Elkie Brooks

På den här bloggen händer det inte så mycket. Jag lovar bättring. Jag har lite på gång men tiden vill inte räcka till. Under tiden kan ni lyssna på en skönsjungande dam i ett av hennes paradnummer. Elkie Brooks var sångerska i den engelska gruppen Vinegar Joe. Både Elkie och hennes manlige kollega Robert Palmer gjorde solokarriär när bandet splittrades 1974. Robert Palmer gick hastigt bort för några år sedan efter en hjärtattack endast 54 år gammal. Elkie finns dock kvar och turnerar fortfarande. Vid min bläddring i vinylsamlingen hittade jag inte mindre än tre LP med Elkie Brooks. De är nu digitaliserade och klara för podden.

Roxy Music - More than this

Inte Björn Ferry utan hans bror Brian i en låt som passar hans sångstil.

Tröst i januari

Vi går mot bättre tider
tro mej, tro mej
Det här är inget skämt
Och inte heller är det
tro mej, tro mej
nånting som jag själv bestämt
Vi går mot öst
Vi går mot väst
Vi går mot liv
Vi går mot fest
Vi går mot bättre tider
tro mej, tro mej
för det har tiderna själva bestämt

Text: Ulf Lundell

Valfrid Lindeman - inbiten ungkarl

Hasse och Tage när de var som bäst på improvisation. Lindemännen vid den här tiden slutade alltid på det här sättet att Valfrid råkat knäppa i hop gylfen med västen.
I det här inslaget från Hylands hörna avslutar duon med sången om hunden Totte.

The Moody Blues - Question

Får man bjuda på en gammal goding från 1970.

Tjugonda knut

Nu är glada julen slut slut slut
Julegranen kastas ut ut ut

Ut i garaget vill säga. En modern man använder plastgran.

Ut åker även bocken Bruce, 1 223 tomtar och c:a hälften så många änglar

Den här julen har varit märklig. Julstämningen har liksom inte velat infinna sig. Det är som yngsta ättelägget säger det är ju först nu som det blir juligt med lite vitt på marken. Den gröna julen kanske är en anledning. En annan är väl åldern. Det är länge sedan man hade den spända förväntan man hade som barn. Det brukar dock sakta trappas upp till en högtidskänsla. Så icke i år.

*****

Ännu en av våra vassa pennor har slutat skriva, Slas. Vass är kanske fel ord. Stilen är mer laidback än stringent. Han efterlämnar en stor litterär skatt varav jag har det mesta kvar att upptäcka. Jag uppskattar mest hans skildringar av efterkrigseuropa. Jag gillar ju själv att resa i Europa och han förmedlar en väldigt fin känsla i sina skildringar. Inför vår Budapestresa var hans Lantlif i Budapest ett inslag i inspirationslitteraturen. Är det någon som vet om han har skrivit något om Krakow?

*****

Jag har fortsatt att omvandla vinyl till digital musik. Här följer några exempel:

Mikael Wiehe: De ensligas allé

The Moody Blues: Question of Balance

Graham Parker: Heat treatment

Ulf Lundell: Den vassa eggen

Bob Dylan: The Freewheelin’ Bob Dylan

Den vassa eggen är en av Lundells mest känslomättade skivor. Den gjordes under/efter skilsmässan från första frun. Ulf ömsom skriker ”Släpp mig fri”, ömsom ber att få komma tillbaka som i Vi kunde ha älskat. Här finns även hans bästa ballad; Rialto.

Bästa Dylan låten är I shall be free. Åtminstone för tillfället, just nu, i skrivande stund. Jag skyndar mig att publicera. Snart är det någon annan, t ex Girl from north country.

Karl Friedrich May

Är det någon mer än jag som minns apachehövdingen Winnetou och hans vän Old Shatterhand? Hjältarna från Karl Mays böcker.

När jag var 11 - 12 år var jag en av hemortens flitigaste biblioteksbesökare. På den tid när folkbiblioteket låg i källarvåningen under posten och sedermera flyttade till nybygda lokaler i sparbankshuset. Pensionerade folkskolläraren Karlström härskade över lånedisken och vid minst ett tillfälle när jag laddat med en 10 - 12 titlar ville han begränsa utlåningen. Det var för mycket, jag skulle aldrig orka läsa ut alla. 12 böcker på en vecka var dock ingen match på den tiden. Det var Biggles, Tvillingdeckarna, Jules Verne, James Fennimore Cooper, Hornblower, Enid Blyton m m m m och just Karl Mays Böcker oim Vilda Västern.

Karl Friedrich May var tysk. Han föddes i Sachsen 1842 och utbildade sig till lärare. Lärarkarriären blev dock väldigt kort. Han anklagades för stöld av ett fickur från en kollega. En anklagelse som han förnekade, men som ledde till att han blev av med rätten att undervisa. Hans sägs då ha fått ett nervöst sammanbrott och gjorde sig skyldig till flera småstölder och bedrägerier. Han blev dömd till fängelse och det är under fängelsevistelsen som han började skriva. Hans första bok publicerades 1875, men det är först 1892 med första boken om Winnetou som han slår igenom för en större publik.

Winnetou är den kloke apachehövding som blir blodsbroder med den tyskättade trappern Old Shatterhand. Han rider på hästen Iltschi som betyder vind och har ett dubbelpipigt gevär med silverinläggningar i kolven. Old Shatterhand är Mays alter ego. Han rider på Iltschis broder Halatlia, Blixten. Hans beväpning är två berömda gevär, Björndödaren och Henrystudsaren, som kan skjuta 25 skott utan omladdning. Winnetou och Old Shatterhand är ädla hjältar som slåss mot såväl vita skurkar som mer ondsinta indianer. Karl May hade aldrig satt sin fot i Amerika när han började skriva de här böckerna. Med hjälp av kartor och reseberättelser kombinerat med kreativitet och fantasi kunde han dock ge livfulla skildringar av Vilda Västern.

Karl May avled 1912. Han hann med att besöka Nordamerika 1908. Han skrev en mängd andra böcker, men är främst ihågkommen för trilogin om Winnetou, som även blivit filmatiserad. Det finns t ex en serie böcker som utspelar sig i öst, i Ottomanska Riket. Där heter hjälten Kara Ben Nemsi. Det finns sedan 1969 ett Karl Maysällskap i Tyskland vars syfte är lyfta fram hans författarskap. Sällskapet har t o m en hemsida med sidor översatta till svenska.

Jag blev påmind om Winnetouböckerna när vi var på semester i Tyskland 2006. Vi bodde två nätter på vandrarhem i Bad Segeberg, en liten stad utanför Lübeck. När vi var där pågick de årliga Karl Mayspelen, stadens stora turistattraktion. Det är en friluftsteater baserad på Winnetouböckerna, som spelas under helgerna från slutet av juni till början av september. Vi hade inte tillfälle att se teatern men staden var full av indian- och cowboyklädda barn och vuxna.