söndag 28 september 2008

Höst i landet

Hösten har lyst i all sin färgprakt i helgen. Gula, orangea, och röda löv börjar singla mot marken i blåsten. Hösttid är även skördetid. Vid förra helgens firande av moderns 80-årsdag skickade fadern med både rödbetor, palsternackor och äpplen från den egna trädgården. 84 år gammal håller han fortfarande sin trädgård i full produktion. Jag hoppas att lite av de goda generna även gått i arv till nästa generation.

Rödbetor innebär borstj. Det blev söndagens måltid för familjens vuxna. Barnen har ännu inte lärt sig uppskatta sådana här delikatesser, så det fick bli hamburgare för deras del. Jag har tidigare gett receptet på den här läckerheten.

**********************
Det blev en promenad i skogen på söndagen. Utsikten över Bispbergs klack var betagande.Solen lyste över skog och åkrar i sluttningarna. Skidklubben hade slagit gräs och röjt undan nedfallna grenar och kvistar på 5 km-slingan. Jag hoppas på mer snö den här vintern. Det hann bli februari innan jag och D fick vår första och enda skidtur förra vintern.

**********************
Sista handen las på saneringen av vår vattenskada i krypgrunden. Avloppsrören är nu ordentligt upphängda i grundens tak. Rören är även isolerade för att klara vintertemperatur och ingången till grunden är tillbommad för nyfikna katter. Det blev även lite rensning i trädgården. Blomkrukor tömdes på innehåll, och skräp kördes bort. Dahliorna fick dock stå kvar. Det är inte så mycket kvar av blomster och dahliorna är fortfarande prunkande. Än har frosten uteblivit.

**********************
På lördagen blev det en tur till Gävle. Svärfar, 82 år, har köpt ny dator och behövde en hjälpande hand. Han vill ut på internet för att se vad som händer i omvärlden. En riktig värstinglaptop hade han dragit till med. Mer krut i den än i min stationära. Det blev lite support med att tillverka en återställnings-dvd och installation av program.

**********************
Halvarsson verkar ha återfått lusten att blogga. Det har dumpit ned både läs- och lyssningstips på Halvars huvudsaker. Jag hoppas att det fortsätter på den vägen.
Robert på Södermalm skriver om längtan ut till ledighet och semester. Även jag kan känna en sådan längtan nu när vintersäsongen står för dörren. Jag vill planera, läsa om blivande resmål. En karta över Portugal ligger framför mig kvarglömd vid datorn. Jag tror att även hustrun drömmer om nästa sommars resa. Innan dess är en weekendresa till Prag inplanerad någon gång i april - maj.
Peter Englund meddelar att boken om första världskriget nu är klar. Den läggs till önskelistan inför kommande bemärkelsedag. Där finns även nya skivor med Hello Saferide och Bo Kaspers Orkester.

söndag 21 september 2008

Oskar Andersson Tulpan

Oskar Andersson Tulpan föddes 1881 i ett båtsmanstorp i Frillesås socken, Hallands län. Fadern Anders Tulpan hade varit rotebåtsman. Familjen skall ha haft finska rötter.

Oskar växte upp på torpet som ett av 10 syskon. Han kom att bo kvar på torpet fram till början av 1960-talet. Oskar hade en konstnärlig talang. Han målade tavlor på masonit och täljde småfåglar i trä, som han sedan målade naturtroget. Tavlorna och fåglarna sålde han sedan på bygden. En tavla kostade 5 - 10 kr. Fåglarna sålde han för 2,50.

Oskar bodde under sina sista levnadsår (han avled 1963) på ålderdomshemmet i Veddige vintertid. Under sommartid bodde han på sitt torp. Det är c:a 15 km mellan ålderdomshemmet och torpet, och Oskar brukade cykla den sträckan om han inte lyckades få skjuts av någon. Min familj hade sommarstuga någon km från Oskars torp, och Oskar blev ofta medresenär när vi skulle åka ut till den. Det här kortet på Oskar som är taget på hans rum på ålderdomshemmet, hittade jag i mitt gamla fotalbum. Jag har också två fåglar från Oskars hand i bokhyllan. En sädesärla och en talgoxe.

Jag kom att tänka på Oskar häromdagen när vi talade om äldreboende på jobbet. Tiderna har ju onekligen förändrats och de äldreboende som kommunen tillhandahåller i dag liknar mer forna tiders sjukhem. Anledningen till att man i dag får plats på särskilt boende som det heter, är ofta att man drabbats av demens eller andra allvarliga sjukdomar. För Oskar på 60-talet var det hans dåliga boende. Han kunde inte bo i sitt torp vintertid. I dag har vi en hög boendestandard och bor kvar så länge som möjligt i det egna hemmet. Med hjälp och anpassning av boendet kan många äldre bo kvar hemma till mycket hög ålder.

Det finns en slags nostalgisk inställning till ålderdomshem. Man vill att det skall finnas en plats som man kan flytta till när man är någorlunda frisk, och där man kan bo kvar när man blir sämre. Det kan vara personer som själv närmar sig pensionsåldern, eller personer som har anhöriga, som man tycker borde få plats på ett tryggt boende. Det är inte standarden på boendet, eller sviktande hälsa som är huvudskälet till detta, utan ofta nämns ensamhet som skäl. Rädsla för social isolering är i dag ett bärande skäl för att vilja få plats på ett äldreboende.

Seniorboende har under de senare åren blivit ett nytt begrepp. Det är vanliga hyres- eller bostadsrätter byggda så att personer med rörelsehinder kan bo kvar. Ofta finns även någon form av samlingslokal där hyresgästerna kan umgås. I bland finns en restaurang i anslutning till lägenheterna. Det finns även exempel på hyresvärdar som hjälper till att förmedla hushållsnära tjänster. Seniorboende är till skillnad från det som kallas särskilt boende inte ett socialt bistånd som beviljas efter särskild prövning av socialtjänsten. Det utgår inte heller någon form av subvention för boendet, utöver ev. bostadsbidrag från försäkringskassan.

Jag tror inte att samhället kan tillhandahålla särskilda boenden för att motverka social isolering. Resurserna räcker inte till helt enkelt. Seniorboende kan vara ett alternativ. Ideell social verksamhet som t ex väntjänst är ett annat alternativ. I övrigt tror jag att vi var och en måste tänka på våra nära och kära äldre anhöriga och bekanta. Det finns kanske även någon Oskar lite längre ut i periferin om kan ägnas ett besök då och då.

fredag 19 september 2008

1000 places ...

Bestseller från New York Times som nu getts ut på svenska. När jag bläddrat igenom den så konstaterar jag att jag varit på ett drygt 30-tal av de platser som beskrivs. Det återstår således en hel del att utforska innan man kan lägga in om befordran till himlen. Måtte jag få ett långt liv.

onsdag 17 september 2008

Allt om whisky nr 3

Skrivlättja eller brist på inspiration, vad det nu är. Inte har det blivit mycket skrivet på bloggen den här månaden. Det måste ha blivit något fel på almanackan . Plötsligt var det oktober och kallt, när det borde vara september och indiansommar.

En tröst i hösten damp dock ner i brevlådan i veckan. Allt om whiskys 3:e nummer för året. Det handlar mycket om amerikansk whiskey i detta nummer. Det är jungfrulig mark för mig. Jag har väl bekantat mig med herrarna Jack Daniels och Jim Beam, men så mycket mer är det inte. Här skrivs om för mig obekanta märken som Poppy van Winkle, Buffalo Trace, och Bulleit Bourbon. Det finns mycket att utforska i landet over there. Jag känner mig dock ännu inte färdig med de skotska produkterna, så det får anstå ytterligare en tid.

Amerikansk öl skulle jag kunna tänka mig att prova på. Då menar jag givetvis inte det gula vatten som heter Budweiser. Samuel Adams har både ale och lager som verkar intressant. Brooklyn Brewery har en East India Pale Ale som jag gärna skulle prova, men som tyvärr inte finns på monopolet. En sort som dock finns och som jag kan rekommendera den som gillar stark och besk öl, är Hercules Double IPA. Det är definitivt inte en matöl, och priset är i saftigaste laget. 37 kr får man hosta upp för 33 cl av varunr 11547. Men god som sagt för den som gillar beska.

I tidskriften skrivs även om den skotske prinsen. En 12-årig blend med 20 % inslag av single malt från Speyside Distillery. Scottish Prince nr 40479, 289 kr. Destilleriet har även en single som heter The Speyside. Nr 10478, 389 kr för en 15-åring. Båda är troliga objekt för provsmakning.

fredag 5 september 2008

Spencer Davis Group

Spencer Davis Group bildades 1963 av bröderna Muff och Steve Winwood. När Spencer själv anslöt till gruppen ändrades namnet, mest beroende på att det var Spencer som skötte mediakontakterna. Det var emellertid Steve Winwood som var den stora stjärnan. Han var bara 15 år när gruppen bildades men hans sång och orgelspel blev gruppens signum. Han lämnade bandet 1967 och bildade gruppen Traffic. Denna grupp har upplösts och återförenats ett antal gånger genom åren. Steve spelade ett kort tag även med Eric Clapton i gruppen Blind Faith.

Det blev ett antal hits under de korta år Spencer Davis Group hade sin storhetstid. I´m a man är en sådan som även blivit en hit med Chicago några år senare. Gimme some lovin' härjade på topplistorna 1966 liksom den här låten, Keep on runnin'. Här spelar Steve kompgitarr, Spencer spelar lead, brorsan Muff på bas och Peter York på trummor. Den och andra låtar med gruppen har jag lyssnat på nu när jag gick hem från jobbet. Äntligen fredag.