onsdag 30 december 2009

Borgo Schiró

Mussolinis fascistiska regim ville på trettiotalet stimulera bosättning på de stora jordegendomarna på Sicilien. Jordreformer genomfördes för att ge de fattiga lantarbetarna egen mark. Han lät bygga flera byar, bl a den här, Borgo Schiro, för att låta bönderna leva nära sina odlingsmarker. Standarden på bostäderna var för den tiden relativt hög.

Byn bestod av ungefär trettio hus, inklusive kyrka med prästgård, skola, en livsmedelsbutik, en salong, och en klinik med läkare.
Under flera decennier bodde här hundratals bönder. De få tunnland som tilldelades dem att bruka var dock inte tillräckligt för att kunna försörja sig. Successivt avfolkades byn.

Under sjuttiotalet, var byn nästan folktom, med endast en öppen affär och en kyrka. Med tömda bostadshus började byn plundras. En plundring som inte heller skonade kyrkan som förlorade statyer och annan inredning. Även prästen kände sig tvungen att lämna sin församling.

Nu består Borgo Schirò av ett tomt torg som omges av tomma hus med dörrarna borttagna eller förstörda, och med skadade kornischer och väggar. Vegetationen breder ut sig över trottoarer och gårdsplaner. Det är en övergiven plats som Jan Jörnmark låtit dokumentera på sin utmärkta hemsida.

Byn är namngiven efter en av de mest kända författarna från den albanska minoriteten på Sicilien, Guiseppe Schiro (på albanska Zef Schiroi), 1865 - 1926. Han var född och uppväxt i den närliggande byn Piana degli Albanesi. Schiro var en albansk nationalist som bl a skrev hyllningsdikter till den nya albanska nationen som föddes 1911-12, genom en utbrytning från det osmanska riket. Han var även sympatisör med den fascistiska ideologin i sitt hemland, fr a dess utveckling av landsbygden och dess möjligheter att stödja det nya Albanien.

Italien hade under mellankrigstiden ett dominerande inflytande i Albanien, bl a genom långtgående handelsavtal. När den albanske kungen Zog försökte göra sig oberoende av Italien genom att skaffa sig andra bundsförvanter, ockuperade Italien landet 1939. I den fascistiska propagandan utnyttjades givetvis de historiska banden mellan de italienska och albanska folken.

måndag 28 december 2009

Arbëreschë

Arberescher kallas den albanska minoritet som sedan 1400-talet finns i södra Italien, fr a i Kalabrien, Apulien och på Sicilien. På Sicilien finns flera byar i bergen ovanför Palermo som alltjämt är albansktalande. Språket är en ålderdomlig variant av det albanska språket, med inslag av italienska. Arberescherna har inte bara bevarat sitt språk, utan även sin kultur och sin religion, den grekisk-ortodoxa.

Det finns obekräftade uppgifter att den albanska invandringen startade så tidigt som under slutet av 1300-talet. Belagt är att kungen av Neapel, Alfonso V, 1448 bad den albanske härföraren Gjergj Kastrioti Skanderbeg om hjälp med att slå ned ett uppror. Skanderbeg sände en truppstyrka ledd av Demetrio Reres och hans två söner. Albanerna var skickliga soldater och upproret slogs ned. Som belöning fick Demetrio Reres ett landområde i Cantanzaro i södra Kalbrien. Några år senare fick sönerna Georg och Basil fyra byar på Sicilien.

1459 bad den dåvarande kungen av Neapel, Ferdinand I, ånyo Skanderbeg om hjälp, mot en fransk invasion. Skanderbeg ledde själv sina trupper denna gång, och blev även befälhavare över de neapolitanska trupperna. I två slag lyckades Skanderbeg besegra fransmännen. De albanska trupperna fick som belöning 15 byar öster om Taranto i Apulien.

Skanderbeg återvände till sitt hemland för att åter strida mot de framryckande osmanska trupperna. Han var till att börja med framgångsrik och hindrade den osmanska hären från att invadera Albanien. Han insjuknade dock i malaria och avled 1468. Efter hans död kunde inte det albanska motståndet hålla emot de osmanska trupperna. Albanien erövrades och fram till 1480 flydde tusentals albaner över till södra Italien.

En andra immigrationsvåg kom under början av 1500-talet. Albanska legotrupper i venetiansk tjänst evakuerades från Peleponessos med hjälp den tyskromerske kejsaren Karl V. Trupperna placerades i södra Italien där de tillsammans med sina familjer fick bosättning. Albanska legotrupper fanns såväl i kungariket Neapel som i republiken Venedig fram till Napoleonkrigen.

På 1700-talet kommer en tredje flyktingström från byn Himara i södra Albanien. Ali Pascha ville tvångskonvertera befolkningen till islam. Då de vägrade detta beordrade Ali Pascha om en stor massaker. 6 000 personer dödades och de överlevande flydde över adriatiska havet och kom så småningom att bosätta sig i den stad som idag heter Piana degli Albanesi på Sicilien.

Efter Jugoslaviens uppdelning och kommunismens fall i Albanien har många albaner invandrat till Italien från Kosovo och Albanien.

onsdag 23 december 2009

Bing Crosby: Adeste Fidélis



Den här stenkakan tillhörde samlingen i radiogrammofonen av märket HMV som vi hade hemma under min uppväxt. På baksidan fanns om jag minns rätt Little Drummer Boy.

Jag får tillönska alla en God Jul.

söndag 20 december 2009

Falcone - Borsellino

Palermos internationella flygplats heter numera Falcone-Borsellino Airport, och på flygplatsen sitter den här bronsplaketten. Plaketten bär inskriptionen: Falcone-Borsellino - De Andra - Det Nya Siciliens Stolthet.

Giovanni Falcone 1939-1992 och Paolo Borsellino 1940-1992 var de två åklagare som ledde de s k maxirättegångarna mot maffian som inleddes 1986. Maxirättegångarna ledde till att 100-tals maffiosos fälldes och dömdes till långa fängelsestraff. Vittnesmålen från den första betydande penditon (botgörare) Tommaso Buscetta var avgörande för de fällande domarna.

Maffiabossen Salvatore "Toto" Riina från Corleone beordrade hämnd, och med två månaders mellanrum mördades Falcone och Borsellino i spektakulära bombattentat 1992. För Toto Riina var dock dagarna räknade. I januari 1993 kunde han arresteras efter tips från sin chaufför som även han blivit en botgörare.

Maffian har sedan dess pressats tillbaka, men inte helt besegrats. Den agerar nu mer i det fördolda i t ex byggnadsindustrin. Antimaffiagruppen vid åklagarmyndigheten i Palermo arbetar oförtrutet vidare även om dess handlingsmöjligheter begränsas av nedskurna resurser och begränsningar att bedriva spaning genom telefonavlyssning.

Fler och fler vågar trotsa maffians makt. Det arbete som sker i skolorna är viktigt för att få en ändrad inställning till maffian. Sicilien är sakta på väg in i ett modernt Europa, bort från den medeltida maffiastrukturen.

Sveriges Radio hade nyligen en reportageserie med reportern Towe Cho Matre, med reportage från dagens Sicilien. Finns att avlyssna här. Den svenske journalisten Thomas Lappalainen har skrivit flera böcker om Italien, bl a om maffian och camorran. Klassikern bland böcker om maffian är annars Norman Lewis: Mafia som kom 1964, och som beskriver maffians uppkomst. Det finns otaliga filmer om maffian. De bästa är de italienska TV-serierna Bläckfisken (La Piovra) och Corleone (Il Capo dei Capi).

"He who is silent and bows his head dies every time he does so. He who speaks aloud and walks with his head held high dies only once." Giovanni Falcone

lördag 19 december 2009

Walking in my winter wonderland

Det har varit lite tyst här på bloggen ett tag. Det har varit lite mycket IRL. Sakta börjar dock en känsla av julstämning att infinna sig. Vi har fått ett vitt täcke som om prognoserna från SMHI håller skall ligga kvar över julhelgen. Klapparna är inköpta, den sista kompletteringen gjordes idag. På måndag får vi ny kyl och frys som skall fyllas med utvalda läckerheter.

Halvar har skrivit ett nytt julepos om sin morfar. Lassewan har meddelat resultatet från sin årliga julölsprovning. I år blev det Jämtlands julöl som tog hem segern, tvåa kom en av mina nya favoriter Corsendonk och som nr tre Hallands stolthet Three Hearts.

Själv har jag legat rätt lågt med julölstestning. Utöver de tre som jag skrivit om här, har det bara blivit en belgare på 75 cl flaska. N'Ice Chouffe från Brasserie d'Achouffe (nr 11364 54,90). Det är en relativt söt julig sak som påminner om Falcons julmumma. Jag skulle köpt mer men den var tyvärr slut på mitt bolag. Till helgen blir det Three Hearts till julbordet, och Corsendonk till nötterna och fikonen. Jag har även några Jacobsen Golden Naked Ale att ta till om detta inte skulle räcka. Snapsen i år blev norska Lysholms Linie Akvavit.

I CD-spelaren ligger nu Bob Dylans Christmas in the Heart. Gubben har gjort en välgörenhetsplatta med gamla julfavoriter. Trevligt för att det är His Bobiness, men den kommer inte att leva länge som julskiva. Årets julskiva blir i stället Strålande jul med Sissel Kirkjebö och Odd Nordstoga. Den skönsjungande norska sopranen har hittat en ny sångarpartner i en av Norges mer lovande yngre artister.

söndag 6 december 2009

Don Guiseppe "Peppino" Diana

Det började med Danilo Dolci. Via honom hittade jag på Peppe Impastato. När jag letade efter material om honom stötte jag på en tredje hjälte, Don Guiseppe "Peppino" Diana.

Peppino Diana född 1958 växte upp i camorraland i Casal de Principe en stad norr om Neapel. Han läste teologi vid seminariet i Posilippo och vigdes till präst 1982. Han kom 1989 åter till hemstaden för att tjänstgöra i församlingen San Nicola di Bari.

Peppe Diana var modern präst som verkade bland folket och engagerade sig i deras vardag. Han såg hur camorrans grepp om stadens näringar förslavade dess befolkning. Camorran ledd av Francesco Schiavone (Sandokan) var involverad i alla viktiga verksamheter.

Peppino Diana började öppet kritisera camorran i sin hemstad. Inför julen 1991 lät han i samtliga kyrkor i Casal de Principe distibuera ett manifest där han uppmanade kyrkan att agera mot camorran. Ingen kritiserar dock camorran ostraffat. Den 19 mars 1994 (f ö Peppinos födelsedag) stod han i sakristian i sin kyrka för att förbereda mässan. Två yngre män klev in i sakristian och med fyra skott, varav två i huvudet ändades Peppino Dianas liv.

Mordet väckte reaktioner och beskrivs som en väckarklocka för opinionen mot den organiserade brottsligheten. Camorratrogna media försökte förgäves svärta ner Diana. Han påstods själv ha haft samröre med camorran, och ha blivit avslöjad i sängen med två kvinnor. Camorran vill sprida bilden av att vara accepterad av befolkningen. En person som Diana måste således avväpnas och förminskas.

Roberto Saviano skriver i sin bok Gomorra ett helt kapitel om don Peppino Diana. I Expressen finns detta publicerat som utdrag. Saviano är själv uppväxt i samma stad som Diana. Han var bara 15 år när mordet skedde, men har i efter hand förstått betydelsen av mordet. Han skriver också att den smutskastning som Diana utsattes för är ett typiskt beteende för camorran. Smutskastningen misslyckades och slog tillbaka på dem själva. Peppino Dianas minne lever och vårdas. Det finns förslag på han att han skall helgonförklaras av påven. Han har egen sida i Facebook, och tjänar allmänt som inspiration för andra som gör motstånd mot den organiserade brottsligheten i Italien.


onsdag 2 december 2009

Just Like Tom Thumb's Blues



When you're lost in the rain in Juarez
And it's Eastertime too
And your gravity fails
And negativity don't pull you through
Don't put on any airs
When you're down on Rue Morgue Avenue
They got some hungry women there
And they really make a mess outa you

Now if you see Saint Annie
Please tell her thanks a lot
I cannot move
My fingers are all in a knot
I don't have the strength
To get up and take another shot
And my best friend, my doctor
Won't even say what it is I've got

Sweet Melinda
The peasants call her the goddess of gloom
She speaks good English
And she invites you up into her room
And you're so kind
And careful not to go to her too soon
And she takes your voice
And leaves you howling at the moon

Up on Housing Project Hill
It's either fortune or fame
You must pick up one or the other
Though neither of them are to be what they claim
If you're lookin' to get silly
You better go back to from where you came
Because the cops don't need you
And man they expect the same

Now all the authorities
They just stand around and boast
How they blackmailed the sergeant-at-arms
Into leaving his post
And picking up Angel who
Just arrived here from the coast
Who looked so fine at first
But left looking just like a ghost

I started out on burgundy
But soon hit the harder stuff
Everybody said they'd stand behind me
When the game got rough
But the joke was on me
There was nobody even there to call my bluff
I'm going back to New York City
I do believe I've had enough

måndag 30 november 2009

Giuseppe "Peppino" Impastato

Guiseppe "Peppino" Impastato föddes 1948 i en familj som var djupt involverad i den sicilianska maffian. Fadern Luigi Impastato var nära vän med maffiabossen Gaetano Badalamenti, capo för maffian i Peppinos hemstad Cinisi i Palermoprovinsen.

Peppinos ingifte morbror Cesare Mazella var även han en högt uppsatt maffioso, medlem i kommissionen, vars syfte var att lösa konflikter mellan olika maffiafamiljer. Mazella blev själv offer för en sådan konflikt. I början av 1960-talet blev heroinsmuggling till USA en ny gren i maffians affärsverksamhet. Det var en lönsam bransch där flera familjer var inblandade. Mazella hamnade på fel sida i en konflikt som hade sin inledning i ett försök att sälja ett heroinparti som hade för låg vikt. Han sprängdes till småbitar av en bilbomb 1963. Händelsen skakade den då 15-årige Peppino, och den skall ha varit orsaken till att han så småningom bröt med sin familj, och tog avstånd från maffian.

Peppino Impastato grundade 1965 ett nyhetsbrev, L´idea socialista, och anslöt sig till partiet PSIUP, (Italienska socialistpartiet för proletär enighet). Han engagerade sig som stöd till de jordbrukare vars mark expropierades när den 3:e landningsbanan vid Palermos flygfält skulle byggas. Han grundade tillsammans med andra 1975 en kulturförening i sin hemstad. Föreningen anordnade debatter, konserter och teaterföreställningar. Föreningen startade även en radiostation, Radio Aut. I dagliga sändningar häcklade Peppino lokala makthavare, både politiker och maffialedare. Speciellt drev han med Tano Seduto, Sitting Bully härskare i Mafiopoli. Det var givetvis den lokala capon Gaetano Badalamenti som avsågs.

Peppino kandiderade för sitt parti i kommunalvalet i Cinisi 1978. Han dödades under valkampanjen av en bomb. I tidningarna anklagades Peppino för att ha tillhört de röda brigaderna och att ha misslyckats vid ett sprängattentat. Senare hävdades det att han begått självmord. Först 1996 sedan en "botgörare" berättat sanningen kunde en seriös brottsutredning inledas. Det var givetvis Tano Badalamenti som stod bakom mordet. Han dömdes 2001 för detta och andra brott till livstids fängelse.

Peppino Impastatos liv har blivit film. I cento passi (De hundra stegen) kom 2000. Namnet kommer av att det var just hundra steg mellan familjen Impastatos hus och Tano Badalamentis palats. Hans liv är även förlaga till TV-serien La Piovra 7 (Bläckfisken), där en ung man tar avstånd från sin maffiafamilj och startar en satirisk radiokanal. Det finns även en hemsida om Peppino. Den är på italienska vilket jag inte förstår så mycket av. Det framgår dock med tydlighet att minnet av Peppino vårdas alltjämt.

lördag 28 november 2009

Little Willie John



Spela hennes älsklingssång, med Little Willie John. Så sjunger Peter LeMarc. Kan det ha varit den här?

söndag 22 november 2009

Johnny Winter



Johnny Winter fyllde i våras pensionär. Han är märkt av ålder och sjukdom, men spelar fortfarande. Åtminstone gjorde han det för två år sedan som i det här klippet. Den två år yngre brodern Edgar medverkar här med sång och sax. Det finns fortfarande bett i Johnnys gitarr, även om han nu måste sitta ner. Mager har han alltid varit och det vita håret som han och brodern bär är en följd av albinism.

Allt om Whisky 4/2009

Årets sista nummer kom i veckan. Så även ett inbetalningskort för nästa års utgåvor. Detta nummer ägnas åt Irland och Tjeckien.

Reportagen om Irland handlar i huvudsak om whiskey, men det finns även ett reportage om stout och Guiness. Irländsk whiskey är inget återkommande inslag i det här huset. Det har väl druckits några Jameson under årens lopp, och även provats Paddy och Tullamore Dew. Det smakar inte illa men inte heller något speciellt. De irländska trippelldestillaten har inte så mycket smak, de blir för rena, smaken sitter i de små föroreningarna.

Det jag läser får mig att vilja prova Connemara, en relativt ny irländare (lanserades 1996). Smaken skall vara särpräglad, en kombination av rökighet och irländsk sötma. Finns som åttaåring på systembolaget (nr 497, 549 kr). I beställningssortimentet finns även en 12-åring och en caskstrength. Den senare menar AoW vara särskilt lyckad. Nyligen har en sherrylagrad variant lanserats.

Irländsk svartöl är något jag hoppar över. Skall det vara irländsk öl föredrar jag Kilkenny eller Murphy's Red. Annars är väl Tjeckien favoriten åtminstone sommartid. I AoW finns reportage från de tre stora bryggerierna och några mindre. Staropramen, Pilsner Urquell och Budvar/Budweiser som presenteras är kända och välsmakande storsäljare.

I den lilla tjeckiska staden Uherský Brod begick den svenska hären ett av sina illdåd under 30-åriga kriget. Vid invasionen av staden 1643 jämnades stadens bryggeri med marken. 10 år senare stod emellertid ett nytt bryggeri på plats, och sedan dess har det bryggts öl i staden. Bryggeriet heter Janácek Pivovar och ett av bryggeriets märken som nyligen lanserats i Sverige är Comenius. Ölet är döpt efter stadens store son, Jan Amos Komensky (på latin Comenius). Denne är en av pedagogikens historiska förgrundsgestalter. Som sådan fick han av Axel Oxenstierna i uppdrag att skriva svenska läroböcker när han var verksam i Elbing i nuvarande Polen.

Krusovice är en liten by med 400 invånare belägen 5 mil utanför Prag. Här finns nu Tjeckiens 5:e största bryggeri och samtidigt det mest moderna. Stapelvaran Krusovice Imperial är ingen höjdare, åtminstone inte den burkvariant jag smakade för några år sedan. Ett bättre val är bryggeriets Breznak, som lanserade på systembolaget i oktober (nr 1611, 10,30 för 33 cl). Det är en prisvärd öl vars etikett pryds av en flintskallig, skäggig man som dricker öl. Mannen är Viktor Cibich som var stins i Velké Brezno. Det sudettyska bryggeri som ursprungligen bryggde ölet valde Viktor som etikettprydnad 1906. Han fick för detta 30 öl i veckan under hela sin livstid. Livstiden blev inte så lång, han dog 1916. Familjen var tyskjudisk, och medan ölet med pappa Viktor på etiketten sändes till den tyska Afrikakåren under andra världskriget. sändes Viktors söner till Auschwitz. De överlevde kriget och återvände till hemstaden, för att efter bara några månader som tyskar utvisas från Tjeckien. Av tyskarna inte accepterade som varande judar. Av tjeckerna inte accepterade som varande tyskar.

Breznak har jag provat. Jag ser att "mitt" bolag nu fått in Comenius, så även där får det väl bli en provning. Annars är det säsong för julöl. Premiär för detta liksom för glögg och julsnaps var det i måndags. Tre sorters julöl har provats i helgen, Jacobsen Golden Naked Christmas Ale är en stark och mäktig julkryddig sak som säljs i 75 cl flaskor (nr 11365, 55 kr). En liknande öl är den belgiska Corsendonk Christmas Ale (nr11362, 20,90 för 33 cl). Fullers Old Winter Ale är den tredje (nr 11369, 22,90 för 50 cl) som provades. Fullers är ett pålitligt bryggeri och inte heller denna blir en besvikelse. Når dock inte riktigt Jacobsens och Corsendonks toppar. De här tre ölen är inte några jag väljer att dricka till julmaten. Därtill är de för smakrika, de förtar smaken av allt det andra goda. De passar bäst som solitärer.

Uppdatering 2009-11-27: Comenius är nu avnjuten. Jag förstår prisskillnaden mellan en Comenius (15,90) och en Breznak (10,90). Den är motiverad. Comenius är den ultimata tjecken. Kraftfull, väl avvägd beska och en perfekt skumkrona.

fredag 20 november 2009

Spotify levererar

Stimtidningen landade i dag på jobbet. Jag vill redan från början påpeka att det inte är jag som är kompositör. Grundaren av en av de stiftelser kommunen förvaltar var tydligen det och därför får kommunen tidningen.

Nåväl, i det senaste numret av tidningen, rapporteras om den första utbetalningen till Stim från Spotify. En avräkning har gjorts för perioden oktober 2008 till februari 2009. Totalt utbetalades 500 000 kronor, för 125 000 unika musikverk. Antalet Spotifyanvändare var i mars 2009 340 000 varav 13 000 var betalande premiumanvändare. Antalet streams var 570 miljoner.

Det musikverk som erhöll störst ersättning var Lady Gagas Poker Face som fick 2 300 kronor för en miljon avlyssnade streams. Spotify betraktas i Stimsammanhang som en personligt sammansatt radio. Ersättningen kan jämföras med ett musikverk som spelas en gång i ett Sommarprogram och som avlyssnas av ungefär 1 miljon lyssnare. Detta ger för ett verk på tre minuter en ersättning på 100 kronor. Räknat på detta sätt är ersättningen från Spotify relativt hög. Släng dig i väggen Magnus Uggla!

torsdag 19 november 2009

Dan Hylander on tour



Dan Hylander är på gång med turné igen. Han startar på Stadsteatern i Falkenberg i morgon. Det kommer inte att låta som det gör i klippet. Det är inte Raj Montana Band som kompar den här gången. Pelle Alsing och Clarence Övferman är upptagna med Roxette. Dan har med sig ett helt nytt band lett av Ulf Lundells gamla parhäst Janne Bark.

Hade jag varit i mina gamla hemtrakter, vet jag var jag skulle hålla hus i morgon kväll. Jag får vänta tills han kommer längre uppåt landet.

tisdag 17 november 2009

Här grips en maffioso



Under folkets jubel grips en sedan länge efterspanad och dömd mafioso av polisen i en förstad till Trapani på västra Sicilien. Maffians makt över ön har kraftigt decimerats de senaste decennierna. I den palermitanska folkhumorn uttyds numera förkortningen VIP som Visto in prigione; sedd i fängelse.

söndag 15 november 2009

Danilo Dolci

Jag läser om Sicilien. Jag håller på med en bok av Sture Linnér; Sicilien en resa i tid och rum. Jag har en annan bok på lut, Norman Lewis klassiker om maffian. Jag har lite sug efter att resa ut och Sicilien ligger f n i fokus.

Sture Linnérs bok är en fantastisk bok om Siciliens historia. Han är docent i grekiska språket och litteraturen, och är därför väldigt kunnig i den grekiska perioden på Sicilien. När han berättar om Segesta nämner han Danilo Dolci, som 1952 kom till platsen för att studera tempelruiner. Det är ett namn som jag inte hört på länge, men som väcker minnen. Jag var tvungen att googla fram lite uppgifter.

Danilo Dolci var en av de där hjältarna man hörde talas om på 60-talet. De goda människorna som arbetade för de fattiga och svaga. En av flera som Martin Luther King, Gandhi och Albert Schweitzer.

Danilo Dolci föddes 1924 i Sesana i nuvarande Slovenien. Fadern som arbetade vid järnvägen var född på Sicilien och Danilos mamma var slovenska. Danilo blev pacifist efter att som tonåring upplevt kriget. Han studerade arkitektur i Schweiz, men avbröt dessa i 25-årsåldern för att börja arbeta med välgörenhet. Han inspirerades av en katolsk präst, Don Zeno Saltini, som drev ett hem för föräldralösa barn i Modena. Dolci öppnade ett eget hem för föräldralösa barn, men myndigheterna som såg verksamheten som kommunistisk lät stänga båda barnhemmen.

Danilo Dolci begav sig då till Sicilien för att studera utgrävningarna i Segesta. Han kom i kontakt med fattigdomen på västra Sicilien och bestämde sig för att stanna kvar och arbeta ideellt i fiskeläget Trappeto 3 mil väster om Palermo. Han startade ett barnhem och i grannbyn Patonico organiserade han arbetslösa lantarbetare i ett arbetskollektiv. Han gifte sig med en kvinna från trakten, och lät adoptera fem föräldralösa barn.

Danilo Dolci blev mest känd för sina ickevåldsaktioner för att fästa myndigheterna uppmärksamhet på fattigdomen. Genom hungerstrejker, sittstrejker och fredliga demonstrationer fick han medial uppmärksamhet, men väckte även myndigheternas irritation. En metod som fick särskild uppmärksamhet var den omvända strejken. Han lät som exempel fem arbetslösa arbetare, utan betalning, laga en del av en gata som under lång tid varit ofarbar. Polisen bedömde det som civil ohörsamhet och när de kom för att stoppa arbetet la sig Danilo Dolce ner på gatan. Han blev då givetvis arresterad, men fick massiv uppbackning av media och erbjöds gratis advokathjälp.

Danilo Dolci var aktiv motståndare till maffian, då han såg att maffians makt var ett hinder för att göra något åt fattigdomen. Han anklagade kristdemokratiska politiker för samröre med maffian och fick ett förtalsåtal mot sig. Han klarade sig undan sanktioner från maffian själv då han var så internationellt känd.

Danilo Dolci blev vid två tillfällen nominerad till Nobels fredspris, men nådde inte ända fram. Ett pris som han dock fick var Leninpriset. Han var inte kommunist, utan tog avstånd både från kommunismen som ideologi och från det italienska kommunistpartiet.

onsdag 11 november 2009

Just like a woman



En av av de bästa av Dylans låtar i en klassisk inspelning. Från Rollin' Thunderturnén 1975.

söndag 8 november 2009

Repriser

Den här årstiden och specifikt den här månaden har jag lite svårt för. Någon på radio sa att november är som en tjock blöt filt. Nog talat om detta. Jag har redan sagt vad som behöver sägas här och där.

'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Jag har börjat se över utbudet av årets julöl som presenteras i systembolagets novembernyheter.
Releasedatum är den 16 november. Jag ser några gamla bekantskaper som jag gärna återser, t ex Corsendonk och Jacobsen Golden Naked. Jag ser även några åtminstone för mig nya spännande objekt. Den tyska Ayinger Winterbock, den belgiska Nostradamus, den franska Saint Landelin Special Noel, och två engelsmän Shepherd Neames Christmas Ale och Fullers Old Winter Ale.

Givetvis finns den gamla vanliga floran av svenska julöl. Oppigårds och Jämtlands julöl brukar vara pålitliga. Till julmaten kanske det blir något med mindre beska. Jag vägrar ge upp hoppet om Three Hearts, trots besvikelse de senaste åren. Det kan också tänkas en Falcon eller Mariestads julöl.

'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
I dag blev det grekisk variant på köttgrytan, Stifado. En rätt som gillas av 3/4 av familjen. Den fjärde fjärdedelen som inte är så förtjust i den här maträtten är den som mest ivrar för att åka till Kreta nästa sommar. Det blir antingen östra Kreta eller östra Andalusien som blir resmålet.

måndag 2 november 2009

Lettlands ockupanter del 3

I början av 1700-talet intensifierade Ryssland sina ansträngningar att nå fram till Östersjön. Det som låg i vägen var Sveriges baltiska besittningar.

1709 drabbades Riga av en naturkatastrof som kom att bli ett varsel om kommande onda tider. Ett väldigt isblock bröts loss och fick Daugava att svämma över. Vattnet steg högt över sina bräddar och i domkyrkan finns en markering framme vid altaret hur högt vattnet nådde.

Peter den store började sin belägring av Riga samma år, en belägring som skulle vara sju månader. I juni 1710 kapitulerade staden för ryssarna, och den relativa frihet som letterna hade haft under svenskeran tog slut.

I Ryssland rådde livegenskap. Den tyska lantadeln var inte sena att anamma detta förtryckarsystem. I städerna uteslöt de tyska borgarna letterna från alla viktiga poster i gillen och stadens råd. Livegenskapen avskaffades i Lettland i början av 1800-talet, vilket var 40 år tidigare än i Ryssland. En snabb ekonomisk utveckling tillsammans med framväxten av en bonde- och hantverkarklass bestående av letter gjorde att städerna för första gången sedan de grundats började befolkas av letter. Under senare delen av seklet började en nationell rörelse att växa fram. Den hade sitt centrum runt universitetet i Tartu. Lettiska tidningar gavs ut och den första sångarfestivalen ägde rum 1873. De lettiska folksångerna som samlades in var ett viktigt inslag i manifesterandet av det lettiska språket.

Lettland var den mest industriellt utvecklade delen av Tsarryssland och hade medveten arbetarklass. I revolutionen 1905 förekom strejker och demonstrationer i Riga. Under första världskriget bildades lettiska skyttebrigader. En majoritet av dessa gick i revolutionen 1917 med på den röda sidan och kom att spela en framträdande roll i det inbördeskrig som följde på revolutionen. 1918 utropades en självständig lettisk republik. Den störtades av de röda trupperna och en lettisk rådsrepublik ersatte. 1920 kunde ett självständigt Lettland se dagens ljus. Sovjetryssland fick släppa greppet om Baltikum och Finland.

Under 20 år fick Lettland fungera som en självständig nation. Först som en demokratisk stat, med en flora av många små politiska partier. 1934 grep Bondeförbundets Karlis Ulmanis makten i en oblodig revolt och införde diktatur. Lettland hade under den här tiden en blomstrande ekonomi. Jordbruket utvecklades efter en markreform och Lettland blev en stor köttexportör. De lettiska stränderna blev populära turistmål för bl a svenskar. Det gick dagliga båtturer från Stockholm.

I Molotov-Ribbentroppakten mellan det nazistiska Tyskland och Sovjetryssland kom Lettland liksom de övriga baltiska staterna att hamna i den sovjetiska intressesfären. Det ultimatum som Sovjetunionen ställde om att få placera trupper i landet kunde inte letterna bjuda motstånd mot. Efter ett fejkat val tillsattes en socialistisk regering med 97,6 % av rösterna. Den tidigare politiska ledningen sändes i exil till andra delar av Sovjetunionen.

Tyskland ockuperade landet vid anfallet mot Sovjetunionen 1941. Den judiska befolkning som funnits i Lettland,c:a 45.000 personer, blev så gott som totalt utrotad. Ett getto bildades i Riga dit c:a 20.000 judar från övriga Europa transporterades. Lettiska medlöpare deltog i morden på den judiska befolkningen. Detta är fortfarande ett oläkt sår, och det finns lettiska nazister även i dag. En judisk synagoga finns kvar i Riga. Den låg så till att den inte kunde brännas, resterande förstördes för att utplåna alla spår av judisk kultur. Den kvarvarande synagogan vaktas dygnet runt av polis efter ett attentat.

Lettland "befriades" 1945 av de sovjetiska trupperna. Det var hårda strider fr a i Kurland där tyska trupper bet sig fast. Striderna i Kurland räknas som ett av de värsta slagfälten under andra världskriget, där 250.000 personer dog i striderna.

Freden innebar för Lettland ny sovjetisk ockupation och förtryck. Verklig eller inbillad opposition arresterades och sändes till Sibirien. Av Lettlands befolkning på drygt 2 miljoner räknar man med att en halv miljon försvann under kriget och den efterföljande ockupationen. Det uppstod ett tomrum som ersattes genom en medveten folkomflyttning från Ryssland, Ukraina och Vitryssland. I dag består ungefär 40 % av landets befolkning av ryssar, vitryssar eller ukrainare. En hel del av dem saknar medborgarskap i landet.

Under den ryska ockupationen förlades mycktet tung industri i landet. Det är industri som har orsakat mycket miljöförstöring. Den sovjetiska arkitekturen kan inte räknas till de mer högtstående. Paradexemplen är de s k Stalinskraporna. Det finns sju stycken i Moskva, bl a universitetet och hotell Ukraina. En skrapa skänktes till Warzawa som kulturpalats. Även Riga har sin Stalinskrapa där nu Lettlands vetenskapsakademi finns inhyst. (se bilden)

Gorbatjovs glasnostpolitik förde med sig att de lettiska frihetssträvande började blomma upp. 1989 krävde lettländarna fullständig frihet. Samma år bildades den mänskliga kedjan av 2 miljoner protesterande människor i Litauen, Lettland och Estland. Sovjetunionen ville dock inte släppa greppet. 1991 rullade åter sovjetiska tanks på Rigas gator. Barrikader byggdes för att skydda viktiga byggnader, bl a parlamentet. Vid en folkomröstning i maj röstade en överväldigande majoritet för självständighet. Efter det att kuppen mot Gorbatjov förhindrades genom bl a ingripande från Boris Jeltsin, kunde Lettland detta år bli fritt.

lördag 31 oktober 2009

Klassisk Roderick Stewart



En diskussion på Halvars blogg fick mig att plocka fram de gamla vinylen. Här framför Roddan tillsammans med sin gamle vapendragare från Jeff Beck Group och Faces, Ron Wood, två klassiska låtar. Det är Maggie May från Every Picture Tells a Story 1971 och Gasoline Alley från albumet med samma namn 1970. En konsertupptagning från Albert Hall som jag inte vet årtalet på.

Lettlands ockupanter del 2

Efter Martin Luthers reformation 1522 övergick en majoritet av den lettiska befolkningen till protestantismen. Biskopen i Riga förlorade makt och den Tyska orden som Svärdsriddarorden gått upp i hade tappat en stor del av sina riddare, som blivit jordbrukande adelsmän.

Ryssland avancerade från öster, och för att möta detta hot allierade sig biskopen av Riga med det polsk-litauiska riket. Riga påtvingades därmed polskt styre och katolicism. När den gregorianska kalendern skulle införas 1584 utbröt uppror bland befolkningen.

År 1600 utbröt krig mellan Polen och Sverige. Detta var en direkt följd av tronföljdsstriden mellan Sigismund och hertig Karl. Sigismund som var polsk kung hade ärvt den svenska kungakronan från sin far Johann III när han dog 1592. Ständerna i Sverige ville dock inte ha katolsk kung på tronen och han lyckades inte tillträda befattningen. Efter flera slag mellan Sigismund och hertigen med respektive anhängare i såväl Sverige som Finland beslöt ständerna att avsätta Sigismund. Hans omyndige son Vladislav erbjöds kungatronen om Sigismund gick med på att sonen skulle uppfostras i den evangeliska (protestantiska) läran. Hertig Karl lät sammankalla ständerna i februari 1600. Då inget svar erhållits från Sigismund utsåg riksdagen hertigen till kung Karl XI.

Kriget inleddes med att Karl XI anföll polska Livland från Estland. I början av detta andra polska krig som pågick från och till under 29 år, var de polsk-litauiska härarna till att börja med de mest framgångsrika. Krigslyckan vände sedan över till svensk favör och 1621 kunde Gustav II Adolf, som efterträtt sin far 1611, rida in genom svenskporten i Riga (bilden).

Den svenska tiden som varade fram till 1710 betraktas som en relativt lycklig era i den lettiska historien. Det kan hända att minnen bleknar, med hänsyn till mer närtida förtryckare som satt djupare spår. Det finns dock en del objektiva tecken på att det rådde en relativ frihet under dessa år. Svenskarna var ju som majoriteten av letterna protestanter. Handeln växte, skolor och sjukhus inrättades och bibeln översattes till lettiska. Ett universitet inrättades i Tartu (Dorpat) 1632 i nuvarande Estland. Riga var den största staden i det svenska riket. Ryssland anföll staden 1656 men slogs tillbaka. Därefter följde en period på 50 år av fred och välstånd.

fredag 30 oktober 2009

Lettlands ockupanter del 1

Lettland och Baltikum i stort har alltid varit populärt för olika invaderande herrefolk. Riga är med sin skyddade hamn i utloppet av Daugava en central punkt för handel. Vikingarna, såväl danska som svenska reste i österled ner längs Daugava. Bärnstenshandeln letade sig också ner denna väg, och från östern kom andra varor.

på 1100-talet började tyska köpmän anlända till Riga. Den bördiga åkermarken väckte intresse för kolonisation. De barbariska letterna behövde kristnas, de levde i synd och Albert von Buxhövden från Bremen erhöll påvens bulla för att föra korståg mot de stackars hedningarna. Han lät bygga en fästning vid Rigas utlopp och detta räknas som stadens tillblivelse. Albert instiftade även Svärdsriddarorden. Det var en orden som påminde om Tempelriddarorden. Unga ogifta män svor en ed att följa en kristen moral och bekämpa de otrogna. Otrogna fanns det gott om. De fyra lettiska stammar som urspungligen bebodde området gav sig inte så lätt (lett :-)

1282 anslöt sig Riga till Hansan. Detta innebär för Riga ett ökat välstånd genom en utvidgad handel. De särpräglade lagerhusen som finns i alla Hansastäder finns även i Riga. Det på bilden är dock av senare datum. Dannensternhuset byggdes på 1600-talet av en holländsk köpman. Det har samma dubbla funktion av att vara både bostadshus och lagerbyggnad.

Det tyska inflytande kom att bestå även när andra herrar som svenskar och polacker erövrade landet. Tyskbaltiska adelsmän dominerade på landsbygden och i Riga och andra städer hade tyska köpmän stor makt. Det tyska inflytandet skulle bestå ända fram till andra världskriget.

måndag 26 oktober 2009

Riga the Beerreport

Det dracks givetvis local beer när vi var i Riga, och nu tänkte jag skriva lite om mina ölupplevelser. Letterna har en gammal ölkultur. De har t ex norra Europas äldsta ännu existerande bryggeri, Cesu Alus, som öppnades 1590. Det här med att dricka vodka är ett senare påfund, en kultur som kommit från öst.

Det blev ingen Cesu, men väl en knippe andra goda lageröl. Ljus lager som heter gaisais och mörk lager som heter tumsais.

Aldaris är ett av de större bryggerierna i Riga. Jag drack både den vanliga gaisais på flaska och en luksusvariant från fat. Relativt lättdrucken lager av hyfsad kvalitet.

Det blev även en Lacplesis tumsais, som påminner om Falcons Bayerska. Lacplesis betyder björndödaren, vilket är en hjältegestalt i den lettiska mytologin. Några björnar lär dock inte den ölen dräpa.

Det blev några fler ljusa öl, rätt lika till smak och utseende. Tervetes och Piebalgas från Riga. Uzavas från Ventspils och en Bauskas Alus från staden Bauskas. Det är helt godkända matdrycker. Ingen kraftigare beska men långt från menlösa.

För den som gillar svartöl finns även en baltisk porter i flera varianter. Mer om lettisk öl finns att läsa här.

söndag 25 oktober 2009

Lettlands skyttar

Det här är ett monument utfört i röd granit över Lettlands skyttesoldater som står vid Rådhustorget i Riga, framför Ockupationsmuséet. Muséet var ursprungligen ett muséum över skyttesoldaterna och deras insatser under oktoberrevolutionen 1917, samt det inbördeskrig som följde på revolutionen. Både muséum och staty blev uppförda under sovjettiden, runt 1970. I dag kan man få veta mer om soldaternas historia på Lettlands krigsmuseum i Kruttornet på Smilsu iela.



Lettland hörde till Tsarryssland när första världskriget bröt ut. Tyskland anföll via Ostpreussen och ockuperade stora delar av landet. De hejdades vid Daugavas västra strand av ryska trupper med ett stort inslag letter. Tanken väcktes på renodlade lettiska förband och en lettisk deputerad i duman la ett förslag till att inrätta frivilliga lettiska förband. Detta godkändes av duman och snabbt kunde flera tusen frivilliga rekryteras. De åtta lettiska skyttebataljonerna vann respekt även hos sina tyska motståndare. De lyckades försvara Riga ända till 1917.

Den ryska armén föll dock samman. Folket var krigstrött och soldaterna uppmanades av de revolutionära krafterna att bilda soldatråd. En stor del av de lettiska trupperna gick med i revolutionen och de stred även i det efterföljande inbördeskriget på de rödas sida. De bidrog starkt till de rödas seger. De lettiska skyttarna var så ryktbara att det sägs att det räckte med att sprida ut ryktet att de var på väg för att sätta skräck i motståndaren. Lenin hade lettiska soldater i sin personliga livvakt.



När Lettland förklarade sig självständigt 1919 återvände de flesta soldaterna till Lettland. Många lettiska officerare blev dock kvar i den röda armén. Vid utrensingarna under 30-talet föll de offer för Stalins terror. Efter Stalins död blev de lettiska skyttesoldaterna åter rehabiliterade som många andra, som tidigare fallit i onåd.

måndag 19 oktober 2009

Art Noveau

Art Noveau eller som det kallas i Tyskland och de nordiska länderna Jugend, är en stilart inom arkitektur, design och konsthantverk, som hade sin storhetsperiod runt sekelskiftet. Stilarten var en reaktion på tidigare klassiska stilar. I jugendsstilen saknas symmetritänkande, vilket ger en större frihet. Husfasaderna pryddes av ornamentik ofta hämtad från växtriket eller människans anatomi.

I Riga finns hela stadsdelar med hus i Art Noveau. Den här byggnaden finns på Elisabeta Iela och är en av de mest avbildade. Det finns dock många mer. Riga var runt sekelskiftet en rik stad. Den var den största utskeppningshamnen i Tsarryssland och dess 3:e största stad. Framför allt var det virke som fraktades från Rigas hamn. Handeln gav rikedomar åt vissa som lät bygga stenhus i den för tiden rådande byggnadsstilen.

Husen har sedan blivit kvar i stor utsträckning. Riga klarade sig relativt väl från bombningar under kriget Under Sovjettiden fanns inte pengar för några större stadsbyggnadsprojekt och det rivningsraseri som rådde i t ex Sverige på 60- och 70-talen klarade man sig från. Däremot fick husen ofta förfalla i brist på underhåll. Nu strömmar åter friskt kapital in i landet och flera av de gamla sekelskiftespärlorna har blivit återställda i sitt ursprungliga skick.

måndag 12 oktober 2009

Riga - läsförberedelser

På torsdag morgon bär det av till Riga. Vi flyger med Ryan Air från Skavsta. Lite förberedande studier har det blivit som vanligt. Den här boken om Lettlands historia från 1990 är ett av studieobjekten. Det är rätt fascinerande att få läsa hur olika dessa tre baltiska stater ändå är. Olika folkslag, olika språk, olika religion och inte minst olika historisk bakgrund. Delad erfarenhet dock av att ha varit ockuperade och vara relativt unga som självständiga nationer.

Det är även fascinerande för en gammal körsångare att läsa om sångens betydelsen för det nationella uppvaknandet. Sångarfestivalerna var för lettländarna ett inslag i kampen för frigörelse från det ryska förtrycket. Det har dock en historisk förebild från slutet av 1880-talet när nationellt sinnade akademiker vid universitetet i Tartu samlade in de lettiska folksångerna. Ur sångerna växte språket och det nationella medvetandet.

fredag 9 oktober 2009

LMS The Ronnie Lane Mobile Studio

Ronnie Lane är en av mina favoritbrittpoppare. Både som basist, sångare och låtskrivare först i The Small Faces och senare i The Faces, och som soloartist. Ni som följt min blogg vet att jag skrivit om honom tidigare, både här och där. Ett smakprov på hans musik kan du få här. Den fina balladen Annie.

Ronnie Lane köpte 1972 en Airstream husvagn från USA. Han lät en ljudtekniker i bekantskapskretsen, Ron Nevison, inreda husvagnen. Ut åkte den tidigare inredningen - in åkte den tidens analoga högteknologi, med bl a en 16-kanalers bandspelare.

Ronnies tanke bakom den mobila studion var att skapa inspelningsmöjligheter för sina soloprojekt. Han hade tröttnat på turnerandet med Faces, och blivit diagnostiserad med MS. Han hoppade av bandet 1973. Första projektet i LMS var soloplattan Anymore for Anymore 1974. Därefter spelades One for the Road med Ronnie Lane's Slim Chance Band in. Det är konvolutet till den skivan som syns på bilden. Bakom bandet syns LMS.

Snart började andra brittiska musiker att vilja använda studion. Kompisen Pete Townsend bestämde att The Who's rockopera Quadrophenia skulle spelas in här. Även LP:n The Who by Numbers spelades in i LMS. Det följdes av flera, Led Zeppelin använde LMS för sin Physical Graffiti och Eric Clapton spelade in Rainbow Concert.

LMS kom att bli brittisk musikhistoria. Ett gäng entusiaster har sett till att LMS bevarats för eftervärlden. Den har restaurerats och används nu i diverse evenemang. Givetvis används nutida sociala media för att hålla intresset levande. Det finns en Facebookgrupp, som jag tycker du skall bli medlem i. Det vill säga om du har samma typ av nördintressen som jag.

torsdag 8 oktober 2009

Grattis MNW 40 år

Skivbolaget MNW, ursprungligen Musiknätet Waxholm numera Music Network eller bara MNW Music firar 40 år i år. Det firas med en stor jubileumskonsert den 14 oktober på Strand vid Hornstull. Samtidigt släpps boken Ljud från Waxholm som även innehåller 4 Cd med smakprov på bolagets produktion. Det släpps även en CD med nyinspelningar av 13 klassiska låtar, samt flera nyutgåvor av klassiska LP/CD.

MNW bildades 1969 av bl a Tore Berger sångare i Gunder Hägg/Blå tåget. Bolagets första utgåva var för övrigt Gunder Häggs första LP Tigerkaka. (därav bilden). MNW var proggens stora flaggskepp. Många av den svenska proggens stora har gett ut sina första plattor på MNW. Nämnas kan Hoola Bandola Band, Nationalteatern och Eldkvarn. Senare har bl a Peter LeMarc och Stefan Sundström tillhört de listade artisterna.

2003 genomgick bolaget en ekonomisk kris. Flertalet anställda sades upp och bolaget börsintroducerades. Detta fick flera av de gamla artisterna att lämna bolaget. Peter LeMarc gick t ex över till Sony. Med sin nya samlingsplatta är han dock tillbaka hos MNW.

Det fanns även andra proggbolag. Silence som huserade i Värmlandsskogarna, med band som Träd, gräs och stenar och Samla mammas manna. Bolaget finns kvar men har inga mer kända namn listade.

I Göteborg fanns bolaget Nacksving där Tommy Rander var drivande. Det dogmatiska kommunistpartiet KPML(r) dominerade vänsterrörelsen i Göteborg vilket även påverkade proggrörelsen i stan. Det som betraktades som flummusik hade ingen plats hos Nacksving. Bolaget har gett ut skivor med Nationalteatern, Nynningen och Motvind. Bolaget gick i konkurs 1981, men kvar finns fortfarande Nacksving Studios.

I Malmö startade Mikael Wiehe och Dan Hylander m fl bolaget Amalthea som senare köptes upp av MNW.

Mycket bra musik som står sig även idag gavs ut under proggperioden. Det gavs förvisso även ut mycket skräp. Det fanns band som spelade hellre än bra. Parollen var ju att alla kan skapa musik. En del låter som inspelningar från dagis, en del låter som om musikerna var gravt påverkade av hasch eller andra droger. För andra var det politiska budskapet det viktigaste. Musiken och framförandet kom i andra hand. Sammantaget måste man ändå säga att proggrörelsen var en viktig milstolpe i den svenska musik- och kulturhistorien.

Lite smakprov på hur det lät finns på min progglista i Spotify. Den är bl a hämtad ur MNW:s digitala arkiv.

lördag 3 oktober 2009

Var är du i kväll Isabelle?



Ola Magnell, Totta Näslund som kör, Bengan Blomgren på gitarr, Bosse Skoglund på trummor, Nikke Ström på bas, Hasse Olsson på hammondorgel, och Bernt Andersson på steelguitar. Olas svenska version på Dylans Sweet Marie svänger skönt. Synd att inte hela låten kom med i klippet.

Det är kallt, kallt, kallt ...

Oktober kom med vinterkyla. Det är bistert när jag tittar ut genom mitt fönster. Blåmes och talgoxe letar mat i berberisbusken. Det finns kanske några bär kvar. Det är dags att vinterstäda i trädgården. Dahlior måste upp, krukor tömmas, ömtåliga växter måste täckas över, och lite löv krattas.

I morgon åker vi till stugan. T vill fira sin födelsedag där. Då stänger vi igen även där. Vattenpumpen är redan upptagen, men dammen skall täckas och utemöbler bäras in m m.

Det är en melankolisk tid. Nu står en kall och mörk tid framför oss. Åtminstone fram till snön kommer. Då blir det lite ljusare.

'''''''''''''''''''''''''''''''''''
I går blev det tvenne prov på oktober månads nyheter i ölsortimentet. En gyllengul besk tjeck vid namn Breznak. Kanske lite för besk för mina förväntningar. Å andra sidan hade jag nog väntat mig lite mer beska och fyllighet av Twisted Thistle. Går man ut med epitetet IPA så förväntar jag mig mera av den varan.

''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Jag har läst i Peter LeMarcs bok 100 sånger och även lyssnat på den lilla Bonus - CD, som följde med. Det är en stor låtskatt han odlat fram genom åren, Fransson från Trollhättan. Jag plockade fram Sjutton sånger och lyssnade i genom den. Där gör han ju cover på sig själv. Avskalat och naket kommer det starka låtmaterialet till sin rätt.
Det har även kommit en remixad dubbel-CD med det bästa av det bästa och runt jul har det aviserats en remixad box på de tidigare skivorna. Hösten 2010 förbereds en större turné. Han kramar verkligen ut mesta möjliga av hypen. Dubbel-CD:n införskaffas nog, och kommer han i närheten på turnén och jag lyckas få biljetter så blir det konsert, men jag avstår från boxen. Någon måtta får det vara med mitt bidrag till den LeMarcska pensionsfonden.