Fö tér - Budapest

Budapest är ett favoritresemål. Första gångerna jag var där var på 70-talet under tågluffning. Senaste gången var nu i april.

Mycket har hänt på de trettio år som gått sedan mitt första besök. Då var det kommunistiskt styre. Ändå var Budapest och Ungern kanske ett av de östeuropeiska länder som hade en större öppenhet mot väst och lite drägligare förhållanden. Inte för inte kallades Ungern för den lyckligaste baracken i lägret.

Nu är det den fria kapitalismen som styr. Det märks inte bara på alla McDonaldsrestauranger som dykt upp. Den största finns f ö i gamla västra stationen, Nyugati PU.

Det finns mycket sevärdheter i Budapest speciellt från 1700- och 1800-talen. Ungern var ju en del av det Habsburgska väldet, dubbelmonarkin, och det finns de som hävdar att det var Budapest som var den egentliga huvudorten inte Wien.

Jag vill puffa för en sevärdhet som kanske inte hör till de vanligaste, men som jag vid mitt senaste besök fann mycket stämningsfull - Fö tér i Óbuda på västra sidan av floden. (Tér = torg) Jag blev nyfiken på platsen sedan jag läst Clas Thors bok - Budapest Europas hjärta. Där beskriver han hur han går från Florian tér till Fö tér:

"Utanför stationsingången skjuter vita och graciösa pelare upp ur marken, också de framgrävda i samband med vägbygget från den plats intill Donau där romarna en gång bevakade överfarten över floden. Pelarna har de väldiga hyreshusen som en modern, kubistisk fond i bakgrunden.
I vart och ett av husen runt Florian tér bor närmare 1 200 människor, i vart och ett lika många som i en ungersk landsortsby.
Mellan pelarna kommer varje eftermiddag vid femtiden en 60-årig man, kortvuxen och korpulent i mörk kostym, gående. Han heter Pál Mérkyés, och han har just klivit av bussen från Pestsidan och Angyalföld i trettonde distriktet där han bor.
Tillsammans börjar vi vår vandring i den romerska världen. Snart är vi ute bland hyreshusen i den nya världen. Men när vi gått 500 meter mot norr är vi åter tillbaka i en gammal värld kring Fö tér. Som ett litet Skansen mitt i Tensta har man kring torget bevarat byggnaderna från 1700- och 1800-talen.
Vid östra delen ligger Zichyresidenset i barockstil där Budapests filharmoniker om sommarkvällarna ger utomhuskonserter. Mitt emot uppe på torget står en man i sekelskiftesklädsel och försöker med hjälp av raspig positivmusik locka gäster till Sipos fiskrestaurang.
Pál Mérkyés mål ligger vid den norra delen av torget. Postakocsi står det på fasaden över porten, vilket anger namnet på en restaurang som 1742 blev slutstation för de nyinrättade, stora postdiligenserna mellan Budapest och Wien. När Pál gör entré finns Árpád Vöös på plats. Redan klockan fem brukar han börja plocka av fodralet på sitt hackbräde, ett vackert, åldrat stränginstrument byggt kring sekelskiftet av Schunds i Budapest, och slår sig ned i sällskap med ett litet glas vin för att vänta på Pál. Tillsammans formar de två en zigenarduo där Pál är primasen på fiol.”

Restuarangen var tyvärr stängd när vi kom dit och jag såg inte till någon positivhalare. Clas Thor skrev sin bok 1992 och på 15 år händer det saker. Stämningen med det gamla bevarade i kontrast till de stora miljonprojektliknande hyreshusen fanns dock kvar. Det är förmodligen lite mer liv vid torget under högsäsong än i slutet av april.
Det finns även en hel del annat att titta på. Konstnären Imre Vargas har både en statygrupp, Kvinnor med paraply, och ett museum vid torget. Det är samme konstnär som utformade Wallenbergmonumentet vid Rosenkullen. I Zichyresidensets södra flygel finns det även ett museum över Victor Vasarely som grundade opkonsten.

Till Fö tér tar man sig med pendeltåg (HEV) från Batthyány tér vid floden nedanför slottskullen i Buda. Man kan även ta spårvagnen över Árpád Hid, linje 1 mot Bécsi ut.