Aldrig mera krig

Jag kan hälsa från en skyttegrav i Flandern
och från en krater vid Gallipoli
från fyra fasans år vid Döde Mannen
från alla oss som kämpade vid Somme

Från alla oss som slagits i Galizien
och som överlevt en gasattack vid Marne
en hälsning ifrån helvetet Passchendeale
och från ett lerigt träsk vid Tannenberg

Från 12 miljoner döda kan jag hälsa er:

Aldrig mera krig!

Om tjugo år är västfronten i historia
och över dödens landskap växer gräs igen
de gasblinda får rosor av Victoria
och hjältarna blir gamla glömda män

Jag som har överlevt från krigets fasor
hurrar ej uti fredens skälvande minut
ty jag går mot framtiden i trasor
och ser den an med ögon som släckts ut

Från 12 miljoner döda kan jag hälsa er:

Aldrig mera krig!

Och fastän västfronten var städet
där Europas ungdom hamrades till döds
har ännu knopparna på träden
ej slagit ut förrän nya planer fötts

Ty kapitalet känner inga gränser
Jag vet om tjugo år man pekar dit
då skall jag ta geväret och min ränsel
då skall jag ut igen och dö för dess profit

Från 12 miljoner döda…

Totta Näslund sjunger i Tältprojektets Aldrig mera krig. Det blev ju inte så. Världen fick uppleva ännu ett världskrig, som i brutalitet och blodspillan överträffade det första. Vi fick efter det ett kallt krig som upprepande gånger hettade till. Vi fick krig genom ombud och vi fick kriget med och mot terror.

Platserna som nämns i de första verserna fascinerar mig. En del namn är mer eller mindre välkända, andra är för mig bara namn som jag hört i den här sången. Namnen vittnar om ett annat Europa, andra gränser än de vi känner till i dag. Jag tänkte titta lite närmare på den geografin.