Flandern

Flandern som på flamländska heter Vlanderen och på franska heter Flandre är den nordliga regionen av den sedan 1993 federala republiken Belgien. Regionen är i majoritet flamländsktalande och det finns i dag en stark nationalistisk rörelse som utmanar centralregeringen.

Flandern var under 1100-talet under fransk överhöghet. Under 1400-talet kom området att tillhöra Habsburg och på 1500-talet blev det en den av det spanska Nederländerna.

Vid det första världskrigets utbrott anföll Tyskland Frankrike via det neutrala Belgien. Planen, Schlieffenplanen, var att gå runt de franska befästningarna och snabbt ta sig till Paris och besegra Frankrike, för att sedan ta itu med Ryssland. Tyskland ville undvika ett tvåfrontskrig. Belgarna försvarade sig dock oväntat bra och det var först när man förde fram sitt grova artilleri som Tyskland lyckades inta de belgiska fästningarna i Liége och Namúr. Fransmännen hann omgruppera sig, fick hjälp av britter och Ryssland gick med i kriget och öppnade en östfront som krävde resurser . Det blev ingen snabb offensiv utan Tyskarna körde fast i norra Frankrike och västfronten blev ett skyttegravskrig.

Pluras spanska kokbok

"Jag var 36 år gammal och det var julafton 1987 när jag för första gången besteg spansk jord, närmare bestämt Barcelonas gator, torg och gränder. Staden visade sig från sin bästa sida denna dag, solen sken och det var 24 gr varmt. Livet lekte, jag var förälskad och på resa i ett nytt land med föremålet för min kärlek gåendes vid min sida."

Så introducerar Per Malte Jonsson alias Plura i Eldkvarn sin nya kokbok - Pluras spanska kokbok. Pluras matintresse är ju bekant sedan tidigare utgivna kokbok och från hans TV-program. Det är som han tidigare berättat om något han fått från modersmjölken. Mamma Magda var ju kallskänka i sitt yrkesliv och god husmanskost var det som serverades i det Jonssonska hemmet.

Men nu är det alltså Spanien det gäller. Plura har tagit med sig kock, fotograf och en designer till Mallorca och Barcelona där det lagas mat på lokala råvaror. Sejouren avslutas på hemmaplan i Estocolmo. Det är en snygg bok. Vackra bilder och arrangemang. Plura skriver bra texter och det är intressant när han berättar om sitt första möte med olika maträtter.

Men sen är det väl så med kokböcker att de även skall fungera att laga mat efter. Där kunde boken tjänat på lite mer korrekturläsning. Visserligen hävdar Plura att mat skall lagas med känsla, men ett recept bör ju kunna följas någorlunda. Ingrediensförteckning och beskrivning bör så att säga gå hand i hand.

Redan på första rätten går det fel. Albondigas med mandelsås. I tillagningsanvisningarna dyker det upp en selleri och spiskummin som inte finns med bland ingredienserna. Sellerin skall antagligen vara de hackade sardellfiléer som omnämns i förteckningen. Frågan är om spiskummin är liktydigt med chilifrukt, annars förstår jag inte var den tar vägen i maträtten. Det skall mycket hjärta till för att få ihop det i den rätten.

Nej Pluras spanska kokbok gör sig nog bäst som inspirationslitteratur. Man blir hungrig av att läsa. Kanske går det också att via inspiration att få till några av de rätter han berättar om.

Aldrig mera krig

Jag kan hälsa från en skyttegrav i Flandern
och från en krater vid Gallipoli
från fyra fasans år vid Döde Mannen
från alla oss som kämpade vid Somme

Från alla oss som slagits i Galizien
och som överlevt en gasattack vid Marne
en hälsning ifrån helvetet Passchendeale
och från ett lerigt träsk vid Tannenberg

Från 12 miljoner döda kan jag hälsa er:

Aldrig mera krig!

Om tjugo år är västfronten i historia
och över dödens landskap växer gräs igen
de gasblinda får rosor av Victoria
och hjältarna blir gamla glömda män

Jag som har överlevt från krigets fasor
hurrar ej uti fredens skälvande minut
ty jag går mot framtiden i trasor
och ser den an med ögon som släckts ut

Från 12 miljoner döda kan jag hälsa er:

Aldrig mera krig!

Och fastän västfronten var städet
där Europas ungdom hamrades till döds
har ännu knopparna på träden
ej slagit ut förrän nya planer fötts

Ty kapitalet känner inga gränser
Jag vet om tjugo år man pekar dit
då skall jag ta geväret och min ränsel
då skall jag ut igen och dö för dess profit

Från 12 miljoner döda…

Totta Näslund sjunger i Tältprojektets Aldrig mera krig. Det blev ju inte så. Världen fick uppleva ännu ett världskrig, som i brutalitet och blodspillan överträffade det första. Vi fick efter det ett kallt krig som upprepande gånger hettade till. Vi fick krig genom ombud och vi fick kriget med och mot terror.

Platserna som nämns i de första verserna fascinerar mig. En del namn är mer eller mindre välkända, andra är för mig bara namn som jag hört i den här sången. Namnen vittnar om ett annat Europa, andra gränser än de vi känner till i dag. Jag tänkte titta lite närmare på den geografin.

Oktoberfest

Ett återkommande hösttecken är när Systembolaget presenterar årets oktoberfestöl den 1 september. I årets uppställning återfinns en lokal utgåva, Oppigårds Oktoberfestbier.

Det är för att vara Oppigårds något så ovanligt som en lager. En lager bryggd på tysk malt och rikligt humlad med tjeckisk Saazhumle.

Fruktig smak med inslag av knäckebröd, apelsinskal och örter säger Systembolaget. Lite för besk tyckte min fru. God tyckte jag, men mer en tjeckisk pilsner än en münchener hell.

Artikelnr 11238, 50 cl och 5,3 %.

Varg Veum box 3

Det är höstmånad och därmed tillåtet att ägna sig åt inomhusaktiviteter. Som att blogga, titta på film och läsa böcker. Halvar har kommit i gång med sina litteratur och musiktips. Där finns mycket godis att hämta, och sedan skriver han ju så bra.

Jag får väl också dra mitt strå till stacken även om den litterära nivån inte kommer upp i Halvars höjder. Jag har lite reseminnen som är orapporterade. Det finns även lite beställningar som ploppar ned i brevlådan allt efter utgivningsdag. Som den här som kom idag.

Varg Veum, Gunnar Staalesens deckarhjälte från Bergen, återkommer i Trond Espen Heims skepnad med tre nya filmer i box nr 3. Ettan och tvåan har jag berättat om tidigare. I den här boxen återfinns Skriften på väggen, Svarta får och Dödens drabanter.

I skriften på väggen arbetar Veum som lärare och lever ett lugnt liv med sin nya käresta Karin. Hans gamle fiende Kniven blir släpppt från fängelset med en stark önskan att ta hämnd på alla dem som bidrog till att han blev dömd för mord på en tonårsflicka. Veum blir invecklad i detta drama där han även brottas med samvetsbetänkligheter för att ha bidragit till flickans död.

I Svarta får uppdagar Veum att han inte känner sin käresta Karin så väl som han trodde. När Karins syster försvinner måste Veum finna henne och det blir en störtdykning ner i Bergens kriminella värld.

I Dödens drabanter blir Veum ombedd av kommissarie Hamre att komma till ett gisslandrama på en gård utanför Bergen. Ett gift par har blivit brutalt mördade och alla bevis pekar mot den 16- årige fostersonen Jan Egil. Veum som känner Jan Egil sedan tidigare är inte övetrtygad om hans skuld och finner i sin undersökning nya spår. Paret har drivit en hemlig verksamhet med människohandel med unga personer och har på detta sätt skaffat sig fiender.

Dessa norska film noir-dramer skall nu beskådas. sedan får vi vänta på box 4 som lär dyka upp nästa höst. Ytterligare tre filmer är under inspelning; I mörket er alle ulver grå, Bukken til havresekken, och Kalde hjerter.

Uppdate 2011-09-09: Naturligtvis kunde jag inte låta bli filmerna. Han håller stilen Veum, bortsett från att han har samma käresta i alla tre filmerna. Produktplaceringar kan gå an om de inte är allt för framträdande. Här var det fler märkesbilar än man ser på Toyotacenter.

Litauen 2

Under första världskriget ockuperades Litauen av Tyskland. Därefter utropade Litauen sin självständighet den 16 februari 1918, nu landets nationaldag. En tysk prins utnämndes till regent och fick det ärevördiga namnet Mindaugas II. Självständighetsförklaringen var dock endast formell fram till den tyska kapitulationen i november samma år.

Den ryska röda armen invaderade Litauen år 1919 med hänvisning till att litauiska kommunisterna hade proklamerat sovjetiskt styre i landet. Även Polen gjorde anspråk på Vilniusområdet. Nationernas Förbund gav Litauen rätt både mot Sovjetmakten och mot Polens krav. Den unga sovjetrepubliken fick släppa sina anspråk men Polen vägrade att släppa Vilnius. Från 1920 kunde ett självständigt Litauen uppstå i praktiken och en demokratiseringsprocess inleddes. Under åren 1920-39 var Kaunas landets huvudstad. Demokratiseringen av landet avbröts 1926 då Antanas Smetana gjorde en militärkupp och införde enpartistat.

Enligt Molotov-Ribbentrop-pakten från den 23 augusti 1939 tillhörde Litauen först den tyska intressesfären, därefter den sovjetiska. Tyskland annekterade i mars 1939 hamnstaden Klaipeda medan Sovjetunionen tvingade till sig militärbaser senare samma år. I juli 1940 invaderade Sovjetunionen slutligen Litauen och landet utropades till sovjetrepublik efter ett iscensatt val. Sovjetiseringen inleddes omedelbart och 30 000 personer ur självständighetstidens ledande skikt deporterades till Sibirien. Litauen hamnade i juni 1941 under tysk ockupation, vilken varade till 1944. Under perioden mördades omkring 90 procent av Litauens judiska befolkning, över 200 000 personer. 1944 intog sovjetiska trupper återigen landet. Enligt beräkningar förlorade landet mer än 300 000 människor genom avrättningar, deportationer och gerillastrider fram till 1950-talet. Mellan 1949 och 1952 kollektiviserades det litauiska jordbruket med brutala metoder.

1988 bildades den litauiska folkfronten, Sajudis, och den nationella frigörelsekampen tog fart. I valet till sovjetunionens folkkongress 1989 fick Sajudis 36 av Litauens 42 platser. Vid valen till Litauens parlament tog Sajudis hela 90 av 133 mandat. Den 11 mars 1990 utfärdade det litauiska parlamentet, Seimas, en självständighetsförklaring med röstsiffrorna 124 mot 6 och förkunnade att "republiken Litauen är en självständig stat enligt den författning som gällde under förkrigstiden". Årsdagen är numera en av Litauens stora nationella högtidsdagar. Sajudis ordförande, professor Vytautas Landsbergis, valdes samtidigt till tillförordnad president.

Moskva svarade med en ekonomisk blockad för att senare övergå till rent våld. Den 13 januari 1991 stormade sovjetiska soldater TV-tornet i Vilnius, fjorton personer dödades och flera hundra skadades. Våldet avbröts efter skarpa protester från omvärlden. Sverige öppnade som första västland ambassad (samma dag som Danmark) i Litauen den 29 augusti 1991. Den 17 september samma år blev Litauen medlem av FN. Den 2 april 2004 blev Litauen medlem i Nato och den 1 maj samma år i EU. Från och med den 21 december 2007 omfattas Litauen även av Schengen-samarbetet.

Litauen 1

Vi är på väg till Vilnius, Litauens huvudstad. Vi har tidigare besökt Tallin och Riga och nu är det dags att även införliva den tredje baltiska huvudstaden i besökta resmål.

De baltiska länderna har en hel del gemensamt men det finns även stora skillnader, vilket gör att man inte skall klumpa ihop dem. Litauiska språket är liksom lettiskan ett baltiskt språk, som är bland de äldsta språken i Europa. Den baltiska språkgruppen hör liksom germanska, slaviska och latinska språk till de indoeuropeiska språken. Estniskan är ett finskt-ugriskt språk besläktat med finska och ungerska.

Baltiska stammar bosatte sig förmodligen i vad som är dagens Litauen ca 3000 f.Kr. Under 700-200 f.Kr. började slaviska stammar flytta in i de baltiska stammarnas bosättningsområden, som då sträckte sig mycket längre österut än idag.

Litauen omnämns första gången i skriftliga dokument i den tyska Quedlinburgkrönikan 1009. Under 1200-talet enades de litauiska stammarna under storfursten Mindaugas, som 1253 blev krönt till kung. De tyska ordnarna som försökte erövra Litauen från väster kunde slås tillbaka under Mindaugas ledning. Ordnarnas officiella avsikt var att kristna de hedniska baltiska stammarna, men som i all annan historia handlade det givetvis om erövring och åtkomst av resurser fram för allt jordbruksmark och handelsrättigheter.

Under storfursten Gediminas utvidgades det litauiska riket österut under 1300-talet. På 1360-talet sträckte sig Litauen ända till Svarta havet, och var den tidens största europeiska rike. Gediminas grundade även huvudstaden Vilnius 1323. Storfursten Jogaila (polska Jagiello, död 1434) ingick en äktenskapsallians med Polen, med syfte att undvika ett tvåfrontskrig. Detta ledde till fördraget i Kreva 1385, varigenom Polen och Litauen förenades i en personalunion och Litauen anammade katolicismen. Vid slaget i Tannenberg 1410 kunde de litauisk-polska härarna besegra de tyska ordnarna och stoppa deras försök till expansion österut. Den Jagellonska ätten kom att regera det litauisk-polska riket under århundraden. Katarina Jagellonica gifte sig med den svenske prinsen Johan, sedermera kung Johan III, och sonen Sigismund var under en tid på 1500-talet både svensk och polsk-litauisk kung.

År 1569 omvandlades den litauisk-polska unionen till en realunion, och det polska inflytandet ökade markant. Bönderna sjönk ned i livegenskap och adeln poloniserades. Genom Polens delningar 1772, 1793 och 1795 utplånades Litauen, och landet blev en del av Ryssland. Ryssland inledde från 1820-talet återkommande kampanjer för att förryska Litauen. Två misslyckade uppror följdes av ökat ryskt förtryck och förryskning, bl a med resultatet att litauiska som undervisningsspråk förbjöds från 1864 och 40 år framåt i tiden. Den nationella litauiska rörelsen levde dock vidare vilket så småningom skulle leda till ett nytt självständigt litauiskt rike.