Children of Glory

Den andra fyndfilmen från ICA Maxi var Children of Glory, en ungersk film från 2006. Filmen utspelar sig under de dramatiska veckorna hösten 1956 då det ungerska folket reser sig mot den sovjetiska ockupationsmakten och dess inhemska medlöpare.

På ungerska heter filmen Szabadság, szerelem vilket betyder frihet, kärlek. Kärlekshistorien utspelar sig mellan en kvinnlig student och en manlig vattenpolospelare. På detta sätt får man speglat både själva upproret och den blodiga vattenpolomatchen mellan Ungern och Sovjetunionen någon månad senare vid OS i Melbourne. Det är en kärlekshistoria utan lyckligt slut.

Filmens personer är uppdiktade, men händelseutvecklingen är baserad på den faktiska utvecklingen. Efter Stalins död 1953 kom en tövädersperiod i hela östeuropa. I Ungern tillsattes den reformvänlige kommunisten Imre Nagy, som bl a lät inledde en avkollektivisering av jordbruket och släppte politiska fångar fria. Utvecklingen gick lite för snabbt för både Nagys motståndare i det egna partiet och ledningen i Moskva och 1955 avsattes Nagy. Samtidigt pågick i Polen en reformutveckling. Wladyslaw Gomulka som blivit partiledare 1956 lyckades i förhandlingar med Moskva få till stånd en särbehandling av Polen, med motiveringen att Polens speciella historia krävde andra lösningar. Den katolska kyrkan tilläts arbeta mer öppet, och det polska jordbruket utsattes aldrig för kollektivisering. Den polska utvecklingen blev en inspirationskälla även för ungrarna.

Studentrörelsen kom som under många andra revolter och uppror genom historien, att spela en viktig roll i Ungernrevolten. En från kommunistpartiet fristående studentorganisation bildades i universitetsstaden Szeged, och etablerade sig snabbt på landets övriga universitetsorter. Den 22 oktober formulerade studenterna i Budapest ett 16-punkters program med krav på reformer, demokrati och yttrandefrihet, samt att Imre Nagy skulle återinsättas som statschef.

Den 23 oktober tog studenterna i Budapest initiativ till en stöddemonstration för sina polska kamrater. Demonstrationen, som samlade 200.000 personer, avslutades med ett möte på Josef Bemtorget i Buda. Josef Bem var en polsk general som ställde sig på ungrarnas sida i revolten mot Österrike 1848. Platsen var således väl vald. Under demonstrationen och mötet framfördes krav från 16-punktsprogrammet på reformer även i Ungern.

Den ungerska regeringen ledd av Ernö Gerö fördömde i ett radiotal demonstrationen. Detta provocerade demonstranterna till ytterligare aktioner. Stalinstatyn på Hjältarnas torg vältes omkull och demonstranterna försökte inta radiohuset för att framföra sina krav. Den ungerska säkerhetspolisen AVO öppnade eld med kulsprutor och flera demonstranter sårades och dödades. Revolten var ett faktum. De ungerska arbetarna inledde en generalstrejk och arbetarråd upprättades över hela landet.

Det sovjetiska trupperna gick till angrepp mot demonstranterna. Samtidigt gick delar av den ungerska poliskåren och armen med i revolten. Vapen lämnades ut till revoltörerna. Molotovcoktails blev ett av revoltörernas favoritvapen. Regelrätta gatustrider utkämpades i Budapest. Demonstranterna tog en gruvlig hämnd på den hatade AVO-polisen och flera polismän lynchades.

Imre Nagy bildade en flerpartiregering och krävde Sovjetunionens uttåg ur landet. 28 oktober inleddes förhandlingar om vapenvila. Sovjetarmen gick med på att lämna Budapest och förklarade sig villiga att förhandla om uttåg ur hela landet. Ett löfte som skulle visa sig vara falskt. Sovjetunionen lät förstärka trupperna och den 4 november inleddes ett fullskaligt anfall i hela landet. Ryska tanks rullade åter in i Budapest och besköt utan urskillning både människor och byggnader. Revolten slogs ned och den 7 november hade sovjetarmén full kontroll över landet.

Imre Nagy och flera av ledarna tog sin tillflykt till Jugoslaviens ambassad. Genom svekfullt agerande lurades de ut och greps. En rättsprocess inleddes och 1958 avrättades Imre Nagy och flera av de som stått i ledningen under revolten, bl a pansaröversten Pál Maleter som gått över till revoltörerna. 1989, efter kommunismens fall återupprättas Imre Nagy. Han frias från alla anklagelser, han kropp grävs upp och han begravs på nytt i en statsbegravning som bevistas av 100.000 personer. Han har fått ett monument på Martyrernas torg beläget i närheten av parlamentet.

2.700 ungrare dödades under striderna. 341 avrättades under tiden 1956 - 1961 som straff för sin delaktighet. 22.000 dömdes till fängelsestraff och 13.000 till arbetsläger. 200.000 ungrare flydde ur landet, de flesta genom den dåligt bevakade gränsen mot Österrike. (samma gräns som 1989 fick en avgörande betydelse för kommunismens fall). 8.000 ungrare kom till Sverige, bl a Georg Sesslers familj som jag tidigare skrivit om.

En händelse som inträffade i en helt annan värdsdel kom att påverka Ungernrevolten på flera sätt. I Egypten nationaliserade Gamal Abdel Nasser Suezkanalen. Kanalen var en vital kommunikationsväg för västeuropa. Detta var innan supertankernas tid och en stor del av oljetransporterna till väst gick genom kanalen. Nasser backades upp av Sovjetunionen och det kalla kriget fortfarande väldigt kallt. Storbritannien, Frankrike och Israel allierades om att återta kontrollen över kanalen. 29 oktober gick Israel till anfall över Sinaihalvön. Frankrike och Storbritannien landsatte trupper längs kanalen, med motivet att hålla isär de israeliska och egyptiska trupperna. Krisen tas upp i FN och för en gångs skull var USA och Sovjetunionen överens. De franska och engelska trupperna fick dras tillbaka och ersattes av FN-trupper.

Suezkrisen kom att i media överskugga händelserna i Ungern. Västvärlden hade fullt upp att hantera denna kris och stödet till Ungerns revoltörer uteblev. Krisen påverkade även Sovjetunionens ställningstagande. Rädslan för att förlora sitt inflytande över även Ungern påverkade beslutet att återta kontrollen i landet.

Den 6 december 1956 spelas final i vattenpolo i OS i Melbourne mellan Ungern och Sovjetunionen. Det ungerska vattenpololaget har hållits isolerade från händelserna i Budapest. Det har befunnits sig på träningsläger i bergen utanför Budapest, och när revolten inleds förflyttas laget till Tjeckoslovakien. Först när de kommer till Melbourne får de via västliga media veta vad som hänt i hemlandet. Det blir en oerhört hård match. Påhejade av exilungrare i publiken gör det ungerska laget sitt yttersta för att vinna. Det här är ingen vanlig vattenpolomatch utan laget representerar sitt land mot ockupationsmakten. Det blir rena rama slagsmålet i bassängen. Tre sovjetspelare och två ungrare utvisas. När två minuter återstår färgas vattnet rött. Den ungerske spelaren Ervin Zador stiger upp ur bassängen med blod forsande från ena ögat, efter ett knytnävsslag från en sovjetspelare. Matchen har gått till historien som blodet i vattnet - matchen (ungerska Melbourne- i verfurdö). Ungern vann matchen med 4 - 0 och blev guldmedaljörer.

Filmens förtjänst är fr a att den skildrar händelseförloppet på ett bra sätt såhär 50 år efteråt. Kärlekshistorien känns tunn och skådespelarprestationerna är mediokra. Är man som jag intresserad av Ungern som land och dess historia är dock filmen självklart sevärd.