12 låtar

Mymlan har på sin blogg utmanat sina läsare att göra en lista med 12 låtar som betytt något för dem. Det ska vara låtar som säger något om ens person och man skall lägga till en motivation för varje låt. Den här listan säger förmodligen inte så mycket om mig som person, mer än att jag är minst 15 - 20 år äldre än de flesta som svarat på Mymlans utmaning. Det är dock 12 låtar som någon gång har betytt och fortfarande betyder något för mig.





12 låtar

1. This Hammer - Spencer Davis Group. Det var den här typen av låtar jag spelade in från Tio i Topp och Kvällstoppen på syrrans rulbandspelare i slutet av 60-talet. Mycket brittisk pop och till det bästa av den varan hörde Spencer Davis Group med Steve Winwoods karaktäristiska sång.

2. Lazy Sunday - The Small Faces. Den första LP som jag köpte på EPA i Varberg var Ogdens Nut Gone Flake med The Small Faces. Köpet berodde förmodligen lika mycket på omslagets utformning som musikinnehållet. Se bilden.

3. Long As I Can See The Light - Creedence Clearwater Revival. CCR hörde till de mest välspelade skivorna i min samling under några år i slutet av 60 - och början av 70-talet. Låtarna håller än och John Fogerty turnerar fortfarande. Ola Bjurman har under 2008 lanserat sin hyllning i Fogerty Files. Lite bluesigare stuk än originalet. Än så länge är dock originalet mer invant. Låten kommer från gruppens femte studio-LP, Cosmos Factory.

4. Här kommer natten - Pugh Rogefeldt. Pugh's LP Ja, dä ä dä! var min första svenskspråkiga LP, och en föregångare till det om skulle komma i den svenska proggvågen. 27 kr vill jag minnas att den kostade. Ett saftigt uttag ur en ung mans månadspeng, men en god investering i musikupplevelse.

5. Maggie May - Rod Stewart. En kompis fick mig att börja lyssna på Roddan, vilket även ledde tillbaka till Faces, gruppen som uppstod i kollisionen mellan resterna av The Small Faces och två grabbar från Jeff Beck Group, Roddan och Ron Wood.

6. För full hals - Nynningen. Den här låten får representera alla musikupplevelser på Sprängkullen under 70 - talet. Göteborgsproggens näste i Haga. Totta Näslund har i olika konstellationer gett många goda vibrationer. Han fortsätter med det från sin plats mellan månen och Mars.

7. 21/3 - Dan Hylander & Raj Montana Band. Med Dan Hylander tar vi oss in på 80-talet. Jag minns en spelning i Falköpings Folkets Park. RMB var ett mycket tight band. Påminner om E-street Band.

8. Rialto - Ulf Lundell. Ingen lista blir komplett utan en Lundellåt. Rialto från skilsmässoskivan Den vassa eggen är den bästa av hans ballader. Ett återkommande spelningsval under slutet av 80-talet, och sedan dess.

9. Jersey Girl - Bruce Springsteen. Ja, även Bossen måste vara med. Han har ju funnits med sedan Darkness on the Edge of Town, min första Bruce-LP. Här med en låt från Live-boxen 1975-1985, som han inte skrivit själv utan lånat av Tom Waits.

10. Come Dancing - The Kinks. Under 80 - talet hade jag ett återfall i Kinkslyssning. Det här var en av låtarna från State of Confusion, som kom 1983.

11. Tryin' to Get to Heaven - Bob Dylan. Bob Dylan hör till en av de mest spelade genom åren, såväl på skiva som med eget gitarrklink. Det brukar trätas om vilken av alla hans låtar eller album som är den/det bästa. Av albumen håller jag Blonde on Blonde som det bästa. Låtar har jag svårare att välja. Den här är en av hans senare alster från den bluesiga Time out of Mind från 1997.

12. Dom tar dig ifrån mig - Bo Kaspers Orkester. Det nuvarande som spelas mest i mobilen och mp3-spelaren.

Det blev bara gubbar, och huvudsakligen gubbrock. Men det säger ju mycket om vem jag är - en gubbe.