
Det påminner mig om när vi flyttade till Dalarna i slutet av 1980-talet. På den tiden existerade Linjeflygs monopol på inrikesflyget fortfarande. Jag har min släkt i norra Halland och brukar några gånger om året åka ner för att hälsa på. De första åren vi bodde här flög vi från Borlänge via Arlanda till Landvetter där mina föräldrar hämtade oss på flygplatsen. Familjen som då bestod av två vuxna och ett litet barn flög för under 2 000 kronor tur och retur. Snabbt gick det också - under två timmars resa. Det var också relativt hög komfort på Linjeflygs Fokkerplan. Sedan kom avregleringen. Blev det bättre, enklare och billigare?
Det blev en annan operatör. Fokkrarna ersattes av propellerdrivna Saab Fairchild. Priset fördubblades och eftersom den nya operatören inte samordnade sina linjer med andra operatörer blev väntetiden på Arlanda och därmed den sammanlagda restiden längre. Sämre, krångligare och dyrare blev facit för mig av den avregleringen.
En annan avreglering som skulle leda till ökad konkurrens och lägre priser var avregleringen av elmarknaden under 1990-talet. Från att ha betalat 25 - 30 öre/KwH steg priset stadigt men säkert till över kronan.
Men borde det inte fungera så att konkurrensen leder till lägre priser och bättre kvalitet. Rent teoretiskt så borde det ju vara så. Det förutsätter dock att det finns en fungerande marknad. På elmarknaden finns ett fåtal stora aktörer som dominerar och bestämmer prisbilden. För tjänster som vänder sig till befolkningen krävs för att marknaden skall fungera ett tillräckligt stort befolkningsunderlag. Inrikesflyget på de stora linjerna, Stockholm - Göteborg, Stockholm - Malmö och Stockholm - Luleå vann kanske på avregleringen. De mindre linjerna som Stockholm - Borlänge förlorade. På monopolets tid kunde Linjeflyg tack vare de mer lönsamma linjerna subventionera de mindre lönsamma.
Jag är fullkomligt övertygad om att avregleringen av tågtrafiken kommer att leda till förbättringar på lönsamma linjer som Stockholm - Göteborg. Jag är lika säker på att Dalabanan kommer att höra till förlorarna. Resandeunderlaget räcker inte för att locka de alternativa utförarna att göra de stora investeringarna i rullande materiel som krävs för att kunna driva tågtrafik.