Allt om Whisky 2/2009

Allt om Whisky nr 2 2009 anlände idag. Tidskriften som utkommer med fyra nr/år är alltid en välkommen nyhet när den kommer. Mycket ny whisky och öl- information och inspiration.

I detta nummer bjuds på en whiskyodysse över världen. Vi får bl a besöka Australiens egen whiskyö Tasmanien. Givetvis besöks även destillerier i whiskyns moderland. Edradour, ett av de minsta destillerierna har en mycket spännande historia. Det grundades redan 1825 som ett producentkollektiv. Det har sedan dess haft ett flertal ägare. 1933 övertog William Whitely Edradour. Han ägde ett flertal blendedmärken och exporterade bl a till USA under förbudstiden. Hans kontaktman där var maffioson Frank Costello som skall ha stått modell till Don Corleones maffiafigur i Gudfadern. Ett av de märken Whitely ägde var Kings Ransom. Det var den whisky som serverades vid Potsdamkonferensen då andra bossar bestämde hur Tyskland skulle delas upp efter andra världskrigets slut.

I nummer ett hade tidskiften ett tema om belgisk öl. I det här numret är det Tyskland som får besök. Ett land som redan på 1500-talet införde reinheitsgebot (renhetslag) för att reglera ölproduktionen är givetvis ett seriöst producentland. Tysklands olika ölsorter presenteras liksom flera producenter som Bitburger, Spaten och Becks.

Juuls whiskybutik i Köpenhamn får ett besök och sortimentet provas av två represententer från Stockholm Whisky Entusiasts.

Det bjuds även på musik i det här numret. Dels i form av en bifogad CD med The Psychosomatic Cowboys. Bandmedlemmen Rob Cederlid driver krogen Saddle & Sabre med ett av landets bästa bourbonutbud enligt AoW. David Mortimer-Hawkins skriver dessutom om whiskymusik. Han tycker inte om poängsättning vare sig det gäller musik eller whisky. Däremot rekommenderar han musik med lämplig whisky att dricka till. Fair to Midland avnjuts bäst med en bra Mortlach, och till Seasick Steve rekommenderar han en äldre Springbank. Jag har inte hunnit prova den kombinationen då dessa märken inte finns i mitt sortiment. Musiken låter i alla fall lockande. Ni som har Spotify kan lyssna här.

Seiern är vår

Vi gratulerar Alexander Rybak och Norge till segern i Eurovision Songcontest. En övertygande seger långt från nullern 1981 . Dessutom en ovanligt bra låt i dessa sammanhang.

Besökare

Min blogg börjar få internationella besök. I dag har såväl Moskva som New York varit inne och nosat.

Kurt Nilsen, Espen Lind, Askil Holm och Alejandro Fuentes

Kvartetten Kurt Nilsen, Espen Lind, Askil Holm och Alejandro Fuentes turnerade tillsammans under 2006 och kom då av media att kallas "De nya gitarkameratene". En av medlemmarna i de ursprungliga Gitarkameratene, Lillebjörn Nilsen, reagerade på detta och skrev till Espen Holm som dock förnekade att de själva använt benämningen.

Hur som haver kan väl den här kvartetten inte kallas för supergrupp. De har sammantaget inte en sådan meritlista. Espen Lind är den mest namnkunnige både med egna hits och som låtskrivare åt bl a Beyonce och Jessica Simpson. Kurt Nilsen och Alejandro Fuentes är norska Idolvinnare 2003 resp 2005 och har som sådana några enstaka hits. Askil Holm är lokalt i Namsos/Trondheim en stor rockstjärna. Gruppen är mer att betrakta som ett pojkband liknande vårt inhemska EMD, än en supergrupp.

Låter bra gör det i alla fall som här i Bruce Springsteens klassiker The River. Skönsång i en cover på en bra låt, men knappast något originellt.

Gitarkameratene

Vad som påbörjats bör ju även slutföras. Därför följer nu sista avsnittet om norska vissångare. Gitarkameratene var en norsk supergrupp som bildades 1988. Ett norskt Crosby, Stills, Nash & Young skulle man kunna säga. Tre av guttene, Halvdan Sivertsen, Lillebjörn Nilsen och Öystein Sunde har jag tidigare presenterat här. Det är de tre som jag känner till sedan tidigare, och som finns representerade i vinylsamlingen. Den fjärde medlemmen är en ny bekantskap för mig. Jan Eggum är bergenser, född 1951. Han inledde sin karriär som pubsångare i London. Han fick sitt första skivkontrakt 1975 och med sin tredje platta fick han sitt stora genombrott vilket ledde till Spellemansprisen 1977. Hans visor handlar oftast om hjärta och smärta, men han har även en politisk sida och är lokalt aktiv för de gröna i Norge.

Av de norska tungomålen hör inte nynorsk med Bergensdialekt till de vackrare. Inte kan man påstå att den är lätt att förstå heller. Jan Eggum inleder här med en historia. Ta det som en norsk språkövning. Sedan kommer låten "Kor er alle helter hen", som jag tror betyder var har alla hjältar tagit vägen. Norges historia är ju något annorlunda än vår. Tyskarnas ockupation av Norge har satt sin spår. Det fanns hjältar från motståndskampen, liksom det fanns överlöpare och NS-män. Såren har varit svårläkta för den generation som var med om kriget.

Gitarkameratene fungerade som grupp fram till 1994, samtidigt som de fyra artisterna hade sin egna karriärer. De finns dock kvar i form av en hemsida, och det går rykten om en reunion. Från hemsidan når du även gruppens myspacesida, och medlemmarnas individuella hemsidor.

Nu var det ju det här med de så kallade "nye gitarkameratene" också. Det får nog bli ytterligare ett avsnitt om norska vissångare. Jag slänger även in en Spotifylista med lite smakprov på mina norska vissångare här.

Einbecker Mai-Ur-Bock

Det blev ingen resa till Prag den här gången. Omständigheterna tvingade oss att ställa in resan i sista stund. Prag finns dock kvar och vi kommer dit i sinom tid.

I stället för att sitta på någon av Svejks inneställen och dricka Pilsner Urquell från fat så får jag trösta mig med en av maj månads nyheter på systembolaget.Einbecker Mai-Ur-Bock från bockölens hemstad med artikelnummer 1574, 15,90 för 33 cl. Några dylika kommer inom kort att landa i det här hushållet. Jag har tidigare skrivit om den här öltypen här.

En annan öl som skulle kunna vara susbstitut för den fatöl jag missat är Baron Trenck. En mycket god tjeckisk pilsner som bryggs av bryggeriet Starobrno i Tjeckiens andra stad. Om ni smakat bryggeriets stapelvara Starobrno skall ni inte låta er avskräckas. Baron Trenck är en helt annan produkt långt från den lite dävna gummismakande lågprispilsnern.

Ett tredje alternativ är att tänka belgiskt som Lasse W gör på sin blogg. Den där Saint Landelin Mytique låter inte så dum, även om jag tror att den kommer från andra sidan gränsen, d v s norra Frankrike.

Thorn in my side

Är det någon som, utan att förlora sig i de freudianska djupen, kan förklara varför den här låten just nu snurrar i min inre jukebox.