måndag 29 oktober 2007

Stunder av lycka

Det är 50-tal. Jag sitter på golvet i köket. Jag leker med de leksaksbilar jag fått i present. Det är min treårsdag. Jag ser pappa i halllen. Han är väldigt lång och har uniform. Han håller något i handen. En påse med byggklossar. Detta är mitt första minne. Jag minns bilden. Jag minns känslan. En stark lyckokänsla som jag kan återkoppla till än i dag.

Det är drygt 30 år senare. Det är sen eftermiddag. Jag vaknar i min säng. Jag tänker på att jag skall åka ner till A och vår nyfödda son. Det har varit en lång förlossning. Den började på kvällen innan och inte förrän tjugo i elva behagade han komma ut. Jag har åkt hem för att sova. När jag tänker på min lilla familj känner jag samma lyckokänsla i mitt bröst.
Nu är han, T på väg mot körkort, myndighet och studentexamen. På väg ut i livet. Det har varit stunder då pappa bara har varit pinsam. Det har varit tider med konflikter då T velat hävda sin rätt att bestämma. Det har också varit stunder då vi känt närhet. När vi övningskört, när vi löst något dataproblem eller när vi pratat om någon film eller bok vi båda tyckt om.

Det är min 41-årsdag. Vi har lämnat T hos moster och åkt in till BB. Klockan sex på morgonen kommer D, pappas bästa födelsedagspresent. På eftermiddagen hämtar jag T och vi åker och hälsar på lillebror och mamma. Dagen efter är det hemfärd. Det har kommit snö och jag har hastigt fått slänga på vinterdäcken. Det krävs för att säkert få hem guldklimpen.
Om några dagar skall D och jag fira födelsedag igen. Han fyller tolv. Jag har slutat räkna. Nästa år är även han tonåring och skall börja högstadiet.

Tack A för våra pojkar. Tack för att jag får dela glädje och sorg med dig. Tack för vardag och helg. Tack för vinter och tack för sommar.

Det är så skönt att vara med dig
att slippa låtsas och förställa sig
Utan hemligheter, utan skam
Ma chérie, ma famme

måndag 22 oktober 2007

Lite av varje

Halvar skriver på sin blogg att han lagat Ziti á la Sopranos efter det recept som DN hade i måndagstidningen. Det italienska köket är ju ett av de främsta för både gourmeter och gourmander. Vill man laga mat som det lagas hos Tony och hans familjer kan den här boken rekommenderas. Den kom för några år sedan men finns fortfarande att tillgå t e x här.
En liten varningstext dock. Det var den här typen av käk som formade Bobby Bacalieris kropp.



När vi flyttade till en lägenhet med kabel-TV i slutet av 80-talet tittade jag med nyhetens behag mycket på MTV. Det var där jag upptäckte Tears for Fears, det engelska bandet som hade sin storhetstid på 80-talet, och som splittrades i början av nittiotalet. Då var det fortfarande vinyler som gällde, men nu har jag uppgraderat mig med en samlings-CD med det bästa 1982 - 92.




Jag vet vad jag får av min fru i födelsedagspresent. Det blir något som passar väldigt bra nu när Sopranos har avslutats, och det bara återstår några avsnitt av Örnen. 32 avsnitt, drygt 30 timmar dansk Mordkommission eller Rejseholdet som det heter i original kan jag se fram emot. Jag kommer att bli enormt överraskad när jag öppnar paketet.

måndag 15 oktober 2007

Stifado


En anledning till att jag tycker så mycket om Grekland är den grekiska maten. Fetaost, oliver, satziki, gemista, sovlaki, keftedes och inte minst köttgrytan stifado hör till höjdpunkterna. Den senare har blivit en favorit även hemma i mitt kök.

Till att börja med köpte vi med oss kryddblandningar, men numera tycker jag att jag fått till den rätta greksmaken genom att krydda själv. Det här är min version.

Ingredienser:

8 - 10 hg kokkött skuret i stora bitar (5 x 5 cm)
1- 2 fpk charlottenlök (vi vill ha mycket lök och därför blir det två för vår del)
1 kartong passerade tomater (5 dl)
1 dl rött vin
4 msk rödvinsvinäger
2 buljongtärningar
1 kanelstång
2 lagerblad
2 vitlöksklyftor
½ riven muskotnöt
olivolja
salt
svartpeppar

Börja med att fräsa köttet i olivoljan. Peppra och salta på köttet. Häll över den passerade tomaten, vinet och vinägern. Lägg i kanelstång, lagerblad och buljongtärningar. Pressa vitlöken och riv muskotnöten ner i grytan. Smaka av och komplettera med mer kryddning eller vinäger.

Låt grytan koka i 1 och ½ timma. Lägg i den skållade och skalade charlottenlöken och låt koka ytterligare en halvtimma. Servera med kokt potatis(!) och grönsallad.

Till måltidsdryck väljer jag öl. Mythos finns visserligen att köpa här hemma men smakar av någon anledning inte lika gott som i Grekland. Jag tar nog en tjeck alternativt Spendrups Old Gold.

söndag 14 oktober 2007

Menetes

Byn Menetes ligger 8 km sydväst om huvudorten Pigadia, och på 350 m höjd över havet. På det här kortet som jag snott från internet syns Pigadia i övre vänstra hörnet.

Menetes är en mycket gammal by. Den är som flera andra byar uppe i bergen byggd för att skydda befolkningen från de pirater som härjade runt kusterna.

Menetes skall vara den renaste byn på Karpathos. En fortgående kampanj pläderar för att hålla byn ren, och nedsmutsning är belagt med böter.




Husen klättrar längs berget. Husens skick varierar betydligt. Väldigt välhållna hus, bredvid ruckel.

Byn är sedan gammalt centrum för öns musikliv. Det finns även ett arkeologiskt museum i byn.

Byn har ungefär 500 invånare.






Utsikt från hjältemonumentet mot byn med kyrkan som balanserar på klippkanten.

I förgrunden ser man byns kyrkogård. Man ser även serpentinvägen som leder ner mot Pigadia.









Monument över stupade soldater under andra världskriget. Karpathos var den första ön i Tolvöarna som med hjälp av engelsmännen befriade sig från tyskarna.

Upproret startade i Menetes 5 oktober 1944. Dagen högtidlighålls varje år med en gigantisk fest, som vi tyvärr missade med två dagar. Flaggorna hängde dock kvar över byns huvudgata.











Kyrkan tillägnad den helige Elias. Den fyrkantiga betongkolossen är byns skola.

fredag 12 oktober 2007

Apela

En av Karpathos vackraste stränder. En av de fem vackraste stränderna i Grekland påstår somliga. Ligger på Karpathos östra sida c:a 30 minuters bilväg från huvudorten Pigadia. Vägarna hit är förvånansvärt bra. T o m den sista sepentinvägen ned till stranden är asfalterad numera.

Det är lite ont om parkering så det lönar sig att vara ute i tid speciellt vid högsäsong. Under högsäsong finns även alternativet att ta sig hit med badbåt från Pigadia.

Lite ovanför stranden finns en taverna. Det är även den som hyr ut solstolar och parasoller. Svindyrt.

Det är så vackert som bilderna visar. Stranden kunde dock vara bättre. Mycket klappersten och lite besvärligt att ta sig i vattnet. Cyklop anbefalles.































Diakofti

Den här beskrivningen av Janne på Kalimera kunde vi bara inte motstå.

"Ännu längre söderut, efter flygplatsen, hittar vi den fina dubbelstranden Diakofti. Att ta sig hit är lite bökigt, man svänger höger innan flygplatsen och följer sedan grusvägen som går längs hela landningsbanan. Väl framme möts man av en knallblå vik med stränder åt två håll. Båda är fina, men den första är strået vassare. Stranden ser ut som en swimmingpool. Längs strandlinjen är vattnet rosaskimrande, färgen kommer från pulveriserade snäckor. Samma fenomen som på Elafonissistranden på Kreta."

Vi blev inte besvikna. Stranden var så underbar som Janne skrev, och vägen dit var mödan värd. Man kör runt hela landningsbanan och baksidan är gropig grusväg. Mer lämpad för jeep än de bilar vi hyrt. Med anpassning av hastigheten till vägförhållandena löser sig dock det mesta. Den dagen vi var där var vindgudarna på dåligt humör. Sydvästen låg på hårt över den flacka marken. Jag blev rejält blästrad när jag tog den här bilden från en liten höjd. Vistelsen blev därför relativt kort. Efter ett tag var huden tillräckligt välpeelad.

torsdag 11 oktober 2007

Olympos

En av de större sevärdheterna på Karpathos är byn Olympos på den norra delen av ön. Dit tar man sig lättast med båt från Pigadia till Diafani och sedan buss upp i bergen. Det avgår dagligen utflyktsbåtar från hamnen i Piagadia. Kostar c:a 200 kr inkl buss.

Det finns väg från byn Spoa på mitten av ön, men än så länge inte i kördugligt skick. Vägen håller på att breddas och asfalteras. Den skulle ha varit färdig i år men Grekland är ju alltid Grekland.
Om någon har funderingar på att prova vägen kolla här först.

Byn uppfördes som skydd mot pirater mellan år 600 och år 800. Befolkningen flyttade hit från den gamla staden Vrykounda som blivit utsatt för återkommande plundring. Husen byggdes i sten och smälte väl in i omgivningarna vilket försvårade upptäckt. Med sitt isolerade läge har mycket gammal kultur bevarats. Språk och klädsel avviker från byarna i söder. Många kvinnor går fortfarande klädda i traditionella kläder. Olymbos är också en turistfälla. Vi möts redan i infarten till byn av säckpipsmusik och kvinnliga inkastare som försöker intressera oss för diverse textilier, kryddor och målningar. Bortsett från detta är det en trevlig by med små trånga gränder.

onsdag 10 oktober 2007

söndag 7 oktober 2007

Återkomsten

Hemma igen. Träden är gulare än när jag for och löven har börjat falla till marken. Regnmätaren är full. Jag fryser.

Vill inte landa riktigt än. Vill sitta kvar i värmen på balkongen med en kall Mythos.

Kolla in den här länken så kanske ni förstår.

Återkommer med rapport och mer bilder senare.