Byron's Greek Path

Byron Ayanoglu finns även på Youtube. Hör honom förklara det grekiska sättet att vara. Det är hans gode vän fotografen Algis Kemezys som filmat. Algis finns med i boken Tillbaka till Kreta.

Kreta - inspirationsläsning

Vi lät oss inspireras, vi packade och for och är nu hemma igen sedan drygt en vecka. Återstår att blogga om det.

Bloggandet som det blivit väldigt lite av under våren. Det finns väl en viss risk att det blir med den här bloggen som många andra. Att den glider ut i det stora mörka. Södermalm har lagt ner och Halvar aviserar nu att han tänker sammalunda. Tiden får visa hur det blir med den här hobbyarenan.

Åter till ämnet - Kreta. Resmålet är inte nytt. Själv gjorde jag första besöket 1980. Familjen har varit där 2001 och 2002, då vi i huvudsak besökte västra och mellersta delen. Nu var tanken att vi skulle se den östra halvan.

Reseböcker fanns sedan tidigare. Några nyare införskaffades. Leginds Kreta och Topp 10 Kreta från Första klass pocketguider. Båda rekommendabla och prisvärda. Naturligtvis har vi även fått tips av Janne på Kalimera, som gjort en rundtursguide om östra Kreta.

Lite mer vill ju vi ha. Det vet ju ni som läst tidigare inlägg om resor. Vi har därför grottat ner oss i lite litteratur om Kreta.

Marie-Louise Winbladh är arkeolog och f d intendent vid Medelhavsmuseet. Hon deltog i de svensk-grekiska utgrävningarna i Chania och är givetvis kunnig i det som vi vet om den minoiska kulturen. Hon skriver inspirerat i "Kreta - myter och mat i minoernas värld" som kom ut 2004. Den verkar inte finnas till salu, men pröva på bibliotek eller antikvariat.

Ebba Segerborg skriver och Anna Holmquist tecknar i deras "Kreta heter ett land" som kom redan 1995. Vi får följa dem på deras resa över ön och under den ges inblickar i både det moderna livet och Kretas intressanta historia. Även denna är utgången från försäljning och får sökas på bibliotek eller antikvariat.

Vi planerade från början för ett stopp i Aghios Nikolaos och då ingår givetvis ett besök på ön Spinalonga. På ön anlade venetianerna en fästning som var så svårintagen att turkarna inte lyckades inta den förrän 1715. Långt senare än de hade erövrat resten av ön. Även turkarna bet sig kvar på ön efter det att grekerna blivit självständiga. Den grekiske statsmannen Venizelos kom i början av 1900-talet på den goda idén att göra ön till försvisningsort för spetälska. På detta sätt fick han turkarna att flytta från ön utan att stöta sig med ententen som hjälpt honom i befrielsekriget. Kreta hade en ovanligt stor andel av befolkningen som var smittad av lepra. Med tiden förvisades även smittade från andra delar av Grekland. När nya läkemedel togs fram som kunde bota sjukdomen försvann behovet a att isolera de smittade och verksamheten las ner 1957. I dag är den gamla fästningen och leprakolonin enbart turistmål.
Arne Sundelin skildrar i romanform livet på ön i sin "Spinalonga den spetälskas ö" från 2005. Fakta och fiktion blandas till en intressant berättelse om utstötthet och förnedring.

Sist men inte minst vill jag nämna boken på bilden; Byron Ayanoglus "Tillbaka till Kreta". Byron Ayanoglu är grekättad. Född av grekiska föräldrar i Istanbul men som barn utvandrad tillsamans med föräldrarna till Kanada. Han har gjort karriär som restaurangkritiker och kokboksförfattare och även varit kock åt kändisar som Mick Jagger och Robert de Niro. Han planerar efter ett långt yrkesliv att pensionera sig och bosätta sig på Kreta. På flygplatsen i Aten träffar han emellertid på kocken och vännen Theo som drar in honom i diverse restaurangäventyr. Trots att Byron Ayanoglu har grekisk bakgrund blir det rejäla kulturkrockar. Han är ju van vid hur det fungerar i en kanadensisk storstad. Vi får uppleva en resa i den grekiska kultursfären som lockar både till skratt och ger en djupare förståelse för hur grekerna fungerar. Boken kom på svenska 2007. I uppgifter på nätet skall boken som heter "Crete on the Half Shell" i originalspråk filmas av den kanadensiske regissören Jack Blum.

Jag har för avsikt att återkomma med lite bilder och berättelser om hur resan avlöpte.

Smiley's People

BBC:s TV-serie i sex delar som bygger på John le Carrés roman med samma namn. I seriens slutscen, som även är slutet på en 30 år och 3 romaner lång kamp mellan Smiley och hans ryska antagonist Karla, vandrar Karla över bron vid Bornholmerstrasse från öst till väst i Berlin. Under hot om att avslöja Karlas arrangemang för att ge dottern Tatiana psykiatrisk vård i Schweiz, har Smiley lyckats få honom att fly till väst. När Karla passerar Smiley tappar han den cigaretttändare med inskriptionen "from Ann with love", som Smiley en gång fått av sin svekfulla hustru, och som Karla stal från honom när de träffades första gången i Indien 30 år tidigare. Smiley tar inte upp tändaren.

Sista repliken lyder: Peter Guillam: Come on, old friend, it's bedtime. George, you won! George Smiley: Did I? Yes, well, I suppose I did.

Kuriosa 1: I serien finns i en biroll en tysk klubbägare. Han spelas av den tyske skådespelaren Mario Adorf som spelade den trumspelande Oskars far Alfred i Blecktrumman.

Kuriosa 2: Molly Meakin, assistent till Cirkusens chef Saul Enderby, spelas av den brittiska skådespelerskan Lucy Fleming som är brorsdotter till Ian Fleming, författaren som skrev böckerna om James Bond.

Nunc Dimittis

9 Bywater Street

På denna adress i Chelsea London bodde George Smiley, spionchefen från John le Carrés böcker om den brittiska underrättelsetjänsten MI6. Ja, egentligen existerar inte adressen. Det kunde jag själv konstatera när jag letade upp gatan vid ett besök i London på 1980-talet. Huset på bilden är nr 10 Bywater Street, som användes vid inspelningen av "Tinker, Taylor, Soldier, Spy" och "Smileys people".

George Smiley dök upp första gången i John Le Carrés debutroman "Telefon till den döde". Han fanns även med i roman nr 2, "Mord i högre skolan". Mer känd för en bredare publik blev han genom "Spionen som kom in från kylan" romanen som blev le Carrés genombrottsroman. Romanen filmades med Richard Burton i huvudrollen, som den utbrände spionen Alec Leamas. George Smiley spelas här av Rupert Davies, skådespelaren som spelade kommissarie Maigret i de engelska inspelningarna av George Simenons kriminalromaner.

Den skådespelare som förkroppsligar George Smiley är dock karaktärsskådespelaren Alec Guiness, som spelar rollen i de två delar av Karla-trilogin som BBC gjorde TV-serie på. Den mittersta delen, "The Honourable Schoolboy" (Käpp i hjulet) blev aldrig filmad. Den utspelar sig huvudsakligen i Hong Kong och BBC ansåg att en inspelning skulle bli för kostsam. George Smiley spelar i den romanen en mer perifer roll , och det är ju han som bär TV-serien i Alec Guiness utmärkta tolkning. Efter succén med "Tinker, Taylor, Soldier, Spy" (Mullvaden) gick man därför vidare med del tre; "Smileys People" (Vinnare och förlorare).

Det är Johan Hakelius fel att jag nu skriver om George Smiley. Jag läste Hakelius anglofila mästerverk "Döda vita män" och en av de brittiska storheter han skriver om där är just Alec Guiness. Rollen som engelsk officer i Bron över floden Kwai och som Obi wan Kenobi i de första Star Warsfilmerna är stora Guinessroller, men jag förknippar honom fr a med med George Smiley. Jag såg TV-serien när den visades i svensk TV på 80-talet och jag är sedan dess en hängiven le Carréläsare.

Nu kände jag mig nödd och tvungen att leta på BBC:s TV-serie. På Discshop hittade jag både "Tinker, Taylor, Soldier, Spy" och "Smileys People". Det var visserligen import utan svensk text, men efter att nu ha sett de första två avsnitten kan jag konstatera att det går bra att hänga med ändå. Jag kan ju storyn och med engelsk text är det lätt att följa även dialogen. Högklassisk brittisk litteratur tolkad i högklassisk brittisk TV-film. Kan det bli bättre?

Ron Wood

En gammal gitarrhjälte som numera blir mest omskriven för sina alkoholproblem och affärer med unga flickor. Ovan visar han upp sina arbetsredskap. Skandalrubrikerna kan dock inte ta i från honom hans gedigna avtryck i den brittiska rock and rollhistorien. Från Jeff Beck Group, via Faces till Rolling Stones. Här några smakprov;

De döende européerna

Karl-Markus Gauss är en österrikisk författare som länge har intresserat sig för de små och relativt okända folkgrupperna i Europa. Jag fick nys om honom när jag sökte information om arberesher som jag skrivit om här tidigare.

Utöver arberesherna i Italiens södra regioner får vi i den här boken träffa de sefardiska judarna i Sarajevo, Gottschetyskarna i södra Slovenien, de västslaviska sorberna i östra Tyskland, och arumänerna som lever utspridda i Balkans olika nationer.

Gauss reser runt och talar med folk i byarna och städerna. Det blir en resa i tid och rum där vi får lära känna dessa folkspillror och deras spännande historia. Det blir även en lektion i Europas historia. För det är ju när de stora drakarna slagits om herraväldet, som tillvaron så drastiskt har förändrats för det här människorna.

Det finns ytterligare en bok av Gauss utgiven på svenska. Den heter Hundätarna från Svinia och handlar om romer i östra Slovakien. Båda böckerna är utgivna av bokförlaget Perenn, som har flera intressanta titlar i sin utgivning. Intressanta om man som jag är intresserad av centrala och östra Europas historia.