Bogurodzica

Bogurodzica (Guds moder, eg. Gudaföderskan, Theotokos) är Polens äldsta religiösa sång och äldsta poetiska text. Hymnen är tillägnad Guds Moder Jungfru Maria och tillkom förmodligen på tolvhundratalet. De äldsta bevarade texterna är från 1407, 1408 och 1409. Bogurodzica var kröningshymn för den polske konungen Władysław I och polackarnas kampsång vid Slaget vid Tannenberg 1410.

Här hör vi en modern hårdrocksvariant av Bogurodzica.

Tannenberg

Operationerna på östfronten inleddes i augusti 1914 med att Ryssland samlade två arméer för att anfalla Ostpreussen. Med iver att uppfylla sin pakt med Frankrike anföll de ryska arméförbanden innan de hade fått alla sina förstärkningar på plats, vilket visade sig vara ett ödesdigert misstag. Samordningen mellan de båda arméerna var också dålig. I praktiken opererade de utan inbördes kontakt. Tyskarna drog sig undan, men den tyska 8:e armén under ledning av Hindenburg lyckades sedan genomföra en djärv omringning av den ryska 2:a armén under ledning av Alexander Samsonov 2:a armén krossades fullständigt. I slaget togs omkring 125 000 ryska krigsfångar, och segern gav tyskarna initiativet i fortsättningen av kriget på östfronten.

På 10-årsdagen av slaget beslutade Hindenburg, nu president i Tyska republiken att uppföra ett monument över de fallna tyska soldaterna vid slaget. Monumentet uppfördes 1925-27 i Hohenstein (nu polska Olsztynek). Vid Hindenburgs död 1934 gjorde Adolf Hitler ett propagandanummer av att låta begrava honom vid monumentet. Hindenburg själv hade önskat få bli begravd i sin familjegrav i Hannover. När ryska trupper 1945 avancerade in i Ostpreussen lät tyska SS-trupper föra bort Hindenburgs kropp och sprängde sedan stora delar av monumentet. 1949-50 avlägsnades sedan resterna av monumentet av de polska myndigheterna. Området omvandlades till en park.

Slaget under första världskriget fick sitt namn från det första slaget vid Tannenberg, även kallat slaget vid Grunwald. Detta var ett av den europeiska medeltidens största slag och ägde rum 15 juli 1410 vid Tannenberg då samväldet Polen-Litauen med tjeckiska, vitryska, ukrainska, tatariska och moldaviska vasaller och allierade besegrade en riddarhär från den Tyska Orden förstärkt med tyska, franska, holländska, frisiska och engelska frivilliga riddare. Dessa hade lockats med falsk propaganda om att polackerna och litauerna var hedningar och att deltagande i kriget mot dem skulle leda till syndernas förlåtelse och frälsning.

Segern ledde till att den jagellonska ättens ställning stärktes markant och blev upptakten till den polsk-litauiska stormaktstiden 1386-1696. Den Tyska Orden tappade sin tidigare dominans inom Nordosteuropa.

Passchendaele

Slaget vid Passchendaele var ett av de stora slagen under första världskriget och ägde rum mellan 31 juli och 6 november 1917. I en serie operationer, attackerade ententens soldater under brittiskt befäl den kejserliga tyska armén. Striden utkämpades för att ta kontroll över byn Passchendaele (idag Passendale) nära staden Ypern i Västflandern, Belgien. Målet med offensiven var att uppnå ett genombrott, en utflankning av den tyska arméns försvar och tvinga Tyskland att dra sig ur hamnarna i engelska kanalen. Offensiven fungerade också som en distraktion av den tyska armén från de franska i Aisne, som led av utbrett myteri.

De allierade, under general Douglas Haig, inledde med en stor offensiv den 31 juli. Det som skulle följa var inte bara ett slag med många stupade, utan också ett där soldaterna skulle få utstå fruktansvärda förhållanden i leran. Inte mycket skulle vinnas i denna första offensiv, endast små framryckningar. Offensiven återupptogs den 10 augusti samt den 16, men återigen med små framsteg. Striderna kulminerade i byn Passchendaele. Den 6 november erövrar kanadensiska soldater byn, eller det som varit en by, och detta datum innebar slutet för det tredje slaget vid Ypern. Förlusterna var stora; Britterna förlorade 245 000 man, fransmännen 8 000 och tyskarna 260 000. Slaget betraktades till och med av samtida som meningslöst.

Marne

Slaget vid Marne var ett slag under första världskriget som utkämpades 5-12 september 1914. Slaget resulterade i en allierad seger mot den tyska armén under stabschef Helmuth von Moltke d.y.. Slaget avslutade den månadslånga tyska offensiven som påbörjade kriget och som nått utkanten av Paris. Motattacker av sex franska fältarméer och en brittisk armé längs floden Marne tvingade den tyska kejserliga armén att överge sina försök på Paris och retirerade nordost vilket skulle bädda för fyra år av skyttegravskrig på västfronten.

Efter fientligheternas inledande den 3 augusti insatte den tyska krigsmakten sitt huvudanfall i Belgien och norra Frankrike i enlighet med Schlieffenplanen. Efter att ha intagit nyckelpositionen Liege förflyttade sig de tyska 1:a, 2:a och 3:e arméerna genom Belgien in i norra Frankrike. Mot dem stod den belgiska armén, som retirerade till Antwerpen, den brittiska expeditionskåren och den franska 5:e armén. Fransmännen och engelsmännen besegrades i slagen vid Sambrai och Mons 21-24 augusti och tvingades retirera.

Under tiden hade den franska offensiven österut in i Elsass-Lothringen enligt Plan XVII misslyckats. Den franske överbefälhavaren, general Joseph Joffre, hade insett faran i norr och försökte dra ut förband i strid i öster för att transportera västerut för att stoppa tyskarnas offensiv. Joffre försökte samla ihop de retirerande trupperna till ett slag för att stoppa tyskarna, men den snabba tyska frammarschen gjorde att han ständigt måste flytta tillbaka linjen. Samtidigt samlade Paris militärguvernör, general Joseph Gallieni ihop förband för stadens försvar.

I slaget vid St Quentin 29 augusti lyckades franska 5:e armén stoppa tyska 2:a arméns offensiv. Den behövde vila en dag för att organisera sig. Samtidigt såg tyska 1:a arméns befälhavare, general von Kluck möjligheten att anfalla franska 5:e armén i flanken. Det hade också uppstått en lucka till 2:a armén. Denna lucka täcktes endast av kavalleri. Kursändringen innebar att Schlieffenplanens idé om att gå väster om Paris gavs upp.

Tack vare flygspaning var luckan mellan de tyska 1:a och 2:a arméerna känd av fransmännen. Joffre beordrade att 6:e armén skulle anfalla tyska 1:a armén i flanken och pressa dem över Ourcq samtidigt som den brittiska expeditionskåren anföll i luckan mellan arméerna i riktning mot Montmiral. Den brittiske fältmarskalken John French var dock obenägen att sätta in sina trupper i striderna eftersom de var illa slitna. Efter en personlig vädjan från Joffre gick en rörd French med på att anfalla.

Men britterna hade en bra bit fram innan man kunde anfalla och under tiden pressades den franska 6:e armén hårt av Klucks 1:a armé. I ett kritiskt läge räddades man av en artilleridivision under överste Nivelle och av Paris garnison som hade körts dit i taxi-bilar. Nu verkade det som om Schlieffenplanen fungerade och att Paris skulle falla. Men Klucks offensiv hade gjort luckan mellan 1:a och 2:a armén än större och den brittiska expeditionskåren kunde nästan oattackerade marschera mot Marne.

Tyskarna såg ut att ha övertaget i striderna när ordern om en reträtt kom från den tyska arméns högkvarter. De hade gjort bedömningen att deras situation var ohållbar och tyskarna retirerade till Aisne och började bygga befästningar. Shlieffenplanen hade därmed misslyckats och överbefälhavaren von Moltke ersattes med Erich von Falkenhayn.

Galizien

Galizien skall inte förväxlas med den nordspanska provinsen Galicien.

Vid Polen-Litauens första och tredje delningar, 1772 och 1795, utgjorde Österrike den tredje parten jämte Ryssland och Preussen. Av de polska områden som Österrike tillmäktade sig bildades Konungariket Galizien och Lodomerien, vilket 1772-1918 utgjorde det nordligaste kronlandet inom det habsburgska riket. Staden Lemberg (ukrainska: Lviv; polska: Lwów) var områdets huvudstad.

Drygt 50 % av befolkningen utgjordes av polacker och polska var också det officiella språket. Ukrainare var den andra stora etniska gruppen, och det fanns även mindre grupper av tyskar, tjecker, slovaker och judar.

Under första världskriget blev Galizien skådeplats för häftiga strider mellan å ena sidan Österrike-Ungern och Tyskland och å andra sidan Ryssland. Under 1914 erövrade Ryssland stora delar av landet men 1915 års tysk-österrikiska offensiv innebar att landet ånyo kontrollerades av österrikarna.

År 1918 införlivades västra Galizien i det restaurerade Polen emedan den östra, ukrainskbefolkade delen, kortvarigt utgjorde den självständiga staten "Västukrainska nationella republiken". Under det polsk-sovjetiska kriget (1919-1921) bildades temporärt Galiziska SSR inom Sovjetunionen. Krigets utfall blev emellertid det att hela det före detta kronlandet Galizien och Lodomerien införlivades i Polen 1921; detta faktum erkändes trots ukrainska protester internationellt 1923. Ukrainarna inom Galizien och Lodeomerien utgjorde nära 15 procent av Polens befolkning under mellankrigstiden. Förhållandet mellan polacker och ukrainare försämrades gradvis under denna tid, mycket beroende på den polska statens politik mot minoritetsgrupperingar.

Molotov-Ribbentroppakten 1939 innebar för Galiziens del att området delades i två hälfter, i stora drag längs den etniska gränsen mellan polacker och ukrainare. Den västra delen blev en del av Generalguvernementet under det nazistiska Tyska riket medan den östra delen införlivades i Ukrainska SSR inom Sovjetunionen. Inom den såväl de tyska som sovjetiska delarna drabbades befolkningen hårt av förföljelser. År 1941 hamnade hela Galizien under tysk ockupation då tyskarna på midsommarafton 1941 angrep Sovjetunionen (Operation Barbarossa). Hela Galizien utgjorde "distriktet Galizien" inom generalguvernementet fram till röda arméns intåg i området 1944/1945. Under kriget var motsättningarna mellan polacker och ukrainare fortsatt stora.

Under åren 1944-1947 bedrev såväl sovjeter som polacker etnisk rensning i området. En av de större aktionerna på polskt territorium gick under namnet Operation Wisła. Sedan 1945 är landet ånyo delat mellan Polen och Sovjetunionen (1945-1991), Ukraina från 1991

Somme

Slaget vid Somme (franska: Bataille de la Somme), också känt som Sommeoffensiven utspelades under första världskriget mellan 1 juli och 18 november 1916 i det franska departementet Somme, på båda sidorna av floden med samma namn. Slaget bestod av en offensiv av den brittiska och franska armén mot den tyska armén som sedan man invaderat Frankrike i augusti 1914 ockuperat stora delar av landet. Slaget vid Somme var ett av de största slagen under första världskriget. Vid tiden då striderna hade ebbat ut under senhösten 1916 hade mer än 1,5 miljoner man dödats mellan de berörda styrkorna, vilket gör det till ett av det blodigaste slagen någonsin.

Planen för Sommeoffensiven utvecklades ur de allierades strategiska diskussioner i Chantilly, Oise i december 1915. Under ledning av general Joseph Joffre, överbefälhavaren i den franska armén, enades allierade företrädare om en samordnad offensiv mot centralmakterna år 1916 av de franska, brittiska, italienska och ryska arméerna. Sommeoffensiven skulle bli det anglo-franska bidraget till denna allmänna offensiv, och syftade till att skapa en bristning i den tyska linjen, som sedan kunde utnyttjas med ett avgörande slag. Med det tyska angreppet på Verdun vid floden Meuse i februari 1916, var de allierade tvungna att anpassa sina planer. Den brittiska armén tog ledningen vid Somme, även om det franska bidraget var betydande.

Första dagen av slaget den 1 juli 1916 drabbades den brittiska armén av den värsta förlusten under en enda dag någonsin med nästan 60 000 förluster, varav ca 20 000 döda.[6] På grund av sammansättningen av den brittiska armén, vid denna tidpunkt en frivillig styrka med många bataljoner bestående män från specifika lokala områden, hade förlusterna en djup social inverkan och har gjort slaget till ett varaktigt kulturellt arv i Storbritannien. Förlusterna hade också en enorm social inverkan på Newfoundland, eftersom en stor del av Newfoundlands män som hade erbjudit sig att tjänstgöra dog den första dagen. Slaget är också ihågkommet för den första användningen av stridsvagnen. Genomförandet av slaget har varit en källa till historisk kontrovers: höga officerare som general sir Douglas Haig, befälhavare över British Expeditionary Force och Henry Rawlinson, befälhavaren för fjärde armén, har kritiserats för att ådra sig mycket stora förluster samtidigt som man misslyckats med att uppnå sina territoriella mål. Andra historiker har skildrat Somme som en viktig förberedelse i besegringen av den tyska armén, och en som har givit den brittiska armén värdefulla taktiska och operativa lärdomar.

Vid slutet av slaget hade brittiska och franska styrkor trängt in totalt 9,7 km på det tyska ockuperade territoriet. Den brittiska armén var cirka fem kilometer från Bapaume och man lyckades heller inte erövra Le Transloy eller någon annan fransk ort och därigenom misslyckades man med att uppnå många av sina mål. Tyskarna ockuperade fortfarande vissa skyttegravar och var inte lika demoraliserade som det brittiska överkommandot hade räknat med.

Den döde mannen

Den döde mannen eller L'homme mort är en by i norra Frankrike, strax söder om Lille. Här förekom strider i slutet av första världskriget.

Västfronten var i stort sett stillastående under hela kriget. Det förekom attacker från båda sidor med markvinsterna var små och inte beständiga. På våren 1918 inledde Tyskland en offensiv och i mars stod första slaget vid den döde mannen. USA inträdde i kriget och tyskarna kunde drivas tillbaka. I augusti stod andra slaget vid den Döde mannen.

I byn finns en brittisk krigskyrkogård. (Se bilden). På denna finns 166 gravar med döda soldater från striderna rynt byn. 104 av gravarna innehåller kroppar som inte kunnat identifieras.

Gallipoli

Gallipoli är namnet på den halvö på den europeiska sidan av Turkiet som skyddar inloppet till Dardanellerna. Gallipoli eller Gelibolu på turkiska, Kallipolis på grekiska (den vackra staden) är även namnet på den stad på östra sidan som är huvudort på halvön. Färjerutten mellan Gallipoli och Canakkale på andra sidan sundet förbinder Istanbul med Izmir och är därför mycket trafikerad.

Låset till Svarta havet har alltid varit omstritt. Här har folken mötts och här har det stridits genom sekler.

Det osmanska riket trädde tidigt in på centralmakternas sida i första världskriget och hotade grannen i norr, Ryssland och engelska intressen vid Suezkanalen. Vid slutet av 1914 hade kriget på västfronten gått i stå och arméerna grävde ner sig i skyttegravar i norra Frankrike. England och Frankrike var i behov att skapa en andra front, samtidigt som Ryssland ville ha hjälp mot det osmanska rikets offensiv i Kauakasus. Den brittiske krigsministern lord Kitchener gav marinminister Churchill i uppdrag att anfalla Dardanellerna. Britterna underskattade dock den turkiska stridsförmågan. Sundet var minerat och på land var armé och artilleri väl förskansade på den bergiga halvön. De turkiska trupperna leddes också av en skicklig tysk general, Otto Liman von Sanders.

I mars 1915 försökte en brittisk flotteskader att tvinga sig igenom sundet, men fick dra sig tillbaka efter svåra förluster. I april landsattes brittiska, australiska och nyzeländska trupper vid två brohuvuden på halvön. De lyckades dock inte avancera från stranden. Turkarna gick till motangrep men lyckades inte köra bort britterna från stranden. Trots förstärkningar och flera stormningsförsök lyckades inte de brittiska styrkorna slå ut de turkiska trupperna. Bulgarien gick med i kriget på centralmakternas sida, och släppte genom förstärkningar till turkarna. Britterna öppnade en ny front vid Tessaloniki och beslöt att prioritera den. Vid årsskiftet 1915-16 evakuerades de brittiska trupperna från Gallipoli. Förlusterna hade varit enorma. Runt 44 000 allierade soldater miste livet och på den turkiska sidan var förlusterna nästan det dubbla.

Aldrig mera krig

Jag kan hälsa från en skyttegrav i Flandern
och från en krater vid Gallipoli
från fyra fasans år vid Döde Mannen
från alla oss som kämpade vid Somme

Från alla oss som slagits i Galizien
och som överlevt en gasattack vid Marne
en hälsning ifrån helvetet Passchendeale
och från ett lerigt träsk vid Tannenberg

Från 12 miljoner döda kan jag hälsa er:

Aldrig mera krig!

Om tjugo år är västfronten i historia
och över dödens landskap växer gräs igen
de gasblinda får rosor av Victoria
och hjältarna blir gamla glömda män

Jag som har överlevt från krigets fasor
hurrar ej uti fredens skälvande minut
ty jag går mot framtiden i trasor
och ser den an med ögon som släckts ut

Från 12 miljoner döda kan jag hälsa er:

Aldrig mera krig!

Och fastän västfronten var städet
där Europas ungdom hamrades till döds
har ännu knopparna på träden
ej slagit ut förrän nya planer fötts

Ty kapitalet känner inga gränser
Jag vet om tjugo år man pekar dit
då skall jag ta geväret och min ränsel
då skall jag ut igen och dö för dess profit

Från 12 miljoner döda…

Totta Näslund sjunger i Tältprojektets Aldrig mera krig. Det blev ju inte så. Världen fick uppleva ännu ett världskrig, som i brutalitet och blodspillan överträffade det första. Vi fick efter det ett kallt krig som upprepande gånger hettade till. Vi fick krig genom ombud och vi fick kriget med och mot terror.

Platserna som nämns i de första verserna fascinerar mig. En del namn är mer eller mindre välkända, andra är för mig bara namn som jag hört i den här sången. Namnen vittnar om ett annat Europa, andra gränser än de vi känner till i dag. Jag tänkte titta lite närmare på den geografin.

Rodenbach Grand Cru

Jag köpte som jag tidigare berättat några öl när jag var på besök i residensstaden. I dag har jag provat två av dessa. Den första Fullers ESB dracks till maten och det är en alldeles utsökt ale, som mycket väl lever upp till epitetet Extra Special.

Nummer två inmundigades till dagens avsnitt av CSI. Jag vet inte om det var TV-programmet som fick mig att känna blodsmak i munnen eller om det var den här vidriga drycken. Den förtjänar inte att kallas öl. Det är falsk marknadsföring. En blandning av jäst, surt vin och svartvinbärssaft. Jag vill härmed starkt avråda er från att dricka Rodenbach Grand Cru. Den är en sur blandning av gammalt och nytt öl, diskvatten, avkok på tamponger, och surt Vino Tinto. This is not a beer!!

Rett stavning

Det kanske är att hänga upp sig på småsaker men i bland blir jag väldigt irriterad på den urvattning som sker av det svenska språket. Ord används i felaktiga sammanhang, ord avstavas när de inte skall avstavas, och ord stavas alldeles uppåt väggarna.

Den här gången är det ordet utrett (att utreda, utrett, har utrett) som jag hängt upp mig på. Först läste jag den här artikeln om svenska handbollslagets nya skandal. Där förekommer både den rätta stavningen utrett och den felaktiga uträtt. Då trodde jag att det var en ren felskrivning. När jag sedan läste Johan Flincks krönika förstod jag att karln faktiskt tror att det skall stavas uträtt.

Därefter lekte jag språkvårdare och googlade på uträtt. 3.950 träffar. Så vanlig är alltså den här felstavningen. När jag sedan googlade på utrett kunde adrenalinnivån sjunka något, 164.000 träffar. En överväldigande majoritet stavar alltså rätt. (rett?)

Byta lampa

Inkompetent bilägare vs modern bil i grenen byta lampa på strålkastaren.

1. Öppna motorhuven. Detta klarar den inkompetente bilföraren helt utan instruktionsbok.
2. Hitta baksidan av strålkastare. Här uppstod problem. Halva motorrummet är täckt av plastskydd. Lokaliserar med hjälp av instruktionsbok vilka som skall avlägsnas och hur man petar upp de skruvar som håller fast skydden.
3. För att komma åt baksidan på strålkastaren måste batteriet demonteras. Gör så.
4. Tar bort skyddslocket från baksidan av strålkastaren.
5. Drar loss kontakten från glödlampan.
6. Lossar på fjäder som håller fast glödlampan.
7. Drar ut glödlampan och synar denna. Mycket riktigt trasig.
8. Kollar i garaget efter ny glödlampa. Det visar sig att modellen H2 som användes till gamla bilen inte passar. Det skall vara H7.
9. Sätter dit batteriet igen och åker till macken och införskaffar 2 (tvenne) H7 - lampor. Finns endast i tvåpack. Kostar 267 kr. Vill minnas att en H2 - lampa kostade runt 50-lappen.
10. Återvänder till hemmet och demonterar ånyo batteri.
11. Sätter i ny glödlampa. Vrider och vänder för att få rätt position. Använder mina händer som ögon då det inte går att se något.
12. Lyckas peta dit låsfjädern utan större vedermöder
13. Trycker på kontakten
14. Monterar batteri
15. Testar nya lampan. Funkar!
16. Sätter på skyddslock på baksidan av strålkastaren. Lyckas efter c:a 10 minuter med detta.
17. Kollar att batteriet sitter fast ordentligt.
18. Sätter på plastskydden och fäster med specialskruvarna.
19. Stänger motorhuven.
20. Tycker att omgivningen ser lite dimmig ut och upptäcker att jag inte har på mina glasögon. Var la jag dem?
21. Öppnar motorhuven och där på motorblocket har jag lagt glasögonen när jag förgäves försökte kisa ner på strålkastaren.

Tidsåtgång totalt drygt 1 timma. Tekniken går framåt.

Liljebagge (Lilioceris lilii)

Det är samma visa varje år. Dessa baggar har inte förstått. Det råder nu krigstillstånd. Baggar som påträffas på mina blommor löper uppenbar risk för determination. Flyg till grannen eller vart fan som helst. Här har ni inget att hämta.
Det börjar med kejsarkrona och kungsängslilja, för att sedan fortsätta med de vanliga liljorna. Man ser de klarröda insekterna sitta på bladen. En del är listiga, och försöker undkomma genom att hoppa ner och gömma sig i jorden. Den här trädgårdsmästaren är dock flink och inget undkommer hans öga. Lättast att fånga är de kopulerande baggarna. Upptagna av sina lustar märker de inte den analkande faran. Vips är den flinke trädgårdsmästaren framme och fångar två på en gång.

Inställd resa

Flyg Skavsta - Porto, hyrbil på flygplatsen, logi på en finca utanför Braga. Så var planen och så var det bokat. Vi hade även börjat kika på sevärdheter som den på bilden Bom Jesus i Braga.

Då kom det här beskedet från Ryanair: "Your Ryanair booking has been cancelled. Ryanair regrets that following an operational review, the route detailed below will cease operation from the 20th May 2008."

Vi letade givetvis efter alternativa flyg. Mer än dubbla priset, mer än dubbla restiden med minst ett byte, och totalt värdelösa avrese- och ankomsttider fick oss att inse att vi måste planera om totalt.

Nu funderar vi över följande alternativ

Flyg till Lissabon och boende i mellersta Portugal.
Andalusien; flyg till Malaga och hyrbil Andalusien runt. Cordoba, Ronda, Granada etc.
Italien; Sicilien, alt, Apulien eller Abruzzien. Flyg till lämplig ort och hyrbil.
Ungern; Bila ner genom Polen och Tjeckien mot Balatonsjön.

Vi kollar dessa alternativ och avbeställer hyrbil och boende i Portugal. Återkommer med närmare besked. Resan till Krakow om 14 dagar är dock helt spikad.

Varning för Mynthuset

Det började med att jag fick ett erbjudande om att köpa ett mynt och ett frimärke utgivet mitt födelseår. Det var ett erbjudande som gick ut till blivande 50-åringar. Det tyckte jag lät käckt så jag beställde. Fick ett tjusigt inramat mynt och frimärke med Gurra VI.

Efter en tid fick jag ett nytt erbjudande. Man kunde få köpa enkronor av silver från Oscar II. Priset var en spottstyver och man beställde via internet. När jag gjort denna beställning skickades jag vidare till nästa erbjudande. Sveriges första femkrona i silver från 1935. Även detta till ett överkomligt pris. Jag fick mina mynt, betalade och var nöjd och glad så långt.

Efter ytterligare några veckor dök det upp en avi om ett paket som fanns för avhämtning. I paketet fanns någon form av samlaralbum och mynt nr 2 i serien Europas silverarv. Jag gratulerades till att ha gjort ett sådan gott val. Vilket val och var var i såfall mynt nr 1?

Kontakt togs med Mynthusets kundtjänst. De kollade i sina datorer och där hade jag en beställning på serien Europas silverarv. Första myntet var silverfemman från 1935. Utan att det hade framgått på något sätt var min beställning av femkronan ett abonnemang på en hel serie mynt. Jag förklarade att jag inte var intresserad av detta. Jag talade även om vad jag tyckte om denna form av marknadsföring och bad att bli avlägsnad från Mynthusets kundregister. Det var inte några problem. Jag skulle bara sända paketet tillbaka till Mynthuset som svarspost. Detta gjordes omgående.

Nu var inte sagan slut där. Det började komma erbjudanden om köp av diverse jubileumsutgåvor med några veckors mellanrum. Jag låg uppenbarligen kvar i kundregistret. Det blev lite extra material till pappersinsamlingen, men vem bryr sig om det. Det kommer så mycket reklam ändå.

Då började telefonförsäljarna att ringa. Den förste en man men lätt skånsk brytning talade hurtfriskt om vilket fantastiskt erbjudande just jag som gammal kund kunde få. Europas Silverarv. Jag skulle för en mindre summa kunna få första myntet i samlarserien, en silverfemma från 1935. Häpp! Något irriterad men ändå vänligt talade jag om för mannen om mina erfarenheter av företaget och att jag inte alls ville ha ytterligare en femkrona från 1935. Jag berättade även vad jag tyckte om Mynthusets försäljarteknik och bad slutligen om att en gång för alla bli struken ur deras kundregister.

Det har nu gått c:a 2 veckor sedan detta telefonsamtal. I kväll ringer en gräbba med bred Malmödialekt och undrar om jag är intresserad av ett erbjudande från Mynthuset. Far och flyg. Men jag lyckade behärska mig igen. Jag bad vänligt men bestämt att få bli lämnad i fred av företaget. Det skall bli spännande att se vad som händer härnäst.

Och nu avreagerar jag mig här. Det är tur man har en blogg. Jag vill samtidigt varna alla för Mynthuset. Handla inte där. De släpper aldrig greppet om dig.

Döda sälar

De döda sälar som under sommaren påträffats i Danmark och Sverige dog inte av sälpest. Brittiska virologer har konstaterat att det rör sig om ett nytt inte tidigare känt virus. Forskarna drar nu slutsatsen att det kan vara ett virus som korsat artgränserna och kan därför inte utesluta att det är farligt även för människan. Sjuka eller döda djur bör därför betraktas som smittfarliga och kontakt med dessa bör undvikas.

Detta innebär att jag måste ändra mina planer för helgen då det var just att gulla med döda sälar jag hade tänkt att göra.

Skandal

This is serious crime:

http://www.aftonbladet.se/vss/goteborg/story/0,2789,1089691,00.html

Endast Sverige svenska jordgubbar har.

Omvänd ordning

I dag kom den här som jag beställde från CDON i fredags. Snabbare än ögat blinkar nästan. Nu är frågan skall jag börja titta på den här innan säsong 3 som jag beställde (och betalade) från CDWOW den 17/5, och som de fortfarande inte kan ge besked om leverans på.

En sak är dock klar. Jag är klar med CDWOW. Never again.

Today, tomorrow Toyota

Men det var faktiskt i dag som jag fick min bil tillbaka. 3 veckor på verkstad blev det. Med hyrbil i 190 mil. Kostade mig dryga tusenlappen. Fast då har ju min bil fått vila under tiden.
Försäkringsbolag och verkstad är värda en eloge. Det har fungerat bra. Lite segt från verkstaden med besked om när bilen skulle vara klar, men gott hantverk. Bilen är som ny.

Vållande

Jag har fått brev från mitt försäkringsbolag. Vållandefrågan är avgjord. Mannen som körde på mig anses vållande. Vilken tur att inte försäkringsbolaget ansåg att jag backat in i honom. Jag har även talat med verkstaden. min bil är på lackning nu, och kommer åter till verkstaden på måndag. Har jag tur kan jag hämta ut den på onsdag. Ordningen återställd och det har bara kostat mig lite milkostnad för hyrbil, och lite praktiska bekymmer.