Gitarkameratene

Vad som påbörjats bör ju även slutföras. Därför följer nu sista avsnittet om norska vissångare. Gitarkameratene var en norsk supergrupp som bildades 1988. Ett norskt Crosby, Stills, Nash & Young skulle man kunna säga. Tre av guttene, Halvdan Sivertsen, Lillebjörn Nilsen och Öystein Sunde har jag tidigare presenterat här. Det är de tre som jag känner till sedan tidigare, och som finns representerade i vinylsamlingen. Den fjärde medlemmen är en ny bekantskap för mig. Jan Eggum är bergenser, född 1951. Han inledde sin karriär som pubsångare i London. Han fick sitt första skivkontrakt 1975 och med sin tredje platta fick han sitt stora genombrott vilket ledde till Spellemansprisen 1977. Hans visor handlar oftast om hjärta och smärta, men han har även en politisk sida och är lokalt aktiv för de gröna i Norge.

Av de norska tungomålen hör inte nynorsk med Bergensdialekt till de vackrare. Inte kan man påstå att den är lätt att förstå heller. Jan Eggum inleder här med en historia. Ta det som en norsk språkövning. Sedan kommer låten "Kor er alle helter hen", som jag tror betyder var har alla hjältar tagit vägen. Norges historia är ju något annorlunda än vår. Tyskarnas ockupation av Norge har satt sin spår. Det fanns hjältar från motståndskampen, liksom det fanns överlöpare och NS-män. Såren har varit svårläkta för den generation som var med om kriget.

Gitarkameratene fungerade som grupp fram till 1994, samtidigt som de fyra artisterna hade sin egna karriärer. De finns dock kvar i form av en hemsida, och det går rykten om en reunion. Från hemsidan når du även gruppens myspacesida, och medlemmarnas individuella hemsidor.

Nu var det ju det här med de så kallade "nye gitarkameratene" också. Det får nog bli ytterligare ett avsnitt om norska vissångare. Jag slänger även in en Spotifylista med lite smakprov på mina norska vissångare här.