Slaget vid Tannenberg WWI

Tannenberg

Operationerna på östfronten inleddes i augusti 1914 med att Ryssland samlade två arméer för att anfalla Ostpreussen. Med iver att uppfylla sin pakt med Frankrike anföll de ryska arméförbanden innan de hade fått alla sina förstärkningar på plats, vilket visade sig vara ett ödesdigert misstag. Samordningen mellan de båda arméerna var också dålig. I praktiken opererade de utan inbördes kontakt. Tyskarna drog sig undan, men den tyska 8:e armén under ledning av Hindenburg lyckades sedan genomföra en djärv omringning av den ryska 2:a armén under ledning av Alexander Samsonov 2:a armén krossades fullständigt. I slaget togs omkring 125 000 ryska krigsfångar, och segern gav tyskarna initiativet i fortsättningen av kriget på östfronten.

På 10-årsdagen av slaget beslutade Hindenburg, nu president i Tyska republiken att uppföra ett monument över de fallna tyska soldaterna vid slaget. Monumentet uppfördes 1925-27 i Hohenstein (nu polska Olsztynek). Vid Hindenburgs död 1934 gjorde Adolf Hitler ett propagandanummer av att låta begrava honom vid monumentet. Hindenburg själv hade önskat få bli begravd i sin familjegrav i Hannover. När ryska trupper 1945 avancerade in i Ostpreussen lät tyska SS-trupper föra bort Hindenburgs kropp och sprängde sedan stora delar av monumentet. 1949-50 avlägsnades sedan resterna av monumentet av de polska myndigheterna. Området omvandlades till en park.

Slaget under första världskriget fick sitt namn från det första slaget vid Tannenberg, även kallat slaget vid Grunwald. Detta var ett av den europeiska medeltidens största slag och ägde rum 15 juli 1410 vid Tannenberg då samväldet Polen-Litauen med tjeckiska, vitryska, ukrainska, tatariska och moldaviska vasaller och allierade besegrade en riddarhär från den Tyska Orden förstärkt med tyska, franska, holländska, frisiska och engelska frivilliga riddare. Dessa hade lockats med falsk propaganda om att polackerna och litauerna var hedningar och att deltagande i kriget mot dem skulle leda till syndernas förlåtelse och frälsning.

Segern ledde till att den jagellonska ättens ställning stärktes markant och blev upptakten till den polsk-litauiska stormaktstiden 1386-1696. Den Tyska Orden tappade sin tidigare dominans inom Nordosteuropa.

Litauen 2

Under första världskriget ockuperades Litauen av Tyskland. Därefter utropade Litauen sin självständighet den 16 februari 1918, nu landets nationaldag. En tysk prins utnämndes till regent och fick det ärevördiga namnet Mindaugas II. Självständighetsförklaringen var dock endast formell fram till den tyska kapitulationen i november samma år.

Den ryska röda armen invaderade Litauen år 1919 med hänvisning till att litauiska kommunisterna hade proklamerat sovjetiskt styre i landet. Även Polen gjorde anspråk på Vilniusområdet. Nationernas Förbund gav Litauen rätt både mot Sovjetmakten och mot Polens krav. Den unga sovjetrepubliken fick släppa sina anspråk men Polen vägrade att släppa Vilnius. Från 1920 kunde ett självständigt Litauen uppstå i praktiken och en demokratiseringsprocess inleddes. Under åren 1920-39 var Kaunas landets huvudstad. Demokratiseringen av landet avbröts 1926 då Antanas Smetana gjorde en militärkupp och införde enpartistat.

Enligt Molotov-Ribbentrop-pakten från den 23 augusti 1939 tillhörde Litauen först den tyska intressesfären, därefter den sovjetiska. Tyskland annekterade i mars 1939 hamnstaden Klaipeda medan Sovjetunionen tvingade till sig militärbaser senare samma år. I juli 1940 invaderade Sovjetunionen slutligen Litauen och landet utropades till sovjetrepublik efter ett iscensatt val. Sovjetiseringen inleddes omedelbart och 30 000 personer ur självständighetstidens ledande skikt deporterades till Sibirien. Litauen hamnade i juni 1941 under tysk ockupation, vilken varade till 1944. Under perioden mördades omkring 90 procent av Litauens judiska befolkning, över 200 000 personer. 1944 intog sovjetiska trupper återigen landet. Enligt beräkningar förlorade landet mer än 300 000 människor genom avrättningar, deportationer och gerillastrider fram till 1950-talet. Mellan 1949 och 1952 kollektiviserades det litauiska jordbruket med brutala metoder.

1988 bildades den litauiska folkfronten, Sajudis, och den nationella frigörelsekampen tog fart. I valet till sovjetunionens folkkongress 1989 fick Sajudis 36 av Litauens 42 platser. Vid valen till Litauens parlament tog Sajudis hela 90 av 133 mandat. Den 11 mars 1990 utfärdade det litauiska parlamentet, Seimas, en självständighetsförklaring med röstsiffrorna 124 mot 6 och förkunnade att "republiken Litauen är en självständig stat enligt den författning som gällde under förkrigstiden". Årsdagen är numera en av Litauens stora nationella högtidsdagar. Sajudis ordförande, professor Vytautas Landsbergis, valdes samtidigt till tillförordnad president.

Moskva svarade med en ekonomisk blockad för att senare övergå till rent våld. Den 13 januari 1991 stormade sovjetiska soldater TV-tornet i Vilnius, fjorton personer dödades och flera hundra skadades. Våldet avbröts efter skarpa protester från omvärlden. Sverige öppnade som första västland ambassad (samma dag som Danmark) i Litauen den 29 augusti 1991. Den 17 september samma år blev Litauen medlem av FN. Den 2 april 2004 blev Litauen medlem i Nato och den 1 maj samma år i EU. Från och med den 21 december 2007 omfattas Litauen även av Schengen-samarbetet.

Litauen 1

Vi är på väg till Vilnius, Litauens huvudstad. Vi har tidigare besökt Tallin och Riga och nu är det dags att även införliva den tredje baltiska huvudstaden i besökta resmål.

De baltiska länderna har en hel del gemensamt men det finns även stora skillnader, vilket gör att man inte skall klumpa ihop dem. Litauiska språket är liksom lettiskan ett baltiskt språk, som är bland de äldsta språken i Europa. Den baltiska språkgruppen hör liksom germanska, slaviska och latinska språk till de indoeuropeiska språken. Estniskan är ett finskt-ugriskt språk besläktat med finska och ungerska.

Baltiska stammar bosatte sig förmodligen i vad som är dagens Litauen ca 3000 f.Kr. Under 700-200 f.Kr. började slaviska stammar flytta in i de baltiska stammarnas bosättningsområden, som då sträckte sig mycket längre österut än idag.

Litauen omnämns första gången i skriftliga dokument i den tyska Quedlinburgkrönikan 1009. Under 1200-talet enades de litauiska stammarna under storfursten Mindaugas, som 1253 blev krönt till kung. De tyska ordnarna som försökte erövra Litauen från väster kunde slås tillbaka under Mindaugas ledning. Ordnarnas officiella avsikt var att kristna de hedniska baltiska stammarna, men som i all annan historia handlade det givetvis om erövring och åtkomst av resurser fram för allt jordbruksmark och handelsrättigheter.

Under storfursten Gediminas utvidgades det litauiska riket österut under 1300-talet. På 1360-talet sträckte sig Litauen ända till Svarta havet, och var den tidens största europeiska rike. Gediminas grundade även huvudstaden Vilnius 1323. Storfursten Jogaila (polska Jagiello, död 1434) ingick en äktenskapsallians med Polen, med syfte att undvika ett tvåfrontskrig. Detta ledde till fördraget i Kreva 1385, varigenom Polen och Litauen förenades i en personalunion och Litauen anammade katolicismen. Vid slaget i Tannenberg 1410 kunde de litauisk-polska härarna besegra de tyska ordnarna och stoppa deras försök till expansion österut. Den Jagellonska ätten kom att regera det litauisk-polska riket under århundraden. Katarina Jagellonica gifte sig med den svenske prinsen Johan, sedermera kung Johan III, och sonen Sigismund var under en tid på 1500-talet både svensk och polsk-litauisk kung.

År 1569 omvandlades den litauisk-polska unionen till en realunion, och det polska inflytandet ökade markant. Bönderna sjönk ned i livegenskap och adeln poloniserades. Genom Polens delningar 1772, 1793 och 1795 utplånades Litauen, och landet blev en del av Ryssland. Ryssland inledde från 1820-talet återkommande kampanjer för att förryska Litauen. Två misslyckade uppror följdes av ökat ryskt förtryck och förryskning, bl a med resultatet att litauiska som undervisningsspråk förbjöds från 1864 och 40 år framåt i tiden. Den nationella litauiska rörelsen levde dock vidare vilket så småningom skulle leda till ett nytt självständigt litauiskt rike.

Lettlands ockupanter del 3

I början av 1700-talet intensifierade Ryssland sina ansträngningar att nå fram till Östersjön. Det som låg i vägen var Sveriges baltiska besittningar.

1709 drabbades Riga av en naturkatastrof som kom att bli ett varsel om kommande onda tider. Ett väldigt isblock bröts loss och fick Daugava att svämma över. Vattnet steg högt över sina bräddar och i domkyrkan finns en markering framme vid altaret hur högt vattnet nådde.

Peter den store började sin belägring av Riga samma år, en belägring som skulle vara sju månader. I juni 1710 kapitulerade staden för ryssarna, och den relativa frihet som letterna hade haft under svenskeran tog slut.

I Ryssland rådde livegenskap. Den tyska lantadeln var inte sena att anamma detta förtryckarsystem. I städerna uteslöt de tyska borgarna letterna från alla viktiga poster i gillen och stadens råd. Livegenskapen avskaffades i Lettland i början av 1800-talet, vilket var 40 år tidigare än i Ryssland. En snabb ekonomisk utveckling tillsammans med framväxten av en bonde- och hantverkarklass bestående av letter gjorde att städerna för första gången sedan de grundats började befolkas av letter. Under senare delen av seklet började en nationell rörelse att växa fram. Den hade sitt centrum runt universitetet i Tartu. Lettiska tidningar gavs ut och den första sångarfestivalen ägde rum 1873. De lettiska folksångerna som samlades in var ett viktigt inslag i manifesterandet av det lettiska språket.

Lettland var den mest industriellt utvecklade delen av Tsarryssland och hade medveten arbetarklass. I revolutionen 1905 förekom strejker och demonstrationer i Riga. Under första världskriget bildades lettiska skyttebrigader. En majoritet av dessa gick i revolutionen 1917 med på den röda sidan och kom att spela en framträdande roll i det inbördeskrig som följde på revolutionen. 1918 utropades en självständig lettisk republik. Den störtades av de röda trupperna och en lettisk rådsrepublik ersatte. 1920 kunde ett självständigt Lettland se dagens ljus. Sovjetryssland fick släppa greppet om Baltikum och Finland.

Under 20 år fick Lettland fungera som en självständig nation. Först som en demokratisk stat, med en flora av många små politiska partier. 1934 grep Bondeförbundets Karlis Ulmanis makten i en oblodig revolt och införde diktatur. Lettland hade under den här tiden en blomstrande ekonomi. Jordbruket utvecklades efter en markreform och Lettland blev en stor köttexportör. De lettiska stränderna blev populära turistmål för bl a svenskar. Det gick dagliga båtturer från Stockholm.

I Molotov-Ribbentroppakten mellan det nazistiska Tyskland och Sovjetryssland kom Lettland liksom de övriga baltiska staterna att hamna i den sovjetiska intressesfären. Det ultimatum som Sovjetunionen ställde om att få placera trupper i landet kunde inte letterna bjuda motstånd mot. Efter ett fejkat val tillsattes en socialistisk regering med 97,6 % av rösterna. Den tidigare politiska ledningen sändes i exil till andra delar av Sovjetunionen.

Tyskland ockuperade landet vid anfallet mot Sovjetunionen 1941. Den judiska befolkning som funnits i Lettland,c:a 45.000 personer, blev så gott som totalt utrotad. Ett getto bildades i Riga dit c:a 20.000 judar från övriga Europa transporterades. Lettiska medlöpare deltog i morden på den judiska befolkningen. Detta är fortfarande ett oläkt sår, och det finns lettiska nazister även i dag. En judisk synagoga finns kvar i Riga. Den låg så till att den inte kunde brännas, resterande förstördes för att utplåna alla spår av judisk kultur. Den kvarvarande synagogan vaktas dygnet runt av polis efter ett attentat.

Lettland "befriades" 1945 av de sovjetiska trupperna. Det var hårda strider fr a i Kurland där tyska trupper bet sig fast. Striderna i Kurland räknas som ett av de värsta slagfälten under andra världskriget, där 250.000 personer dog i striderna.

Freden innebar för Lettland ny sovjetisk ockupation och förtryck. Verklig eller inbillad opposition arresterades och sändes till Sibirien. Av Lettlands befolkning på drygt 2 miljoner räknar man med att en halv miljon försvann under kriget och den efterföljande ockupationen. Det uppstod ett tomrum som ersattes genom en medveten folkomflyttning från Ryssland, Ukraina och Vitryssland. I dag består ungefär 40 % av landets befolkning av ryssar, vitryssar eller ukrainare. En hel del av dem saknar medborgarskap i landet.

Under den ryska ockupationen förlades mycktet tung industri i landet. Det är industri som har orsakat mycket miljöförstöring. Den sovjetiska arkitekturen kan inte räknas till de mer högtstående. Paradexemplen är de s k Stalinskraporna. Det finns sju stycken i Moskva, bl a universitetet och hotell Ukraina. En skrapa skänktes till Warzawa som kulturpalats. Även Riga har sin Stalinskrapa där nu Lettlands vetenskapsakademi finns inhyst. (se bilden)

Gorbatjovs glasnostpolitik förde med sig att de lettiska frihetssträvande började blomma upp. 1989 krävde lettländarna fullständig frihet. Samma år bildades den mänskliga kedjan av 2 miljoner protesterande människor i Litauen, Lettland och Estland. Sovjetunionen ville dock inte släppa greppet. 1991 rullade åter sovjetiska tanks på Rigas gator. Barrikader byggdes för att skydda viktiga byggnader, bl a parlamentet. Vid en folkomröstning i maj röstade en överväldigande majoritet för självständighet. Efter det att kuppen mot Gorbatjov förhindrades genom bl a ingripande från Boris Jeltsin, kunde Lettland detta år bli fritt.

Lettlands ockupanter del 2

Efter Martin Luthers reformation 1522 övergick en majoritet av den lettiska befolkningen till protestantismen. Biskopen i Riga förlorade makt och den Tyska orden som Svärdsriddarorden gått upp i hade tappat en stor del av sina riddare, som blivit jordbrukande adelsmän.

Ryssland avancerade från öster, och för att möta detta hot allierade sig biskopen av Riga med det polsk-litauiska riket. Riga påtvingades därmed polskt styre och katolicism. När den gregorianska kalendern skulle införas 1584 utbröt uppror bland befolkningen.

År 1600 utbröt krig mellan Polen och Sverige. Detta var en direkt följd av tronföljdsstriden mellan Sigismund och hertig Karl. Sigismund som var polsk kung hade ärvt den svenska kungakronan från sin far Johann III när han dog 1592. Ständerna i Sverige ville dock inte ha katolsk kung på tronen och han lyckades inte tillträda befattningen. Efter flera slag mellan Sigismund och hertigen med respektive anhängare i såväl Sverige som Finland beslöt ständerna att avsätta Sigismund. Hans omyndige son Vladislav erbjöds kungatronen om Sigismund gick med på att sonen skulle uppfostras i den evangeliska (protestantiska) läran. Hertig Karl lät sammankalla ständerna i februari 1600. Då inget svar erhållits från Sigismund utsåg riksdagen hertigen till kung Karl XI.

Kriget inleddes med att Karl XI anföll polska Livland från Estland. I början av detta andra polska krig som pågick från och till under 29 år, var de polsk-litauiska härarna till att börja med de mest framgångsrika. Krigslyckan vände sedan över till svensk favör och 1621 kunde Gustav II Adolf, som efterträtt sin far 1611, rida in genom svenskporten i Riga (bilden).

Den svenska tiden som varade fram till 1710 betraktas som en relativt lycklig era i den lettiska historien. Det kan hända att minnen bleknar, med hänsyn till mer närtida förtryckare som satt djupare spår. Det finns dock en del objektiva tecken på att det rådde en relativ frihet under dessa år. Svenskarna var ju som majoriteten av letterna protestanter. Handeln växte, skolor och sjukhus inrättades och bibeln översattes till lettiska. Ett universitet inrättades i Tartu (Dorpat) 1632 i nuvarande Estland. Riga var den största staden i det svenska riket. Ryssland anföll staden 1656 men slogs tillbaka. Därefter följde en period på 50 år av fred och välstånd.

Lettlands ockupanter del 1

Lettland och Baltikum i stort har alltid varit populärt för olika invaderande herrefolk. Riga är med sin skyddade hamn i utloppet av Daugava en central punkt för handel. Vikingarna, såväl danska som svenska reste i österled ner längs Daugava. Bärnstenshandeln letade sig också ner denna väg, och från östern kom andra varor.

på 1100-talet började tyska köpmän anlända till Riga. Den bördiga åkermarken väckte intresse för kolonisation. De barbariska letterna behövde kristnas, de levde i synd och Albert von Buxhövden från Bremen erhöll påvens bulla för att föra korståg mot de stackars hedningarna. Han lät bygga en fästning vid Rigas utlopp och detta räknas som stadens tillblivelse. Albert instiftade även Svärdsriddarorden. Det var en orden som påminde om Tempelriddarorden. Unga ogifta män svor en ed att följa en kristen moral och bekämpa de otrogna. Otrogna fanns det gott om. De fyra lettiska stammar som urspungligen bebodde området gav sig inte så lätt (lett :-)

1282 anslöt sig Riga till Hansan. Detta innebär för Riga ett ökat välstånd genom en utvidgad handel. De särpräglade lagerhusen som finns i alla Hansastäder finns även i Riga. Det på bilden är dock av senare datum. Dannensternhuset byggdes på 1600-talet av en holländsk köpman. Det har samma dubbla funktion av att vara både bostadshus och lagerbyggnad.

Det tyska inflytande kom att bestå även när andra herrar som svenskar och polacker erövrade landet. Tyskbaltiska adelsmän dominerade på landsbygden och i Riga och andra städer hade tyska köpmän stor makt. Det tyska inflytandet skulle bestå ända fram till andra världskriget.

Riga the Beerreport

Det dracks givetvis local beer när vi var i Riga, och nu tänkte jag skriva lite om mina ölupplevelser. Letterna har en gammal ölkultur. De har t ex norra Europas äldsta ännu existerande bryggeri, Cesu Alus, som öppnades 1590. Det här med att dricka vodka är ett senare påfund, en kultur som kommit från öst.

Det blev ingen Cesu, men väl en knippe andra goda lageröl. Ljus lager som heter gaisais och mörk lager som heter tumsais.

Aldaris är ett av de större bryggerierna i Riga. Jag drack både den vanliga gaisais på flaska och en luksusvariant från fat. Relativt lättdrucken lager av hyfsad kvalitet.

Det blev även en Lacplesis tumsais, som påminner om Falcons Bayerska. Lacplesis betyder björndödaren, vilket är en hjältegestalt i den lettiska mytologin. Några björnar lär dock inte den ölen dräpa.

Det blev några fler ljusa öl, rätt lika till smak och utseende. Tervetes och Piebalgas från Riga. Uzavas från Ventspils och en Bauskas Alus från staden Bauskas. Det är helt godkända matdrycker. Ingen kraftigare beska men långt från menlösa.

För den som gillar svartöl finns även en baltisk porter i flera varianter. Mer om lettisk öl finns att läsa här.

Lettlands skyttar

Det här är ett monument utfört i röd granit över Lettlands skyttesoldater som står vid Rådhustorget i Riga, framför Ockupationsmuséet. Muséet var ursprungligen ett muséum över skyttesoldaterna och deras insatser under oktoberrevolutionen 1917, samt det inbördeskrig som följde på revolutionen. Både muséum och staty blev uppförda under sovjettiden, runt 1970. I dag kan man få veta mer om soldaternas historia på Lettlands krigsmuseum i Kruttornet på Smilsu iela.



Lettland hörde till Tsarryssland när första världskriget bröt ut. Tyskland anföll via Ostpreussen och ockuperade stora delar av landet. De hejdades vid Daugavas västra strand av ryska trupper med ett stort inslag letter. Tanken väcktes på renodlade lettiska förband och en lettisk deputerad i duman la ett förslag till att inrätta frivilliga lettiska förband. Detta godkändes av duman och snabbt kunde flera tusen frivilliga rekryteras. De åtta lettiska skyttebataljonerna vann respekt även hos sina tyska motståndare. De lyckades försvara Riga ända till 1917.

Den ryska armén föll dock samman. Folket var krigstrött och soldaterna uppmanades av de revolutionära krafterna att bilda soldatråd. En stor del av de lettiska trupperna gick med i revolutionen och de stred även i det efterföljande inbördeskriget på de rödas sida. De bidrog starkt till de rödas seger. De lettiska skyttarna var så ryktbara att det sägs att det räckte med att sprida ut ryktet att de var på väg för att sätta skräck i motståndaren. Lenin hade lettiska soldater i sin personliga livvakt.



När Lettland förklarade sig självständigt 1919 återvände de flesta soldaterna till Lettland. Många lettiska officerare blev dock kvar i den röda armén. Vid utrensingarna under 30-talet föll de offer för Stalins terror. Efter Stalins död blev de lettiska skyttesoldaterna åter rehabiliterade som många andra, som tidigare fallit i onåd.

Art Noveau

Art Noveau eller som det kallas i Tyskland och de nordiska länderna Jugend, är en stilart inom arkitektur, design och konsthantverk, som hade sin storhetsperiod runt sekelskiftet. Stilarten var en reaktion på tidigare klassiska stilar. I jugendsstilen saknas symmetritänkande, vilket ger en större frihet. Husfasaderna pryddes av ornamentik ofta hämtad från växtriket eller människans anatomi.

I Riga finns hela stadsdelar med hus i Art Noveau. Den här byggnaden finns på Elisabeta Iela och är en av de mest avbildade. Det finns dock många mer. Riga var runt sekelskiftet en rik stad. Den var den största utskeppningshamnen i Tsarryssland och dess 3:e största stad. Framför allt var det virke som fraktades från Rigas hamn. Handeln gav rikedomar åt vissa som lät bygga stenhus i den för tiden rådande byggnadsstilen.

Husen har sedan blivit kvar i stor utsträckning. Riga klarade sig relativt väl från bombningar under kriget Under Sovjettiden fanns inte pengar för några större stadsbyggnadsprojekt och det rivningsraseri som rådde i t ex Sverige på 60- och 70-talen klarade man sig från. Däremot fick husen ofta förfalla i brist på underhåll. Nu strömmar åter friskt kapital in i landet och flera av de gamla sekelskiftespärlorna har blivit återställda i sitt ursprungliga skick.

Riga - läsförberedelser

På torsdag morgon bär det av till Riga. Vi flyger med Ryan Air från Skavsta. Lite förberedande studier har det blivit som vanligt. Den här boken om Lettlands historia från 1990 är ett av studieobjekten. Det är rätt fascinerande att få läsa hur olika dessa tre baltiska stater ändå är. Olika folkslag, olika språk, olika religion och inte minst olika historisk bakgrund. Delad erfarenhet dock av att ha varit ockuperade och vara relativt unga som självständiga nationer.

Det är även fascinerande för en gammal körsångare att läsa om sångens betydelsen för det nationella uppvaknandet. Sångarfestivalerna var för lettländarna ett inslag i kampen för frigörelse från det ryska förtrycket. Det har dock en historisk förebild från slutet av 1880-talet när nationellt sinnade akademiker vid universitetet i Tartu samlade in de lettiska folksångerna. Ur sångerna växte språket och det nationella medvetandet.

Semesterminnen 5

Tallinn

Vi tog en kryssning till Tallinn. Eller Reval som den hette på plattyska. Tallinn betyder danska staden, och det var danskarna som under ledning av Vilhelm II Sejr besegrade esterna på 1200-talet och sedan lät anlägga ett fäste i det som blev Tallinn. Det var vid detta tillfälle som danskarna erhöll sin dannebrog men det är en annan historia.

Herrarna har avlöst varandra. Tyska ordnar, svenska krigarkungar, ryska tsarer, tyska nazister, och sovjetmakten. Alla har lämnat sina spår efter sig.

Tallinn har en välbevarad stadskärna, Vana Linn eller gamla stan som vi säger. Den har liksom Visby en ringmur. Det finns många historiska byggnader att bese. En dag är för lite för att hinna med allt.

En byggnad som inte är öppen för turister är byggnaden på bilden. Den var tidigare KGB:s högkvarter. Lägg märke till de igenmurade källarfönstren. Här hölls de oppositionella fångna och om väggarna kunde tala skulle de ropa högt om alla lidanden. I dag används byggnaden till den estniska polisens administration.