Passchendaele

Slaget vid Passchendaele var ett av de stora slagen under första världskriget och ägde rum mellan 31 juli och 6 november 1917. I en serie operationer, attackerade ententens soldater under brittiskt befäl den kejserliga tyska armén. Striden utkämpades för att ta kontroll över byn Passchendaele (idag Passendale) nära staden Ypern i Västflandern, Belgien. Målet med offensiven var att uppnå ett genombrott, en utflankning av den tyska arméns försvar och tvinga Tyskland att dra sig ur hamnarna i engelska kanalen. Offensiven fungerade också som en distraktion av den tyska armén från de franska i Aisne, som led av utbrett myteri.

De allierade, under general Douglas Haig, inledde med en stor offensiv den 31 juli. Det som skulle följa var inte bara ett slag med många stupade, utan också ett där soldaterna skulle få utstå fruktansvärda förhållanden i leran. Inte mycket skulle vinnas i denna första offensiv, endast små framryckningar. Offensiven återupptogs den 10 augusti samt den 16, men återigen med små framsteg. Striderna kulminerade i byn Passchendaele. Den 6 november erövrar kanadensiska soldater byn, eller det som varit en by, och detta datum innebar slutet för det tredje slaget vid Ypern. Förlusterna var stora; Britterna förlorade 245 000 man, fransmännen 8 000 och tyskarna 260 000. Slaget betraktades till och med av samtida som meningslöst.