I början av 1700-talet intensifierade Ryssland sina ansträngningar att nå fram till Östersjön. Det som låg i vägen var Sveriges baltiska besittningar.1709 drabbades Riga av en naturkatastrof som kom att bli ett varsel om kommande onda tider. Ett väldigt isblock bröts loss och fick Daugava att svämma över. Vattnet steg högt över sina bräddar och i domkyrkan finns en markering framme vid altaret hur högt vattnet nådde.
Peter den store började sin belägring av Riga samma år, en belägring som skulle vara sju månader. I juni 1710 kapitulerade staden för ryssarna, och den relativa frihet som letterna hade haft under svenskeran tog slut.
I Ryssland rådde livegenskap. Den tyska lantadeln var inte sena att anamma detta förtryckarsystem. I städerna uteslöt de tyska borgarna letterna från alla viktiga poster i gillen och stadens råd. Livegenskapen avskaffades i Lettland i början av 1800-talet, vilket var 40 år tidigare än i Ryssland. En snabb ekonomisk utveckling tillsammans med framväxten av en bonde- och hantverkarklass bestående av letter gjorde att städerna för första gången sedan de grundats började befolkas av letter. Under senare delen av seklet började en nationell rörelse att växa fram. Den hade sitt centrum runt universitetet i Tartu. Lettiska tidningar gavs ut och den första sångarfestivalen ägde rum 1873. De lettiska folksångerna som samlades in var ett viktigt inslag i manifesterandet av det lettiska språket.
Lettland var den mest industriellt utvecklade delen av Tsarryssland och hade medveten arbetarklass. I revolutionen 1905 förekom strejker och demonstrationer i Riga. Under första världskriget bildades lettiska skyttebrigader. En majoritet av dessa gick i revolutionen 1917 med på den röda sidan och kom att spela en framträdande roll i det inbördeskrig som följde på revolutionen. 1918 utropades en självständig lettisk republik. Den störtades av de röda trupperna och en lettisk rådsrepublik ersatte. 1920 kunde ett självständigt Lettland se dagens ljus. Sovjetryssland fick släppa greppet om Baltikum och Finland.
Under 20 år fick Lettland fungera som en självständig nation. Först som en demokratisk stat, med en flora av många små politiska partier. 1934 grep Bondeförbundets Karlis Ulmanis makten i en oblodig revolt och införde diktatur. Lettland hade under den här tiden en blomstrande ekonomi. Jordbruket utvecklades efter en markreform och Lettland blev en stor köttexportör. De lettiska stränderna blev populära turistmål för bl a svenskar. Det gick dagliga båtturer från Stockholm.
I Molotov-Ribbentroppakten mellan det nazistiska Tyskland och Sovjetryssland kom Lettland liksom de övriga baltiska staterna att hamna i den sovjetiska intressesfären. Det ultimatum som Sovjetunionen ställde om att få placera trupper i landet kunde inte letterna bjuda motstånd mot. Efter ett fejkat val tillsattes en socialistisk regering med 97,6 % av rösterna. Den tidigare politiska ledningen sändes i exil till andra delar av Sovjetunionen.
Tyskland ockuperade landet vid anfallet mot Sovjetunionen 1941. Den judiska befolkning som funnits i Lettland,c:a 45.000 personer, blev så gott som totalt utrotad. Ett getto bildades i Riga dit c:a 20.000 judar från övriga Europa transporterades. Lettiska medlöpare deltog i morden på den judiska befolkningen. Detta är fortfarande ett oläkt sår, och det finns lettiska nazister även i dag. En judisk synagoga finns kvar i Riga. Den låg så till att den inte kunde brännas, resterande förstördes för att utplåna alla spår av judisk kultur. Den kvarvarande synagogan vaktas dygnet runt av polis efter ett attentat.
Lettland "befriades" 1945 av de sovjetiska trupperna. Det var hårda strider fr a i Kurland där tyska trupper bet sig fast. Striderna i Kurland räknas som ett av de värsta slagfälten under andra världskriget, där 250.000 personer dog i striderna.
Freden innebar för Lettland ny sovjetisk ockupation och förtryck. Verklig eller inbillad opposition arresterades och sändes till Sibirien. Av Lettlands befolkning på drygt 2 miljoner räknar man med att en halv miljon försvann under kriget och den efterföljande ockupationen. Det uppstod ett tomrum som ersattes genom en medveten folkomflyttning från Ryssland, Ukraina och Vitryssland. I dag består ungefär 40 % av landets befolkning av ryssar, vitryssar eller ukrainare. En hel del av dem saknar medborgarskap i landet.
Under den ryska ockupationen förlades mycktet tung industri i landet. Det är industri som har orsakat mycket miljöförstöring. Den sovjetiska arkitekturen kan inte räknas till de mer högtstående. Paradexemplen är de s k Stalinskraporna. Det finns sju stycken i Moskva, bl a universitetet och hotell Ukraina. En skrapa skänktes till Warzawa som kulturpalats. Även Riga har sin Stalinskrapa där nu Lettlands vetenskapsakademi finns inhyst. (se bilden)
Gorbatjovs glasnostpolitik förde med sig att de lettiska frihetssträvande började blomma upp. 1989 krävde lettländarna fullständig frihet. Samma år bildades den mänskliga kedjan av 2 miljoner protesterande människor i Litauen, Lettland och Estland. Sovjetunionen ville dock inte släppa greppet. 1991 rullade åter sovjetiska tanks på Rigas gator. Barrikader byggdes för att skydda viktiga byggnader, bl a parlamentet. Vid en folkomröstning i maj röstade en överväldigande majoritet för självständighet. Efter det att kuppen mot Gorbatjov förhindrades genom bl a ingripande från Boris Jeltsin, kunde Lettland detta år bli fritt.
Inlägg
