Jacobsen Saaz Blonde

Med risk för att bli misstänkt för att ha grava alkoholproblem skall jag presentera en ny bekantskap i avdelningen ljusa öl.

Jacobsen öl är Carlsbergs serie specialöl som bryggs i Jacobsen Brewhouse i Köpenhamn under ledning av bryggmästare Jens Magnus Eiken. I oktober 2005 lanserades fyra specialöl som var tänkta att säljas på ett fåtal exklusiva restauranger. Det var Jacobsen Original Dark Lager, Jacobsen Bramley Wit (veteöl), Jacobsen Brown Ale och Jacobsen Saaz Blonde (ljust öl).

2006 kom en julöl Jacobsen Golden Naked Christmas Ale som jag skrivit om tidigare och hoppas få återse när julölen släpps i november.

Den här blonda saken sprang jag på i Systembolagets butik på Regeringsgatan när jag var på besök i huvudkommunen för några veckor sedan. Den finns i det ordinarie sortimentet med nr 11307, till det facila priset av 5o kr för 75 cl. Tyvärr finns den bara på ett begränsat antal butiker, närmast på Marieberg i Örebro.

Det är en fyllig alkoholstark (7,1%) ale med väl avvägd beska/sötma. Trots att det är en ale kan man känna släktskapet med tjeckisk lager. Rekommenderas!

Oktoberfest part II

Tidig höst då är det dags att avsluta sommarölsdrickandet. Jag brukar ju som jag tidigare skrivit om föredra ljus lager sommartid och lite mörkare ale på vintern. Nu har väl detta blivit mer en huvudregel med lite undantag. Det står en hel låda Holba och väntar på att bli utdrucken så lite tjeckiskt skall det dock bli i vinter också.

En lämplig avslutning på den ljusa lagern innan vi går in i winteraleland skulle kunna vara en djupdykning i oktoberfestölen. Den släpptes ju 1 september och det har blivit några provsmakningar sedan dess. Den lokala dalavarianten har jag skrivit om tidigare, men som jag skrev där, den är mer en tjeckisk pilsner än en münchener hell eller märzener som den speciella oktoberfestvarianten kallas då den bryggs i mars och lagras över sommaren för att konsumera i oktober.

För det är ju så jag vill ha den. En münchener hell är en fyllig öl som påminner om pilsnern, men som är sötare och lite mindre besk. Det finns ett antal av den sorten att välja på. Löwenbräu är tillbaka efter några års frånvaro. Hofbräu, Paulaner och Spaten är några pålitliga varianter, men det är nog den på bilden som jag sätter i första rummet.

Weltenburger Klosterbrauerei är världen äldsta klosterbryggeri och har ett antal titlar i sitt sortiment. Det finns dunkel und hell, weissbier både dunkla och hella, en pils och en wintertraum som enbart säljs under wintersäsongen. Och så detta Festbier som säljs under oktoberfestsäsongen. På Systembolaget finns Festbieren i det ordinarie sortimentet med nr 11290, 23,10 för 50 cl. Övriga Weltenburgare finns att tillgå i beställningssortimentet för de som bor i Skåne. En lite konstig avgränsning som kanske kan förklaras av att den distribueras av Österlenbryggarna.

Som oktoberöl lanseras även ett knippe andra öl som jag inte betraktar som traditionella oktoberfestöl. Danska Herslev brygghus lanserar en oktober bock med en alkoholstyrka på 7,5 %. En god kraftig öl men egentligen inte oktoberfestöl. Det amerikanska bryggeriet Flying Dog presenterar ett öl som kallas Märzen och heter Dogtoberfest. Även det är ett välsmakande öl med både fyllighet och beska, men inte vad jag kallar oktoberfestöl. Det finns ytterligare några som jag inte provat. Gotlands bryggeri har sin Red October, Samuel Adams sin Octoberfest, och Sigtuna Brygghus sin Black October som är en svart lager.

Oktoberfest

Ett återkommande hösttecken är när Systembolaget presenterar årets oktoberfestöl den 1 september. I årets uppställning återfinns en lokal utgåva, Oppigårds Oktoberfestbier.

Det är för att vara Oppigårds något så ovanligt som en lager. En lager bryggd på tysk malt och rikligt humlad med tjeckisk Saazhumle.

Fruktig smak med inslag av knäckebröd, apelsinskal och örter säger Systembolaget. Lite för besk tyckte min fru. God tyckte jag, men mer en tjeckisk pilsner än en münchener hell.

Artikelnr 11238, 50 cl och 5,3 %.

The Cretan Beer Report

Det är lika bra att säga det från början. Grekland är inget ölland, det är vin som är huvudspåret. Den öl som saluförs är ljus, rätt tunn lager. Landets största bryggeri, Athenian Brewery SA, skryter med sina traditioner av grekiskt ölbryggande och då talar vi om ett företag som grundades 1963.

Den nostalgiske minns säkert Fix. Själv kom jag i kontakt med detta öl när jag tågluffade i Grekland på 70-talet. Carl Johan Fuchs var en bayersk bryggare som kom till Grekland som en följd av att den bayerske prins Otto blivit vald till Greklands förste kung Othon. Han grundade sitt bryggeri 1864, och namnet skall ha tillkommit som en misstolkning eller förvrängning när namnet Fuchs översattes till grekiska och blev Fix. Fix bryggeri kom att ha monopol på öltillverkning i nästan 100 år. I fri konkurrens klarade sig företaget sämre. Det tappade sin position som landets ledande bryggeri 1973 och 10 år senare knackade konkursen på dörren. Märket skall ha återuppstått på senare år. Jag har dock inte stött på det vid mina greklandsvistelser på senare år.

Athenian Brewery SA står för tre av de fyra öl som förekommer allmänt på restaurangerna på Kreta. Alfa är ett inhemskt märke, Amstel och Heineken bryggs på licens från sina holländska moderbryggerier. Det är lättdrucket och fungerar alldeles utmärkt som törstsläckare. Amstel är väl den som sticker ut med lite större beska än de övriga.

En öl av samma typ är den på bilden. Mythos lanserades 1997 och har snabbt blivit en storsäljare. Det är den enda grekiska ölen som finns att köpa även i Sverige. Jag har druckit den här hemma, men den smakar nog bäst en het dag i Grekland. Den skall vara väl kyld, annars får den en gummiartad bismak. På bilden är det första dagen på resan. Vi har installerat oss på vårt hotell Petra i Aghia Galini. Första simturen i hotellets pool på taket avslutas med en kall pilsner i kylda glas.

Riga the Beerreport

Det dracks givetvis local beer när vi var i Riga, och nu tänkte jag skriva lite om mina ölupplevelser. Letterna har en gammal ölkultur. De har t ex norra Europas äldsta ännu existerande bryggeri, Cesu Alus, som öppnades 1590. Det här med att dricka vodka är ett senare påfund, en kultur som kommit från öst.

Det blev ingen Cesu, men väl en knippe andra goda lageröl. Ljus lager som heter gaisais och mörk lager som heter tumsais.

Aldaris är ett av de större bryggerierna i Riga. Jag drack både den vanliga gaisais på flaska och en luksusvariant från fat. Relativt lättdrucken lager av hyfsad kvalitet.

Det blev även en Lacplesis tumsais, som påminner om Falcons Bayerska. Lacplesis betyder björndödaren, vilket är en hjältegestalt i den lettiska mytologin. Några björnar lär dock inte den ölen dräpa.

Det blev några fler ljusa öl, rätt lika till smak och utseende. Tervetes och Piebalgas från Riga. Uzavas från Ventspils och en Bauskas Alus från staden Bauskas. Det är helt godkända matdrycker. Ingen kraftigare beska men långt från menlösa.

För den som gillar svartöl finns även en baltisk porter i flera varianter. Mer om lettisk öl finns att läsa här.

Budapest - the Beerreport

På resande fot hör det till god sed att dricka det inhemska ölet. Importerat öl kan man ju lika gärna dricka hemma. Ungern är väl mest känt som vinland med sitt röda tjurblod Egri Bikaver och de vita Tokajer och Traminer. På den här resan blev dock matdrycken öl och vatten. Det ungerska ölet håller god centraleuropeisk klass, även om det inte kan tävla med de bästa tjeckerna. Men vilka öl kan å andra sidan tävla med dessa.

Borsodi bryggeri är sponsor till det ungerska landslaget i fotboll och det kanske är förräderi att som svensk dricka deras öl. Vi konkurrerar ju med Ungern om plats i nästa VM. Det blev dock några korso (stor) Borsodi på badet, och i 35 gr C smakar det mesta från fat alldeles utsökt. Borsodis ljusa (4,6 %) smakar även gott från flaska och det är ingen tillfällighet att det är Ungerns mest sålda öl. Bryggeriet startade 1969 i Böcs. Det privatiserades efter kommunismens fall och ingår sedan 1993 i belgiska Interbrewkoncernen.

Dreher är Ungerns äldsta bryggeri grundat 1854 i stadsdelen Kobanyia i Pest och är alltjämt kvar i området. Dreher finns som ljus, mörk och alkoholfri. Jag drack ingen Dreher vid det här besöket, men prövade några andra av bryggeriets märken. Kobanayi Sör är ett Drehermärke som hör till de mest sålda i landet. Ett ljust vardagsöl. Arany Ászok räknas som premiumöl. Bryggeriets grundare Antal Dreher införde vid bryggeriets grundande tekniken att brygga lageröl (aszokolt). Arany betyder gyllene och detta gyllene lageröl har vunnit ett flertal priser vid internationella ölmässor. Dreher ägs sedan 1993 av South African Breweries som 2002 fusionerades med amerikanska Millers till SABMillers.

Soproni Sörgyar grundades 1895 och ligger som framgår av namnet i staden Sopron i västra Ungern nära gränsen mot Österrike. Bryggeriet har sedan början bryggt öl i den tjeckiska bryggartraditionen. Efter kommunismens fall fick österrikiska intressen aktiemajoritet i bryggeriet. Austrian Brauerei AG köptes sedan 2003 av Heinekenkoncernen. Bryggeriet har flera märken, även licenstillverkning, på sin reportoar. Jag provade en ny frisk ljus öl vid namn Soproni Szök Ciklon som utföll till belåtenhet.

Ungersk öl finns ännu inte representerad på systembolaget. Vill man smaka på dessa drycker får man göra det på plats. Ännu ett skäl till att åka till Ungern.

Det lokala ölet

På resande fot måste man givetvis testa det lokala ölet. I Sevilla blir det Cruzcampo. Bryggeriet startade i Sevilla 1904 och är nu Spaniens ledande märke med bryggerier på ytterligare 7 platser i Spanien. Bryggeriet ingår sedan 2006 i Heinekengruppen.

Cruzcampos pilsner är en relativt lättdrycken dryck med en alkoholstyrka på 4,8 %. Den har ingen stor beska, men är långt i från så tam som sin landsman San Miguel. Bättre beska återfinns i Cruzcampo Especial. Den har även en högre alkoholstyrka, 5,7 %.

Cruzcampos pilsner finns på systembolaget (varunummer 81599), dock endast i beställningssortimentet. Man måste beställa en hel låda, 24 flaskor. Den mödan är dock inte denna pilsner värd.