I fredags var det åtta år sedan attacken mot World Trade Center. I dag var det åtta år sedan vi åkte på familjens första resa till Kreta. Att ge sig ut att flyga två dagar efter det att fyra plan kapats i terroristsyfte var inte helt självklart. Vi resonerade dock som så att sannolikheten för nya terrordåd var som minst dagarna efter detta spektakulära dåd.En bemärkelsedag måste firas. Därför var det grekisk middag på menyn. Grekisk sallad med fetaost och kalamataoliver, tsatsiki och bröd, och som huvudrätt stifado.
Resan var familjens första längre utlandsresa tillsammans och förväntningarna var högt uppskruvade. De kom inte på skam utan den här resan är nog den vi minns och som vi talar om när vi ägnar oss åt familjenostalgi. Det var inte bara Spili som jag skrivit om tidigare, utan resan som helhet. Vi såg mycket när vi åkte runt på ön, samtidigt som vi hade tid över till bad och avkoppling. Pojkarna trivdes som fiskar i det varma vattnet. På bilden syns stranden vid Preveli. En av de stränder vi besökte.
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Annars så är hösten här, även om det de sista dagarna har varit sommarvärme. Hösten är alltid lite melankolisk. Sommaren har som vanligt varit alltför kort,och vi vet att det dröjer länge innan våren kommer. I går var vi och gjorde vinter i stugan. Ja, inte fullt ut, men dasset tömdes, och vattenpumpen togs upp. Vi tog hem målarfärg och drickabacken som inte klarar vinterns frost. Vi lät utemöblerna stå kvar och täckte inte över dammen. Det får bli ytterligare en tur. I år har det blivit väldigt lite stugtillvaro. Våren och försommaren präglades av konflikter med och oro för barn. Sedan gick A och vrickade foten och bröt revben. Inte lär det bli så mycket mer stugåkande de månader som återstår innan vinterns kyla slår till heller. Vi får se fram emot nästa säsong och ta nya tag då.
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Höst innebär soppor och grytor. I dag var det Stifado. Vi har tidigare klarat av både Bortsj och Gulyas Leves. Mustiga soppor och grytor hör till den här årstiden. Höst är även start för aledrickande. Sommaren präglas av ljust tjeckiskt och under september blir det en övergång med lite oktoberfest. Men nu börjar det bli dags för ale. Oktober bjuder som jag tidigare skrivit om på lite godsaker i systembolagets nyhetskatalog. En alldeles särskild variant av ale är Barley Wine. Jag sprang på en sällsynt sort när jag var på bolaget i residensstaden. Solstice D'hiver tillverkas på mikrobryggeriet Brasserie Dieu Du Ciel i Quebec Canada. Den är en alkoholstark ale, 9,8 %, som för den sakens skull inte smakar sprit. Stark beska kombinerad med tilltagen sötma ger en märklig smakupplevelse. Det smakar helt klart öl. Inte som det bottennapp jag skrev om i fredags. En öl som passar till choklad eller frukt. En dessertöl.
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Det skall resas i höst. Jag och A skall åka till Riga i mitten av oktober. Vi flyger med Ryan Air från Skavsta och har bokat hotell i Rigas gamla stad. Det skall bli trevligt att bese detta grannlands huvudstad. Så nära geografiskt, det tar en dryg timme att flyga, men det känns ändå p g a av den historika avskildheten som ett mycket exotiskt resmål.
Inlägg
