Soprano Home Movies

Nu är det snart dags för de sista nio avsnitten, eller avsnitt 78 - 86, om man räknar från början.

Hur skall det gå för Tony och hans familjer? Den lilla och den stora. Håller äktenskapet med Carmela? Sluter han fred med Phil Leotardo och New Yorkfamiljen eller blir det öppen strid?

Svt 1 sänder de sista avsnitten med start söndag den 26 augusti kl 21.20.

Avsnitten har ju redan sänts i USA, och den otålige kan ju alltid ladda hem avsnitten på datorn, alt gå in och läsa om vad som händer på HBO:s hemsida. http://www.hbo.com/sopranos/

Live in Dublin

Under min semester har jag oräkneliga gånger lyssnat på dubbel-CD:n. I bilen, i podden och på på stereon. I går såg jag på den medföljande DVD:n med alla 23 låtarna.

Artisten behöver inte puffas för. Han är ju välkänd sedan 35 år. Men jag blir så glad när jag hör på den här musiken. Den spritter av liv. Bandet har så kul när de spelar, och de är otroligt sampelta. Låtar ur Seegersessionalbumet varvas med gamla Springsteenlåtar från bl a Nebraskaalbumet.

Min favorit är Open all Night från Asbury Parkalbumet, det första som kom 1972. Den här versionen har ett våldsamt jazztempo, och scatsång som får mig att tänka på Swedanes.

Det här är nog det bästa som Bossen producerat det senaste decenniet. Det ryktas om ett kommande album med E-streetband. Det skall mycket till för att överträffa spelglädjen i 18-mannabandet Sessions Band.

I den här låten börjar Bruce ensam på scen med akustisk gitarr. Scenen är möklagd och bandet smyger in bakom honom. One two three four och sedan exploderar det i Growin up.

http://www.youtube.com/watch?v=n2mAJKToZSQ

Zoegas kaffe

Carlos Zoéga kom från en italiensk familj som slagit sig ned i Skåne. Han grundade 1881 Zoegas kaffehandel i Landskrona. 1886 flyttades kaffehandeln till Helsingborg. Efter Carlos död 1888 drev änkan Maria affären vidare. I början av 1900-talet skapades de kaffeblandningar som än i dag håller måttet. Mollbergs blandning och Horns blandning som senare kom att kallas för Skånerost.

På 60- talet åkte familjen ofta till Helsingborg - Helsingör. Farsan arbetade på SJ och hade fribiljetter på tåget och DSB:s färjor. Vi handlade kött, kirsebärvin och danska wienerbröd. Danskarna som åkte åt motsatt håll handlade som jag minns det oftast Zoegas kaffe. Det bars flakvis på samma sätt som vi idag handlar ölflak i Tyskland.

Mina Zoegas favoriter är Blue Java och Pasion Colombia. 3 paket för 79 SEK på Ica.

Semesterminnen 5

Tallinn

Vi tog en kryssning till Tallinn. Eller Reval som den hette på plattyska. Tallinn betyder danska staden, och det var danskarna som under ledning av Vilhelm II Sejr besegrade esterna på 1200-talet och sedan lät anlägga ett fäste i det som blev Tallinn. Det var vid detta tillfälle som danskarna erhöll sin dannebrog men det är en annan historia.

Herrarna har avlöst varandra. Tyska ordnar, svenska krigarkungar, ryska tsarer, tyska nazister, och sovjetmakten. Alla har lämnat sina spår efter sig.

Tallinn har en välbevarad stadskärna, Vana Linn eller gamla stan som vi säger. Den har liksom Visby en ringmur. Det finns många historiska byggnader att bese. En dag är för lite för att hinna med allt.

En byggnad som inte är öppen för turister är byggnaden på bilden. Den var tidigare KGB:s högkvarter. Lägg märke till de igenmurade källarfönstren. Här hölls de oppositionella fångna och om väggarna kunde tala skulle de ropa högt om alla lidanden. I dag används byggnaden till den estniska polisens administration.

Ronald Frederick Lane

Ronnie "Plonk" Lane bildade tillsammans med Steve Marriot, Ian MacLagan och Kenny Jones The Small Faces 1965. Bandet blev kanske den främsta företrädaren för modskulturen och hade en rad hits som t ex Itchycoo Park (känd från TV-reklamen), och Lazy Sunday. 1968 kom LP:n Ogdens Nut Gone Flake. En klassisk LP, som kom att bli gruppens sista. Den blev även min första LP inköpt på EPA i Varberg, delvis beroende på omslagets utformning.

Steve Marriot beslöt sig för att lämna gruppen och bildade så småningom Humble Pie tillsammans med Peter Frampton. Bandets övriga medlemmar lierade sig med herrarna Ronald David Wood och Roderick David Stewart som tidigare spelat med Jeff Beck. En LP under namnet The Small Faces hann spelas in innan gruppen ändrade namn till enbart Faces. Faces hade stora framgångar inte minst i USA. Rod Stewart gjorde samtidigt solokarriär vilket skapade slitningar i gruppen. Detta kan ha varit en orsak till att Ronnie Lane 1973 valde att lämna bandet.

Ronnie Lane bildade ett nytt band Ronnie Lane's Slim Chance, vars musik hade starka influenser av brittisk folkmusik. Två LP hann ges ut. En med bandets namn 1975 och One for the Road 1976. Dessa två finns remixade på en CD utgiven 2003. Den har just inhandlats av undertecknad från CDON och detta är anledningen till dessa rader.

Det svänger bra. Lite smakprov finns här.

http://www.youtube.com/watch?v=kQ0AI_w_70w&mode=related&search=

Ronnie Lane insjuknade i mitten av 1970-talet i MS. En sjukdom som även hans mor hade. Han flyttade 1984 till Texas för det varmare klimatet. Han avled 1997 i Trinidad Colorado USA.

Single malt

I bland vill man pröva något nytt. Tänja på gränserna och inte bara gå på i gamla hjulspår. Hjulspår som vad det gäller Single malt stavas Islay. Jag har provat lite Highland och Speyside som fått godkänt betyg, t ex Dalmore och Glendronach. Nu har jag även provat den här på bilden, varom om man på whiskyguiden.se kan läsa följande:

"Tamnavulin distillery byggdes 1966 av Invergordon Distillers Ltd som 1993 sålde destilleriet till Whyte & MacKay Distillers. Tamnavulin betyder på Gaeliska 'Den lilla kullen med kvarnen'. Kvarnen som åsyftas är numera ombyggd till ett besökscenter. Det är ett tämligen modernt och effektivt destilleri men inte speciellt vackert då de flesta byggnader är av grå betong. Det lysande undantaget är besökscentret. En intressant detalj är att Tamnavulin är det enda destilleri som ligger bredvid floden Livet. 1996 lades destilleriet i malpåse."

En whisky som inte längre produceras måste ju provas innan den försvinner från marknaden. Vad kan man då säga om produkten. Den smakar inte rök, och ej heller sötma från sherryfatslagring, Den har inga toner av äpplen och päron, inga russinaromer. Den smakar helt enkelt sprit. Lika grå som dess produktionsbyggnader. Den får bli min bjudwhisky för gäster utan känslig whiskynäsa.

Semesterminnen 4

Varberg

Man skall gå längs Västra Vallgatan. Köra bil är inte rekommendabelt sommartid såvida man inte vill tillbringa timmar i bilköer.

Om man går längs Västra Vallgatan från norr inåt centrum passerar man en liten park som kallas järnvägsparken. Där finns stadens kaktusplantering. Den firar i år pensionålder. Det var 1942 som den första planteringen anlas. Den planteras varje vår med ett nytt tema. I år är det Varbergs köpmannaförening som uppmärksammas på sitt 100 - årsjubileum.