onsdag 11 november 2009

Just like a woman



En av av de bästa av Dylans låtar i en klassisk inspelning. Från Rollin' Thunderturnén 1975.

söndag 8 november 2009

Repriser

Den här årstiden och specifikt den här månaden har jag lite svårt för. Någon på radio sa att november är som en tjock blöt filt. Nog talat om detta. Jag har redan sagt vad som behöver sägas här och där.

'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Jag har börjat se över utbudet av årets julöl som presenteras i systembolagets novembernyheter.
Releasedatum är den 16 november. Jag ser några gamla bekantskaper som jag gärna återser, t ex Corsendonk och Jacobsen Golden Naked. Jag ser även några åtminstone för mig nya spännande objekt. Den tyska Ayinger Winterbock, den belgiska Nostradamus, den franska Saint Landelin Special Noel, och två engelsmän Shepherd Neames Christmas Ale och Fullers Old Winter Ale.

Givetvis finns den gamla vanliga floran av svenska julöl. Oppigårds och Jämtlands julöl brukar vara pålitliga. Till julmaten kanske det blir något med mindre beska. Jag vägrar ge upp hoppet om Three Hearts, trots besvikelse de senaste åren. Det kan också tänkas en Falcon eller Mariestads julöl.

'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
I dag blev det grekisk variant på köttgrytan, Stifado. En rätt som gillas av 3/4 av familjen. Den fjärde fjärdedelen som inte är så förtjust i den här maträtten är den som mest ivrar för att åka till Kreta nästa sommar. Det blir antingen östra Kreta eller östra Andalusien som blir resmålet.

måndag 2 november 2009

Lettlands ockupanter del 3

I början av 1700-talet intensifierade Ryssland sina ansträngningar att nå fram till Östersjön. Det som låg i vägen var Sveriges baltiska besittningar.

1709 drabbades Riga av en naturkatastrof som kom att bli ett varsel om kommande onda tider. Ett väldigt isblock bröts loss och fick Daugava att svämma över. Vattnet steg högt över sina bräddar och i domkyrkan finns en markering framme vid altaret hur högt vattnet nådde.

Peter den store började sin belägring av Riga samma år, en belägring som skulle vara sju månader. I juni 1710 kapitulerade staden för ryssarna, och den relativa frihet som letterna hade haft under svenskeran tog slut.

I Ryssland rådde livegenskap. Den tyska lantadeln var inte sena att anamma detta förtryckarsystem. I städerna uteslöt de tyska borgarna letterna från alla viktiga poster i gillen och stadens råd. Livegenskapen avskaffades i Lettland i början av 1800-talet, vilket var 40 år tidigare än i Ryssland. En snabb ekonomisk utveckling tillsammans med framväxten av en bonde- och hantverkarklass bestående av letter gjorde att städerna för första gången sedan de grundats började befolkas av letter. Under senare delen av seklet började en nationell rörelse att växa fram. Den hade sitt centrum runt universitetet i Tartu. Lettiska tidningar gavs ut och den första sångarfestivalen ägde rum 1873. De lettiska folksångerna som samlades in var ett viktigt inslag i manifesterandet av det lettiska språket.

Lettland var den mest industriellt utvecklade delen av Tsarryssland och hade medveten arbetarklass. I revolutionen 1905 förekom strejker och demonstrationer i Riga. Under första världskriget bildades lettiska skyttebrigader. En majoritet av dessa gick i revolutionen 1917 med på den röda sidan och kom att spela en framträdande roll i det inbördeskrig som följde på revolutionen. 1918 utropades en självständig lettisk republik. Den störtades av de röda trupperna och en lettisk rådsrepublik ersatte. 1920 kunde ett självständigt Lettland se dagens ljus. Sovjetryssland fick släppa greppet om Baltikum och Finland.

Under 20 år fick Lettland fungera som en självständig nation. Först som en demokratisk stat, med en flora av många små politiska partier. 1934 grep Bondeförbundets Karlis Ulmanis makten i en oblodig revolt och införde diktatur. Lettland hade under den här tiden en blomstrande ekonomi. Jordbruket utvecklades efter en markreform och Lettland blev en stor köttexportör. De lettiska stränderna blev populära turistmål för bl a svenskar. Det gick dagliga båtturer från Stockholm.

I Molotov-Ribbentroppakten mellan det nazistiska Tyskland och Sovjetryssland kom Lettland liksom de övriga baltiska staterna att hamna i den sovjetiska intressesfären. Det ultimatum som Sovjetunionen ställde om att få placera trupper i landet kunde inte letterna bjuda motstånd mot. Efter ett fejkat val tillsattes en socialistisk regering med 97,6 % av rösterna. Den tidigare politiska ledningen sändes i exil till andra delar av Sovjetunionen.

Tyskland ockuperade landet vid anfallet mot Sovjetunionen 1941. Den judiska befolkning som funnits i Lettland,c:a 45.000 personer, blev så gott som totalt utrotad. Ett getto bildades i Riga dit c:a 20.000 judar från övriga Europa transporterades. Lettiska medlöpare deltog i morden på den judiska befolkningen. Detta är fortfarande ett oläkt sår, och det finns lettiska nazister även i dag. En judisk synagoga finns kvar i Riga. Den låg så till att den inte kunde brännas, resterande förstördes för att utplåna alla spår av judisk kultur. Den kvarvarande synagogan vaktas dygnet runt av polis efter ett attentat.

Lettland "befriades" 1945 av de sovjetiska trupperna. Det var hårda strider fr a i Kurland där tyska trupper bet sig fast. Striderna i Kurland räknas som ett av de värsta slagfälten under andra världskriget, där 250.000 personer dog i striderna.

Freden innebar för Lettland ny sovjetisk ockupation och förtryck. Verklig eller inbillad opposition arresterades och sändes till Sibirien. Av Lettlands befolkning på drygt 2 miljoner räknar man med att en halv miljon försvann under kriget och den efterföljande ockupationen. Det uppstod ett tomrum som ersattes genom en medveten folkomflyttning från Ryssland, Ukraina och Vitryssland. I dag består ungefär 40 % av landets befolkning av ryssar, vitryssar eller ukrainare. En hel del av dem saknar medborgarskap i landet.

Under den ryska ockupationen förlades mycktet tung industri i landet. Det är industri som har orsakat mycket miljöförstöring. Den sovjetiska arkitekturen kan inte räknas till de mer högtstående. Paradexemplen är de s k Stalinskraporna. Det finns sju stycken i Moskva, bl a universitetet och hotell Ukraina. En skrapa skänktes till Warzawa som kulturpalats. Även Riga har sin Stalinskrapa där nu Lettlands vetenskapsakademi finns inhyst. (se bilden)

Gorbatjovs glasnostpolitik förde med sig att de lettiska frihetssträvande började blomma upp. 1989 krävde lettländarna fullständig frihet. Samma år bildades den mänskliga kedjan av 2 miljoner protesterande människor i Litauen, Lettland och Estland. Sovjetunionen ville dock inte släppa greppet. 1991 rullade åter sovjetiska tanks på Rigas gator. Barrikader byggdes för att skydda viktiga byggnader, bl a parlamentet. Vid en folkomröstning i maj röstade en överväldigande majoritet för självständighet. Efter det att kuppen mot Gorbatjov förhindrades genom bl a ingripande från Boris Jeltsin, kunde Lettland detta år bli fritt.

lördag 31 oktober 2009

Klassisk Roderick Stewart



En diskussion på Halvars blogg fick mig att plocka fram de gamla vinylen. Här framför Roddan tillsammans med sin gamle vapendragare från Jeff Beck Group och Faces, Ron Wood, två klassiska låtar. Det är Maggie May från Every Picture Tells a Story 1971 och Gasoline Alley från albumet med samma namn 1970. En konsertupptagning från Albert Hall som jag inte vet årtalet på.

Lettlands ockupanter del 2

Efter Martin Luthers reformation 1522 övergick en majoritet av den lettiska befolkningen till protestantismen. Biskopen i Riga förlorade makt och den Tyska orden som Svärdsriddarorden gått upp i hade tappat en stor del av sina riddare, som blivit jordbrukande adelsmän.

Ryssland avancerade från öster, och för att möta detta hot allierade sig biskopen av Riga med det polsk-litauiska riket. Riga påtvingades därmed polskt styre och katolicism. När den gregorianska kalendern skulle införas 1584 utbröt uppror bland befolkningen.

År 1600 utbröt krig mellan Polen och Sverige. Detta var en direkt följd av tronföljdsstriden mellan Sigismund och hertig Karl. Sigismund som var polsk kung hade ärvt den svenska kungakronan från sin far Johann III när han dog 1592. Ständerna i Sverige ville dock inte ha katolsk kung på tronen och han lyckades inte tillträda befattningen. Efter flera slag mellan Sigismund och hertigen med respektive anhängare i såväl Sverige som Finland beslöt ständerna att avsätta Sigismund. Hans omyndige son Vladislav erbjöds kungatronen om Sigismund gick med på att sonen skulle uppfostras i den evangeliska (protestantiska) läran. Hertig Karl lät sammankalla ständerna i februari 1600. Då inget svar erhållits från Sigismund utsåg riksdagen hertigen till kung Karl XI.

Kriget inleddes med att Karl XI anföll polska Livland från Estland. I början av detta andra polska krig som pågick från och till under 29 år, var de polsk-litauiska härarna till att börja med de mest framgångsrika. Krigslyckan vände sedan över till svensk favör och 1621 kunde Gustav II Adolf, som efterträtt sin far 1611, rida in genom svenskporten i Riga (bilden).

Den svenska tiden som varade fram till 1710 betraktas som en relativt lycklig era i den lettiska historien. Det kan hända att minnen bleknar, med hänsyn till mer närtida förtryckare som satt djupare spår. Det finns dock en del objektiva tecken på att det rådde en relativ frihet under dessa år. Svenskarna var ju som majoriteten av letterna protestanter. Handeln växte, skolor och sjukhus inrättades och bibeln översattes till lettiska. Ett universitet inrättades i Tartu (Dorpat) 1632 i nuvarande Estland. Riga var den största staden i det svenska riket. Ryssland anföll staden 1656 men slogs tillbaka. Därefter följde en period på 50 år av fred och välstånd.

fredag 30 oktober 2009

Lettlands ockupanter del 1

Lettland och Baltikum i stort har alltid varit populärt för olika invaderande herrefolk. Riga är med sin skyddade hamn i utloppet av Daugava en central punkt för handel. Vikingarna, såväl danska som svenska reste i österled ner längs Daugava. Bärnstenshandeln letade sig också ner denna väg, och från östern kom andra varor.

på 1100-talet började tyska köpmän anlända till Riga. Den bördiga åkermarken väckte intresse för kolonisation. De barbariska letterna behövde kristnas, de levde i synd och Albert von Buxhövden från Bremen erhöll påvens bulla för att föra korståg mot de stackars hedningarna. Han lät bygga en fästning vid Rigas utlopp och detta räknas som stadens tillblivelse. Albert instiftade även Svärdsriddarorden. Det var en orden som påminde om Tempelriddarorden. Unga ogifta män svor en ed att följa en kristen moral och bekämpa de otrogna. Otrogna fanns det gott om. De fyra lettiska stammar som urspungligen bebodde området gav sig inte så lätt (lett :-)

1282 anslöt sig Riga till Hansan. Detta innebär för Riga ett ökat välstånd genom en utvidgad handel. De särpräglade lagerhusen som finns i alla Hansastäder finns även i Riga. Det på bilden är dock av senare datum. Dannensternhuset byggdes på 1600-talet av en holländsk köpman. Det har samma dubbla funktion av att vara både bostadshus och lagerbyggnad.

Det tyska inflytande kom att bestå även när andra herrar som svenskar och polacker erövrade landet. Tyskbaltiska adelsmän dominerade på landsbygden och i Riga och andra städer hade tyska köpmän stor makt. Det tyska inflytandet skulle bestå ända fram till andra världskriget.

måndag 26 oktober 2009

Riga the Beerreport

Det dracks givetvis local beer när vi var i Riga, och nu tänkte jag skriva lite om mina ölupplevelser. Letterna har en gammal ölkultur. De har t ex norra Europas äldsta ännu existerande bryggeri, Cesu Alus, som öppnades 1590. Det här med att dricka vodka är ett senare påfund, en kultur som kommit från öst.

Det blev ingen Cesu, men väl en knippe andra goda lageröl. Ljus lager som heter gaisais och mörk lager som heter tumsais.

Aldaris är ett av de större bryggerierna i Riga. Jag drack både den vanliga gaisais på flaska och en luksusvariant från fat. Relativt lättdrucken lager av hyfsad kvalitet.

Det blev även en Lacplesis tumsais, som påminner om Falcons Bayerska. Lacplesis betyder björndödaren, vilket är en hjältegestalt i den lettiska mytologin. Några björnar lär dock inte den ölen dräpa.

Det blev några fler ljusa öl, rätt lika till smak och utseende. Tervetes och Piebalgas från Riga. Uzavas från Ventspils och en Bauskas Alus från staden Bauskas. Det är helt godkända matdrycker. Ingen kraftigare beska men långt från menlösa.

För den som gillar svartöl finns även en baltisk porter i flera varianter. Mer om lettisk öl finns att läsa här.