söndag 9 oktober 2011

Jacobsen Saaz Blonde

Med risk för att bli misstänkt för att ha grava alkoholproblem skall jag presentera en ny bekantskap i avdelningen ljusa öl.

Jacobsen öl är Carlsbergs serie specialöl som bryggs i Jacobsen Brewhouse i Köpenhamn under ledning av bryggmästare Jens Magnus Eiken. I oktober 2005 lanserades fyra specialöl som var tänkta att säljas på ett fåtal exklusiva restauranger. Det var Jacobsen Original Dark Lager, Jacobsen Bramley Wit (veteöl), Jacobsen Brown Ale och Jacobsen Saaz Blonde (ljust öl).

2006 kom en julöl Jacobsen Golden Naked Christmas Ale som jag skrivit om tidigare och hoppas få återse när julölen släpps i november.

Den här blonda saken sprang jag på i Systembolagets butik på Regeringsgatan när jag var på besök i huvudkommunen för några veckor sedan. Den finns i det ordinarie sortimentet med nr 11307, till det facila priset av 5o kr för 75 cl. Tyvärr finns den bara på ett begränsat antal butiker, närmast på Marieberg i Örebro.

Det är en fyllig alkoholstark (7,1%) ale med väl avvägd beska/sötma. Trots att det är en ale kan man känna släktskapet med tjeckisk lager. Rekommenderas!

torsdag 6 oktober 2011

Inga, Katinka og smukke Charlie på sin Harley


Det har varit alldeles för lite Gasolin här i bloggen på den senaste tiden. Den här klassikern får råda bot på den bristen.

onsdag 5 oktober 2011

Galizien

Galizien skall inte förväxlas med den nordspanska provinsen Galicien.

Vid Polen-Litauens första och tredje delningar, 1772 och 1795, utgjorde Österrike den tredje parten jämte Ryssland och Preussen. Av de polska områden som Österrike tillmäktade sig bildades Konungariket Galizien och Lodomerien, vilket 1772-1918 utgjorde det nordligaste kronlandet inom det habsburgska riket. Staden Lemberg (ukrainska: Lviv; polska: Lwów) var områdets huvudstad.
Drygt 50 % av befolkningen utgjordes av polacker och polska var också det officiella språket. Ukrainare var den andra stora etniska gruppen, och det fanns även mindre grupper av tyskar, tjecker, slovaker och judar.

Under första världskriget blev Galizien skådeplats för häftiga strider mellan å ena sidan Österrike-Ungern och Tyskland och å andra sidan Ryssland. Under 1914 erövrade Ryssland stora delar av landet men 1915 års tysk-österrikiska offensiv innebar att landet ånyo kontrollerades av österrikarna.

År 1918 införlivades västra Galizien i det restaurerade Polen emedan den östra, ukrainskbefolkade delen, kortvarigt utgjorde den självständiga staten "Västukrainska nationella republiken". Under det polsk-sovjetiska kriget (1919-1921) bildades temporärt Galiziska SSR inom Sovjetunionen. Krigets utfall blev emellertid det att hela det före detta kronlandet Galizien och Lodomerien införlivades i Polen 1921; detta faktum erkändes trots ukrainska protester internationellt 1923. Ukrainarna inom Galizien och Lodeomerien utgjorde nära 15 procent av Polens befolkning under mellankrigstiden. Förhållandet mellan polacker och ukrainare försämrades gradvis under denna tid, mycket beroende på den polska statens politik mot minoritetsgrupperingar.

Molotov-Ribbentroppakten 1939 innebar för Galiziens del att området delades i två hälfter, i stora drag längs den etniska gränsen mellan polacker och ukrainare. Den västra delen blev en del av Generalguvernementet under det nazistiska Tyska riket medan den östra delen införlivades i Ukrainska SSR inom Sovjetunionen. Inom den såväl de tyska som sovjetiska delarna drabbades befolkningen hårt av förföljelser. År 1941 hamnade hela Galizien under tysk ockupation då tyskarna på midsommarafton 1941 angrep Sovjetunionen (Operation Barbarossa). Hela Galizien utgjorde "distriktet Galizien" inom generalguvernementet fram till röda arméns intåg i området 1944/1945. Under kriget var motsättningarna mellan polacker och ukrainare fortsatt stora.

Under åren 1944-1947 bedrev såväl sovjeter som polacker etnisk rensning i området. En av de större aktionerna på polskt territorium gick under namnet Operation Wisła. Sedan 1945 är landet ånyo delat mellan Polen och Sovjetunionen (1945-1991), Ukraina från 1991

fredag 30 september 2011

Somme

Slaget vid Somme (franska: Bataille de la Somme), också känt som Sommeoffensiven utspelades under första världskriget mellan 1 juli och 18 november 1916 i det franska departementet Somme, på båda sidorna av floden med samma namn. Slaget bestod av en offensiv av den brittiska och franska armén mot den tyska armén som sedan man invaderat Frankrike i augusti 1914 ockuperat stora delar av landet. Slaget vid Somme var ett av de största slagen under första världskriget. Vid tiden då striderna hade ebbat ut under senhösten 1916 hade mer än 1,5 miljoner man dödats mellan de berörda styrkorna, vilket gör det till ett av det blodigaste slagen någonsin.

Planen för Sommeoffensiven utvecklades ur de allierades strategiska diskussioner i Chantilly, Oise i december 1915. Under ledning av general Joseph Joffre, överbefälhavaren i den franska armén, enades allierade företrädare om en samordnad offensiv mot centralmakterna år 1916 av de franska, brittiska, italienska och ryska arméerna. Sommeoffensiven skulle bli det anglo-franska bidraget till denna allmänna offensiv, och syftade till att skapa en bristning i den tyska linjen, som sedan kunde utnyttjas med ett avgörande slag. Med det tyska angreppet på Verdun vid floden Meuse i februari 1916, var de allierade tvungna att anpassa sina planer. Den brittiska armén tog ledningen vid Somme, även om det franska bidraget var betydande.

Första dagen av slaget den 1 juli 1916 drabbades den brittiska armén av den värsta förlusten under en enda dag någonsin med nästan 60 000 förluster, varav ca 20 000 döda.[6] På grund av sammansättningen av den brittiska armén, vid denna tidpunkt en frivillig styrka med många bataljoner bestående män från specifika lokala områden, hade förlusterna en djup social inverkan och har gjort slaget till ett varaktigt kulturellt arv i Storbritannien. Förlusterna hade också en enorm social inverkan på Newfoundland, eftersom en stor del av Newfoundlands män som hade erbjudit sig att tjänstgöra dog den första dagen. Slaget är också ihågkommet för den första användningen av stridsvagnen. Genomförandet av slaget har varit en källa till historisk kontrovers: höga officerare som general sir Douglas Haig, befälhavare över British Expeditionary Force och Henry Rawlinson, befälhavaren för fjärde armén, har kritiserats för att ådra sig mycket stora förluster samtidigt som man misslyckats med att uppnå sina territoriella mål. Andra historiker har skildrat Somme som en viktig förberedelse i besegringen av den tyska armén, och en som har givit den brittiska armén värdefulla taktiska och operativa lärdomar.

Vid slutet av slaget hade brittiska och franska styrkor trängt in totalt 9,7 km på det tyska ockuperade territoriet. Den brittiska armén var cirka fem kilometer från Bapaume och man lyckades heller inte erövra Le Transloy eller någon annan fransk ort och därigenom misslyckades man med att uppnå många av sina mål. Tyskarna ockuperade fortfarande vissa skyttegravar och var inte lika demoraliserade som det brittiska överkommandot hade räknat med.

torsdag 29 september 2011

Edradour

Jag läste om Edradour (på gaeliska; Eadar Dhà Dhobhar, "between two rivers) på Allt om Whiskys hemsida för ett tag sedan. Jag skulle ta reda på när nästa nummer kom.Det har nu kommit, nr 3, och innehåller fr a artiklar om amerikansk whiskey och öl. Mycket intressant, men nu var det Skottland, Highland och Skottlands minsta destilleri jag skulle skriva om.

På whiskyguiden.se står följande om Edradour; "Edradour grundades 1825 av lantbrukare i Pertshire. Destilleriet hette från början The Glenforres Distillery. Destilleriet ligger invid byn Pitlochry i norra Skottland. Efter några år i amerikansk ägo köptes destilleriet av William Whiteley som planerade att använda Edradour i olika blanded whisky. William lyckades också med att lansera en exklusiv blended som hette Kings Ransom. Så sent som 1947 fick de el till destilleriet. 1992 byggdes maltladan om till ett modernt besökscentra. 1982 köpte Pernod Ricards destilleriet. I början på 2000 övertogs Edradour av den oberoende buteljeraren Signatory som snabbt kontrakterade Ian Henderson, Laphroaigs frontfigur under många år, som 'Director of Operations'."
Vad som inte står där men väl i AoW:s artikel på nätet är att destilleriet under förbudstiden levereade whisky till USA i regi av maffiabossen Frank Costello. denne skall ha varit förebilden till Mario Puzos Gudfader Il Corleone. Destilleriets lyxblended Kings Ransom som åtminstone tidigare såldes förpackad i trälådor har också en intressant historia. Det var den whisky som serverades i Potsdam när Truman, Churchill och Stalin kom överens om fredsvillkoren. Polen flyttades ett snäpp västerut och finns sin gräns mot Tyskland längs floderna Oder och Neisse, vilket förde med sig att 12 - 14 miljoner tyskar fick bryta upp och lämna sina hemtrakter. Tyskland delades upp bland ockupationsmakterna. Vi fick ett Öst- och ett Västtyskland. Men det var inte whiskyns fel.
Edradour tar sitt vatten från närliggande Edradour Burn. Kornet köps lätt rökt, färdigmältat och malet i 21 stycken ”grissäckar” per vecka. Mäskkaret i gjutjärn har öppen topp och är lika gammal som destilleriet. De två jäskaren rymmer vardera 1.000 och är tillverkade i ”Oregon Pine”. De har två kopparpannor av boiling ball modell. Mäskpannan och spritpannan är minst i Skottland och rymmer 4.000 liter respektive 2.000 liter. Några hundra liter mindre och de hade klassats som hembrännarutrustning. Produktionen ligger på cirka 12-15 fat i veckan under produktion och totalt 90.000 liter årligen. 90 % av whiskyn buteljeras som single malt, resten hamnar i deras egen blended Kings Ransom och whiskylikören Edradour Cream.
En liten intressant whiskyproducent som givetvis måste testas. Det finns ett antal etiketter på systembolaget och jag fastnade för den här. Den är nu levererad och förpassad till mitt allt mer svällande whiskyförråd. Här kan du få en 360 graders rundtur på destilleriet.

onsdag 28 september 2011

Den döde mannen

Den döde mannen eller L'homme mort är en by i norra Frankrike, strax söder om Lille. Här förekom strider i slutet av första världskriget.

Västfronten var i stort sett stillastående under hela kriget. Det förekom attacker från båda sidor med markvinsterna var små och inte beständiga. På våren 1918 inledde Tyskland en offensiv och i mars stod första slaget vid den döde mannen. USA inträdde i kriget och tyskarna kunde drivas tillbaka. I augusti stod andra slaget vid den Döde mannen.

I byn finns en brittisk krigskyrkogård. (Se bilden). På denna finns 166 gravar med döda soldater från striderna rynt byn. 104 av gravarna innehåller kroppar som inte kunnat identifieras.

måndag 26 september 2011

Oktoberfest part II

Tidig höst då är det dags att avsluta sommarölsdrickandet. Jag brukar ju som jag tidigare skrivit om föredra ljus lager sommartid och lite mörkare ale på vintern. Nu har väl detta blivit mer en huvudregel med lite undantag. Det står en hel låda Holba och väntar på att bli utdrucken så lite tjeckiskt skall det dock bli i vinter också.

En lämplig avslutning på den ljusa lagern innan vi går in i winteraleland skulle kunna vara en djupdykning i oktoberfestölen. Den släpptes ju 1 september och det har blivit några provsmakningar sedan dess. Den lokala dalavarianten har jag skrivit om tidigare, men som jag skrev där, den är mer en tjeckisk pilsner än en münchener hell eller märzener som den speciella oktoberfestvarianten kallas då den bryggs i mars och lagras över sommaren för att konsumera i oktober.

För det är ju så jag vill ha den. En münchener hell är en fyllig öl som påminner om pilsnern, men som är sötare och lite mindre besk. Det finns ett antal av den sorten att välja på. Löwenbräu är tillbaka efter några års frånvaro. Hofbräu, Paulaner och Spaten är några pålitliga varianter, men det är nog den på bilden som jag sätter i första rummet.

Weltenburger Klosterbrauerei är världen äldsta klosterbryggeri och har ett antal titlar i sitt sortiment. Det finns dunkel und hell, weissbier både dunkla och hella, en pils och en wintertraum som enbart säljs under wintersäsongen. Och så detta Festbier som säljs under oktoberfestsäsongen. På Systembolaget finns Festbieren i det ordinarie sortimentet med nr 11290, 23,10 för 50 cl. Övriga Weltenburgare finns att tillgå i beställningssortimentet för de som bor i Skåne. En lite konstig avgränsning som kanske kan förklaras av att den distribueras av Österlenbryggarna.

Som oktoberöl lanseras även ett knippe andra öl som jag inte betraktar som traditionella oktoberfestöl. Danska Herslev brygghus lanserar en oktober bock med en alkoholstyrka på 7,5 %. En god kraftig öl men egentligen inte oktoberfestöl. Det amerikanska bryggeriet Flying Dog presenterar ett öl som kallas Märzen och heter Dogtoberfest. Även det är ett välsmakande öl med både fyllighet och beska, men inte vad jag kallar oktoberfestöl. Det finns ytterligare några som jag inte provat. Gotlands bryggeri har sin Red October, Samuel Adams sin Octoberfest, och Sigtuna Brygghus sin Black October som är en svart lager.