Kossúth híd

Nu tänkte jag berätta om en bro som inte finns längre. Den har dock sin plats här då den fanns som tillfällig förbindelse i avvaktan på att nästa bro, Ersebét híd, skulle återuppföras.

När tyskarna retirerade 1944 lät de spränga samtliga broar över Donau. Nästa ockupant behövde ju också broar och tillfälligt lades en pontonbro över floden för att klara fr a militära transporter. Kapaciteten var dock otillräcklig och drivis i floden pressade på mot pontonerna.

Sovjetmakten beslöt 1945 att en smal tillfällig broförbindelse skulle byggas. Då det var ont om material kom diverse järnskrot till användning. Det sägs att pipelines från ett nedlagt oljefält har använts till en stor del av brokonstruktionen. Även järn från övergivna stridsvagnar har använts. Arbetet med brobygget forcerades och var en farlig operation. 15 man ur de ryska ingenjörstrupper som arbetade på bron omkom i samband med bygget. Bron anlades strax söder om parlamentsbyggnaden och löpte på Budasidan i land ungefär vid nuvarande Bathyany tér.

Bron namngavs efter Lajos Kossúth. En ungersk nationalist som stod i ledningen för revolutionen 1848 - 49. Efter nederlaget lyckades han fly till Turkiet för att sedan leva i landsflykt i England. Kossuth är en av Ungerns stora frihetshjältar. Ett gott val av sovjetmakten att knyta an till en lokal hjälte.

Brons konstruktion gjorde att tung trafik endast i begränsad omfattning kunde använda den. När stadens andra broar en efter en blev återuppbyggda kom Kossuth híd huvudsakligen att användas av fotgängare och cyklister. Brons låga konstruktion blev ett hinder för sjöfarten och 1960 när projekteringen för återuppbyggnad av Ersebet híd kommit i gång beslöt staden att bron skulle rivas. I dag återstår bara två minnesplattor vid resp bofäste av Kossuth Híd.