Spionen måste dö

Det är kallt och ruggigt. Känns om en begynnande förkylning är på gång. Då blir det innesittning och filmtajm. Har lite nyinskaffad DVD att gå igenom. Vi börjar med en gammal brittisk goding från 1966. John Le Carré har skrivit manus till Spionen måste dö, en thriller från kalla krigets dagar.

När Samuel Fennan, en ämbetsman på utrikesdepartementet, och hans fru (Simone Signoret) blir anonymt anklagade för att ha samröre med kommunister, omkullkastas hela deras tillvaro. Fennan hittas senare död efter vad som ser ut att vara ett självmord. Underrättelseagenten Charles Dobbs (James Mason) har dock andra teorier. När Dobbs får kalla handen av sina överordnade när han presenterar sina misstankar, bestämmer han sig för att säga upp sig och istället slå sig ihop med den pensionerade kriminalaren Mendel. Deras jakt efter sanningen leder dem rakt in i en spionhärva och mycket annat som de aldrig kunnat ana.

Det är även en historia om svek och bedrägeri, ett tema som finns i många av Le Carrés böcker. En spännande detalj i berättelsen är hur Dobbs fru Ann som spelas av Harriet Andersson, är otrogen mot sin man. Hon är tillsammans med förrädaren Dieter Frey, Dobbs antagonist i thrillern. Det här är ett tema som återkommer i Mullvaden där George Smileys hustru, som också heter Ann, gör samma sak.

Bra skådespeleri som väntat i en brittisk produktion. En av de mer spännande scenerna utspelar sig för övrigt på Royal Skakespeare Theatre. Lite seg i början. Det dröjer trekvart in i filmen innan det börjar hetta till.

Långt farväl

Tittar på en gammal film från 1973, Långt farväl med Elliot Gould. Det är en filmatisering av Raymond Chandlers bok med samma namn. Elliot Gould spelar privatdetektiven Philip Marlowe, som utreder en väns påstådda självmord. I utredningen träffar han på författaren Roger Wade spelad av Sterling Hayden, och dennes hustru Eileen spelad av Nina van Pallandt.

Elliot Gould hade sin storhetstid som skådespelare på 70-talet. Hans kanske mest kända roll är förmodligen den som Trapper John i M*A*S*H. Den filmen är för övrigt regisserad av Robert Altman som också regisserade Långt farväl. Gould spelar även mot Bibi Andersson i Ingmar Bergmans film Beröringen (The Touch).

Sterling Hayden fick sitt genombrott som skådespelare i gangsterfilmen I asfaltens djungel 1950. Ställd inför senator McCarthys sanningskommission erkände han medlemskap i kommunistpartiet och namngav flera av sina kollegor. Något som han senare ångrade. Erkännandet förde dock med sig att han inte blev svartlistad utan kunde fullfölja sin karriär. Jag minns Sterling Hayden framför allt från filmen 1900. Bertoluccis film om Italien under det 20:e århundradet. Hayden spelar Leo Dalcó, farfar till en av filmens huvudroller Olmo Dalcó, som vuxen spelad av Gerard Depardieu.

Nina van Pallandt är född i Danmark. Hon gifte sig med den holländske diplomatsonen Frederik van Pallandt och bildade tillsammans med honom sångarduon Nina & Frederik. Duon hade en kort intensiv karriär i slutet av 50-talet och början av 60-talet. Nina och Frederik sjöng calypso och hade hits som Jamaica Fareweell och Sucu-sucu. Duon hade även en egen serie på BBC 1961; Nina & Frederik at home. Berömmelsen ledde till ett antal filmroller.

I filmen förekommer även ett gangstergäng under ledning av Marty Augustine. En av Augustines anonyma gängmedlemmar spelas av en bekant österrikare som sedermera skulle göra karriär som actionskådespelare innan han gav sig in i politiken för att så småningom bli vald till Californiens guvernör.

MTV-minnen

I slutet av 80- och början av 90-talet bodde vi i lägenhet. Där hade vi kabel-TV och en av de "nya" kanaler som ingick i utbudet var MTV. Det innebar en liten uppryckning i musiklyssnandet och från den tiden har jag samlat några favoriter i den här spellistan.

http://open.spotify.com/user/bogey/playlist/1mVz0kILfvYJgdMBG7DF8i

Aghia Galini

Vi bokade flygstol på Apollo. Vi landade kvart över tolv och efter att ha fått ut vårt bagage och kvitterat ut vår hyrbil rullade vi raskt tvärs över ön mot sydkusten.

Aghia Galini var vår första inkvartering där vi skulle bo i tre nätter. Här finns inga lyxhotell utan små enkla hotell och lägenhetsuthyrningar. Priserna är lägre än på nordkusten både på rum och mat. Få nordbor har än så länge hittat hit. Det är mycket tyskar, belgare och engelsmän. Medelåldern är hög, detta är inget partyställe. Det finns inga discon, men väl en jazz- och bluesklubb.

Katter finns det givetvis. Den här letar bland soporna efter något ätbart.

Aghia Galini är från början ett fiskeläge och det finns fortfarande några fiskebåtar kvar. Hamnen har byggts ut för att kunna ta emot kryssningsturister men de har ännu inte hittat hit. Kanske lika bra, så att småskaligheten på turismen kan bibehållas.

The Cretan Beer Report

Det är lika bra att säga det från början. Grekland är inget ölland, det är vin som är huvudspåret. Den öl som saluförs är ljus, rätt tunn lager. Landets största bryggeri, Athenian Brewery SA, skryter med sina traditioner av grekiskt ölbryggande och då talar vi om ett företag som grundades 1963.

Den nostalgiske minns säkert Fix. Själv kom jag i kontakt med detta öl när jag tågluffade i Grekland på 70-talet. Carl Johan Fuchs var en bayersk bryggare som kom till Grekland som en följd av att den bayerske prins Otto blivit vald till Greklands förste kung Othon. Han grundade sitt bryggeri 1864, och namnet skall ha tillkommit som en misstolkning eller förvrängning när namnet Fuchs översattes till grekiska och blev Fix. Fix bryggeri kom att ha monopol på öltillverkning i nästan 100 år. I fri konkurrens klarade sig företaget sämre. Det tappade sin position som landets ledande bryggeri 1973 och 10 år senare knackade konkursen på dörren. Märket skall ha återuppstått på senare år. Jag har dock inte stött på det vid mina greklandsvistelser på senare år.

Athenian Brewery SA står för tre av de fyra öl som förekommer allmänt på restaurangerna på Kreta. Alfa är ett inhemskt märke, Amstel och Heineken bryggs på licens från sina holländska moderbryggerier. Det är lättdrucket och fungerar alldeles utmärkt som törstsläckare. Amstel är väl den som sticker ut med lite större beska än de övriga.

En öl av samma typ är den på bilden. Mythos lanserades 1997 och har snabbt blivit en storsäljare. Det är den enda grekiska ölen som finns att köpa även i Sverige. Jag har druckit den här hemma, men den smakar nog bäst en het dag i Grekland. Den skall vara väl kyld, annars får den en gummiartad bismak. På bilden är det första dagen på resan. Vi har installerat oss på vårt hotell Petra i Aghia Galini. Första simturen i hotellets pool på taket avslutas med en kall pilsner i kylda glas.

Byron's Greek Path

Byron Ayanoglu finns även på Youtube. Hör honom förklara det grekiska sättet att vara. Det är hans gode vän fotografen Algis Kemezys som filmat. Algis finns med i boken Tillbaka till Kreta.

Kreta - inspirationsläsning

Vi lät oss inspireras, vi packade och for och är nu hemma igen sedan drygt en vecka. Återstår att blogga om det.

Bloggandet som det blivit väldigt lite av under våren. Det finns väl en viss risk att det blir med den här bloggen som många andra. Att den glider ut i det stora mörka. Södermalm har lagt ner och Halvar aviserar nu att han tänker sammalunda. Tiden får visa hur det blir med den här hobbyarenan.

Åter till ämnet - Kreta. Resmålet är inte nytt. Själv gjorde jag första besöket 1980. Familjen har varit där 2001 och 2002, då vi i huvudsak besökte västra och mellersta delen. Nu var tanken att vi skulle se den östra halvan.

Reseböcker fanns sedan tidigare. Några nyare införskaffades. Leginds Kreta och Topp 10 Kreta från Första klass pocketguider. Båda rekommendabla och prisvärda. Naturligtvis har vi även fått tips av Janne på Kalimera, som gjort en rundtursguide om östra Kreta.

Lite mer vill ju vi ha. Det vet ju ni som läst tidigare inlägg om resor. Vi har därför grottat ner oss i lite litteratur om Kreta.

Marie-Louise Winbladh är arkeolog och f d intendent vid Medelhavsmuseet. Hon deltog i de svensk-grekiska utgrävningarna i Chania och är givetvis kunnig i det som vi vet om den minoiska kulturen. Hon skriver inspirerat i "Kreta - myter och mat i minoernas värld" som kom ut 2004. Den verkar inte finnas till salu, men pröva på bibliotek eller antikvariat.

Ebba Segerborg skriver och Anna Holmquist tecknar i deras "Kreta heter ett land" som kom redan 1995. Vi får följa dem på deras resa över ön och under den ges inblickar i både det moderna livet och Kretas intressanta historia. Även denna är utgången från försäljning och får sökas på bibliotek eller antikvariat.

Vi planerade från början för ett stopp i Aghios Nikolaos och då ingår givetvis ett besök på ön Spinalonga. På ön anlade venetianerna en fästning som var så svårintagen att turkarna inte lyckades inta den förrän 1715. Långt senare än de hade erövrat resten av ön. Även turkarna bet sig kvar på ön efter det att grekerna blivit självständiga. Den grekiske statsmannen Venizelos kom i början av 1900-talet på den goda idén att göra ön till försvisningsort för spetälska. På detta sätt fick han turkarna att flytta från ön utan att stöta sig med ententen som hjälpt honom i befrielsekriget. Kreta hade en ovanligt stor andel av befolkningen som var smittad av lepra. Med tiden förvisades även smittade från andra delar av Grekland. När nya läkemedel togs fram som kunde bota sjukdomen försvann behovet a att isolera de smittade och verksamheten las ner 1957. I dag är den gamla fästningen och leprakolonin enbart turistmål.
Arne Sundelin skildrar i romanform livet på ön i sin "Spinalonga den spetälskas ö" från 2005. Fakta och fiktion blandas till en intressant berättelse om utstötthet och förnedring.

Sist men inte minst vill jag nämna boken på bilden; Byron Ayanoglus "Tillbaka till Kreta". Byron Ayanoglu är grekättad. Född av grekiska föräldrar i Istanbul men som barn utvandrad tillsamans med föräldrarna till Kanada. Han har gjort karriär som restaurangkritiker och kokboksförfattare och även varit kock åt kändisar som Mick Jagger och Robert de Niro. Han planerar efter ett långt yrkesliv att pensionera sig och bosätta sig på Kreta. På flygplatsen i Aten träffar han emellertid på kocken och vännen Theo som drar in honom i diverse restaurangäventyr. Trots att Byron Ayanoglu har grekisk bakgrund blir det rejäla kulturkrockar. Han är ju van vid hur det fungerar i en kanadensisk storstad. Vi får uppleva en resa i den grekiska kultursfären som lockar både till skratt och ger en djupare förståelse för hur grekerna fungerar. Boken kom på svenska 2007. I uppgifter på nätet skall boken som heter "Crete on the Half Shell" i originalspråk filmas av den kanadensiske regissören Jack Blum.

Jag har för avsikt att återkomma med lite bilder och berättelser om hur resan avlöpte.

Smiley's People

BBC:s TV-serie i sex delar som bygger på John le Carrés roman med samma namn. I seriens slutscen, som även är slutet på en 30 år och 3 romaner lång kamp mellan Smiley och hans ryska antagonist Karla, vandrar Karla över bron vid Bornholmerstrasse från öst till väst i Berlin. Under hot om att avslöja Karlas arrangemang för att ge dottern Tatiana psykiatrisk vård i Schweiz, har Smiley lyckats få honom att fly till väst. När Karla passerar Smiley tappar han den cigaretttändare med inskriptionen "from Ann with love", som Smiley en gång fått av sin svekfulla hustru, och som Karla stal från honom när de träffades första gången i Indien 30 år tidigare. Smiley tar inte upp tändaren.

Sista repliken lyder: Peter Guillam: Come on, old friend, it's bedtime. George, you won! George Smiley: Did I? Yes, well, I suppose I did.

Kuriosa 1: I serien finns i en biroll en tysk klubbägare. Han spelas av den tyske skådespelaren Mario Adorf som spelade den trumspelande Oskars far Alfred i Blecktrumman.

Kuriosa 2: Molly Meakin, assistent till Cirkusens chef Saul Enderby, spelas av den brittiska skådespelerskan Lucy Fleming som är brorsdotter till Ian Fleming, författaren som skrev böckerna om James Bond.

Nunc Dimittis

9 Bywater Street

På denna adress i Chelsea London bodde George Smiley, spionchefen från John le Carrés böcker om den brittiska underrättelsetjänsten MI6. Ja, egentligen existerar inte adressen. Det kunde jag själv konstatera när jag letade upp gatan vid ett besök i London på 1980-talet. Huset på bilden är nr 10 Bywater Street, som användes vid inspelningen av "Tinker, Taylor, Soldier, Spy" och "Smileys people".

George Smiley dök upp första gången i John Le Carrés debutroman "Telefon till den döde". Han fanns även med i roman nr 2, "Mord i högre skolan". Mer känd för en bredare publik blev han genom "Spionen som kom in från kylan" romanen som blev le Carrés genombrottsroman. Romanen filmades med Richard Burton i huvudrollen, som den utbrände spionen Alec Leamas. George Smiley spelas här av Rupert Davies, skådespelaren som spelade kommissarie Maigret i de engelska inspelningarna av George Simenons kriminalromaner.

Den skådespelare som förkroppsligar George Smiley är dock karaktärsskådespelaren Alec Guiness, som spelar rollen i de två delar av Karla-trilogin som BBC gjorde TV-serie på. Den mittersta delen, "The Honourable Schoolboy" (Käpp i hjulet) blev aldrig filmad. Den utspelar sig huvudsakligen i Hong Kong och BBC ansåg att en inspelning skulle bli för kostsam. George Smiley spelar i den romanen en mer perifer roll , och det är ju han som bär TV-serien i Alec Guiness utmärkta tolkning. Efter succén med "Tinker, Taylor, Soldier, Spy" (Mullvaden) gick man därför vidare med del tre; "Smileys People" (Vinnare och förlorare).

Det är Johan Hakelius fel att jag nu skriver om George Smiley. Jag läste Hakelius anglofila mästerverk "Döda vita män" och en av de brittiska storheter han skriver om där är just Alec Guiness. Rollen som engelsk officer i Bron över floden Kwai och som Obi wan Kenobi i de första Star Warsfilmerna är stora Guinessroller, men jag förknippar honom fr a med med George Smiley. Jag såg TV-serien när den visades i svensk TV på 80-talet och jag är sedan dess en hängiven le Carréläsare.

Nu kände jag mig nödd och tvungen att leta på BBC:s TV-serie. På Discshop hittade jag både "Tinker, Taylor, Soldier, Spy" och "Smileys People". Det var visserligen import utan svensk text, men efter att nu ha sett de första två avsnitten kan jag konstatera att det går bra att hänga med ändå. Jag kan ju storyn och med engelsk text är det lätt att följa även dialogen. Högklassisk brittisk litteratur tolkad i högklassisk brittisk TV-film. Kan det bli bättre?

Ron Wood

En gammal gitarrhjälte som numera blir mest omskriven för sina alkoholproblem och affärer med unga flickor. Ovan visar han upp sina arbetsredskap. Skandalrubrikerna kan dock inte ta i från honom hans gedigna avtryck i den brittiska rock and rollhistorien. Från Jeff Beck Group, via Faces till Rolling Stones. Här några smakprov;

De döende européerna

Karl-Markus Gauss är en österrikisk författare som länge har intresserat sig för de små och relativt okända folkgrupperna i Europa. Jag fick nys om honom när jag sökte information om arberesher som jag skrivit om här tidigare.

Utöver arberesherna i Italiens södra regioner får vi i den här boken träffa de sefardiska judarna i Sarajevo, Gottschetyskarna i södra Slovenien, de västslaviska sorberna i östra Tyskland, och arumänerna som lever utspridda i Balkans olika nationer.

Gauss reser runt och talar med folk i byarna och städerna. Det blir en resa i tid och rum där vi får lära känna dessa folkspillror och deras spännande historia. Det blir även en lektion i Europas historia. För det är ju när de stora drakarna slagits om herraväldet, som tillvaron så drastiskt har förändrats för det här människorna.

Det finns ytterligare en bok av Gauss utgiven på svenska. Den heter Hundätarna från Svinia och handlar om romer i östra Slovakien. Båda böckerna är utgivna av bokförlaget Perenn, som har flera intressanta titlar i sin utgivning. Intressanta om man som jag är intresserad av centrala och östra Europas historia.

Arancia Rossa

Blodapelsiner med pappersomslag är något som hör till barndomens minnen. Omslag med fantasieggande motiv. Det var därför inte svårt att välja frukt när jag stötte på de här apelsinerna.

Blodapelsiner odlas huvudsakligen på Sicilien och skördas under februari - mars månad. Det finns ett antal sorter varav den här, Moro, hör till de nyare. Den skall ha uppstått som en mutation i Siracusaområdet i början av 1800-talet.

Blodapelsinen innehåller ett pigment som kallas antocyanin. Hur rött apelsinköttet blir beror på bl a på ljus och temperatur under mognadsprocessen. Pigmentet är en antioxidant som skall ha hälsobefrämjande effekt. Den skall motverka hjärtfel, vissa cancersorter och höga kolesterolvärden.

Blodapelsin är numera en skyddad ursprungsbeteckning som får användas av odlingar på östra Sicilien i Siracusa- och Cataniaprovinserna.

Uppdatering 2010-01-21: Jag hittade en intressant artikel om blodapelsiner och dess användning i matlagningen i tidningen Taffel.se, som jag inte vill undanhålla er.

Badliv i Budapest anno 1936

Den här journalfilmen från SF daterad 1936 hittade jag på webbshopen för ungersk mat. Min gulaschpasta som jag köpte vid sommarens Budapestbesök är slut och behöver fyllas på. Då hittade jag på den här butiken som jag tänkte pröva.

Visst är det sig likt även om det gått 70 år sedan filmen gjordes. I filmen får vi se både gyogofürdö och strandfürdö som jag berättat om tidigare är på bloggen. I filmens inledning får vi dessutom se hur staden såg ut från luften innan andra världskriget.

Don't Think Twice

It ain't no use to sit and wonder why, babe
It don't matter, anyhow
An' it ain't no use to sit and wonder why, babe
If you don't know by now
When your rooster crows at the break of dawn
Look out your window and I'll be gone
You're the reason I'm trav'lin' on
Don't think twice, it's all right

It ain't no use in turnin' on your light, babe
That light I never knowed
An' it ain't no use in turnin' on your light, babe
I'm on the dark side of the road
Still I wish there was somethin' you would do or say
To try and make me change my mind and stay
We never did too much talkin' anyway
So don't think twice, it's all right

It ain't no use in callin' out my name, gal
Like you never did before
It ain't no use in callin' out my name, gal
I can't hear you any more
I'm a-thinkin' and a-wond'rin' all the way down the road
I once loved a woman, a child I'm told
I give her my heart but she wanted my soul
But don't think twice, it's all right

I'm walkin' down that long, lonesome road, babe
Where I'm bound, I can't tell
But goodbye's too good a word, gal
So I'll just say fare thee well
I ain't sayin' you treated me unkind
You could have done better but I don't mind
You just kinda wasted my precious time
But don't think twice, it's all right

Children of Glory

Den andra fyndfilmen från ICA Maxi var Children of Glory, en ungersk film från 2006. Filmen utspelar sig under de dramatiska veckorna hösten 1956 då det ungerska folket reser sig mot den sovjetiska ockupationsmakten och dess inhemska medlöpare.

På ungerska heter filmen Szabadság, szerelem vilket betyder frihet, kärlek. Kärlekshistorien utspelar sig mellan en kvinnlig student och en manlig vattenpolospelare. På detta sätt får man speglat både själva upproret och den blodiga vattenpolomatchen mellan Ungern och Sovjetunionen någon månad senare vid OS i Melbourne. Det är en kärlekshistoria utan lyckligt slut.

Filmens personer är uppdiktade, men händelseutvecklingen är baserad på den faktiska utvecklingen. Efter Stalins död 1953 kom en tövädersperiod i hela östeuropa. I Ungern tillsattes den reformvänlige kommunisten Imre Nagy, som bl a lät inledde en avkollektivisering av jordbruket och släppte politiska fångar fria. Utvecklingen gick lite för snabbt för både Nagys motståndare i det egna partiet och ledningen i Moskva och 1955 avsattes Nagy. Samtidigt pågick i Polen en reformutveckling. Wladyslaw Gomulka som blivit partiledare 1956 lyckades i förhandlingar med Moskva få till stånd en särbehandling av Polen, med motiveringen att Polens speciella historia krävde andra lösningar. Den katolska kyrkan tilläts arbeta mer öppet, och det polska jordbruket utsattes aldrig för kollektivisering. Den polska utvecklingen blev en inspirationskälla även för ungrarna.

Studentrörelsen kom som under många andra revolter och uppror genom historien, att spela en viktig roll i Ungernrevolten. En från kommunistpartiet fristående studentorganisation bildades i universitetsstaden Szeged, och etablerade sig snabbt på landets övriga universitetsorter. Den 22 oktober formulerade studenterna i Budapest ett 16-punkters program med krav på reformer, demokrati och yttrandefrihet, samt att Imre Nagy skulle återinsättas som statschef.

Den 23 oktober tog studenterna i Budapest initiativ till en stöddemonstration för sina polska kamrater. Demonstrationen, som samlade 200.000 personer, avslutades med ett möte på Josef Bemtorget i Buda. Josef Bem var en polsk general som ställde sig på ungrarnas sida i revolten mot Österrike 1848. Platsen var således väl vald. Under demonstrationen och mötet framfördes krav från 16-punktsprogrammet på reformer även i Ungern.

Den ungerska regeringen ledd av Ernö Gerö fördömde i ett radiotal demonstrationen. Detta provocerade demonstranterna till ytterligare aktioner. Stalinstatyn på Hjältarnas torg vältes omkull och demonstranterna försökte inta radiohuset för att framföra sina krav. Den ungerska säkerhetspolisen AVO öppnade eld med kulsprutor och flera demonstranter sårades och dödades. Revolten var ett faktum. De ungerska arbetarna inledde en generalstrejk och arbetarråd upprättades över hela landet.

Det sovjetiska trupperna gick till angrepp mot demonstranterna. Samtidigt gick delar av den ungerska poliskåren och armen med i revolten. Vapen lämnades ut till revoltörerna. Molotovcoktails blev ett av revoltörernas favoritvapen. Regelrätta gatustrider utkämpades i Budapest. Demonstranterna tog en gruvlig hämnd på den hatade AVO-polisen och flera polismän lynchades.

Imre Nagy bildade en flerpartiregering och krävde Sovjetunionens uttåg ur landet. 28 oktober inleddes förhandlingar om vapenvila. Sovjetarmen gick med på att lämna Budapest och förklarade sig villiga att förhandla om uttåg ur hela landet. Ett löfte som skulle visa sig vara falskt. Sovjetunionen lät förstärka trupperna och den 4 november inleddes ett fullskaligt anfall i hela landet. Ryska tanks rullade åter in i Budapest och besköt utan urskillning både människor och byggnader. Revolten slogs ned och den 7 november hade sovjetarmén full kontroll över landet.

Imre Nagy och flera av ledarna tog sin tillflykt till Jugoslaviens ambassad. Genom svekfullt agerande lurades de ut och greps. En rättsprocess inleddes och 1958 avrättades Imre Nagy och flera av de som stått i ledningen under revolten, bl a pansaröversten Pál Maleter som gått över till revoltörerna. 1989, efter kommunismens fall återupprättas Imre Nagy. Han frias från alla anklagelser, han kropp grävs upp och han begravs på nytt i en statsbegravning som bevistas av 100.000 personer. Han har fått ett monument på Martyrernas torg beläget i närheten av parlamentet.

2.700 ungrare dödades under striderna. 341 avrättades under tiden 1956 - 1961 som straff för sin delaktighet. 22.000 dömdes till fängelsestraff och 13.000 till arbetsläger. 200.000 ungrare flydde ur landet, de flesta genom den dåligt bevakade gränsen mot Österrike. (samma gräns som 1989 fick en avgörande betydelse för kommunismens fall). 8.000 ungrare kom till Sverige, bl a Georg Sesslers familj som jag tidigare skrivit om.

En händelse som inträffade i en helt annan värdsdel kom att påverka Ungernrevolten på flera sätt. I Egypten nationaliserade Gamal Abdel Nasser Suezkanalen. Kanalen var en vital kommunikationsväg för västeuropa. Detta var innan supertankernas tid och en stor del av oljetransporterna till väst gick genom kanalen. Nasser backades upp av Sovjetunionen och det kalla kriget fortfarande väldigt kallt. Storbritannien, Frankrike och Israel allierades om att återta kontrollen över kanalen. 29 oktober gick Israel till anfall över Sinaihalvön. Frankrike och Storbritannien landsatte trupper längs kanalen, med motivet att hålla isär de israeliska och egyptiska trupperna. Krisen tas upp i FN och för en gångs skull var USA och Sovjetunionen överens. De franska och engelska trupperna fick dras tillbaka och ersattes av FN-trupper.

Suezkrisen kom att i media överskugga händelserna i Ungern. Västvärlden hade fullt upp att hantera denna kris och stödet till Ungerns revoltörer uteblev. Krisen påverkade även Sovjetunionens ställningstagande. Rädslan för att förlora sitt inflytande över även Ungern påverkade beslutet att återta kontrollen i landet.

Den 6 december 1956 spelas final i vattenpolo i OS i Melbourne mellan Ungern och Sovjetunionen. Det ungerska vattenpololaget har hållits isolerade från händelserna i Budapest. Det har befunnits sig på träningsläger i bergen utanför Budapest, och när revolten inleds förflyttas laget till Tjeckoslovakien. Först när de kommer till Melbourne får de via västliga media veta vad som hänt i hemlandet. Det blir en oerhört hård match. Påhejade av exilungrare i publiken gör det ungerska laget sitt yttersta för att vinna. Det här är ingen vanlig vattenpolomatch utan laget representerar sitt land mot ockupationsmakten. Det blir rena rama slagsmålet i bassängen. Tre sovjetspelare och två ungrare utvisas. När två minuter återstår färgas vattnet rött. Den ungerske spelaren Ervin Zador stiger upp ur bassängen med blod forsande från ena ögat, efter ett knytnävsslag från en sovjetspelare. Matchen har gått till historien som blodet i vattnet - matchen (ungerska Melbourne- i verfurdö). Ungern vann matchen med 4 - 0 och blev guldmedaljörer.

Filmens förtjänst är fr a att den skildrar händelseförloppet på ett bra sätt såhär 50 år efteråt. Kärlekshistorien känns tunn och skådespelarprestationerna är mediokra. Är man som jag intresserad av Ungern som land och dess historia är dock filmen självklart sevärd.

Kapten Corellis mandolin

Fyndade tre filmer för 99 kr på ICA Maxi igår. Det här var en av dem. De två andra kanske jag återkommer till här senare. Filmen får tjäna som övergång från Italien till Grekland. Jag har ju skrivit flera inlägg om Sicilien dit jag är på väg i tankarna. Det blir dock ingen resa dit i år. Det blir inte heller norra Portugal i år, men troligen 2011 när A fyller jämt. Även östra Andalusien är skjutet på framtiden. Det blev D som fick bestämma sommarens resmål. Det kanske är en av de sista resorna han vill följa med mamma och pappa och då tyckte vi att han fick välja. Han vill åka tillbaka till Kreta och vi har därför bokat flygstol, hotell på två ställen och hyrbil till början av juni månad. Vi har tidigare mest sett västra delen av ön, nu blir det östra och södra delen som skall utforskas.

Filmen bygger på en roman och personerna är uppdiktade. Det finns dock en historisk bakgrund till händelserna som utspelar sig på den grekiska ön Kefalonia. 1940 anfaller Italien Grekland. Den italienska armén med 14.000 man bryter in från Albanien, men blir hejdade och besegrade av den grekiska armén bestående av 8. 000 soldater. 1941 anfaller Tyskland understödda av Italien och Bulgarien Grekland. Den tyska krigsmaskinen är av en annan kaliber än den italienska och det dröjer inte länge innan Grekland ockuperats.

Det sker en viss uppdelning mellan ockupanterna. Kefalonia besätts huvudsakligen av italienska trupper, 12.000 man. Det finns även en mindre tysk styrka på 2.000 man. 1943 landstiger de allierade trupperna på Sicilien. Med stöd från maffian kunde ön erövras relativt snabbt. Stödet för Mussolini vacklade i det italienska etablissemanget. Ett vapenstillestånd förhandlades fram och Mussolini arresterades. Han fritogs av tyska fallskärmssoldater och fördes till norra Italien där han ledde den s k Salo-republiken. Italien var delat. På Balkan övertog Tyskland de områden som besatts av italienska trupper. De italienska trupperna avväpnades. På Kefalonia vägrade italienarna att lämna ifrån sig sina vapen. De satte sig till motvärn, men tyskarna var överlägsna. fr a i luften. Tyskarna lät avrätta 5.000 man av de 9.000 som överlevt striderna som hämnd för att italienarna satt sig upp mot dem.

1945 besegras så det tredje riket. Andra världskriget är slut. I Grekland utbryter inbördeskrig, som pågår fram till 1949. I de allierades uppgörelse efter kriget tillhör Grekland den brittiska sfären. Utan stöd från Sovjetunionen besegras de kommunistiska partisanerna ledda av Kapetan Aris. Även på Kefalonia förekom strider under inbördeskriget, men detta finns inte med i filmen. Med i filmen är dock den jordbävning 1953 som ödelade en stor del av bebyggelsen. Förstörelsen var så omfattande att en stor del av befolkningen tvingades lämna ön.

Bra skådespel, en spännande handling och fr a mycket vackra greklandsbilder, om man bortser från krigsscenerna och skildringen av jordbävningen. En klart sevärd film.