmen 1900. Bertoluccis film om Italien under det 20:e århundradet. Hayden spelar Leo Dalcó, farfar till en av filmens huvudroller Olmo Dalcó, som vuxen spelad av Gerard Depardieu.

Nina van Pallandt är född i Danmark. Hon gifte sig med den holländske diplomatsonen Frederik van Pallandt och bildade tillsammans med honom sångarduon Nina & Frederik. Duon hade en kort intensiv karriär i slutet av 50-talet och början av 60-talet. Nina och Frederik sjöng calypso och hade hits som Jamaica Fareweell och Sucu-sucu. Duon hade även en egen serie på BBC 1961; Nina & Frederik at home. Berömmelsen ledde till ett antal filmroller.

I filmen förekommer även ett gangstergäng under ledning av Marty Augustine. En av Augustines anonyma gängmedlemmar spelas av en bekant österrikare som sedermera skulle göra karriär som actionskådespelare innan han gav sig in i politiken för att så småningom bli vald till Californiens guvernör.

Smiley's People

BBC:s TV-serie i sex delar som bygger på John le Carrés roman med samma namn. I seriens slutscen, som även är slutet på en 30 år och 3 romaner lång kamp mellan Smiley och hans ryska antagonist Karla, vandrar Karla över bron vid Bornholmerstrasse från öst till väst i Berlin. Under hot om att avslöja Karlas arrangemang för att ge dottern Tatiana psykiatrisk vård i Schweiz, har Smiley lyckats få honom att fly till väst. När Karla passerar Smiley tappar han den cigaretttändare med inskriptionen "from Ann with love", som Smiley en gång fått av sin svekfulla hustru, och som Karla stal från honom när de träffades första gången i Indien 30 år tidigare. Smiley tar inte upp tändaren.

Sista repliken lyder: Peter Guillam: Come on, old friend, it's bedtime. George, you won! George Smiley: Did I? Yes, well, I suppose I did.

Kuriosa 1: I serien finns i en biroll en tysk klubbägare. Han spelas av den tyske skådespelaren Mario Adorf som spelade den trumspelande Oskars far Alfred i Blecktrumman.

Kuriosa 2: Molly Meakin, assistent till Cirkusens chef Saul Enderby, spelas av den brittiska skådespelerskan Lucy Fleming som är brorsdotter till Ian Fleming, författaren som skrev böckerna om James Bond.

Nunc Dimittis

9 Bywater Street

På denna adress i Chelsea London bodde George Smiley, spionchefen från John le Carrés böcker om den brittiska underrättelsetjänsten MI6. Ja, egentligen existerar inte adressen. Det kunde jag själv konstatera när jag letade upp gatan vid ett besök i London på 1980-talet. Huset på bilden är nr 10 Bywater Street, som användes vid inspelningen av "Tinker, Taylor, Soldier, Spy" och "Smileys people".

George Smiley dök upp första gången i John Le Carrés debutroman "Telefon till den döde". Han fanns även med i roman nr 2, "Mord i högre skolan". Mer känd för en bredare publik blev han genom "Spionen som kom in från kylan" romanen som blev le Carrés genombrottsroman. Romanen filmades med Richard Burton i huvudrollen, som den utbrände spionen Alec Leamas. George Smiley spelas här av Rupert Davies, skådespelaren som spelade kommissarie Maigret i de engelska inspelningarna av George Simenons kriminalromaner.

Den skådespelare som förkroppsligar George Smiley är dock karaktärsskådespelaren Alec Guiness, som spelar rollen i de två delar av Karla-trilogin som BBC gjorde TV-serie på. Den mittersta delen, "The Honourable Schoolboy" (Käpp i hjulet) blev aldrig filmad. Den utspelar sig huvudsakligen i Hong Kong och BBC ansåg att en inspelning skulle bli för kostsam. George Smiley spelar i den romanen en mer perifer roll , och det är ju han som bär TV-serien i Alec Guiness utmärkta tolkning. Efter succén med "Tinker, Taylor, Soldier, Spy" (Mullvaden) gick man därför vidare med del tre; "Smileys People" (Vinnare och förlorare).

Det är Johan Hakelius fel att jag nu skriver om George Smiley. Jag läste Hakelius anglofila mästerverk "Döda vita män" och en av de brittiska storheter han skriver om där är just Alec Guiness. Rollen som engelsk officer i Bron över floden Kwai och som Obi wan Kenobi i de första Star Warsfilmerna är stora Guinessroller, men jag förknippar honom fr a med med George Smiley. Jag såg TV-serien när den visades i svensk TV på 80-talet och jag är sedan dess en hängiven le Carréläsare.

Nu kände jag mig nödd och tvungen att leta på BBC:s TV-serie. På Discshop hittade jag både "Tinker, Taylor, Soldier, Spy" och "Smileys People". Det var visserligen import utan svensk text, men efter att nu ha sett de första två avsnitten kan jag konstatera att det går bra att hänga med ändå. Jag kan ju storyn och med engelsk text är det lätt att följa även dialogen. Högklassisk brittisk litteratur tolkad i högklassisk brittisk TV-film. Kan det bli bättre?

De döende européerna

Karl-Markus Gauss är en österrikisk författare som länge har intresserat sig för de små och relativt okända folkgrupperna i Europa. Jag fick nys om honom när jag sökte information om arberesher som jag skrivit om här tidigare.

Utöver arberesherna i Italiens södra regioner får vi i den här boken träffa de sefardiska judarna i Sarajevo, Gottschetyskarna i södra Slovenien, de västslaviska sorberna i östra Tyskland, och arumänerna som lever utspridda i Balkans olika nationer.

Gauss reser runt och talar med folk i byarna och städerna. Det blir en resa i tid och rum där vi får lära känna dessa folkspillror och deras spännande historia. Det blir även en lektion i Europas historia. För det är ju när de stora drakarna slagits om herraväldet, som tillvaron så drastiskt har förändrats för det här människorna.

Det finns ytterligare en bok av Gauss utgiven på svenska. Den heter Hundätarna från Svinia och handlar om romer i östra Slovakien. Båda böckerna är utgivna av bokförlaget Perenn, som har flera intressanta titlar i sin utgivning. Intressanta om man som jag är intresserad av centrala och östra Europas historia.

Riga - läsförberedelser

På torsdag morgon bär det av till Riga. Vi flyger med Ryan Air från Skavsta. Lite förberedande studier har det blivit som vanligt. Den här boken om Lettlands historia från 1990 är ett av studieobjekten. Det är rätt fascinerande att få läsa hur olika dessa tre baltiska stater ändå är. Olika folkslag, olika språk, olika religion och inte minst olika historisk bakgrund. Delad erfarenhet dock av att ha varit ockuperade och vara relativt unga som självständiga nationer.

Det är även fascinerande för en gammal körsångare att läsa om sångens betydelsen för det nationella uppvaknandet. Sångarfestivalerna var för lettländarna ett inslag i kampen för frigörelse från det ryska förtrycket. Det har dock en historisk förebild från slutet av 1880-talet när nationellt sinnade akademiker vid universitetet i Tartu samlade in de lettiska folksångerna. Ur sångerna växte språket och det nationella medvetandet.

Det är kallt, kallt, kallt ...

Oktober kom med vinterkyla. Det är bistert när jag tittar ut genom mitt fönster. Blåmes och talgoxe letar mat i berberisbusken. Det finns kanske några bär kvar. Det är dags att vinterstäda i trädgården. Dahlior måste upp, krukor tömmas, ömtåliga växter måste täckas över, och lite löv krattas.

I morgon åker vi till stugan. T vill fira sin födelsedag där. Då stänger vi igen även där. Vattenpumpen är redan upptagen, men dammen skall täckas och utemöbler bäras in m m.

Det är en melankolisk tid. Nu står en kall och mörk tid framför oss. Åtminstone fram till snön kommer. Då blir det lite ljusare.

'''''''''''''''''''''''''''''''''''
I går blev det tvenne prov på oktober månads nyheter i ölsortimentet. En gyllengul besk tjeck vid namn Breznak. Kanske lite för besk för mina förväntningar. Å andra sidan hade jag nog väntat mig lite mer beska och fyllighet av Twisted Thistle. Går man ut med epitetet IPA så förväntar jag mig mera av den varan.

''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Jag har läst i Peter LeMarcs bok 100 sånger och även lyssnat på den lilla Bonus - CD, som följde med. Det är en stor låtskatt han odlat fram genom åren, Fransson från Trollhättan. Jag plockade fram Sjutton sånger och lyssnade i genom den. Där gör han ju cover på sig själv. Avskalat och naket kommer det starka låtmaterialet till sin rätt.
Det har även kommit en remixad dubbel-CD med det bästa av det bästa och runt jul har det aviserats en remixad box på de tidigare skivorna. Hösten 2010 förbereds en större turné. Han kramar verkligen ut mesta möjliga av hypen. Dubbel-CD:n införskaffas nog, och kommer han i närheten på turnén och jag lyckas få biljetter så blir det konsert, men jag avstår från boxen. Någon måtta får det vara med mitt bidrag till den LeMarcska pensionsfonden.

Böcker på ingång

Halvar verkar ha gått direkt från sommarlov till vinteridet utan att passera gå. Det har därför uppstått ett tomrum i leveransen av bok- och skivtips. Jag vill inte göra anspråk på att fylla det tomrummet, men det är några böcker som ligger i pipen från Bokus och väntas anlända till det här hemmet under veckan, och som jag skulle vilja uppmärksamma.

Peter Lemarc släpper på måndag sin "100 sånger - och sanningen bakom dem". Han medverkar desutom vid bokmässan i Göteborg under veckan. Det är en av många, inklusive mig själv, efterlängtad bok som han själv beskriver så här:

"Jag heter Peter LeMarc och är låtskrivare. Det är mitt yrke, mitt levebröd. För inte så länge sedan skulle jag knappt ha vågat uttala de orden. I mina öron lät det lite högfärdigt. Lite malligt. Men nu är det så. Jag gör låtar. Under åren har jag fått åtskilliga förfrågningar och önskemål om en sådan här bok. Nu finns den och innehåller dessutom ackordanalyser till alla sånger. Jag här även skrivit några rader om varje låt, och eftersom mina sånger är tätt sammanflätade med mitt liv är detta den självbiografi jag aldrig kommer att skriva."

Uppdate 2009-09-21: Läs författarintervju med Peter LeMarc på Nordstedts hemsida.

En annan bok som funnits ute ett tag är "Pluras kokbok: Provence - Kungsholmen - Koster". I den låter Per Malte Jonsson från Norrköping och Eldkvarn oss ta del av kokkonsten från mamma Magda och hans egna resor inom och utom detta land. Även denna förväntas anlända till mitt Schenkerombud under veckan.

Varg Veum

Tittar på norsk kriminalfilm. Det är Gunnar Staalesens kriminalromaner om privatdetektiven Varg Veum som filmatiserats och nu finns tillgängliga på DVD.

Gunnar Staalesen är författare och dramatiker som skrivit ett flertal romaner och skådespel. Det han har blivit känd för är kriminalromanerna om Varg Veum. Han har fått flera pris för romanerna och de har översatts till ett 15-tal språk. Det är klassisk socialrealistisk kriminallitteratur av det slag vi känner igen från Sjöwall-Wahlöö och McBain. Hjälten Veum känns igen från deckarvärldens hjältar. Luggsliten och kantstött men med ett engagemang för brottens offer är han en sorts norsk Sam Spade.

Romanerna utspelar sig huvudsakligen i Norges andra stad Bergen. Varg Veum är från början socionom. Han har ett förflutet på Barnevernet som är den norska gren av det vi i Sverige kallar socialtjänst, som skall arbeta för att skydda barn och ungdom. Han har där kommit i kontakt med barn och ungdomar som farit väldigt illa. och han har kvar sitt engagemang för dem. I sitt arbete som privatdetektiv kommer han som sig bör ofta i konflikt med polisen, samtidigt som han hjälper till att lösa allvarliga brott.

I box 1 som jag sett finns tre filmer. Bittra Blomster handlar om en försvunnen man. Hans älskarinna en gift, framgångsrik politiker kontaktar Veum för att göra diskreta undersökningar. Veums arbete leder honom in i den innersta kretsen i ett stort internationellt företag. I film nr 2, Törnrosa, får Veum i uppdrag att spåra upp 16-åriga Lisa och hennes pojkvän Peter som rymt hemifrån. Lisa hittas på ett hotellrum i Köpenhamns horkvarter. Väl hemma mördas Peter. Veum får gräva djupt i ungdomarnas familjebakgrund för att spåra mördaren. I film nr 3, Din till döden, är uppdraget att spåra en klients stulna bil, som visar sig ha blivit använd vid ett rån. Klienten blir mördad och hans exhustru blir misstänkt. Veum reder ut situationen och blir samtidigt förälskad i sin klients f d hustru.

Det är välspelad film. Trond Espen Seim gör ett trovärdigt porträtt av den Veum jag känner igen från böckerna. Intrigerna är väl konstruerade. Det är spännande och utgången är inte på förhand given.

Det finns även en box 2 med ytterligare tre filmer, Fallen ängel, Kvinnan i kylskåpet och Begravda hundar. Ligger som beställning på CDON. Det har även ryktats om inspelning av ytterligare sex Veumdeckare med start 2009.

Reseförberedelser

I förberedelserna för den stundande resan till Budapest ingår som vanligt lite litteratur och film. Georg Sessler (det är han i rosa tröja) har skrivit en bok om sin familjs historia. Det är en skakande berättelse som är både välskriven och engagerande.

Susanne och Lajos Sessler, Georgs föräldrar har en blomstrande rörelse i Budapest innan kriget. Lajos är körsnär och de driver en pälsaffär med egen tillverkning. De har sonen Thomas född 1936, och en stor släkt i kring sig. De är judar men inte särskilt otodoxa. Före kriget fanns 800.000 judar i Ungern. De var väl integrerade i samhället, även om det under perioder förekom antisemitism bland den ungerska befolkningen. På den här länken finns bra information om judarnas historia i Ungern.

Ungern ansluter sig till Tyskland under kriget. Ungern fick efter första världskriget avträda en stor del av sitt tidigare territorium, och ser kriget som en möjlighet att återskapa Storungern. Efter Stalingrad vill dock den ungerska ledningen dra sig ur och kontakter tas med de allierade. Tyskland ockuperar då landet och avsätter regeringen som ersätts av de inhemska nazisterna, Pilkorsare. Det är nu som den mer aktiva förföljelsen av judar startar.

Familjen Sessler skall överleva kriget. Bilden är tagen 1944. Thomas bär den sexkantiga gula Davidsstjärna som var obligatorisk för alla judar. Thomas sänds bort till ett nunnekloseter i staden men blir där illa behandlad och de sista månaderna får han bo tillsammans med en kusin hos en familj i utkanten av Budapest. Georg tas om hand av ickejudiska bekanta till familjen. Susanne och Lajos lyckas var för sig hålla sig undan deportation och likvidation. Lajos är den enda överlevande manliga medlemmen i sin generation av släkten. Hans bröder och Susannes bror rapporteras som saknade vid ryska fronten.

Susanne bor en period i de skyddade husen i Pest. Hon har svenskt skyddspass men det rivs sönder av de pilkorsare som griper henne. Hon lyckas bli fri och skaffar sig genom kontakter en falsk ickejudisk identitet. Hennes föräldrar överlever också kriget i det getto som skapats i de judiska kvarteren i närheten av den stora synagogan.

Vid befrielsen återförenas familjen. De kan efter något år återstarta sin rörelse i mindre skala, men detta blir inte långvarigt. Den marionettregim som Sovjetunionen tillsatt konfiskerar firman 1949 och Lajos och Susanne får ta anställning i industrin. Lajos har svårt att förlika sig med sitt öde. Han håller inte tyst utan framför klagomål för den behandling han blivit utsatt för och blir därför gripen av säkerhetstjänsten och utsatt för tortyr. Efter Stalins död 1953 mildras förtrycket och Lajos släpps fri.

1956 försöker ungrarna frigöra sig från det sovjetiska förtrycket, men upproret slås brutalt ner. Familjen Sessler beslutar sig då för att fly. Sonen Thomas flyr först över till Österrike, och får sedan sällskap av resten av familjen. Familjen tillhör de ungrare som får en fristad i Sverige.

Vi har även sett på Kjell Gredes film, God afton Herr Wallenberg. Den handlar om Raoul Wallenbergs insatser i Budapest under 1944-45 för att rädda judar från SS och pilkorsare. Jag tycker inte att det är en särskilt bra film, trots 4 guldbaggar. Det är svårt även om man har lite kännedom om händelseförloppet att följa utvecklingen i filmen. Filmen hade vunnit på att vara mer dokumentär och lite mindre konstnärlig. Stellan Skarsgård gör som vanligt en bra insats, och vi ser även Erland Josephson i en roll som rabbin i Stockholm.

Reseguide

När man är på resande fot eller kanske ännu mer när man förbereder den resande foten, så är en reseguide av bra kvalité A och O. Jag har tidigare skrivit om det när vi skulle åka till Krakow.

Första klassens reseguider från Streifferts förlag är generellt sett de bästa reseguiderna. De är både överskådliga och har ett djup för den som är mer intresserad av detaljer. Givetvis har vi sedan tidigare Första klassens reseguide om Budapest.

Den här resan är ju en återvändarresa. Då krävs lite mer. Vi vill komma lite bakom de vanliga turiststråken och då passar den här boken utmärkt. Författaren Hasse Nylén är van Budapestresenär, han gjorde sitt första besök där 1984 och är sedan dess notorisk återvändare. I boken ger han tips på stadsvandringar. Han skriver om olika bostadsområden och ger tips på matställen i de olika stadsdelarna. Han följer Raoul Wallenberg i fotspåren, och redogör för de platser där avgörande händelser ägde rum under revolten 1956.

Här finns mycket inspiration även för återvändaren. Tips och idéer på upplevelser, som inte behöver följas i detalj, men som ger inspiration för våra egna rutter.

Uppdate 2012-02-07. Sedan en tid tillbaka finns en ny uppdaterad upplaga av boken; Budapest bortom turiststråken 3. Hasse Nylén har även en hemsida där det som inte fick plats i boken finns att läsa.

Världens äldsta rappare?

Jag har precis läst ut Jonas Sjöstedts bok Masthugget Moskva Madrid som handlar om makarna Greta och Bengt Segerson. Jonas Sjöstedt har vid ett flertal tillfällen intervjuat makarna Segerson och har nu redigerat materialet till en bok. Det är en bok som handlar om två människor som ägnat sitt liv åt den kommunistiska arbetarrörelsen. Vi får genom deras berättelse en historisk belysning av utvecklingen under 1900-talet i Sverige, men även internationellt, genom ögonen på två engagerade människor. Det saknas inte självkritik i deras berättelse, men det är två stolta människor som berättar.

Bengt Segerson, bl a Spanienveteran, avled 1992. Läs Jonas Sjöstedts artikel i Aftonbladet om hans brev från Spanien hem till brodern Sven. Greta lever ännu ett utåtriktat liv i Göteborg och gör nu en ny karriär som rappare. Det är Lasse Dahlquists klassiker Jolly Bob som fått en ny tappning.

Omslag

Först var det - 17 grader, sedan slog det om och gick upp till + 6. Nu är vi tillbaka på - 15. Det är tvära kast kan man lugnt säga. Är det en effekt av förändrat klimat, eller är det bara naturliga skiftningar. Med moln och kraftig vind kommer värmen. Vid högtryck och vindstilla ökar utstrålningen och det blir kallt.

Den här bilden tog jag vid förra omslaget.

***************************
Jag har precist läst ut Ian Rankins I de dödas namn. Kommissarie John Rebus bevistar sin yngre bror Mickeys begravning. Rebus är en man med stort musikintresse. Det är mycket av den varan vi kallar gubbrock, Rebus hör ju till den generationen. Han minns nu den musik han och brodern lyssnade på. Det är mycket the Who, bl a Quadrophenia gruppens andra popopera. Kollegan Siobhan Clarke bidrar med lite nyare tongångar som Elbow från Manchester. Det blev ett soundtrack av alla låtdroppar.

Rebus drickande håller hög kvalitet. Han dricker India Pale Ale (IPA), Laphroig med hög ålder och Dewars blended whisky. Kvantiteten är dock väldigt överdriven. Dagen efter dricker Rebus Irn Bru, Skottlands svar på Coke.

Det är G8-möte i Edinburgh. Världens politiska toppar samlas i Rebus hemstad för att diskutera ekonomi och handel. Massiva demonstrationer hejdas av ett stort polisuppbåd hopsamlat från hela landets polisdistrikt. Torsdagen den 7 juli inträffar något som får polismännen från London att återvända till sin hemstad.

Torsdagen den 7 juli 2005 befinner jag mig på flygplatsen i Lamezia Therme. Familjen är på väg hem från en veckas sol och bad i Kalabrien. Plötsligt hör jag i högtalarna; "Mr B, please contact the airport police." Jag letar på poliskontoret, där en uniformerad polis på staplande engelska ber mig följa med. Fru och barn ser mig försvinna ut från flygplatsen. Vi går ner i flygplatsens undre regioner. Där i en tunna av stål vilar familjens ena resväska. En kvinnlig polis pekar med sin plasthandskebeklädda hand på väskan och ber mig öppna. Flygplatsens röntgen har upptäckt någon mystisk vätska. Är det sprängdeg eller nitroglycerin? Jag öppnar väskan och bland våra kläder finner jag en slarvigt förpackad flaska med solskydd som börjat läcka. Jag snor in den i dubbla plastpåsar, torkar upp det som läckt ut och tillåts återvända till min familj. När vi kommer hem till Arlanda kan jag läsa om terorrdåden i Londons tunnelbana.

Javisstja. Kommissarie John Rebus och hans kollega Siobhan Clarke löser även fyra mord. Dock utan att kunna få mördaren dömd. Resten får ni läsa er till själva.

******************************
Oktoberfestbier smakar faktiskt väldigt bra även i januari månad. Paulaner artikelnummer 11330, 20,50 för 50 cl.

******************************
Till sist vill jag bara tala om att det blev inga clementiner vid dagens upphandling på ICA. Det stod visserligen clementiner från Spanien på hyllkanten, men på clementinernas klisterlapp stod det Jaffa.

Fåglarna

Aftonbladet har dragit i gång en ny serie av DVD-filmer som säljs som bilaga till tidningen. Det är Hitchcocks klassiker. Spänningens mästare. Förra veckan var det Psycho, denna vecka är det Fåglarna. Senare kommer klassiker som Främlingar på tåg och Fönstret mot gården.

I Fåglarna debuterar Tippi Hedren. En blondin från Minnesota vars farföräldrar kom från Sverige. Medverkar gör även den Austalienfödde skådespelaren Rod Taylor. Han förekom senare bl a i långköraren Falcon Crest. Taylor och Hedren spelar det unga paret som kämpar för sina liv mot de fåglar som löper amok i Bodega Bay.

Manus är av en annan kändis. Screenplay by Evan Hunter. Det är vår gamle hederlige deckarförfattare Ed McBain som under en av sina pseudonymer har medverkat med manus. Han föddes som Salvatore Lombino 1926 och avled som Ed McBain 2005. Jag har skrivit om honom tidigare här.

Filmen spelades in 1963. Den står sig än i dag som en av filmvärldens bästa skräckisar. Rekommenderas varmt

Det blåser på månen

Klockan klämtar för dig

Riksettan

Nostalgi är en trend som står sig. Intresset för decennier som varit, kanske fr a 50-tal är och har varit stort under en längre tid. Amerikanska bilar med fenor, rockabillymusik och alla de tillbehör som hör till lockar många intressenter. Vi har Classic Car Week i Rättvik, Wheels and Wings i Varberg, och Power Big Meet i Västerås som inkörda varumärken. Vi har på senare år fått efterföljare på hemmaplan i form av Nostalgidagar med cruising i Falun, Borlänge och Säter.

Det finns förmodligen flera orsaker till det här intresset. En längtan tillbaka till en tid då vi gick igenom en mycket snabb utveckling och då inget verkade omöjligt. Bilen innebar en helt ny frihet och det byggdes upp en ny värld kring bilåkandet.

Om bilismens guldålder handlar tidskriften Riksettan. Tidskriften kommer ut med 2 nr/år, och det här är nr 2/2008, som jag ramlade på sist jag var på Konsum och handlade. Då hade jag inte sett den sedan nr 1/2005, som handlade om just Riksettan. Det visade sig att den kommit ut regelbundet sedan dess.

Jag är inte så särskilt intresserad av bilar. Jag vill att de skall starta och stanna, när jag vill starta eller stanna och dessemellan skall de rulla på utan krångel. Det skulle förmodligen se väldigt lustigt ut om man kom och cruisade i en relativt ny Toyota. Riksettan handlar dock inte så mycket om bilar i sig, utan om det samhälle som byggdes upp kring våra bilvägar. Den handlar om historien bakom de minnesmärken som finns i form av gamla motell, bensinmackar och raggarfik. Och historia är något som intresserar mig.

I nr 2/2008 K-märker Riksettan en del av det som en gång var riksväg 13 mellan Stockholm och Sundsvall. Vi får följa med på en resa på denna gamla vägsträckningen vid sidan av dagens motorväg. K-spanaren Göran Willis rapporterar från en klassik vägsträckning vid Grossglockner i Österrike. Vi kan läsa ett utdrag ur Ernst Brunners bok Vallmobadet, där han beskriver när hans pappa Leopold skaffade en Volkswagen Kleinbus, som familjen sedan skulle turnera med i Europa. Det finns ett bildreportage från en bilresa till Mellanöstern som ett ungt par gjorde i en VW-bubbla 1956.

Vi får även träffa tidsresenären Jan Jörnmark, som skrivit två böcker om övergivna platser. Jörnmark är docent i ekonomisk historia, och har skrivit flera böcker om globaliseringen. Under en semesteresa i sin barndoms Värmland fick han en väldigt konkret bild av vad som skett som en följd av den ekonomiska utvecklingen. De små industrisamhällen som han besökt på skolresor under uppväxten hade helt ändrat karaktär. Slitna samhällen med övergivna industribyggnader. Det blev starten på hans nya intresse att fotografera och dokumentera platser som övergivits, men som en gång stått för förnyelse och framsteg. Det har som sagt resulterat i två böcker, den senaste kom ut så sent som i september i år. Jörnmark har även en hemsida där han publicerar sina foton med beskrivningar. Surfa in på www.jornmark.se. Det gjorde jag och blev kvar en god stund.

Wartburg

På en gata i stadsdelen Kazimierz i Krakow kom vi förbi den här lilla pärlan. Det är en Wartburg 311, förmodligen inte i originallackering. Wartburg var ett bilmärke som tillverkades 1956 - 91 av VEB Automobilwerk i staden Eisenach i DDR. Det var en lite lyxigare bil än folkvagnen Trabant. Det här exemplaret härrör förmodligen från 60-talet.

Fabriken var före kriget en av BMW:s anläggningar. Efter kriget tillverkades en kopia av förkrigs-BMW med namnet EMW (Eisenacher MotorenWerke) i fabriken. En sådan körde Gunvald Larsson i Sjöwall-Wahlöös första Beck-deckare. Ett i Sverige väldigt udda märke, som jag när jag läste böckerna första gången trodde var ett litterärt grepp, ett påhittat bilmärke.