Lettlands skyttar

Det här är ett monument utfört i röd granit över Lettlands skyttesoldater som står vid Rådhustorget i Riga, framför Ockupationsmuséet. Muséet var ursprungligen ett muséum över skyttesoldaterna och deras insatser under oktoberrevolutionen 1917, samt det inbördeskrig som följde på revolutionen. Både muséum och staty blev uppförda under sovjettiden, runt 1970. I dag kan man få veta mer om soldaternas historia på Lettlands krigsmuseum i Kruttornet på Smilsu iela.



Lettland hörde till Tsarryssland när första världskriget bröt ut. Tyskland anföll via Ostpreussen och ockuperade stora delar av landet. De hejdades vid Daugavas västra strand av ryska trupper med ett stort inslag letter. Tanken väcktes på renodlade lettiska förband och en lettisk deputerad i duman la ett förslag till att inrätta frivilliga lettiska förband. Detta godkändes av duman och snabbt kunde flera tusen frivilliga rekryteras. De åtta lettiska skyttebataljonerna vann respekt även hos sina tyska motståndare. De lyckades försvara Riga ända till 1917.

Den ryska armén föll dock samman. Folket var krigstrött och soldaterna uppmanades av de revolutionära krafterna att bilda soldatråd. En stor del av de lettiska trupperna gick med i revolutionen och de stred även i det efterföljande inbördeskriget på de rödas sida. De bidrog starkt till de rödas seger. De lettiska skyttarna var så ryktbara att det sägs att det räckte med att sprida ut ryktet att de var på väg för att sätta skräck i motståndaren. Lenin hade lettiska soldater i sin personliga livvakt.



När Lettland förklarade sig självständigt 1919 återvände de flesta soldaterna till Lettland. Många lettiska officerare blev dock kvar i den röda armén. Vid utrensingarna under 30-talet föll de offer för Stalins terror. Efter Stalins död blev de lettiska skyttesoldaterna åter rehabiliterade som många andra, som tidigare fallit i onåd.

Art Noveau

Art Noveau eller som det kallas i Tyskland och de nordiska länderna Jugend, är en stilart inom arkitektur, design och konsthantverk, som hade sin storhetsperiod runt sekelskiftet. Stilarten var en reaktion på tidigare klassiska stilar. I jugendsstilen saknas symmetritänkande, vilket ger en större frihet. Husfasaderna pryddes av ornamentik ofta hämtad från växtriket eller människans anatomi.

I Riga finns hela stadsdelar med hus i Art Noveau. Den här byggnaden finns på Elisabeta Iela och är en av de mest avbildade. Det finns dock många mer. Riga var runt sekelskiftet en rik stad. Den var den största utskeppningshamnen i Tsarryssland och dess 3:e största stad. Framför allt var det virke som fraktades från Rigas hamn. Handeln gav rikedomar åt vissa som lät bygga stenhus i den för tiden rådande byggnadsstilen.

Husen har sedan blivit kvar i stor utsträckning. Riga klarade sig relativt väl från bombningar under kriget Under Sovjettiden fanns inte pengar för några större stadsbyggnadsprojekt och det rivningsraseri som rådde i t ex Sverige på 60- och 70-talen klarade man sig från. Däremot fick husen ofta förfalla i brist på underhåll. Nu strömmar åter friskt kapital in i landet och flera av de gamla sekelskiftespärlorna har blivit återställda i sitt ursprungliga skick.

Riga - läsförberedelser

På torsdag morgon bär det av till Riga. Vi flyger med Ryan Air från Skavsta. Lite förberedande studier har det blivit som vanligt. Den här boken om Lettlands historia från 1990 är ett av studieobjekten. Det är rätt fascinerande att få läsa hur olika dessa tre baltiska stater ändå är. Olika folkslag, olika språk, olika religion och inte minst olika historisk bakgrund. Delad erfarenhet dock av att ha varit ockuperade och vara relativt unga som självständiga nationer.

Det är även fascinerande för en gammal körsångare att läsa om sångens betydelsen för det nationella uppvaknandet. Sångarfestivalerna var för lettländarna ett inslag i kampen för frigörelse från det ryska förtrycket. Det har dock en historisk förebild från slutet av 1880-talet när nationellt sinnade akademiker vid universitetet i Tartu samlade in de lettiska folksångerna. Ur sångerna växte språket och det nationella medvetandet.

LMS The Ronnie Lane Mobile Studio

Ronnie Lane är en av mina favoritbrittpoppare. Både som basist, sångare och låtskrivare först i The Small Faces och senare i The Faces, och som soloartist. Ni som följt min blogg vet att jag skrivit om honom tidigare, både här och där. Ett smakprov på hans musik kan du få här. Den fina balladen Annie.

Ronnie Lane köpte 1972 en Airstream husvagn från USA. Han lät en ljudtekniker i bekantskapskretsen, Ron Nevison, inreda husvagnen. Ut åkte den tidigare inredningen - in åkte den tidens analoga högteknologi, med bl a en 16-kanalers bandspelare.

Ronnies tanke bakom den mobila studion var att skapa inspelningsmöjligheter för sina soloprojekt. Han hade tröttnat på turnerandet med Faces, och blivit diagnostiserad med MS. Han hoppade av bandet 1973. Första projektet i LMS var soloplattan Anymore for Anymore 1974. Därefter spelades One for the Road med Ronnie Lane's Slim Chance Band in. Det är konvolutet till den skivan som syns på bilden. Bakom bandet syns LMS.

Snart började andra brittiska musiker att vilja använda studion. Kompisen Pete Townsend bestämde att The Who's rockopera Quadrophenia skulle spelas in här. Även LP:n The Who by Numbers spelades in i LMS. Det följdes av flera, Led Zeppelin använde LMS för sin Physical Graffiti och Eric Clapton spelade in Rainbow Concert.

LMS kom att bli brittisk musikhistoria. Ett gäng entusiaster har sett till att LMS bevarats för eftervärlden. Den har restaurerats och används nu i diverse evenemang. Givetvis används nutida sociala media för att hålla intresset levande. Det finns en Facebookgrupp, som jag tycker du skall bli medlem i. Det vill säga om du har samma typ av nördintressen som jag.

Grattis MNW 40 år

Skivbolaget MNW, ursprungligen Musiknätet Waxholm numera Music Network eller bara MNW Music firar 40 år i år. Det firas med en stor jubileumskonsert den 14 oktober på Strand vid Hornstull. Samtidigt släpps boken Ljud från Waxholm som även innehåller 4 Cd med smakprov på bolagets produktion. Det släpps även en CD med nyinspelningar av 13 klassiska låtar, samt flera nyutgåvor av klassiska LP/CD.

MNW bildades 1969 av bl a Tore Berger sångare i Gunder Hägg/Blå tåget. Bolagets första utgåva var för övrigt Gunder Häggs första LP Tigerkaka. (därav bilden). MNW var proggens stora flaggskepp. Många av den svenska proggens stora har gett ut sina första plattor på MNW. Nämnas kan Hoola Bandola Band, Nationalteatern och Eldkvarn. Senare har bl a Peter LeMarc och Stefan Sundström tillhört de listade artisterna.

2003 genomgick bolaget en ekonomisk kris. Flertalet anställda sades upp och bolaget börsintroducerades. Detta fick flera av de gamla artisterna att lämna bolaget. Peter LeMarc gick t ex över till Sony. Med sin nya samlingsplatta är han dock tillbaka hos MNW.

Det fanns även andra proggbolag. Silence som huserade i Värmlandsskogarna, med band som Träd, gräs och stenar och Samla mammas manna. Bolaget finns kvar men har inga mer kända namn listade.

I Göteborg fanns bolaget Nacksving där Tommy Rander var drivande. Det dogmatiska kommunistpartiet KPML(r) dominerade vänsterrörelsen i Göteborg vilket även påverkade proggrörelsen i stan. Det som betraktades som flummusik hade ingen plats hos Nacksving. Bolaget har gett ut skivor med Nationalteatern, Nynningen och Motvind. Bolaget gick i konkurs 1981, men kvar finns fortfarande Nacksving Studios.

I Malmö startade Mikael Wiehe och Dan Hylander m fl bolaget Amalthea som senare köptes upp av MNW.

Mycket bra musik som står sig även idag gavs ut under proggperioden. Det gavs förvisso även ut mycket skräp. Det fanns band som spelade hellre än bra. Parollen var ju att alla kan skapa musik. En del låter som inspelningar från dagis, en del låter som om musikerna var gravt påverkade av hasch eller andra droger. För andra var det politiska budskapet det viktigaste. Musiken och framförandet kom i andra hand. Sammantaget måste man ändå säga att proggrörelsen var en viktig milstolpe i den svenska musik- och kulturhistorien.

Lite smakprov på hur det lät finns på min progglista i Spotify. Den är bl a hämtad ur MNW:s digitala arkiv.

Var är du i kväll Isabelle?

Ola Magnell, Totta Näslund som kör, Bengan Blomgren på gitarr, Bosse Skoglund på trummor, Nikke Ström på bas, Hasse Olsson på hammondorgel, och Bernt Andersson på steelguitar. Olas svenska version på Dylans Sweet Marie svänger skönt. Synd att inte hela låten kom med i klippet.

Det är kallt, kallt, kallt ...

Oktober kom med vinterkyla. Det är bistert när jag tittar ut genom mitt fönster. Blåmes och talgoxe letar mat i berberisbusken. Det finns kanske några bär kvar. Det är dags att vinterstäda i trädgården. Dahlior måste upp, krukor tömmas, ömtåliga växter måste täckas över, och lite löv krattas.

I morgon åker vi till stugan. T vill fira sin födelsedag där. Då stänger vi igen även där. Vattenpumpen är redan upptagen, men dammen skall täckas och utemöbler bäras in m m.

Det är en melankolisk tid. Nu står en kall och mörk tid framför oss. Åtminstone fram till snön kommer. Då blir det lite ljusare.

'''''''''''''''''''''''''''''''''''
I går blev det tvenne prov på oktober månads nyheter i ölsortimentet. En gyllengul besk tjeck vid namn Breznak. Kanske lite för besk för mina förväntningar. Å andra sidan hade jag nog väntat mig lite mer beska och fyllighet av Twisted Thistle. Går man ut med epitetet IPA så förväntar jag mig mera av den varan.

''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Jag har läst i Peter LeMarcs bok 100 sånger och även lyssnat på den lilla Bonus - CD, som följde med. Det är en stor låtskatt han odlat fram genom åren, Fransson från Trollhättan. Jag plockade fram Sjutton sånger och lyssnade i genom den. Där gör han ju cover på sig själv. Avskalat och naket kommer det starka låtmaterialet till sin rätt.
Det har även kommit en remixad dubbel-CD med det bästa av det bästa och runt jul har det aviserats en remixad box på de tidigare skivorna. Hösten 2010 förbereds en större turné. Han kramar verkligen ut mesta möjliga av hypen. Dubbel-CD:n införskaffas nog, och kommer han i närheten på turnén och jag lyckas få biljetter så blir det konsert, men jag avstår från boxen. Någon måtta får det vara med mitt bidrag till den LeMarcska pensionsfonden.