Att resa

Ryszard Kapuscinski skriver i sin bok På resa med Herodotos klokt om resandet:

"Resan börjar ju inte i det ögonblick man ger sig av och slutar inte när man kommit till målet. I själva verket börjar den långt tidigare och slutar i praktiken aldrig någonsin: bandet med minnena rullar vidare även om inte kroppen rör sig ur fläcken. Reseviruset är en vådlig smitta, och sjukdomen är obotlig.”

Det stämmer väldigt väl med min egen uppfattning. Resan börjar när man bestämt sig för att göra en resa. När väl resmålet är klart börjar föreberedelserna. Jag vill veta mer. Jag titta på kartor, läser reseskildringar, men även romaner som handlar om resmålet eller landet. Jag vill veta hur folk lever, landets historia, känna på själva atmosfären.

Efter resan har man minnena. Minnet har den underbara egenskapen att vara selektivt. Man glömmer de griniga tullkontrollanterna, förseningarna, den bristfälliga standarden på hotellrummet och den där måltiden som kom upp lika snabbt som den svaldes. Man minns vyerna, den ljumma vinden på balkongen, syrsorna och den där underbara gulaschen på källarkrogen.

Jennifer Rush - I come undone

Hittade på den här i samlingen. LP:n från början av 90-talet med bl a den här låten. Den har blivit vedebörligen inspelad och exporterad till mp3-format. It's done.

Kasjubien

Vi tittade på Blecktrumman i kväll. Där fick jag höra om ett nytt folkslag som jag inte kände till sedan tidigare. Jag googlade fram lite uppgifter om detta västslaviska folk.

"En viktig kasjubisk kulturpersonlighet har den tyske författaren Günther Grass kommit att bli. Hans mor härstammar från Kasjubien och bland annat förekommer det ett flertal kasjubiska huvudpersoner i hans roman Blecktrumman som utspelas just i Gdansk.
Dagens kasjuber finns inom ett område i Polen som är omkring tre mil brett och åtta mil långt och sträcker sig från kuststäderna Gdynia, Sopot och Gdansk mot sydväst. Under tidig medeltid antas dock kasjuberna ha rört sig över ett många gånger större område längs hela den del av östersjökusten som i dag är polsk. Antalet kasjuber uppskattas i dag till en bit över 200 000 men bara för ett par hundra år sedan var de betydligt fler. Fram till första världskriget levde de i områden som dominerades av tyskar och assimilerades i stor utsträckning med den tyska befolkningen men efter första världskriget har i stället många kasjuber assimilerats med den språkligt mycket närbesläktade polska majoritetsbefolkningen. Denna process påskyndades dessutom av det kommunistiska Polens officiella inställning att kasjuberna bara talade en polsk dialekt. Denna inställning medförde att skolundervisning på kasjubiska inte var möjlig. Först 1991 återinfördes kasjubiskan som valfritt skolspråk i området. Kasjubiska klasser ordnas i grundskolan så snart det finns 14 intresserade elever och i gymnasiet om det finns minst sju.

Kasjubiska språket skiljer sig påtagligt från polskan och det föreligger litteratur på kasjubiska så långt tillbaka som på 1500-talet, då de första försöken gjordes att skapa ett eget skriftspråk. I dag utkommer ett litet antal tidskrifter på kasjubiska, det förekommer radio- och tevesändningar ett par gånger i veckan, det finns en kasjubisk teaterensemble och två kasjubiska folkhögskolor. I kyrkorna i området hålls gudstjänsterna i stor utsträckning på kasjubiska och på internetadressen www.kaszubia.com ges samlad information om kasjuberna, deras språk och historia."

Källa: Rusyner, lemker och kasjuber – centraleuropeiska minoritetsfolk i ett utvidgat EU
Morgan Nilsson, doktorand i slaviska språk. http://hum.gu.se/forskning/humanistdagbocker/humanistdagboken_16/Humdag_2003_37.pdf

I filmen finns en judisk leksakhandlare som heter Sigismund Markus. Det är han som tillhandahåller blecktrummor. Jag tyckte att han verkade bekant till utseendet och på eftertexten ser jag att det är Charles Aznavour som spelar rollen.

Inspirationsläsning del 3

Inspirationsläsningen blev inte av utan gick över i inspirationstittning.

Günther Grass har skrivit Blecktrumman om sin uppväxtstad Danzig/Gdansk. Staden blev efter första världskriget en fristad mellan det tyska Ostpreussen och den polska korridoren. Befolkningen var huvudsakligen tysktalande. På 30-talet fick nazirörelsen ett starkt fäste i Danzig. Boken handlar om trumslagarpojken Oscar som växer upp i Danzig under den här tiden, och vidare om hans öden i Nazityskland.

Jag lånade boken på kommunens bibliotek. Den fanns inte framme i biblioteket utan på bibliotekets förråd. Det var originalupplagan av den svenska översättningen från 1961, och i boken satt den här lappen som jag inte kunde motstå att visa för er. Beloppet för böter har höjts något sedan boken inköptes. Jag fick pröjsa 15 kr för en knapp veckas försening. Det var bara att gälda sin skuld. Man vill ju inte bli avstängd från vidare utlåning.

Jag måste dock erkänna att boken blev för tung. Litet kompakt typsnitt gjorde sitt till. Trots flera omstarter kom jag aldrig i genom denna klassiker. Jag bestämde mig för att i stället se filmen från 1979. Den har nu levererats från Discshop och skall begås i helgen.

'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
En annan film med anknytning till Polen sågs förra helgen. Det var Ninas resa av Lena Einhorn. Lena Einhorn har även skrivit boken som är förlaga till filmen. Det handlar om henns mor Nina Rajmic. Hon växer upp i Lodz i Polen och kommer efter tyskarnas ockupation till det judiska gettot i Warzawa. Nina blir tillsammans med sin bror Rudek några av det c:a 100 - tal personer som överlevde gettot där det från början vistades 400.000 människor. De förlorar sina föräldrar och övriga släktingar men lyckas genom tur och förslagenhet att överleva kriget.

Efter kriget studerar Nina till läkare och träffar under studierna sin blivande make Jerzy Einhorn, även han polsk jude. Under ett studiebesök i Köpenhamn hoppar makarna av och söker asyl i Sverige.

Det var en mycket bra film. Inspelade scener varvas med Ninas egna berättelser. Det är en gripande skildring om en en stark kvinna som härdats men inte förhärdats av sitt levnadsöde.

''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Ytterligare en filmupplevelse står på tur. I valet mellan bok- och filmupplevelse av Schindlers list blev det film. Även den levererad från Discshop i dagarna. Mer om Oskar Schindler senare.

Osso Buco en variant

Osso Buco betyder hål i benet och maträtten skall tillagas på kalvlägg. Det gjorde inte jag. Jag använde dock receptet för att göra en köttgryta på högrev.
Grönsaksröran blir en underbar sås när den kokat ihop.

Osso Buco är en maträtt från norra Italien, trakten runt Milano.

Ingredienser

C:a 1 kg kokkött skuret i 3 x 3 cm bitar
1 bit rotselleri
1 palsternacka
2 morötter
1 gul lök
1 äpple
5 dl krossad tomat
1 1/2 dl vitt vin eller vitt matlagningsvin
2 buljongtärningar (grönsaksbuljong)
Rosmarin
Salt
Svartpeppar
Olivolja

Skär grönsakerna och äpplet i tärningar. Då den här grytan kokar längre än originalet behöver den inte hackas så fint. Bryn köttet i stekpanna och lägg åt sidan. Fräs grönsakerna i en stekgryta i olivoljan. Häll efter ett tag över vinet och de krossade tomaterna. Smula i buljongtärningarna och se till att de löses upp. Smaka av med rosmarin, salt och svartpeppar. Lägg i köttet. Låt koka c:a två timmar, och servera med tagliatelle.

Helst skall man väl dricka något gott italiensk vin till denna rätt, t ex en Montepulciano. Då det var söndag middag blev det dock vatten från Badelundaåsen.

*********************
Den här helgen var det vinter. Äntligen. Jag hade börjat misströsta att jag skulle få ta ut skidorna för vädring den här s k vintern. Det har varit en väldigt lång och krävande höst ända in i januari.
Men så kom den då, den härliga snön. Skidklubben hade spårat och jag och D fick ge oss ut på 5 km-spåret. Tråkigt nog upptäcker jag när jag vaknar på måndagen att det åter är plusgrader. Hoppas på kyla så att vi får behålla våra vita vidder.

**********************
Jag har den här hånfulla låten i podden för tillfället. Elvis Costello:

Welcome to the workin' week.
Oh I know it don't thrill you, I hope it don't kill you.
Welcome to the workin' week.
You gotta do it till you're through it so you better get to it

Inspirationsläsning del 2

En bra guidebok är oumbärlig när man reser till ett nytt ställe. Tyvärr finns det inga guideböcker om Krakow på svenska så det fick bli en engelsk.

En bra guidebok kännetecknas av att vara överskådlig samtidigt som det finns detaljer att fördjupa sig i om man vill det. Med en bra guidebok kan man förbereda sig inför resan. Leta upp de där speciella sakerna som kanske inte är de mest elementära turistfällorna. Med en bra guidebok kan man också grovplanera sin vistelse. Lite utrymme måste alltid finnas för improvisation.

Med den här guideboken följer en bra karta över staden. På den finns förslag till stadsturer inritade. De behöver inte slaviskt följas men beskrivningarna av sevärdheterna följer rutterna när man rör sig i staden. Man behöver därför inte missa det där som fanns runt hörnet.

**********

Per Landin, kulturskribent på DN, har skrivit en intressant bok om Ostpreussen, Slottet som försvann (eller hur farmor kom till Öland). Han besöker det som en gång var Ostpreussen och som nu är Kaliningradenklaven och norra Polen och Litauen. Utifrån olika tyska författare som vuxit upp eller visats i området beskriver han olika orter. Slottet som försvann är slottet i Königsberg (nuvarande Kaliningrad). De ruiner som fanns kvar efter kriget sprängdes av ryssarna och på platsen byggdes en betongkoloss för administrationen. Byggnaden var dock oanvändbar p g a byggfel och står nu kvar som en lämning från Sovjettiden. Landin menar på att ryssar och polacker hanterat det tyska arvet på olika sätt. I t ex Gdansk (Danzig) byggdes den gamla bebyggelsen upp efter kriget. Alla tyska kopplingar som texter och inksriptioner ersattes dock av polska. Byggnaderna anses nu vara polska byggnadsminnen. I den ryska Kaliningradenklaven var det dynamit och betong som var förnyelsemedel.

*****************

Under några år i slutet av 1500-talet delade Polen och Sverige regent, Sigismund Wasa. Han valdes till kung i Polen 1587 och ärvde vid faderns Johan III:s död 1592 kungakronan i Sverige. Det skulle visa sig omöjligt att vara kung över både det protestantiska Sverige och det av jesuitisk katoliscism dominerade Polen. Sigismund kunde aldrig tillträda som kung i Sverige utan förlorade kampen mot sin farbror Karl IX.

David Norrman har skrivit en utmärkt biografi om Sigismund Wasa. Konflikten mellan protestantism och katoliscism fanns med redan från början. Sigismund föddes på Gripsholms slott där hans far och mor satt fängslade av en annan farbror, Erik XIV. Sigismunds mor Katerina Jagellonica var av polsk kungaätt och djupt religiös. Hon ville uppfostra Sigismund till polsk tronföljare och sände efter jesuitpräster som skulle uppfostra lille Sigge. Detta ogillades av rikets ständer. Sigismund var ju efter det att Johan III tillträtt som kung tronarvinge i Sverige.

Sigge Wasa var ingen krigarkung som sin kusin Gustav II Adolf. Det fanns dock gott om duktiga polska härförare som kunde bjuda svensken motstånd. Sigge var en riktigt mjukis. Han var en duktig konstnär och konsthantverkare. Det finns flera tavlor bevarade. Däremot är de små hantverk han tillverkade med svarv i stort sett borta. Han var även intresserad av teater och musik. På slottet i Wawel fanns en sångarensemble och en hovorkester. Där fanns även ett omfångsrikt bibliotek. Till Sigges andra favoritsysselsättningar hörde tärningsspel och schack. Han spelade även en sorts bollspel som påminner om våra dagars tennis.

************

Det finns mer kvar att läsa. Jag har plockat fram Micheners bok om Polen ur bokhyllan. Han beskriver som vanligt landets historia utifrån ett par familjers öden och äventyr. Den skall omläsas innan resan. Först skall jag dock läsa Kapuscinskis På resa med Herodotos. Det handlar visserligen inte om Polen utan om K:s resor i Asien och Afrika. Det är dock resor sedda ur en polacks ögon, kanske med lite hjälp av en grek.

Inspirationsläsning

Inför vårens resa till Krakow läser jag polskt. Om Polen, och av polacker. På vårt utmärkta bibliotek hittade jag den här. Wladyslaw Bartoszewski är en polsk intellektuell, som genomlevt större delen av Polens omvälvande utveckling under 1900-talet. Nu 85 år gammal skriver han om sina minnen med en obruten tro på människans goda sidor.

Åren 1940-1941 var Bartoszewski politisk fånge i Auschwits. Efter frigivningen deltog han i motståndsrörelsen och deltog i Warzawaupproret 1944. Under kommunistregimen fängslades han tre gånger, först vid två tillfällen under Stalintiden, och därefter 1981-1982 under Jaruszelskis krigstillstånd. Han arbetade på den katolska veckotidningen Tygodnik Powszechny, och undervisade i modern historia vid det katolska universitetet i Lublin. Åren 1972-1982 var han ordförande i den polska PEN-klubben. Han var Polens ambassadör i Wien 1990 – 95, och var 1995 samt 2000 – 2001 Polens utrikesminister. Bartoszewski spelade viktig roll för att normalisera förhållanden mellan Polen och Tyskland samt för relationerna med Israel. För sin aktiva hjälp för judar under andra världskriget fick han 1963 den israeliska utmärkelsen ”Rättfärdig bland folken”.

Bartoszewski är författare till ett 40-tal böcker om bland annat Polens historia under och efter andra världskriget. På svenska finns dock endast den här boken som utkom 2007.

På den lilla klisterlappen längst ner till vänster står att läsa att boken givits ut med stöd av statens kulturråd. Detta tolkar jag som att om vi fått förlita oss till marknadskrafterna så hade boken aldrig kommit ut. Kan undra hur många intressanta böcker som kulturrådet kommer att stödja nu när marknaden klivit in i styrelsen.