Danilo Dolci

Jag läser om Sicilien. Jag håller på med en bok av Sture Linnér; Sicilien en resa i tid och rum. Jag har en annan bok på lut, Norman Lewis klassiker om maffian. Jag har lite sug efter att resa ut och Sicilien ligger f n i fokus.

Sture Linnérs bok är en fantastisk bok om Siciliens historia. Han är docent i grekiska språket och litteraturen, och är därför väldigt kunnig i den grekiska perioden på Sicilien. När han berättar om Segesta nämner han Danilo Dolci, som 1952 kom till platsen för att studera tempelruiner. Det är ett namn som jag inte hört på länge, men som väcker minnen. Jag var tvungen att googla fram lite uppgifter.

Danilo Dolci var en av de där hjältarna man hörde talas om på 60-talet. De goda människorna som arbetade för de fattiga och svaga. En av flera som Martin Luther King, Gandhi och Albert Schweitzer.

Danilo Dolci föddes 1924 i Sesana i nuvarande Slovenien. Fadern som arbetade vid järnvägen var född på Sicilien och Danilos mamma var slovenska. Danilo blev pacifist efter att som tonåring upplevt kriget. Han studerade arkitektur i Schweiz, men avbröt dessa i 25-årsåldern för att börja arbeta med välgörenhet. Han inspirerades av en katolsk präst, Don Zeno Saltini, som drev ett hem för föräldralösa barn i Modena. Dolci öppnade ett eget hem för föräldralösa barn, men myndigheterna som såg verksamheten som kommunistisk lät stänga båda barnhemmen.

Danilo Dolci begav sig då till Sicilien för att studera utgrävningarna i Segesta. Han kom i kontakt med fattigdomen på västra Sicilien och bestämde sig för att stanna kvar och arbeta ideellt i fiskeläget Trappeto 3 mil väster om Palermo. Han startade ett barnhem och i grannbyn Patonico organiserade han arbetslösa lantarbetare i ett arbetskollektiv. Han gifte sig med en kvinna från trakten, och lät adoptera fem föräldralösa barn.

Danilo Dolci blev mest känd för sina ickevåldsaktioner för att fästa myndigheterna uppmärksamhet på fattigdomen. Genom hungerstrejker, sittstrejker och fredliga demonstrationer fick han medial uppmärksamhet, men väckte även myndigheternas irritation. En metod som fick särskild uppmärksamhet var den omvända strejken. Han lät som exempel fem arbetslösa arbetare, utan betalning, laga en del av en gata som under lång tid varit ofarbar. Polisen bedömde det som civil ohörsamhet och när de kom för att stoppa arbetet la sig Danilo Dolce ner på gatan. Han blev då givetvis arresterad, men fick massiv uppbackning av media och erbjöds gratis advokathjälp.

Danilo Dolci var aktiv motståndare till maffian, då han såg att maffians makt var ett hinder för att göra något åt fattigdomen. Han anklagade kristdemokratiska politiker för samröre med maffian och fick ett förtalsåtal mot sig. Han klarade sig undan sanktioner från maffian själv då han var så internationellt känd.

Danilo Dolci blev vid två tillfällen nominerad till Nobels fredspris, men nådde inte ända fram. Ett pris som han dock fick var Leninpriset. Han var inte kommunist, utan tog avstånd både från kommunismen som ideologi och från det italienska kommunistpartiet.