Att resa

Ryszard Kapuscinski skriver i sin bok På resa med Herodotos klokt om resandet:

"Resan börjar ju inte i det ögonblick man ger sig av och slutar inte när man kommit till målet. I själva verket börjar den långt tidigare och slutar i praktiken aldrig någonsin: bandet med minnena rullar vidare även om inte kroppen rör sig ur fläcken. Reseviruset är en vådlig smitta, och sjukdomen är obotlig.”

Det stämmer väldigt väl med min egen uppfattning. Resan börjar när man bestämt sig för att göra en resa. När väl resmålet är klart börjar föreberedelserna. Jag vill veta mer. Jag titta på kartor, läser reseskildringar, men även romaner som handlar om resmålet eller landet. Jag vill veta hur folk lever, landets historia, känna på själva atmosfären.

Efter resan har man minnena. Minnet har den underbara egenskapen att vara selektivt. Man glömmer de griniga tullkontrollanterna, förseningarna, den bristfälliga standarden på hotellrummet och den där måltiden som kom upp lika snabbt som den svaldes. Man minns vyerna, den ljumma vinden på balkongen, syrsorna och den där underbara gulaschen på källarkrogen.