I dagarna las en proposition med förslag om avreglering av järnvägen. Det skall bli helt fritt för andra operatörer än SJ att få köra tåg på det svenska järnvägsnätet. Fullt genomfört skall det här vara 2010. "Jag vill se en liknande utveckling som den som skett inom flyget efter avregleringen, skriver Åsa Torstensson (C) i DN. Det har blivit enklare och billigare att flyga".Det påminner mig om när vi flyttade till Dalarna i slutet av 1980-talet. På den tiden existerade Linjeflygs monopol på inrikesflyget fortfarande. Jag har min släkt i norra Halland och brukar några gånger om året åka ner för att hälsa på. De första åren vi bodde här flög vi från Borlänge via Arlanda till Landvetter där mina föräldrar hämtade oss på flygplatsen. Familjen som då bestod av två vuxna och ett litet barn flög för under 2 000 kronor tur och retur. Snabbt gick det också - under två timmars resa. Det var också relativt hög komfort på Linjeflygs Fokkerplan. Sedan kom avregleringen. Blev det bättre, enklare och billigare?
Det blev en annan operatör. Fokkrarna ersattes av propellerdrivna Saab Fairchild. Priset fördubblades och eftersom den nya operatören inte samordnade sina linjer med andra operatörer blev väntetiden på Arlanda och därmed den sammanlagda restiden längre. Sämre, krångligare och dyrare blev facit för mig av den avregleringen.
En annan avreglering som skulle leda till ökad konkurrens och lägre priser var avregleringen av elmarknaden under 1990-talet. Från att ha betalat 25 - 30 öre/KwH steg priset stadigt men säkert till över kronan.
Men borde det inte fungera så att konkurrensen leder till lägre priser och bättre kvalitet. Rent teoretiskt så borde det ju vara så. Det förutsätter dock att det finns en fungerande marknad. På elmarknaden finns ett fåtal stora aktörer som dominerar och bestämmer prisbilden. För tjänster som vänder sig till befolkningen krävs för att marknaden skall fungera ett tillräckligt stort befolkningsunderlag. Inrikesflyget på de stora linjerna, Stockholm - Göteborg, Stockholm - Malmö och Stockholm - Luleå vann kanske på avregleringen. De mindre linjerna som Stockholm - Borlänge förlorade. På monopolets tid kunde Linjeflyg tack vare de mer lönsamma linjerna subventionera de mindre lönsamma.
Jag är fullkomligt övertygad om att avregleringen av tågtrafiken kommer att leda till förbättringar på lönsamma linjer som Stockholm - Göteborg. Jag är lika säker på att Dalabanan kommer att höra till förlorarna. Resandeunderlaget räcker inte för att locka de alternativa utförarna att göra de stora investeringarna i rullande materiel som krävs för att kunna driva tågtrafik.
Inlägg
2 kommentarer:
Jag är faktiskt inte ens övertygad om att den trafiken kommer bli en vinnare, redan idag är det fullt på sträckorna sthlm-gbg och sthlm-malmö. Så ett tåg till från en annan operatör = ett tåg mindre för SJ att köra. Det är klart att en annan operatör skulle kunna erbjuda andra pris/kvalitetsnivåer, men med den stora andel fasta kostnader som finns på järnvägen är jag osäker på om det finns så mycket att spara på (vi ska komma ihåg att SJ redan idag är ett marknadsdrivet företag och har slimmat sin organisation rätt så mycket). Ett tåg är ett tåg är ett tåg, och banavgifter, driftskostnader och löner skiljer sig ganska lite (med undantaget att lönerna traditionellt sett varit lägst hos sj), så frågan är vad konkurrenterna ska spara in på? Man skulle kanske kunna spara in på övrig ombordpersonal, men frågan är huruvida det går ut över den upplevda kvaliteten eller ej.
En annan intressant fråga är vad som händer med alla byten, där det redan idag kan vara svårt att hävda sin rätt att komma till det ställe som finns angivet på biljetten om det uppstår förseningar på vägen. Ett DSB-tåg har ju egentligen ingen anledning att invänta ett SJ-tåg, och vice versa.
(Varje enskilt bolag vill ju så klart skryta med att dom har så bra i-tid-statistik som möjligt)
Och för en prismedveten konsument som mig själv, hur kommer biljettförsäljningen att fungera? Bara att hålla sig uppdaterad om SJs rabattsystem är ett mindre deltidsarbete, kommer jag bli tvungen att lära mig alla andra bolags system om jag vill ta mig fram billigt i framtiden?
Det enda positiva jag kan se med förslaget är att det kommer gå åt fler lokförare, om fler bolag ska köra tågen. Varje bolag måste ju ha en viss överkapacitet av förare om oförutsedda saker inträffar, och även rent schemamässigt blir det ju knivigare att maximalt utnyttja arbetskraften ju mindre organisation man har.
(profitkvotens tendens är fallande?)
Gyllene Tider för såna som en annan med andra ord!
(Och nu hann jag inte ens börja med dom rent ideologiska invändningarna jag har mot förslaget :-) )
Det är möjligt att du har rätt att inte ens de stora linjerna blir bättre och billigare med avreglering. Mitt resonemang bygger på vilka effekter avregleringen av inrikesflyget fick. Det stora linjerna gav så bra avkastning att vinstkravet på de mindre linjerna kunde sänkas, och därmed även biljettpriset. Vid avregleringen plockades russinen ur kakan. Varje linje skulle skapa sin egen lönsamhet, helheten försvann. På de mest lönsamma linjerna kunde priserna sänkas. På de mindre linjerna höjdes priserna, kostnaderna drogs ner med sämre service t ex i form av andra plan.
Samordningen mellan olika entreprenörer fungerar ju inte i dag, så den blir nog en ändå större soppa med avreglering. Tågbyten rekommenderas ej.
Jag tycker att lokföraraspiranten skriver väldigt bra. Med det är väl något som ligger i släkten.
Skicka en kommentar